Världen visste att bröllopet kom fram långt innan datumet meddelades: när Storbritanniens kung Edward VIII abdikerade i slutet av 1936 – blev prins Edward, Duke of Windsor – berättelsen om hans förhållande till en skilsmässad amerikansk kvinna, känd som Wallis Simpson, hade varit Brygga i månader. Som TIME förklarade då hade pressen för det mesta givet kungen den traditionella respektfyllda bredden på ämnet när han kom till tronen i början av 1936, förutsatt att han skulle fortsätta sitt ”privata liv” som många andra kungliga hade gjort genom historien, Men han spelade inte med sig genom att hålla sitt förhållande den nödvändiga halvhemligheten. Eftersom kungen inte kunde gifta sig med någon som hade varit skild, skulle deras förhållande sluta eller hans regeringstid skulle. Han valde det senare, ett chockerande tillräckligt beslut att tjäna personen bakom valet titeln TIME: s första årskvinna av året.

Trots det fanns tvister som skulle lösas innan paret kunde fortsätta med sina liv. Skulle den kungliga familjen erkänna äktenskapet? Skulle hertigen nya fru erkännas som hertiginna? Skulle paret tillåtas att återvända till U.K., och om ja skulle hertigen kunna tjäna monarkin på något sätt?
En kompromiss av sortering uppnåddes i mitten av 1937, men hertigen av Windsor fick lite som han ville ha, och ett datum sattes: den 3 juni 1937 – 80 år sedan den här lördagen – de skulle gifta sig i Frankrike.
I musikrummet hade ett altare blivit omedelbart improviserat på en gammal ekbröst som stod på ett guldkors och två gula tapers. Därifrån stod rektor R. Anderson Jardine i en ren vit överskott och väntade på det största ögonblicket i sitt liv. Iögonblickad, hertigen av Windsor trädde in en stund senare, åtföljd av hans elegant preparerade bästa man, Major Edward Dudley (”Fruity”) Metcalfe. Medan organist Dupré spelade marschen från Händels Judas Maccabeus, kom in (Bessie) Wallis Warfield (Spencer) (Simpson) på den trogen Herman Rogers arm. Hon hade på sig en klänning som de flesta amerikanska varuhusen snart skulle presentera: Mjukt blå crepe med en knäppt knäppning, en haloformad hatt av samma färg, skor Och handskar att matcha. Vid halsen var en enorm diamant- och safirbrosch. Fru Warfield bar en bönbok, hade ingen bukett men hade en stor lavendelorchid i hennes midja.