Idag fyller en av mina bästa vänner år!

Grattis på födelsedagen, Annika!

Jag blev blixtinkallad som vikarie till en högstadieskola i stan häromdagen. En av de skolor som profilerar sig genom sin moderna syn på teknik. Alla elever har egna bärbara datorer, smartboard finns i alla klassrum och läroboken anses vara något föråldrat, så sådana köps bara in i begränsad mängd, om alls.

 Första lektionen skulle jag visa film. Fint, tänkte jag, inga problem, jag lånar en dator av någon av eleverna och visar filmen på. Detta eftersom jag, som timanställd vikarie inte har tillgång till de kommunala personaldatorerna. I och för sig, vissa skolor har möjlighet att låna ut bärbara datorer till oss vikarier, men inte denna.

 Det visade sig att min plan inte höll, eftersom elevernas datorer saknade DVD- spelare och det fanns ingen möjlighet att snabbt ordna en dator till mig…

 Lösningen blev att visa filmen på en gammaldags, tjock- TV, med tillhörande DVD- spelare. Jag stoppade in kontakten till TV och DVD- spelare. De var undanstoppade långt in i ett skåp, uppenbarligen inte använda på ett bra tag. Sen greppade jag tag i fjärrkontrollen, för att uppdatera inställningarna för filmen.

 Fjärrkontrollen fungerade inte! Batterierna var slut! Efter mycket strul fick vi igång filmen, genom att använda de manuella kontrollerna på apparaterna. Vi fick se om filmen från start, eftersom det inte gick att välja rätt avsnitt av filmen. Det enda som gick att justera var ljudet… Men, problemet löste sig, någorlunda.

 Nästa lektion var engelska och eleverna skulle läsa en text och samtidigt lyssna till den. Det fungerade ganska bra, åtminstone för de elever som medförde egna hörlurar till lektionen. Vanligtvis brukar ju skolan tillhandahålla hörlurar för dem som inte har med sig, men just idag var dessa hörlurar spårlöst borta…

 Eleverna loggade in på förlagets hemsida och påbörjade arbetet, allt var frid och fröjd. När de senare började arbeta med de tillhörande övningsuppgifterna på hemsidan, stötte vi på det första problemet: Om de växlade mellan övningsuppgiften och texten (det var textfrågor de skulle besvara), försvann alla svaren i övningsuppgiften. Vi försökte desperat att tillsammans hitta ett sätt att spara deras arbete, men någon sådan funktion hade inte förlaget lagt in på sin hemsida…

 Jag är, personligen, positiv till att använda IT i skolan och undervisningen, eftersom jag kan se en rad fördelar med den, men nog bör väl åtminstone de basala funktionerna finnas tillgängliga för användarna? Samt att all personal ska ha möjlighet att använda tekniken? Ur min synvinkel, finns en rad inkörningsproblem som bör lösas snarast möjligt. Både från användar- och leverantörshåll. Det skulle kunna bli riktigt bra, om bara det gick att använda fullt ut!

Körde till jobbet i morse. Kom dit strax innan åtta. Det var en gråmulen, lite disig och regning morgon. Många föräldrar valde nog att skjutsa sina barn till skolan, just på grund av den anledningen. Andra valde att låta sina barn ta, den nyss framtagna, cykeln, eller gå.

 Framför skolans ingång, stod det därför en fem- sex bilar som lämnade av barn. Barnen hade fullt fokus på att så snabbt som möjligt ta sig in i byggnaden, undan regnet och chaufförernas fokus var nästa anhalt, arbetet.

 Jag bevittnade ett antal rivstarter, det är viktigt att passa arbetstiderna, och ett nästan lika stort antal tvära inbromsningar, för att inte kollidera med någon annans unge, bistert fokuserande på skolporten.

 Närmare vägen låg cykelparkeringen, där vinglande cyklister slirande försökte ta sig uppför trottoarkanten, samtidigt som de, efter bästa förmåga, försökte parera sina klasskamrater, som lika målmedvetet hade siktet inställt på skolans port. De var dessutom tvungna att se upp för bilarna, som raskt avverkat dagens första etapp…

 Med förundran betraktade jag trafiksituationen och tänkte att det var, i det närmaste, ett mirakel att alla klarade sig helskinnade ur äventyret. Men, så här ser det ut utanför de flesta skolor i stan, varje morgon, året runt och turligt nog har vi varit väldigt förskonade från olyckor, men det är med en lättnadens suck man ställer bilen på parkeringsplatsen och tänker: Det gick ju bra, idag också!

Under en friluftsdag för några grundskoleelever noterade jag hur man kan roa sig under tiden man väntar på att klasskamraterna ska gå i mål. Förutsättningen är att alla har en mobiltelefon, med sig och det har ju de flesta, nuförtiden. Även mycket unga elever medför sin mobil till skolan, den kan ju användas till så mycket!

 Man kan sitta i ring i gräset, fem- sex stycken, och släppa sin Iphone från en viss höjd, rakt ner i backen. Gång på gång. Ibland med påslagen telefon, ibland med avslagen telefon. Den studsar så roligt när den träffar grästuvorna!

 När jag, som vuxen, påpekar att det kanske inte är så nyttigt att göra så, ifall telefonen skulle råka träffa en sten, eller något annat hårt föremål gömt i gräset, möts jag av en oförstående min och svaret att: ”Min telefon är ändå gammal och om den går sönder får jag en ny… en av den senaste modellen.”

 Jag kan inte låta bli att undra vem som lärt barnen detta beteendemönster och förhållningssätt?

Det finns olika sätt att sälja varor. Ibland finns det bra sätt och ibland dåliga sätt... Under sommarens resa till Kiev (Ja, vi var där under fotbolls- EM! Sverige- Frankrike, om ni undrar :) ) upptäckte jag ett strikt rättvist sätt att sälja vissa varor.

I det här fallet rörde det sig om mjukglass. En för övrigt mycket populär produkt i mina kretsar. Mjukglassen i Kiev såldes i små glasskiosker längs gatan, precis som här i Umeå, faktiskt. Det fanns dock ett mer varierat utbud där, än här hemma. Inte i en enda glasskiosk fanns blåbär, vanilj och vanilj+ blåbär! I stället fanns smaker som choklad, jordgubb, körsbär och vanilj, förstås! Billig var den också :) !

Det var just det här med priset... Senare under sommaren, efter hemkomsten till Umeå, inhandlades två stycken mjukglassar i en glasskiosk vid Rådhustorget. Den ena av dem vägde betydligt mer än den andra. I den "lätta" glassen var det ett stort hålrum, eftersom den var ringlad längs med kanten av bägaren. Den andra var kompakt, dock inte lika snyggt ringlad, det ska erkännas. Dock var priset detsamma för båda två.

Modellen, som man använde i den Ukrainska huvudstaden var, att man sålde varan efter vikt. Alltså, försäljaren portionerade upp glassen i bägaren, eller struten, därefter VÄGDES glassen och man betalade. Även diverse drycker såldes per viktenhet.

Det slog mig att detta system är ganska rättvist, man får så många gram som man betalar för. Kanske något att införa? (Även om vi kanske inte ska köpa HELA deras system, rakt av...)

Det är ju en himla tur att möjligheten finns! Tänk så jobbigt om man inte kunde få sitt andningshål ibland! När det är stressigt på jobbet, eller när man bara behöver vara ledig och mysa med sitt barn! Ta sig lite kvalitetstid med familjen! Och inget löneavdrag blir det, heller!

 Hur många har satt det i system? Jag har rent konkreta exempel i min närmiljö. Man sjukanmäler barnet, anmäler till sin egen arbetsplats att man VAB: ar och sen gör man någonting trevligt tillsammans, i stället!

 På många arbetsplatser är detta regelbundet återkommande, och ingen kan ifrågasätta beteendet. Det är ju självklart att ett sjukt barn behöver sin förälder, men hur ska man ställa sig när barnet sen infinner sig i förskolan/ skolan och berättar om den senaste shoppingresan till Sundsvall/ besöket på äventyrsbadet i Ö- vik?

 I dagsläget behövs intyg från barnomsorg/ skola om att barnet varit sjukanmält för att få ut ersättning från Försäkringskassan, men eftersom det intyget kräver merarbete för personalen inom barnomsorgen/ skolan, kommer det att slopas. Hur kommer det då att se ut i framtiden?

Jag försökte gå in på UEFAs biljettportal häromdagen, och möttes av följande meddelande:

Currently too many people are trying to access the UEFA EURO 2012 ticket portal

Please do not leave or refresh the page. This will not speed up the process.

Thank you for your understanding.

Ja, varsågod för att jag förstår... :)

Uppsnappat i fikarummet: ”Den där kan man köra 10 000V genom kroppen på utan att få någon reaktion, för hen är en så dålig ledare!”

Något av det värsta som kan hända invånarna i landet konsensus verkar vara att någon bestämt uttrycker en åsikt. För människorna runt omkring personen skapar det förvirring och rädsla.

Man får problem med sitt förhållningssätt mot personen i fråga. Ska man hålla med? Ska man argumentera mot? Väldigt ofta ser gruppen personen som ett hot, särskilt om denne ofta uttrycker egna åsikter och därmed bryter mot arbetsplatsens tysta konsensus. Då blir personen ofta betraktad som problematisk och inte riktigt anpassad till gruppen.

Detta har gjort att man ofta stöter på ytterst försiktiga och konflikträdda personer, som tillhör gruppen på arbetsplatsen och tvångsmässigt gör allt för att undvika konfrontation.

 
En ungdom jag träffade ställde just denna fråga till mig, jag hajade till och undrade hur hon menade? Ja, fortsatte hon, ingen av dem är ju kvinna…så hur gör de?

Hon var fjorton år, så hon må vara förlåten, men hennes fråga visar en del av de attityder och föreställningar som florerar bland våra ungdomar. Troligtvis är hon uppvuxen i ett hem där kvinnan tar det största ansvaret för hemarbetet, kanske hela ansvaret. I hennes ögon är det märkligt, konstigt, att en man städar.

I mina ögon är det däremot en självklarhet att männen deltar i hemarbetet. Total jämlikhet tror jag däremot inte går att uppnå. Ur min synvinkel ska de olika arbetsuppgifterna fördelas efter förmåga och kunskaper. Varför ska jag putsa fönstren, när jag får ett uselt resultat? När min sambo putsar får han alltid ett nästintill perfekt resultat.
 

Någon skulle kunna invända att jag ska putsa fönstren, eftersom övning ger färdighet, men, i sanningens namn, det är mer effektivt att lägga mina resurser på något annat, något som jag har större förmåga att genomföra snabbt, effektivt och med bra resultat. Det handlar helt enkelt om att skapa en effektiv resursfördelning i hemmet.
 

När jag snabbt inventerar bekantskapskretsen, inser jag att verkligheten inte ser ut så. Av dem som lever i parrelationer verkar det som om det huvudsakligen är kvinnan som ansvarar för de traditionellt ”kvinnliga” hemsysslorna, städning, matlagning, barnpassning och blomskötsel. Medan männen ägnar sin tid åt bilen, gräsklipparen och sin egen fysiska träning.
 

Det är skrämmande att vi inte har kommit längre! Vad hände med kvinnans frigörelse? En period var det mer självklart, än vad det verkar vara idag, att hemarbetet var bådas ansvar och skulle fördelas någorlunda lika på båda parter. Detta som en motreaktion på en tidigare mer strikt fördelning av sysslorna utifrån kön. Är det motreaktionen på jämställdheten vi ser nu? En återgång till en mer traditionell syn på män och kvinnor?

Tanten är trendig i år! Det känns bra att hon får lite uprättelse, efter att en längre tid blivit fnyst åt.

Med tanke på detta har jag en annan trendspaning: Ni vet alla caféer som serverar det där kaffet med italienska namn, sötsliskiga, kaloririka blandningar toppade med uppvispad mjölk, jag förutspår att dessa blandningar snart kommer att konkurreras ut av det som tanterna dricker! Kombinera detta med att det sveper retrovindar genom samhället, så förutsäger jag att nästa innedryck kommer att vara bryggkaffe! Vanligt svart bryggkaffe, eventuellt med en skvätt mjölk.

Denna dryck fick, i somras, ett internationellt namn för mig! Jag befann mig på ett grekiskt café och förklarade för den gamle kyparen att nej, jag ville inte ha Latte, Cappucino, Freddo eller ens en Semifreddo, jag ville ha "vanligt" bryggkaffe (Ja, jag är tant eller åtminstone tränar jag på att bli det!). Kyparen sprack upp i ett leende, lika klart skinande som den grekiska solen, och sa "Ah, a Café Normal!" Han blev glad, han blev lycklig! I hans ögon var jag en normal människa, som ville ha normalt kaffe. Glädjen lyste om honom!

Så, jag tror att det kommer att sprida sig...

Det är egentligen inte jobbigt, bara en massa spring! Men jag undrar i vilken vrå strumpmonstret bor? Kan det vara i samma som torktumlarens luddmonster?

Läxförhör på spanska glosor. Många verkade ha glömt, eller bara struntat i att läsa på...

Sådärja! Sambon har just återvänt från en vecka på Sicilien och här hemma har november varit allt annat än solig... Är det någon som har förslag på lämpligt ställe att kura på under resten av den mörka årstiden tas de gärna emot!

Varför blir mina djur alltid glada när man väcker dem? OK, kanske inte precis i uppvakningsögonblicket, men när de mornat sig lite och konstaterat att de är vakna. Hästarna gnäggar och katterna kurr-jamar.

Det skulle kanske kunna vara för att de alla får frukost precis efter att de vaknat? Efter frukosten kan de, mätta och belåtna somna om igen och ha det ganska mysigt. Till skillnad mot matte, som tvingas iväg från hemmet i den fuktiga novembermorgonen...

På väg hem från stallet körde jag förbi Röbäcksslätten och häpnade över antalet gäss som betade på åkrarna! Hoppas att de hinner iväg innan det smäller till och blir kallt!

Under den senaste tiden har vi bevittnat en lätt amatörmässig marknadsföring av Zlatan Ibrahimovic nya bok. I stort sett varje dag har "någon" läckt delar av innehållet till pressen. Zlatan har sågat tidigare förbundskaptener, lagledare, lagkamrater och tränare. Allt för att väcka allmänhetens intresse för hans nya bok. Gäsp!

Pep Guardiolas bemötande av påståendena i boken, anser jag visar att Pep är så mycket större, som människa, än Zlatan själv.

Sen att Ibra tilldelades guldbollen vid fotbollsgalan igår är, i mina ögon, ett skämt! Det fick mig att raskt greppa fjärrkontrollen och byta kanal, innan han han började haspla ur sig sina floskler och plattityder...

Tjohoo, jag kommer att få ta ut semester i år!

Nu är hästarna på sommarbete och jag känner att jag har mycket mer tid än vanligt till att göra allehanda saker. Till exempel laga mat och baka! Dessutom är ju kvällarna längre och ljusare än i december, så de kan utnyttjas maximalt!

Men- en tanke slog mig! Snart är det så där som alla säger: Snart vänder det, efter midsommar blir det mörkare igen! Men- det är i alla fall ljusare än i december :) (Det här kan väl kallas positivt tänkande?)

Hur du blir miljonär, genom att spara ihop pengarna...

http://www.e24.se/pengar/din-ekonomi/bank-och-forsakring/bli-miljonar-borja-spara-i-tid_2702363.e24

Besökte naturreservatet i Umeälvens delta under helgen. Väldigt trevligt ordnat! Lättillgänligt och informativt! Men varför marknadsförs det så lite? Här har vi ju en lokal tillgång, som borde kunna sätta Umeå lite mer på kartan!

Så, nu är det äntligen över! Årets mest hausssade händelse. En enda kväll, som bara "måste" bli perfekt...

När jag tittade på bilderna såg jag inte många elever, som jag kände igen... Var är alla de som inte har råd att sprätta tusentals kronor på en enda kväll? Jag hoppas att det ordnas "alternativa" studentfester, för de som inte kan, eller vill, ställa upp på det här årliga spektaklet!

Jag vill bara säga: Ni är bra ni också, ni som, av vilken anledning det än är, inte tog er iväg till gårdagskvällens jippo! Man kan ha gjort en enorm insats och klarat gymnasiet med utmärkta betyg, även om man är fattig! Hoppas att ni kan känna att ni är värda (nästan) mer än "de andra", för ni kämpar med oddsen emot er!

Jag tänker på er och önskar er all lycka i framtiden! Grattis till studenten!

Lektionen startar och vi ska fortsätta med det vi påbörjade under gårdagens lektion. En av eleverna frågar efter det arbetsmaterial jag delade ut igår och får det. Samtidigt påpekar jag att "det är synd att du missade genomgången vi hade igår, för arbetet bygger på den. Men, om du lånar anteckningarna av någon klasskamrat, kan jag hjälpa dig att kopiera dem."

Eleven tittar tomt på mig, tar inget initiativ till att fråga sina klasskamrater om anteckningarna. Ingen av de som sitter inom hörhåll reagerar heller genom att, till exempel, säga: "Här, du kan kopiera mina anteckningar!" Eleven blir sittande, inaktiv, en lång, lång stund...

Efter att ha försökt passera centrum med fordon undrar jag bara hur de ansvariga på gatukontoret tänker? Vilket intryck vill de att staden ska ge gästande turister? Att vi nyss varit utsatta för luftvärnsattacker i centrum av staden?

Nåja, det är inte bara i centrum bomberna fallit, stora delar av vägnätet påminner snarare om tillfälliga skogsvägar med stora hål och lervälling... Vilket intryck vill man förmedla till tillfälliga besökare? Att "hit åker vi aldrig mer, det är så stökigt", eller?

Visst kan jag förstå att det är lättare att fixa gatorna under sommarsäsongen, när det inte är alltför mycket tjäle. Men snart kommer ju semesterperioden, när allt stannar av! Vi kommer alltså att få behålla eländet till långt in på hösten!

Matala, södra Kreta, 2010

Agea Ghalini, Södra Kreta, 2010

Jag har en fråga:

Varför behöver cyklister i trikåer inte använda existerande cykelbanor?

Jag åkte över Kolbäcksbron, den enkelfiliga delen. Fartbegränsning 70 km/h, omkörningsförbud och mötande trafik. Framför mig cyklade en vältränad man iklädd cykelbyxor och hjälm. Han trampade på så gott han kunde, man hade varken kondition eller muskelstyrka nog att nå upp till 70! Jag var inte helt belåten över hans tilltag!

 Och snöfria innergårdar:

Live history at Hampton Court Palace

 "I've heard that the King is going to marry once again..."

Henry XIII, himself!

 China town, London

Themsen i decemberdis.

Jag kan sympatisera med henne!

Jag avskyr att ha ohyra på krukväxterna! Hade en stor utrensning igår. Sanerade de minst angripna och slängde resten! Äckliga kryp!

Idag är det väl typiskt svenskt sommarväder? Men det är ju lite av charmen med att bo här uppe, eller hur?

Jag såg ett riktigt sommartecken imorse när jag gick till bussen: Daggmaskarna har krupit upp ur jorden och ligger utsträckta på asfalten. Precis som de gör när det är sommar!

Håll ut! "Efter regn kommer solsken!"

Jo, det kan man väl lugnt säga...

Efter att ha tagit ett par klunkar av dess vatten ser personerna i reklamfilmerna jättar som går omkring i den svenska barrskogen och plockar vattenmeloner som träs upp på en trädstam, likt smultron på strån. Andra ser syner där människor springer genom nämnda skog med surfbrädor över axeln eller stegrande Amazoner...

Ligger det speciella i den hallucinogena effekten? 

Så här i slutet av vårterminen är det ju många prov för eleverna, särskilt de som ska betygssättas. Häromdagen vaktade jag ett prov i en niondeklass. Eleverna skulle fylla i namn, klass, lärarens namn och dagens datum (förutom svaren på provfrågorna, då förstås ;))

När de lämnade in proven kollade jag snabbt igenom att de fyllt i de begärda uppgifterna och min screening gav resultatet att DET HÄR VAR FÖR SVÅRT!!! De flesta klarade av att skriva sitt förnamn, om än enbart med små bokstäver, många skrev inte något efternamn, klassen hade de flesta koll på, men lärarens namn och datum var sällan ifyllt... Med det resultatet på provets framsida är jag glad att jag inte ska rätta, eller sätta betyg, på resterande del av provet!

Jag har en fråga: Varför är det OK att inte använda befintliga cykelbanor, när man cyklar iklädd trikåer?

Jag fastnade bakom en sådan cyklist på Kolbäcksbron, i enkelfilen, med heldragna linjer och omkörningsförbud+ mötande trafik... Mannen trampade glatt fram mitt i filen och hade, helt klart, sitt fokus riktat framåt!

Nu är det ju fartbegränsat till 70 på bron, men dit upp hade han varken kondition eller styrka att nå! Jag var inte helt belåten över hans tilltag...

Under min rast passade jag på att promenera iväg till en närbelägen butik, för att köpa lite frukt. Glad i hågen traskade jag tillbaka med en genomskinlig fruktpåse dinglande i handen. I påsen låg det fyra bruna, söta päron.

På vägen in till mitt arbetsrum passerade jag en grupp elever, som satt på stengolvet i korridoren.

-Kan jag få ett päron?, frågade en av dem.

-Nej, svarade jag.

-Men... jag är jättehungrig, sade eleven med ett lätt lidande anslag i tonfallet.

-Då får du väl gå till affären och köpa egen frukt, log jag tillbaka. Eleven repeterade mitt svar med tillgjord röst och gjorde sen tillägget "jävla snålkärring".

Bokad för tre timmars jobb idag. Planerat in massor av privata aktiviteter under eftermiddagen!

Kom till arbetsplatsen i god tid. Fick veta att de ville boka mig för ytterligare två timmar! Jag kände blodsockret falla, eftersom jag hade räknat med kort dag hade jag ingen lunchmat med mig. Men, OK, ett par timmars förskjutning kan jag nog hantera...

En stund senare var det dags igen, kunde jag stanna ytterligare tre timmar? Javisst, men är inte det brott mot arbetstidslagen, att jobba åtta timmar i sträck, utan rast? Förutom de negativa effekterna för arbetstagaren personligen, menar jag?

I morgon är jag bokad för hela dagen. Hoppas att de tänkt på att lägga in ett avbrott för lunch...

Man behöver en tärning, för att kunna spela ett spel, men man tar alla tärningarna som finns, för att hindra klasskamraterna att spela spelet...

Dagens medmänskliga gärning var att jag ägnade mer tid än jag borde till att lyssna på en problemfylld medmänniskas tankar och funderingar. Hon var orolig och behövde någon som lyssnade och tröstade. Vårt samtal berörde mig djupt och jag kände mig sorgsen efteråt.

När jag lade på telefonluren hade klockan redan passerat lektionens starttid med tre minuter! Sorgsen ilade jag genom korridorerna, hämtade materialet på mitt arbetsrum, uppför alla trapporna och fram till klassrumsdörren. En unison kör mötte mig: DU ÄR SEN!!!, skrek kören.

Jag är lycklig (?) ägare till en sådan. Hon möter mig i hallen på morgonen när jag stiger upp och när jag kommer hem, lyckligt jamande och spinnande. Äntligen kommer Matte!

Hennes uppfattning är att människor är till för att kela med och de har alltid tid för sin katt! Hon klättrar upp på min axel och myser, om jag sitter stilla för länge, hon lägger sig glatt mitt på tidningen jag försöker läsa och sover på  min mage när hon får chansen. Aldrig längre bort än en meter...

Jag såg tecknen redan första gången vi träffades... Hon var den i kullen som kom först fram och hälsade, klättrade upp i min famn och kurrade. När vi fikade lade hon sig i mitt armbågsveck och somnade belåtet... Man kan nog säga att det var hon som valde mig den där gången och jag hoppas att hon inte har ångrat sig än!

Mer än 50%, noga räknat 8 av 15, av eleverna spelar spel, surfar eller messar någon under lektionstid. Att det står i skolans ordningsregler att mobiltelefonen inte får användas under lektionstid bekymarar dem inte. Derar föräldrar bekymrar sig heller inte över denna regel och därför ringer de gärna till sina barn under lektionstid. Åtminstone säger eleverna att det är Mamma eller pappa som ringer...

Jag har redan ett betyg i svenska från grundskolan, så att du väljer att inte jobba med dina inlämningsuppgifter påverkar inte mig, på något sätt! Det är inte jag som får sitta uppe hela natten och arbeta när tidsgränsen närmar sig. Välj själv om du vill jobba under skoldagen, tid som du, enligt lag, är tvungen att till bringa i skolan, eller på din dyrbara fritid. Det är inte mig du lurar genom att softa dig igenom din arbetstid. Valet är ditt och du får själv ta konsekvenserna av det...

När man har varit arbetslös lämpligt länge får man idag ett låtsasjobb!

Vad som är en lämplig tidsperiod bestäms av Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och, till syvende och sist, Sveriges regering.

Låtsasjobbet är inget arbete, i egentlig mening. Det är heller inte någon form av praktikplats, ämnad att leda fram till en anställning för den arbetslöse. Eftersom låtsasjobbet inte har något konkret syfte, så leder det heller inte fram till något konkret resultat för personen i fråga.

Det enda syftet med låtsasjobbet verkar vara, att förhindra att de lata arbetslösa passivt sitter hemma och tynar bort i diverse depressioner. Låtsasjobben sysselsätter de arbetslösa och förhindrar dem att skärskåda sin egen situation djupare. De medför också att den arbetslöse får avsevärt mycket mindre tid att ägna sig åt aktivt arbetssökande, vilket skulle kunna ses som en basal verksamhet i den arbetslöses tillvaro.

Vidare får den arbetslöse inte utföra ordinarie arbetsuppgifter på låtsas- arbetsplatsen. Då utför han ju ett arbete och det är inte syftet med projektet! På låtsasjobbet är den arbetslöse heller inte att betrakta som personal, och heller inte som praktikant, vilket kan få många att uppleva en käsla av utanförskap och avsaknad av gruppidentitet.

Följden blir att den arbetslöse fördriver sina dagar borta från hemmet, på en plats där han inte förväntas utföra något arbete, inte assimileras in i någon av arbetsplatsens grupper och effektivt förhindras från aktiv arbetssökning.

Idag valde jag att åka buss till jobbet, ett beslut som jag senare skulle komma att ångra, visade det sig.

Det verkade som ett klokt beslut, när jag fattade det. Jag skulle transporteras tryggt, säkert och lugnt genom staden, slippa förorena luften med mina bilavgaser och slippa att desperat leta efter en parkeringsplats på destinationen.

Min busshållplats är nummer tre på busslinjen och vanligtvis är bussen där cirka fem minuter efter avgångstid, men idag tickade klockan långt förbi den vanliga tiden. Först efter femton minuter synts bussens lyktor borta vid trafikljusen...

Naturligtvis missade jag min anslutningsbuss från Vasaplan och fick invänta nästa. Jag anlände till arbetsplatsen exakt samtidigt som dagens första lektion startade.

Man hinner tänka väldigt många tankar under en sådan bussresa och en av dem var hur mycket "buffert- tid" ska man lägga till när man reser kollektivt? Är det verkligen värt det?

Citat från klassrummet:

"Men... PRAO:a hos dina föräldrar, vetja! Så intygar de din närvaro och du kan vara ledig en vecka i stället..."

Hur vill vi att våra dagar ska vara? Vill vi att det ska finnas en distinkt skillnad mellan olika aktiviteter i vårt liv? Önskar vi omväxlande tempo under olka delar av våra dagar, så att vi ibland kan varva ner i tidsspannet mellan de mer intensiva passen?

Eller vill vi att hela livet ska passera som en jämngrå trögflytande sörja? Ingen skillnad mellan arbete och fritid? Ingen skillnad mellan vardag och helg, arbete och semester? Vill vi att allt ska flyta samman, utan skillnad?

Till och med den enklaste regeln kan vara svår att följa, när man är ung och obetänksam. Om det sen blir konsekvenser av regelbrottet, vill man ändra på verkligheten, så att den inte hinner ikapp och straffar en!

Varför slösa en massa energi på att klaga över vädret? Det går ändå inte att påverka, så det är bättre att du använder din begränsade mängd energi till andra, viktigare saker ;)

Går du till ditt arbete utan att ta med dig saker du behöver för att kunna utföra ditt arbete? Händer det ofta, eller är du bara glömsk någon enstaka gång?

I kommunens högstadieskolor är det påfallande ofta som eleverna inte har med sig basala verktyg för att kunna arbeta på lektionerna. Jag ska vara explicit: jag menar en penna.

I en "normalklass" är det, vid varje lektionstillfälle, alltid tre- fyra elever som behöver låna en penna. Oftast kräver de att jag, som ses som en symbol för skolan, ska tillhandahålla pennor. Då jag som vikarie, inte har någon åtkomst till "kommunala" pennor, så finns det oftast inga pennor för mig att låna ut och enligt eleverna är det då mitt fel att de inte kan arbeta under lektionen!

Ofta!

Jag kan bli lite ledsen, ibland. När jag ser tjejen, som jag träffade när hon var ett sprudlande barn med rosiga kinder och stjärnfyllda ögon, hänga med kompisarna på torget. Håret är blonderat, ögonen tomma med ramar av svart ögonpenna. Kindernas glöd är utbytt mot vitt puder och munnen plutande knallröd. Höga klackar och kläder med strategiska hål. Fimp i mungipan, ölburk i höger handen, mobiltelefonen i vänster. Skrik, fyllegråt, spyor och snor. Tiden har sin gång.

Tänk om föräldrarna visste vilken högljudd, hotfull och uppkäftig tonåring det blivit av deras lilla gullebarn! Ibland häpnar jag över hur somliga uppför sig och undrar om deras föräldrar verkligen vet? Men, det kanske de gör... och inte orkar, kan, vill eller vågar tillrättavisa och förändra ätteläggets beteende...

...och äntligen har jag fått sova ut en morgon! Så underbart att få vakna utsövd, "av sig själv", utan att ha väckarklockans ilskna pip i öronen...

Vad är kunskapens pris? Hur mycket pengar får en elev kosta? Det är sällan det finns läroböcker i alla ämnen hos en kommunal skola i vissa kommuner. Kanske är mitt urval av besökta skolor inte representativt, kanske har jag haft otur eller så anser skolledningarna att läromedel inte behövs i "kärnämnenas kärnämne": svenska?

Goda kunskaper i det svenska språket och en väl befäst läsförståelse brukar anses som en av grundförutsättningarna för att elever ska ha större möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen även i andra skolämnen. Så: Varför ska en svensklärare klara sin undervisning med enbart blyertspennor, sudd och linjerade blad? Är det inte värt några kronor att öka kvaliteten på all undervisning genom att införskaffa läromedel i detta "basämnenas basämne"? Är inte våra barn och ungdomar värda en framtid?

Vissa arbetsplatser känns trevligare än andra. På vissa ställen öppnar man dörren och kliver rätt in i en vägg av stress och frustration. Luften i rummet tränger sig på, klämmer åt runt hals och bröstkorg. Dess kraft pressar ihop lungor och luftrör, man får kämpa för att syresätta blodet. Snart påverkas hjärnan och man får huvudvärk och yrsel.

Människorna på arbetsplatsen påverkas också. Rent fysiskt höjs deras axlar för att öka kroppens möjlighet att få in en större volym av den kvalmiga, unkna luften och filtrera ut det livsnödvändiga syret ur den.

Folk går med snabba steg i korridorerna, de halvspringer med andan i halsen. De stirrar stint framför sig och har inte tid att möta sina kollegors blick, än mindre belasta ansiktsmuskulaturen med att  le eller nicka åt varandra. Vid kaffeborden och i arbetsrummen tystnar pratet. Ingen orkar dela arbete eller fritid med någon annan, alla har nog att orka med sitt. Ingen blir någonsin positivt bekräftad.

Detta är arbetsplatser som jag inte vill jobba på, men ibland tvingas till...

Jag träffar många nya människor, varje dag. De är alla i olika åldrar och har alla olika krav på mig. Jag ska vara si eller så, för att passa in i deras mall.

Att de själva skulle kunna anpassa sig en smula, för att passa in i min mall,  har de förmodligen aldrig ens tänkt på...

Staden växer så det knakar och vägnätet moderniseras och rustas upp för många pengar. I takt med denna vägutbyggnad så mörknar också staden, samtidigt som höstmörkret påminner oss om vad komma skall. Belysningen vid gator och gång/ cykelvägar kopplas ur ersätts ibland av spotlights vid tillfälligt markerade övergångsställen. De gång- och cykeltrafikanter som befinner sig i utkanten av den skarpt belysta övergången är oftast väldigt svåra att upptäcka för bilisterna, eftersom majoriteten av dem tycks anse att reflexer inte behövs och därför glatt ger sig ut i trafiken, i princip helt osynliga för bilisterna.

Dessutom försökte väl kommunpolitikerna i Umeå skapa en tryggare, mer människovänlig stad, genom mer belysning, för någr år sedan? Vad har hänt med den visionen nu? Det som förut var upplysta, ganska trevliga promenad- och joggingstråk, även under den mörka delen av dygnet, har på vissa håll helt försvunnit och ersatts av totalt beckmörker.

Visst, jag kan tänka mig att cykelolyckorna och människoöverfallen minskar, just nu. Men inte tack vare att visionen om en ljus och trygg stad förverkligats, utan på grund av att väldigt få människor vill ge sig ut i den becksvarta, potentiellt farliga oktoberkvällen.

I morse droppade nattens frost ner från taket till cykelskjulet, när jag låste upp cykellåset. Solen värmde min rygg och kylan bet i kinderna när jag cyklade iväg till jobbet. Sådana höstmorgnar är underbara :).

Nyss såg jag en valaffisch, som ropade ut att "Livet börjar i klassrummet!". På bilden sågs en av partiledarna längst fram i ett klassrum, iförd en röd clownnäsa. Hur ska man tolka den bilden? Någon som vågar sig på att göra en tolkning?

Jag och sambon roade oss igår kväll med att testa olika "valkompasser" och det var väldigt intressant! Vi testade fem olika kompasser var och fick olika resultat i samtliga! I den ena var man vänsterpartist, i den andra sverigedemokrat och i den tredje centerpartist... Intressant!

Därför vill jag varna alla tveksamma väljare- lita inte på att just den valkompassen du testar visar på den absoluta sanningen! Använd ditt eget sunda förnuft i höstens val!

Varför ska vi ha val, förresten? Nu när allt kan förutsägas med hjälp av en bläckfisk. Då är det väl ingen idé att slösa pengar på en stor valkampanj och allt som hör därtill, eller?

Häromdagen gick jag till min närbutik, för att köpa en kartong ägg, eftersom vi skulle äta pannkaka till middag. Väl framme vid äggkylen blev jag stående, obeslutsam.

Heja Ume-TV! Tack för att ni visar den "sjungande manga- tjejen med purjolöken" :) Det är en käck liten melodi, som väldigt lätt fastnar i huvudet och stannar där... Men det är ju en trallvänlig trudelutt och tjejen ser glad ut... Jag skrattar varje gång jag ser den! Tack!

Här kommer några tips på vad man kan göra en regnig semesterdag i stan!

• Städa. Låter precis lika tråkigt som det är :) Men ibland kan det vara riktigt roligt att städa, eller, ja, inte under tiden man håller på, men efteråt! Passa på att göra undan all den där "extra" städningen, som ni skjutit på ett tag, nu. Städa garderoben, slänga gamla kläder som ni inte längre vill ha kvar. Torka ur köksskåpen en extra gång i år

• Baka. En av mina favoritsysselsättningar när regnet öser ner! Det är inte bara gott med hembakat, hela huset luktar gott och ökar mysfaktorn med många hundra procent!

• Laga mat. Passa på att laga något som det annars inte finns tid till, t ex maträtter med lite längre tillagningstid. (Laga en stor omgång, så kan ni frysa in och ta fram en annan dag, då tiden inte räcker till för matlagning!)

• Läs en bok. Ta fram den där boken som legat så länge i bokhyllan, den som du inte riktigt kommit dig för att börja med... Eller, med anknytning till samma ämne: Besök Stadsbiblioteket och botanisera bland deras sortiment! De har en tidskriftsavdelning, som kan roa mig i timmar! Jag hittar alltid en tidskrift som jag inte ens visste fanns!

Härliga svenska sommar! Att det ibland regnar och går åska gör väl inte så mycket! Det är bara trivsamt med omväxling, ständigt samma väder tråkar ut mig... även om det ibland kan vara skönt med ett låååångt högtryck med extrem värme. :)

Komos Beach, Kreta

Jag kommer aldrig att glömma finalen i fotbolls- VM 1994! Inte för att jag såg den själv, jag satt på ett flygplan på väg till Rhodos, Grekland då.

När vi klev av planet möttes vi av en vägg av varm luft och en märklig stillhet på flygplatsen. På väg mot bagageutlämningen såg vi enstaka människor, som snabbt, snabbt försökte klara av sina arbetsuppgifter för att kunna förflytta sig till närmaste TV- apparat (insåg vi snart).

Vid bagagebandet var allt stilla. Grupper av nyanlända turister vandrade runt i lokalen, några tålmodigt väntande, andra märkbart irriterade. Ett gäng grabbar i "vårt" gäng plockade fram en liten, bärbar TV- apparat, uppenbarligen var det något stort på gång!

- Det slutade oavgjort!, sade en av dem. Det är straffläggning!, fortsatte han. Vi flockades intresserat runt TVn, sträckte på halsarna för att få åtminstone en liten skymt av den minimala rutan. Italien gjorde mål, sa en annan av killarna, vänd till oss åskådare.

Och så fortsatte det, grabbarna refererade för oss intresserade åskådare och vi insåg väl allihop att vi skulle få vänta på vårt garage tills straffläggningen var avklarad! Så blev det också, så snart det var klart att de värdiga vinnarna var Brasilien, började bandet att rulla. Inga sura miner längre bland oss resenärer, utan full förståelse. För vem kan väl jobba, när VM- finalen för första gången i historien avgörs på straffar?

Tyskland rasar! I tidningar och medier publiceras recept på olika maträtter, som man skulle kunna tillaga av den berömda bläckfisken Paul. Varför det? Jo, för att Paul, förutsade utgången av semifinalen i fotbolls- VM och det var inte till Tysklands favör. Därför ska han, enligt vissa, plikta med sitt liv och hamna på tallriken. Men, seriöst, han visade sig ju ha rätt! Spanien vann ju! (Och Puyol, den gamla golvmoppen, var överallt på hela planen. Rensade framför egna buren, passade genialiskt till sina lagkamrater och pytsade in bollen i målet, också!)

Kan det finnas en psykologisk faktor med i spelet? Tror tyskarna på sin bläckfisk, på allvar? Fanns det i bakhuvudet att: Paul har sagt att vi kommer att förlora, redan när de startade uppvärmningen? Eller var det spanjorerna som stärktes av Pauls profetia?

Dagens fotboll handlar om stora pengar, för såväl arrangörer, deltagare och åskådare, men varför har FIFA en så stor och kostsam organisation, när de skulle kunna klara sig med ett akvarium, några lådor och lite bläckfiskgodis?

Mitt favoritlag har ju tagit sig till finalen, med eller utan djuriska spådomar och jag hoppas att de håller hela vägen. Nu börjar uppladdningen!

Det ska bli spännande att se vad Paul har att säga om finalen. Behöver den ens spelas?

Rullgardingen svajar i den lätta sommarbrisen, en solstrimma letar sig fram till mina ögon, väcker mig och försvinner snabbt igen.

 Jag gnuggar sömnen ur ögonen och noterar att jag sovit gott och är utvilad i både kropp och hjärna. Jag tar en snabb titt på klockan och hajar till! Tio över sex! Åh nej, jag vill sova länge idag! 

Den här katten ser ut ungefär som jag gissar att min lilla svarta katt känner sig, just nu. (Det är inte roligt att åka i kattburen!!!)

Tänk att få vakna av humlornas surrande genom myggfönstret! Mycket trevligare än väckarklockans ilskna pip! För övrigt, så gillar jag humlor, de är liksom mysiga, på nåt sätt.

Vilket pyssel! Först ska den gamla färgen bort, sen ska glaset kittas om och sen ska den nya färgen på... och sen ska eländet torka, också! Men snyggt blir det, när det är gjort! Jag är så nöjd, så!

Till alla er som varit oroliga över mitt bistick kan jag meddela att det i nuläget intesyns någara spår av det!

Men visst, lite läskigt var det! Mest var jag orolig över att det skulle svullna upp och radikalt förändra mitt utseende (vem bryr sig, seriöst?) eller att jag skulle få någon slags allergisk reaktion. Allra mest orolig var nog sambon, eftersom han har kraftigt allergiska personer i sin omgivning och vet vad ett enda litet bi skulle kunna ställa till med, om oturen är framme.

Men, som sagt, jag kan meddela att jag inte fick några sviter av mitt livs första bistick :)

Så gryr ännu en underbar morgon över vårt avlånga land! Vädret är OK, man kan ändå inte påverka det, så det är lika bra att acceptera vad dagen bjuder på! Varför slösa sin energi på att klaga? När det finns så mycket annat som man kan använda sin energi till?

Vi har ett oväntat resultat i VKs läsaromröstning! Lägsta oddset, på betting- sajter och spelbolag, har Spanien haft, hittills. Är det ändrat?

Men, visst, båda lagen är starka kandidater, eller rättare sagt, de flesta kvarvarande lagen är starka kandidater... Ghana och Paraguay känns som de svagaste korten, men i fotboll kan allt hända, eller hur? Och visst vore det roligt om Ghana lyckades ta sig vidare?

Idag laddar jag för en höjdar- match i fotbolls- VM! Spanien mot Portugal, två av mina favoritlag! Kan det bli bättre? Hoppas att det blir en riktigt rolig match och att båda lagen spelar så där fantastiskt som de kan!

Jag kan inte, vågar inte, gissa vem som vinner. Ett av lagen måste ju tvunget förlora och i det här fallet tycker jag att det är synd... Men jag får väl trösta mig med att minst ett av mina favoritlag tar sig till kvartsfinalen :) (och förhoppningsvis längre än så!)

Jag har blivit stucken av ett bi! Den lilla krabaten slog sig ner högst upp på kindbenet och var på väg att krypa in bakom mina solglasögon, där ljuset alltid är grönt...

Reflexmässigt föste jag bort krypet med handen och i samma sekund kände jag stinget! Det sved ordentligt och nu känns området lite pirrigt, som om jag fått tandläkarbedövning där. Hoppas att jag inte blir alltför svullen, eller att jag, ve och fasa, är allergisk mot bistick...

Jabulani, ordet betyder "lycka"!

Idag har jag varit på shoppingrunda! Det är inte ofta, men det händer ;) Tyvärr så blev det inte i centrum, så som planerat, utan i ett shoppingcentrum beläget i utkanten av stan...

Varför det blev så? Jo, affärsidkarna i centrum gick idag miste om ett antal sköna, klirrande slantar, eftersom det inte går att betala parkeringsavgiften inne i centrum med VISA- kort! Jag försökte, i två parkeringsautomater, men ingen av dessa tog mitt kort. Så i stället valde jag att gynna de som förlagt sina affärer i utkanten av stan, med fri parkering! Kanske något att åtgärda?

En säker källa uppger att den rosa flamingon på Degernässlätten nu gått hädan. Som sig bör togs kroppen om hand på ett värdigt sätt och kremerades. Askan ströddes därefter för vindarna som sveper över dess senaste vistelseort.

Flamingon i dess krafts dagar.

Åh, det här var kul!

Just nu står det en häst och betar på gräsmattan utanför vårt hus på Ålidhem :) En söt, liten arabfux. Den är ngt inte mer än ca 150 cm i mankhöjd. Det känns trevligt att ha så vackra djur i närheten, även när man är inne i stan!

Upplevelser är nog den nya tidens melodi... Jag tittade på TV häromkvällen och såg en reklamfilm för bröd. I den filmen påstod brödtillverkaren att deras bröd gav konsumenten en alldeles särskild upplevelse, när man åt av deras bröd.

Samtidigt påstås det i andra reklamfilmer att just det där speciella kaffet ger dig en alldeles speciell upplevelse, när du dricker det. Om detta kaffe då dricks tillsammans med det ovan nämnda brödet, vilken känsla må det då inte vara att äta frukostmackan och sörpla i sig morgonkaffet? En "Wow- experience", liksom! Det måste ju bara bädda för en alldeles speciell dag, eller?

För att fortsätta på morgontemat, så har det ju länge varit en väldigt sensuell, och i det närmaste utomjordisk, erotisk upplevelse för oss tjejer att duscha. Att långsamt få smeka in det krämiga löddret, från den senaste revolutionerande duschkrämen, i stället för att småhuttrande hoppa in i duschen och snabbt tvåla in sig, som man brukar. Wow!

Ett företag som säljer kommunikationslösningar avslutade reklamavbrottet, med en jingel som trummade in budskapet: "Upplev mer, upplev mer, upplev mer!" Snart bojkottar jag TV- kanaler som visar reklam, deras avbrott stör min upplevelse av programmen och de får komma med något bättre om jag ska köpa!

Men Bregott- reklamen gillar jag, eftersom kossor gör mig lugn och glad :), fast jag använder inte produkten...

Jag vill önska er alla en trevlig Valborgsmässoafton! Var försiktiga där ute och gör ingenting som inte jag skulle göra!

Tänk, så populärt det blivit att spela spel på datorn! Jag ska bekänna redan från början att jag inte är så road av att spela sådana spel, men visst, ibland kan de vara kul!

Jag träffar dagligen ungdomar som ägnar massor av tid till att spela dataspel. Faktiskt kan man säga att de ägnar större delen av sin vakna tid till att spela spel. Under lektionstid har många av dem väldigt svårt att stoppa undan mobiltelefonen, eftersom de spelar spel och inte riktigt har tid att ägna sig åt något annat, just då. Många sitter uppe större delen av natten, också, inne på sitt rum och spelar spel.

Några ungdomar har berättat för mig att en lyckad helg, är en helg då man har fått spela hur mycket man velat, utan att föräldrarna märkt något eller sagt ifrån. Det finns också de som säger att de inte varit utanför hemmets väggar mellan fredagseftermiddagen och måndagsmorgonen, de har bara "spelat på datorn" hela helgen!

Strävar verkligen nutidmänniskan inte efter så mycket mer än underhållning och förströelse? Tycker alla att verkligheten är så hemsk, att man måste fly in i den virtuella världen, för att känna sig någorlunda lugn... Varför?

Jag tycker mig ha märkt att det finns en viss motvilja hos dagens ungdomar mot att skriva längre, sammanhängande texter med papper och penna. De flesta elever protesterar, mer eller mindre högljutt, mot sådana skrivuppgifter. Helst av allt vill de sloppa undan allt vad skrivarbete heter, möjligtvis kan de tänka sig att skriva sin text med hjälp av en dator.

När de ombeds att skriva ett arbete med hjälp av datorer är det oftast bara ett fåtal, som bearbetar det skriftliga material de hittat på Internet och skriver om till egna formuleringar. Majoriteten föredra att ämna in sina arbeten med textavsnitt direkt kopierade från Internet och utan källhänvisningar.

Eftersom ungdomar idag väljer att inte använda papper och penna, så utvecklar de inte den finmotoriska färdighet och muskelstyrka som krävs för att klara av att skriva, mer än eventuellt sin egen namnteckning.

Hur detta beteende kommer att påverka skrivandet i framtiden kan vi ju inte veta, men kanske kommer människor, som fortfarande behärskar färdigheten att bli en bristvara i framtiden?

Upp i gryningen idag, igen... Minusgrader i morse, men det lovande ut, ändå! Släppte ut hästarna utan täcke. De kommer troligtvis att rulla sig i leran under dagen, så det blir till att borsta lera ikväll!

Jag så inga fågelskådare i morse, men de kanske håller till på Degernässlätten, nuförtiden. Det ryktas om att en rosa flamingo varit synlig i de trakterna...

Det var underhållande att se vad redaktionen för SVTs Go'kväll hade hittat på igårkväll, så här i flygkaosets spår. Jodå, en "utomsocknes" fanns på plats. Anna- Karin Ferm hade lyckats ta sig upp till obygden, askmolnet till trots. I övrigt fanns lokala förmågor på plats! Alltså, sådana som kunnat transportera sig till Umeå via bil eller buss. (Jag gör här ett antagande att vi kan räkna bort tåg, eftersom tågtrafiken inte är så utbyggd i länet...) Vidare fanns Solja Krapu på plats för att recensera böcker, The Deportees framförde kvällens låtar och sist, men inte minst, Björn Ferry, som bjöd in till middag.

Den samlingen var ju inte fy skam! Samtidigt fick det mig att fundera på vilka alternativ man hade kunnat välja och det finns ganska många, bara i Västerbotten! Det skulle kunna vara en god idé att ibland satsa på regionala kändisar i TV- program som produceras i Umeå, för om man tänker efter vilka namn man missade så skulle man kunna göra en hel, lång programserie!

"Blåsippan ute i backarna står,

niger och säger att: Nu är det vår!"

Ibland känner jag mig så desillusionerad… Jag var på en skola häromdagen och det som slår mig är att eleverna där är så... Så trötta! De orkar inte engagera sig i någonting… Allt är liksom kört, redan… 

Snart hoppas jag att vi får se sådana här små skönheter i dikeskanten!

Ja, det är inte jag som är på party... men mina grannar spelar musik på HÖG volym och det verkar vara ganska livat där uppe! Suck! Jag vill sova i natt, för jag ska upp tidigt i morgon och släppa ut hästarna! Undrar om jag ska gå upp och ringa på hos grannarna i morgon, innan jag åker till stallet?

Har ni hört det förut? Hur alla äldre ondgör sig över dagens ungdom… Jag vet, så gjorde de redan när jag var ung! Men håll med om att det är ett fascinerande ämne att studera! Deras beteende, alltså :).

Häromdagen när jag gick genom stan, på väg från ett ställe till ett annat, så råkade jag passera en av stadens mest trafikerade gator. Snäll och laglydig som jag är, så tryckte jag naturligtvis på knappen som sitter på stolpen till trafikljuset och väntade tills det skulle slå om till grönt. Det gjorde inte den unge mannen bredvid mig! Han gick med raska steg rakt ut i den brusande trafiken. (Tur att det inte är någon särskilt bred gata!) Vid mittrefugen stannade han för att kolla sitt senaste textmeddelande på mobiltelefonen. Länge stod han där, vi andra, laglydiga gamla tanter, hann masa oss över hela gatan medan det var grönt ljus. När så ljuset slog om till rött igen, tittade han yrvaket upp, stoppade ned sin telefon i byxfickan och fortsatte sin vandring genom trafiken!

Jag iakttog honom nyfiket och log för mig själv, tänkte ”den ungdomen, den ungdomen…” På ”min tid” då hade vi minsann inte mobiltelefoner! Vi var inte kontaktbara dygnet runt, året runt. Det var, faktiskt, ganska skönt! Den här unge mannen, tänkte jag, riskerade utan tvekan sitt eget liv när han stannade till på refugen för att läsa sitt sms. Han hade lika gärna kunnat vänta i femton sekunder till och läst det när han kommit över till andra sidan gatan, om han fortsatt att gå när det blev grön gubbe. Men, nej då, han var tvungen att läsa messet och besvara det, genast! 

Noterade att kanada- gässen har börjat anlända! En hel flock flög över slätten i morse. Kul!

Tråkigt gråväder idag! Men snön försvinner ganska snabbt nu. Jag reflekterade över hur lite snö som finns kvar inne i centrala stan härom dagen... En välklädd ung dam, med nya högklackade vårskor halkade omkring på "min" busshållplats tidigare i veckan. Klackarna lämnade djupa märken i snön och sulorna hade visst inget vidare grepp...

Men när bussen segat sig ner på stan och vi klev av på Vasaplan, så klarade hon sig alldeles utmärkt ;). Ja, frånsett att hon inte var riktigt stabil i vrister och knän när hon tog sig fram, men det är ju en träningsfråga, så jag antar att musklerna där kommer att stärkas om hon bara är uthållig med träningen ;) Mina egna vinterkängor hade, som vanligt, superbt grepp! (Och inte är de svåra att gå i heller :))

Den tredje graden av snösmältning märkte jag av ute hos hästarna i går. Jag skottade (!) fram vattenhinkarna, som var helt dolda av snön, dvs snödjupet i hagarna är fortfarande 40- 50 cm. Det är tur att våra hästar är snälla och lata! Staketet till hagarna har knappt nått upp till magen på dem och om de hade velat rymma, så har det i vinter varit onödigt att slösa energi på att hoppa över staketet! Det räcker för dem att ta ett kliv, så är de ute i friheten. Men än så länge har alla valt att stanna inne i hagen. Tur att snön är på väg bort, så att staketen blir "normalhöga" lagom till den tiden då det frestande gräset utanför börjar spira...

Ha det bra!

Snöslask, eländigt gråväder och takdropp- nu har våren börjat visa sig :) Jag såg åretes första svanar flyga över slätten igår. Tre stycken, snövita mot en klarblå himmel, flög de med målmedvetna, majestätiska vingslag rakt över hästhagarna. Det är ett säkert vårtecken :)

Våren kom tidigt i år, eller? Kanske kom den snabbt? För en dryg vecka sen var det kallt som sjutton och idag rensas taken och snöslasket skvätter om bilarna som kör...

Människorna på stan ler lite oftare, när solen tittar fram. Man kan gå utan mössa och känna ljumma vindar blåsa i håret! Men jag antar att det hinner komma mer snö, innan vintern slutligen släpper greppet, men min mormor sa alltid att "det är den nya snön, som tar bort den gamla". Och jag tror att hon hade rätt, vårsnö är liksom lättare att uthärda när man tänker positivt på den :).

Så tomt det känns! Jag saknar alla exalterade sportkommentatorer, studiosamtalen och intervjuerna med idrottarna... och alla spännande idrottsprestationer!

TV- kvällen igår ägnades åt Aktuellt (Jo, det händer saker i världen, även när OS pågår!) och sedan kulturnyheterna. Det var lugnt, trivsamt och en aning sövande. Men å andra sidan: Jag gick och lade mig i skaplig tid och kunde vakna, en aning mer utsövd än under de två föregående veckorna, i morse. Intet ont, som inte har nåt gott med sig, antar jag. :)

Idag var det extra trevligt att kliva på bussen till jobbet! När jag klev ombord frågade en trevlig man om jag ville ha en gratistidning, dagens VK. Många av passagerarna tog emot tidningen och en lugn, gemytlig stämning spred sig i bussen. Trevligt initiativ! (Även om det var tänkt som en reklamkampanj för att locka fler läsare, så blev alla glada av det! :) )

Ikväll varvar jag ner (eller upp???) med en semla och OS- skidskyttet. Hoppas på fullt hus och minimalt med tid från stav till stav ;), sen får ju åktiderna gärna vara bra också...

Man blir ju lite sugen på att krypa tillbaka ner i sängen och somna om, i stället för att bege sig till ett iskallt, snöigt stall, när man ser den här bilden!