Kvällsplanering

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett stilla snöfall utanför fönstret och skymningen lägger sig över staden. Jag längtar tills min arbetsdag tar slut och jag kan åka till stallet. Undrar om nån av hästarna  vill bära omkring på matte idag? Eller om vi bara ska mysa i boxen, eftersom matte känner sig lite sliten i kroppen efter en arbatsvecka på dryga 47 timmar… Men, det brukar vara uppiggande att ge sig ut en sväng med gammelman 🙂 Allt blir så meditativt stilla i snöfall! Åtminstone innan traktorerna och plogbilarna hinner ut…

Svensklärare= vardagshjältar!

Av , , Bli först att kommentera 0

Vad är kunskapens pris? Hur mycket pengar får en elev kosta? Det är sällan det finns läroböcker i alla ämnen hos en kommunal skola i vissa kommuner. Kanske är mitt urval av besökta skolor inte representativt, kanske har jag haft otur eller så anser skolledningarna att läromedel inte behövs i "kärnämnenas kärnämne": svenska?

Goda kunskaper i det svenska språket och en väl befäst läsförståelse brukar anses som en av grundförutsättningarna för att elever ska ha större möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen även i andra skolämnen. Så: Varför ska en svensklärare klara sin undervisning med enbart blyertspennor, sudd och linjerade blad? Är det inte värt några kronor att öka kvaliteten på all undervisning genom att införskaffa läromedel i detta "basämnenas basämne"? Är inte våra barn och ungdomar värda en framtid?

Stress på arbetsplatser

Av , , Bli först att kommentera 0

Vissa arbetsplatser känns trevligare än andra. På vissa ställen öppnar man dörren och kliver rätt in i en vägg av stress och frustration. Luften i rummet tränger sig på, klämmer åt runt hals och bröstkorg. Dess kraft pressar ihop lungor och luftrör, man får kämpa för att syresätta blodet. Snart påverkas hjärnan och man får huvudvärk och yrsel.

Människorna på arbetsplatsen påverkas också. Rent fysiskt höjs deras axlar för att öka kroppens möjlighet att få in en större volym av den kvalmiga, unkna luften och filtrera ut det livsnödvändiga syret ur den.

Folk går med snabba steg i korridorerna, de halvspringer med andan i halsen. De stirrar stint framför sig och har inte tid att möta sina kollegors blick, än mindre belasta ansiktsmuskulaturen med att  le eller nicka åt varandra. Vid kaffeborden och i arbetsrummen tystnar pratet. Ingen orkar dela arbete eller fritid med någon annan, alla har nog att orka med sitt. Ingen blir någonsin positivt bekräftad.

Detta är arbetsplatser som jag inte vill jobba på, men ibland tvingas till…

Adaption

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag träffar många nya människor, varje dag. De är alla i olika åldrar och har alla olika krav på mig. Jag ska vara si eller så, för att passa in i deras mall.

Att de själva skulle kunna anpassa sig en smula, för att passa in i min mall,  har de förmodligen aldrig ens tänkt på…

Humanförsök i cirkulationsplats…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag häpnar över tilltaget att, i Norrland, bygga cirkulationsplatser som lutar utåt! För min inre syn ser jag hur bilar kanar av körbanan, välter och blir liggande upp och ner i diket…

Trafikverkets syn på saken, gör det ju knappast bättre, vi bilister ska minsann lära oss att anpassa farten efter underlaget! Men innan vi har "lärt oss", då? Ska vi då köra bil enligt "trial-and-error"- metoden, dvs försöka på ett sätt, misslyckas och, förhoppningsvis lär oss av misstagen?

Rent krasst så kan detta resultera i ett antal voltade bilar och skadade människor, är det verkligen samhällsekonomiskt försvarbart? Varför inte sätta ut hastighetsbegränsningar vid infarten till dessa rondeller, kanske 30 km/h?

Med tanke på den kommande vintersäsongen känns det inte bra att vara försökskanin i trafiken. Jag är ju inte ensam i cirkulationsplatsen, så även om jag sniglar mig fram i maximala 30 km/h, så kan det hända att det kommer en glad jävel och blåser på i högre fart och vad som då kan hända på blankisen, som bildas när vattnet rinner över vägbanan och sen fryser, det kan vi väl alla räkna ut?

Staden mörknar

Av , , Bli först att kommentera 0

Staden växer så det knakar och vägnätet moderniseras och rustas upp för många pengar. I takt med denna vägutbyggnad så mörknar också staden, samtidigt som höstmörkret påminner oss om vad komma skall. Belysningen vid gator och gång/ cykelvägar kopplas ur ersätts ibland av spotlights vid tillfälligt markerade övergångsställen. De gång- och cykeltrafikanter som befinner sig i utkanten av den skarpt belysta övergången är oftast väldigt svåra att upptäcka för bilisterna, eftersom majoriteten av dem tycks anse att reflexer inte behövs och därför glatt ger sig ut i trafiken, i princip helt osynliga för bilisterna.

Dessutom försökte väl kommunpolitikerna i Umeå skapa en tryggare, mer människovänlig stad, genom mer belysning, för någr år sedan? Vad har hänt med den visionen nu? Det som förut var upplysta, ganska trevliga promenad- och joggingstråk, även under den mörka delen av dygnet, har på vissa håll helt försvunnit och ersatts av totalt beckmörker.

Visst, jag kan tänka mig att cykelolyckorna och människoöverfallen minskar, just nu. Men inte tack vare att visionen om en ljus och trygg stad förverkligats, utan på grund av att väldigt få människor vill ge sig ut i den becksvarta, potentiellt farliga oktoberkvällen.