Urvalet av dessa ”klassiker” överlämnar KD till Skolverket och litteraturvetarna… När jag läste litteraturkunskap diskuterades det flitigt om hur vår litterära kanon tillkommit. Vem hade gjort urvalet? Varför var så få kvinnliga författare representerade? Varför fanns det så lite ”icke västerländska” författare representerade?
Listan över frågeställningar kan göras oändligt lång, och att sammanställa en lista över vilka verk som ska ingå i den är inget som görs över en natt, knappast heller över ett sommarlov, även om det ibland kan tyckas oändligt. Det är ett digert arbete som KD vill ska utföras.
Som lärare kan det kanske kännas som en extra trygghet att ha en lista att utgå ifrån, men samtidigt är ju detta en återgång till de forna detaljstyrda läroplanerna. Pendeln har alltså svängt tillbaka, från extrem detaljstyrning av undervisningen under 60- och 70- talet, till stort spelrum för aktörer att själva välja innehållet i undervisningen, så tillbaka igen.
Jag är också nyfiken på vad man vill att listan ska innehålla, hur man har tänkt sig fördelningen av klassikerna, åldersmässigt, bland årskurserna. Visst, vi har en sagoskatt, som redan bearbetas i skolan, men svårare litteratur? Den som kräver insikt i litteraturanalys?
Kan man stoppa Kafka i händerna på en 12- åring? Har de glädje av att läsa Processen? Eller ska man ämnesintegrera med t ex geografi, så att när man läser om Sydamerika, får eleverna läsa Garcia Marquez allegoriska verk samtidigt? Och hur står sig detta gentemot nuvarande läroplans skrivningar om att eleverna ska kunna tillgodogöra sig ”för åldern avpassad litteratur”?
En klassikerlista kan, som sagt, vara ett stöd för svensklärarna, men samtidigt en misstroendeförklaring. Med en klassikerlista visar man att man inte litar på lärarnas kompetens och förmåga att bedöma eleverna och välja vilken litteratur som är lämplig för dem. Det är kanske inte lämpligt att låta sina elever läsa Dostojevskis ”Brott och straff” på en vecka, eller två, även om det står på listan att den är nästa klassiker i ordningen.
Med detta förslag visar KD att de saknar förtroende för landets svensklärare och deras litterära kunskaper. Tack! Fortsätt att undergräva förtroendet för lärarkåren!
Senaste kommentarerna