VM- finalen 1994

Jag kommer aldrig att glömma finalen i fotbolls- VM 1994! Inte för att jag såg den själv, jag satt på ett flygplan på väg till Rhodos, Grekland då.

När vi klev av planet möttes vi av en vägg av varm luft och en märklig stillhet på flygplatsen. På väg mot bagageutlämningen såg vi enstaka människor, som snabbt, snabbt försökte klara av sina arbetsuppgifter för att kunna förflytta sig till närmaste TV- apparat (insåg vi snart).

Vid bagagebandet var allt stilla. Grupper av nyanlända turister vandrade runt i lokalen, några tålmodigt väntande, andra märkbart irriterade. Ett gäng grabbar i "vårt" gäng plockade fram en liten, bärbar TV- apparat, uppenbarligen var det något stort på gång!

– Det slutade oavgjort!, sade en av dem. Det är straffläggning!, fortsatte han. Vi flockades intresserat runt TVn, sträckte på halsarna för att få åtminstone en liten skymt av den minimala rutan. Italien gjorde mål, sa en annan av killarna, vänd till oss åskådare.

Och så fortsatte det, grabbarna refererade för oss intresserade åskådare och vi insåg väl allihop att vi skulle få vänta på vårt garage tills straffläggningen var avklarad! Så blev det också, så snart det var klart att de värdiga vinnarna var Brasilien, började bandet att rulla. Inga sura miner längre bland oss resenärer, utan full förståelse. För vem kan väl jobba, när VM- finalen för första gången i historien avgörs på straffar?