Jag tänker inte ursäkta att jag inte skrivit. Min blogg, mitt beslut, men jag är glad att du finns kvar och läser. Sedan sist har jag:

• Varit på festival
• Varit i Wisconsin
• Ätit friterad kakdeg (sjukt äckligt)
• Hunnit bestämma mig för att fara hem hur många gånger som helst
• Bestämt mig för att stanna hur många gånger som helst
• Varit på arbetsintervju

Som sagt, jag har varit på arbetsintervju. Det innebar att jag åkte till andra sidan av Minneapolis till en familj bestående av tre personer. Mamma, son och dotter. Sonen är autistisk men får hjälp av proffs 40 timmar i veckan. Det dom vill ha mig till, är att vara där för dottern och göra roliga saker med henne då sonen kräver mycket uppmärksamhet. De har två hundar och en fågel. Fågeln är skitjobbig men den heter Ringo så den är okej. En av hundarna är en mops! Helt underbar hund! De har inte haft någon som jobbat där förut så de har inte i ordning ett rum än, men det verkar som att källaren kommer att bli min. Jag var först jättenegativ till familjen. Inte fan tänkte jag ta hand om handikappade igen, då alla andra fick ha "normala" ungar. Men den här familjen verkar vara verkligen motsatsen till min tidigare. Med allt rött hår kändes det faktiskt som att jag hade hamnat hos Weasleys i Harry Potter. Jag kände mig jättebekväm. Hoppas de vill att jag ska flytta in dit!

Nu har jag gjort stan. Som fan. Jag har varit ute och klubbat järnet på Spin. Har tänkt väldigt mycket på VK medan jag varf där, av någon anledning. Kanske är det för att den krönika jag skrev efter min artonårsdag om min utgång i Umeå, kändes helt reviderad då Spinn verkligen var den ultimata köttmarknaden. Jag hann gå i en spya, vad jag vet av, och vet inte riktigt hur många som hann trycka sina skrev mot mig. Tillslut hittade Maria, en anna au pair en kille hon hänge med som var riktigt trevlig och så, påminnde faktiskt om Andreas. Han hade i sin tur två kompisar som var av den roliga sorten som inte tafsade. Så där blev det mycket dansning. Jag har dansat riktigt mycket och nej, jag hade faktiskt inte druckit medan jag var där eller innan. Jag är laglydig och jävligt duktig. har nu mer Ink än Kat von D men är helnöjd med en kväll med strippor på pålar. JA, ni vet såna där tjejer som är och dansar halvnakna i mitten för att uppmuyntra till ännu mer kön-mot-kön-dans

Nu är jag ute ur helvetesgrottan. Jag fick inte ens ett hejdå. Nu bor jag i Stillwater, som inte är bara lite pitoreskt. Jag har två värdfamiljer på G, en utanför Chicago och en i New Jersey. Sen vet man ju att en till familj kommer att bli ledig i och med att Emil från Norrköping fick sparken. Två flickor på tre år där. Det skulle också vara bra. Men det kommer ordna sig huvudsaken är den att man inte är kvar hos min tidigare värdfamilj.

Jag hade så himla kul ikväll. Jag åt på DOnken och pratade svenska med tyskarna. Lärde dem hur man säger "ja".

Är det sådär det är att vara i Wisconsin tror jag att jag gör mig besväret att åka de 20 minutrarna dit för att kolla läget, innan jag drar härifrån