I Skåne bjuds ungdomar på gratis sommarläger av ett högerextremt parti. Men bara ungdomar av "rätt" etniskt ursprung är välkomna…

Är det det här vi kommer att få se i Sverige i framtiden? Diverse, mer eller mindre obskyra, organisationer värvar unga medlemmar genom att bjuda på aktiviteter som lockar. I detta aktuella fall är det en extrem politisk organisation på högerkanten som tagit initiativet, men det förekommer säkerligen andra varianter av politiska och religiösa aktiviteter i tanke att locka till sig, och väcka intresse hos, ungdomarna.

Allt är inte vad det ser ut att vara… Vad kan vi lära av det här tro?

Så bra att våldet mot lärare uppmärksammas! Med tanke på hur arbetsmiljön för lärarna ser ut och med kännedom om vilken procedur det kan vara att få till stånd en polisanmälan, så anser jag att detta bara är toppen på isberget.

Lärare är ofta förhindrade att själva göra en polisanmälan, det ska gå via skolans rektor och där tar det ofta stopp. För att i möjligaste mån rädda skolans rykte och inte bli utsatt för ett media- drev, förhalas, och ibland förhindras, polisanmälan.

Sen kan man också diskutera kränkningar, som vuxna i skolan utsätts för. I ett tidigare blogginlägg har jag redovisat vilka tillmälen jag uppfattade under en enda lektion i åk 7. Det var många nedsättande ord och fraser som användes och ändå var detta bara noterat under en bråkdel av en skoldag…

Allt våld som används lämnar inte synliga blåmärken, de som skapas på insidan syns inte, men kan ta längre tid att läka än de synliga. Jag har ibland tagit upp elevernas vokabulär med dem själva, när jag tycker att en klass spårat ur.

Ett frekvent citat, som ofta kommer upp vid sådana diskussioner, är att någon av eleverna säger att "ett barn kan aldrig kränka en vuxen!". I mina ögon säger det uttalandet en hel del om elevens uppfostran och hemförhållanden, de har alltså fritt fram, carte blanche, att säga precis vad de vill till de vuxna i sin närhet… Vem har gett dem den friheten? Skolan har idag arbetsplaner mot kränkande behandling och arbetar regelbundet med dessa i skolarbetet, så vem kan det vara som sagt detta till barnet?

Jag tycker att barnbidraget ska vara inkomstprövat och lika regler ska gälla oavsett könet på föräldern! Det finns barnfamiljer där barnbidraget oavkortat går till familjens uppehälle och familjer där samtliga barnbidrag förs in på barnets konto, som ett startkapital när barnet blir vuxet. De senare familjerna klarar ju uppenbart sina liv utan att egentligen behöva barnbidraget och det är inte rättvist.

Om man behovsprövar barnbidraget kan det ske en omfördelning, så att de fattiga familjerna skulle kunna få ett högre barnbidrag, vilket skulle kunna vara en del i bekämpningen av barnfattigdomen. Sen kanske inte alla ensamstående föräldrar heller behöver barnbidraget, några finns det väl som har en skaplig inkomst?