Veronica Berggren, Liberalerna

Jag gick aldrig med i ett parti – jag gick med för en idé

Av , , Bli först att kommentera 5

Anne-Lie Elfvén, Liberalerna, har skrivit en text om sin väg till engagemang.

05.15 ringde klockan, måndag till fredag, år ut och år in i många många år. Varje dag 17.15 stod också, som med ett trollslag, middagen på bordet. Jag såg tidigt hur min mamma slet som städerska för att få livet att gå ihop som ensamstående mamma och en sak visste jag lika tidigt, jag ska ha ett annat liv.

 love
Jag växte upp i Pilgrimstad, en liten ort i östra Jämtland med fabriken nere vid sjön som största arbetsgivare. De röda fanorna var många på första maj och socialdemokraterna hade självklart egen majoritet i kommunfullmäktige. Min mamma röstade också på socialdemokraterna, inte med någon större eftertanke utan bara för att så var det om man var arbetare och hoppet fanns alltid där om att Olof Palme och sedan Ingvar Carlsson skulle ställa allt till rätta. Men jag såg aldrig att mamma fick det bättre och känslan jag levde med var att det måste finnas någonting annat, något som ser att människor har olika drömmar och mål med livet samtidigt som det finns en famn som fångar upp dig om du faller.
Men det skulle forfarande dröja många år innan jag hittade det.

I skolan var jag nördig plugghäst och självklart mobbad. Jag hade det också väldigt tufft hemma av flera olika anledningar. Men jag var samtidigt urstark och vägrade låta mig knäckas. Jag gick min egna väg redan då.

I nian hade vi besök av olika ungdomsförbund och jag minns att jag blev så glad när LUF (Liberala ungdomsförbundet) berättade om socialliberalismen. Här fanns det som jag så länge eftersökt. Här fanns både frihet och ett socialt ansvar för varandra. Jag har aldrig trott på någon gud men jag har alltid trott på liberalismen sedan den dagen.

Som artonåring engagerade jag mig i LUF och mitt engagemang var helhjärtat från den första gången jag gick in på Folkpartiet och LUFs kansli i Östersund. Vi var inte så många liberaler i Jämtland då och därför var det så viktigt att åka iväg och träffa likasinnade från andra delar av Sverige. Det var också nu jag träffade Birgitta Ohlsson för första gången och hon hade en lyskraft redan då. Hon var intelligent, modig, principfast, gick sin egen väg och hon såg mig. Hon såg mig som hon har fortsatt att se alla engagerade medlemmar som törstar efter ett mer liberalt Sverige och en friare värld.

För mig är liberalismen något väldigt personligt, jag har aldrig haft det i blodet som många andra, det har aldrig varit något självklart. Nej, för mig handlar det om att fler människor ska få möjligheten att leva ett bättre, ett friare liv. Jag led med min mamma men det var samtidigt den största drivkraften för att förändra. Det var samma anledning till att jag för övrigt valde att under några år arbeta som socialsekreterare och nu som socialpolitiker. Jag är ett maskrosbarn och vill inte att barn ska behöva växa upp under samma omständigheter.

Just därför kan jag inte heller vara nöjd med att Liberalerna i val efter val tappar väljarstöd och just nu ligger på ca: 5% i opinionen. Jag tycker Jan Björklund är en väldigt duktig politiker. Han är påläst, skicklig i debatter och dessutom har han en humor som jag uppskattar både i olika framträdanden och när man träffar honom i mer sociala sammanhang. Men i slutändan är det väljarna som bestämmer om vår politik ska bli verklighet och för mig är det avgörande.

Birgitta kan entusiasmera som få, hon har en allmänpolitisk bredd och samtidigt en spets. Hon är en slitvarg med en otrolig energi. Hon är mångårig riksdagsledamot och har varit minister med flera viktiga och tunga ansvarsområden på sitt bord. Jag tror att hon är den som kan locka fler väljare till vårt parti och det är viktigt därför att när vi ser oss om i världen behövs liberalismen mer än någonsin.

Jag hoppas att Birgitta Ohlsson får förtroendet att bli partiledare för Liberalerna på Landsmötet i november därför att jag gick aldrig med i ett parti, jag gick med för en idé

love

Jag har skribentens tillåtelse att dela texten vidare.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Jan Björklund gillar Birgitta Ohlssons tydliga budskap

Av , , Bli först att kommentera 5

Birgitta_Ohlsson

Birgitta Ohlsson

Nu: utrikespolitisk talesperson och riksdagskandidat.

Aktuell: Kandiderar till ny partiledare för Liberalerna.

Tidigare:
  • Ledarskribent DN, Vestmanlands läns tidning, Västerbottens Kuriren, Sundsvalls tidning.
  • Ordförande Liberala studenter Stockholm, Förbundsstyrelsen Liberala ungdomsförbundet
  • Invald i riksdagen 2002.
  • Tidigare statsråd- Sveriges EU-minister och demokratiminister.
  • Grundare av det liberalfeministiska nätverket Felira
  • Ordförande i Republikanska föreningen
  • Ordförande i Liberala kvinnor
  • 2010 EU-minister efter Cecilia Malmström med profilfrågorna jordbruksstöd, människohandel, romernas situation, demokrati och konsumentfrågor.
  • Mest kryssade politiker i Stockholms kommuns valkrets före nuvarande partiledare Jan Björklund.
  • Universitetsutbildningar inom statsvetenskap och internationella relationer.
  • Har skakat hand med förre presidenten i USA.
  • Har under en lång tid, men extra mycket under våren, omskrivits i ett stort antal tidningar, deltagit i radio, TV, poddar, på Youtube.
  • Officer av Franska hederslegionen.
  • Årets hetero på Gaygalan 2011 för sitt arbete för HBTQ- personers rättigheter.
  • Författare till boken Duktiga flickors revansch.
  • Turnerat runt i Sverige, värvat ett stort antal nya medlemmar och åter väckt politiskt intresse hos unga människor genom sina författarbesök och besök på gymnasieskolor.  
  • Gjorde succé i EU genom att kombinera arbete och barnafödande där hon även meddelade att hennes man inte var en dinosaurie.
  • Gift med docent i folkrätt.
  • Och så vidare… .

birgitta

Birgitta Ohlsson är en mycket omtyckt politiker som vid sin nominering fått tydligt stöd av bland annat EU-minister Cecilia Wikström, tidigare Folkpartiledare Maria Leissner, Vänsterpartiets Hans Linde. Och många fler.

Idag hade DN med en text skriven av Birgitta Ohlsson med rubriken ‘Islamismens mördarideologi kommer undan’, som handlar om extrema ideologier. Birgitta Ohlsson deltog även i SVT Agenda där man diskuterade kampen mot terrorism. Jan Björklund twittrar i kväll om detta.

Birgittas text:
”Det är i år 72 år sedan Nürnbergrättegångarna inleddes mot nazistiska krigsförbrytare. Förintelsen, folkmordet på sex miljoner judar, mördandet av romer, individer med funktionsnedsättningar, HBT-personer, religiösa, etniska och politiska minoriteter, var redan ett faktum.

Många av de nazistiska mördarna hävdade att de ”lydde order” eller ”var offer för omständigheterna”. Den internationella tribunalen slog i stället fast att ”brott inte begås av abstrakta strukturer utan av människor.

På samma sätt borde omvärlden för länge sedan tillsatt internationella tribunaler för kommunismens offer och bör redan nu förbereda internationella rättegångar för Daesh-mördare.

Det är i denna kontext, jämte kommunism och nazism, som vi ska sätta våldsbejakande islamism. Precis som kommunism och nazism, strävar islamismen efter världsherravälde, diktatur och att kväva andra trossystem.

Per Ahlmark beskrev inställningen till kommunismen bland svenska intellektuella på 1900-talet som en ideologisk medvetslöshet om de fasor som följer av tyranni”.

Fortsättningen på texten är stenhård. Läs den i sin helhet på:

https://www.e-pages.dk/svenskadagbladet/49275/article/585824/4/1/render/?token=c03f32265d0ed7b219c5f511d4e3a5c3

 

IMG_3194

”Chefen har talat”

Av , , Bli först att kommentera 5

Eftersom att Sverige är med i EU är det även där vi har våra främsta ledare.

eu

Det är med stor glädje jag idag tar del av beskedet att Cecilia Wikström anser att Birgitta Ohlsson är mest lämpad att nu ta rollen som partiledare och föra partiet vidare. Uttalandet väger tungt, av många olika orsaker. Jag har sett många visa sin uppskattning över att hon annonserat sin kandidatur och vi är många som är redo för en folkrörelse.  

cecilia

”Jag beundrar och respekterar både Jan Björklund och Birgitta Ohlsson och räknar dem båda som personliga vänner sedan många år. Som präst har jag vigt Birgitta och döpt Jans båda söner.

När partiledarfrågan nu står i fokus inför höstens kommande landsmöte anser jag att vi liberaler måste se det som något positivt att den interna partidemokratin fungerar och att vi är väl rustade att möta framtiden, då vi nu har två personer som känner sig kallade att leda partiet i en för liberaler i hela EU mycket svår tid, då våra grundvärderingar starkt ifrågasätts av nationella, främlingsfientliga och populistiska krafter. Oavsett vem landsmötet ger förtroendet att leda vår liberala rörelse så kommer vi att ha en tydlig och stark ledare.

Jag utgår från att våra partimedlemmar kommer att delta i denna process med ett positivt förhållningssätt och ge sitt stöd till den kandidat som de anser bäst kan leda vårt parti och presentera våra värderingar och politiska förslag.
Jan Björklund har varit utomordentligt viktig som Folkpartiets- och nu Liberalernas- partiledare. Han har betytt oerhört mycket för svensk skolpolitik. Genom de reformer han genomförde som minister har han lagt grunden till morgondagens bildningspolitik och framtidens kunskapssamhälle.

När Birgitta Ohlsson nu har stigit fram och meddelat att hon står till förfogande som partiledare så ser jag att vi liberaler kommer att kunna välja mellan två mycket skickliga kandidater.

I flera av EU:s medlemsländer har vi sett hur liberala ledare under det senaste året stigit fram och erbjudit motoffensiv mot populism, EU-skepticism, främlingsfientlighet och nationalism. Tydligast är Emmanuel Macron, som förnyar fransk politik med att samla en politisk mittenrörelse med en socialliberal politisk agenda för ekonomisk reform, bildning och ett starkt EU-engagemang. Denna socialliberala agenda måste nu bli Liberalernas största och mest genomgripande politiska prioritering inför kommande år. Vårt uppdrag är att försvara en politik som kan inge människor hopp inför framtiden, en tro på människans inneboende kraft och möjligheter att skapa sitt liv och att ge varje person möjlighet och förutsättningar att växa personligt och känslan av att delta i bygget av ett bättre framtida samhälle tillsammans.

För detta uppdrag är Birgitta Ohlsson mest lämpad.

Med sitt socialliberala patos, sin gedigna erfarenhet som riksdagsledamot och EU-minister under en följd av år i kombination med hennes brinnande entusiasm, hennes bildning och engagemang, hennes kraft och energi och starka förmåga att entusiasmera människor kommer hon att kunna leda den politiska kampen i centrala socialliberala frågor.

Cecilia

Birgitta är en av de mest samarbetsvilliga och skickligaste politiker som jag haft förmånen att arbeta tillsammans med. Hon har en sällsynt förmåga att inspirera både partivänner och människor utanför den liberala familjen. Ingen svensk politiker har som hon med sin positiva människosyn kunnat lyfta fram unga människor och ge dem hopp och framtidstro. Jag är övertygad om att Birgitta Ohlsson har förmågan att både vinna debatter- och samtidigt vinna människors sympati.

Om landsmötet ger henne det mandatet, så kommer hon att kunna leda en liberal förnyelse mot framtida valsegrar”.

/ Cecilia Wikström

10312688_10152441219330987_6678781026879822055_n

Bild från valarbetet 2014

Bli först att kommentera

Glada nyheter om att Birgitta sagt ja!

Av , , Bli först att kommentera 7

jatillmakt

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hon-ska-utmana-bjorklund

girls

duktigaflickorsrevansch

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

”Det är lite spretigt”

Av , , Bli först att kommentera 5

Lars_Tysklind

 

Lars Tysklind (Liberalerna)

  (…)

Herr talman!

Det hade kunnat vara en intressant diskussion om allmän rösträtt, men den kanske vi kan lämna därhän i dag.

Jag får börja med att uttrycka en väldig oro kring den obekräftade nyheten att president Trump har för avsikt att ta ut USA ur Parisavtalet. Även om den är obekräftad känns den oroväckande – den kan faktiskt vara sann. Vi får se vad det får för konsekvenser.

Det har mycket att göra med vad resten av världen tar för ledarskap. Europa kommer i så fall att ha en avgörande roll i sammanhanget.

Nästa vecka har vi den stora havskonferensen, FN:s havskonferens, i New York. Det är oroväckande när USA ger dessa signaler. Hur kommer man att agera på en sådan konferens? Havet är ju ytterligare en av de riktigt stora globala utmaningar som vi har. Det är på ett sätt kanske den nya klimatfrågan.

Vi har haft en diskussion om det klimatpolitiska ramverket, som jag dock inte tänker gå in på nu. Vi kommer säkert att ha en ordentlig mangling om detta om ungefär tre veckor.

Herr talman! Jag kan också vid första anblicken tycka att betänkandet är lite spretigt, men om man försöker kan man hitta en röd tråd i det hela: Det handlar om olika regelverk som styr olika typer av tillståndsprocesser.

Att tillståndsprocesser sker effektivt och rättssäkert är naturligtvis en otroligt viktig fråga.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet förutom under punkt 7, där Liberalerna har ställt sig bakom ett motionsyrkande från Centerpartiet om möjligheten att öka samverkan mellan forskning och näringsliv och att öka utbytet av farliga ämnen i olika produkter på ett proaktivt sätt i stället för att invänta EU:s lista och Reachförordningens lagstiftning.

Detta innebär att vi liberaler står bakom förslaget om att rikta ett tillkännagivande till regeringen vad gäller olika typer av tillståndsprocesser. Dessa processer måste utformas på ett sådant sätt att de inte i sig utgör ett onödigt hinder för skapande av jobb och tillväxt samt för miljöåtgärder.

Problematiken beträffande likabehandling över hela landet är också en central del av detta. De åtgärder som alliansregeringen vidtog genom att centralisera domstolsväsendet och miljömålsdelegationen var ett steg i att försöka öka likabehandlingen över landet. Detta handlar definitivt inte om att sänka kraven. Fokus ligger på de ändamålsenliga tillståndsprocesserna och på att ha ett brukarperspektiv.

Det är väldigt lätt att man i sådana här tillståndsprocesser utgår från myndighetens sätt att arbeta, medan brukaren får vara glad när det är färdigt efter kanske fyra år, vilket nämndes tidigare. När det gäller vissa frågor är detta en orimligt lång tid.

Jag kan se en tydlig parallell till den diskussion som vi haft om mer flexibla tillståndsprocesser när det gäller vattenverksamhet. På detta område finns ett tillkännagivande som regeringen förhoppningsvis jobbar med. Det handlar om att man ska kunna anpassa processen till verksamhetens storlek och bedömd miljöpåverkan.

Även när det gäller vattenverksamhet handlar det ju om att inom miljöbalkens ram kunna sätta upp tydliga och relevanta miljökrav. Fokus ska dock ligga på åtgärderna – man ska inte fastna i långdragna, onödigt komplicerade tillståndsprocesser.

Jag tror att vi är ganska eniga om att tillståndsprocessen inte har något egenvärde i processen, utan det viktiga är resultatet och att man bedömer rätt saker.

3916929c-1bae-47ed-93d6-47809620095f

Herr talman!

Som tidigare har nämnts från regeringsföreträdare pågår ett intensivt arbete, som förhoppningsvis syftar till att göra tillståndsprocesserna kortare och enklare.

Man kan diskutera om ett tillkännagivande är onödigt eller inte, men tillkännagivandet ger ändå en väldigt tydlig signal till regeringen om vad riksdagen tycker att detta arbete ska utmynna i. Det ställdes en fråga om vad mer vi efterfrågar. Det vi efterfrågar är resultatet, och om resultatet tillgodoser detta tillkännagivande ser jag egentligen inget problem med det.

Tillkännagivandet från riksdagen är en tydlig signal till regeringen om vilket resultat vi vill ha i slutändan.

Herr talman!

Jag skulle vilja säga ett par ord om kommunalt veto, som det har kommit att heta. Nu står det visserligen inte kommunalt veto i lagstiftningen, utan det står kommunal tillstyrkan, vilket har en något annorlunda klang.

Politiker tog upp att man skulle göra det enklare men att det har blivit svårare. Det har definitivt inte blivit svårare!

Det som hände var att man tog bort dubbelprövningen. Tidigare prövades vindkraften både enligt miljöbalken och enligt plan- och bygglagen. Nu prövas den enligt miljöbalken, och sedan ska kommunen ge sin tillstyrkan.

I normalfallet har prövningsprocessen alltså blivit mycket enklare. Man kan säga att ett visst antal vindkraftverk har hindrats på grund av det kommunala vetot, som Jens Holm uttryckte det. Kanske finns det något slags ideologiskt motstånd mot vindkraft, men det måste ju ändå tillhöra ovanligheterna. Det kan ju vara så att kommunen, utifrån sitt perspektiv med planmonopol och markanvändningsmonopol, bedömer att placeringen är olämplig.

Att kommunen fick denna roll grundade sig på att man i stället för att göra en fullständig prövning enligt plan- och bygglagen bara kunde tillstyrka genom ett enkelt beslut. Det är klart att lagstiftningen blev betydligt enklare – det är viktigt att ha med sig detta. Det är bara det jag vill ha sagt. Jag tror inte att de flesta kommunpolitiker gör detta för att motarbeta vindkraft, utan jag tror att man gör en seriös prövning.

(annan politiker)

Herr talman! Jag var med i denna process, men jag kan inte minnas att det var just dåvarande Folkpartiet som var drivande i frågan. Eftersom kommunerna har planmonopol över hur marken i kommunerna används är det möjligt att vi tyckte att detta skulle bli ett nytt ställe där man inte skulle ha någon inverkan alls. Att man ändå skulle ha en tillstyrkan var det allmänna motivet till att detta sattes in. Jag kan hålla med om att det nog är bra att det har tagits fram en vägledning för hur tillstyrkan ska gå till. Detta står även i betänkandet. Jag tror att det har funnits en brist på detta område – det kanske till och med skulle ha stått var beslutet ska fattas och inom vilken tid det ska fattas.

Om det utmynnar i att kommunen inte tillstyrker handlar det ofta – jag vill, utan att överdriva, påstå att det gäller nästan alla fall – om att man inte har haft den dialog med kommunen som man borde ha haft. Man ansöker om vindkraft och ställer kommunerna inför fullbordat faktum. Då har man konflikten på bordet. Det är oftast detta som är fallet. Med en ingående dialog kan man oftast lösa det hela, och då är tillstyrkan bara en formell slutstation för processen. Det är någonstans där man ska söka förbättringarna i systemet.

(annan politiker)

Herr talman! De riktlinjer som vi nu pratar om är ju relativt nya. Vi får väl se vad de leder till. Jag är inte beredd att här och nu säga att det krävs ytterligare lagstiftning här. Man kan dra parallellen till kommunens inflytande och mandat inom plan- och bygglagen i övrigt som är ganska definitivt. Om en kommun säger nej till en plan är inte det heller överklagningsbart. Detta är egentligen helt i linje med de markanvändningsbeslut som kommunerna fattar i övrigt.

Som sagt: När det gäller riktlinjerna tycker jag att det är lämpligt att avvakta hur de hanteras ute i kommunerna, för jag tror att man även ute i kommunerna har varit lite osäkra på var besluten ska fattas, om det är i kommunstyrelsen, i någon nämnd eller i kommunfullmäktige.

Sedan vet jag också att det naturligtvis finns möjlighet att obstruera ett beslut, vilket det gör i alla sammanhang, genom att undvika att ta upp det på bordet. Men det är ju lite att missbruka situationen. Jag vill återgå till detta att om man har en ingående dialog ska man över huvud taget inte behöva hamna i den sitsen. Avslutningsvis lär vi väl aldrig komma överens. X-partiet kommer att kalla det för ett kommunalt veto och Liberalerna kommer att kalla det för en kommunal tillstyrkan, så vi kommer väl att använda lite olika ord även i fortsättningen.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Strategisk exportkontroll

Av , , Bli först att kommentera 3

Idag har debatt om ovan nämnda rubrik skett i riksdagen. Moderaternas debattör tog med nedan tankvärda ord, i sitt anförande.

SOLDATEN

Gud och soldaten vörda vi,
när tider av fasa de står oss bi.

Men när faran är borta och fyllda äro faten,
då glömma vi Gud och förakta soldaten.

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/strategisk-exportkontroll-2016—krigsmateriel_H401UU9  53.30 in finns Allan Widman från Liberalerna.

0446541913415_160

Allan Widman, Liberalerna

Herr talman! Som Kerstin Lundgren nyss framhöll här i talarstolen är det bara en förpostfäktning som försiggår i kammaren i dag. Vi väntar alla spänt på det lagförslag som komma skall från regeringen.

Herr talman! Sverige har valt att ha ett väpnat militärt försvar. Liberalernas uppfattning är att om vi kan ta oss den rätten kan även andra demokratier ta sig den rätten. Därför är vi inte generellt eller principiellt motståndare till export av krigsmateriel.

År 2011 gjordes ett tillkännagivande till regeringen här i kammaren. Riksdagen efterlyste då ett mer restriktivt regelverk vad gäller exporten till icke-demokratiska länder. Krigsmaterielexportutredningen arbetade under flera år och över valet 2014, och den lämnade sitt slutbetänkande på försommaren 2015. Jag hade förmånen att delta i denna utredning.

Herr talman! Det är min uppfattning att utredningen i en ganska bred politisk enighet, innehållande sex olika partier som finns representerade i kammaren, nådde viktiga framsteg när det gällde att skärpa regelverket. Det handlar om ökad transparens för våra affärer på försvarsmaterielområdet. Det handlar om att pröva följdleveranserna kontinuerligt, och inte slentrianmässigt bara låta en leverans följas av flera. Det handlar om bättre uppföljning av de så kallade slutanvändarintygen, som innebär att vi genom fysisk inventering på plats förvissar oss om att de vapen som vi har skickat i en viss riktning också har stannat där. I samband med det föreslogs också resursökningar för ISP, Inspektionen för strategiska produkter.

Inte minst blev utredningen till sist tämligen överens om demokratikriteriet och hur detta skulle formuleras. Eftersom jag vet, herr talman, hur många veckor för att inte säga månader som gick åt till att formulera detta kriterium är det min starka förhoppning att regeringen när den nu förbereder förslaget vårdar den politiska enighet som uppkom. Det tror jag att man har allt att vinna på.

Göran Pettersson talade om hur lätt det är att glömma soldatens förtjänster och insatser i tider av fred. Man kan väl på samma tema säga att vi också har en tendens i det här landet att ibland glömma obehagliga saker som har förevarit, till exempel på exportområdet. Det är inte så många år sedan en försvarsminister måhända tvingades avgå på grund av det som kallades för Saudiaffären.

Men vårt minne är ibland kort, och därför, herr talman, väljer jag att ta det här tillfället att påminna om att det finns sidor av export av krigsmateriel som jag inte tror att någon i den här kammaren vill uppleva.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Behålla personal – viktigast för Liberalerna

Av , , Bli först att kommentera 4

Monica G Engström skriver i Västerbottens Kuriren om Liberalerna Västerbottens budgetförslag för 2018, när det gäller vård och omsorg inom Landstinget.

Vad vill Liberalerna?

  • 32 miljoner till personalfrågor- vidareutbildning, karriärmöjligheter och att minska sjuktalet bland personalen.
  • Uppmuntra äldre medarbetare att arbeta kvar efter pension, om man så önskar.
  • Mer resurser till Barn- och ungdomspsykiatri.
  • Mobil ungdomsmottagning i inlandet.
  • Nytt operationshus i Umeå.
  • Försök med gemensam närvårdsnämnd- kommuner och landsting, för att förbättra vård i inland och glesbygd.
  • Äldrevårdcentraler efter samma modell som dagens mödra- och barnavårdscentral, dvs. rekrytering av sjuksköterska med geriatrisk kompetens.

Se texten och bilden på våra fina landstingspolitiker: 

http://www.vk.se/plus/2017494/behalla-personal-viktigast-for-liberalerna

Bli först att kommentera

Kulturarvsfrågor, Liberalernas tankar kring detta och om ideologisering

Av , , Bli först att kommentera 3

Bengt_Eliasson

Bengt Eliasson, Liberalerna:

Herr talman!

Givetvis står jag bakom samtliga gemensamma alliansreservationer och Liberalernas reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2 under punkt 1 och reservation 6 under punkt 4.

Herr talman!

Vårt kulturarv är ett resultat av internationella och inhemska impulser, gamla traditioner och nya uttryckssätt, en önskan att bevara det gamla och sökandet efter det nya. Ur detta hopkok har det vi i dag kallar svensk kultur vuxit fram.

Genom erfarenheter, kunskaper, kontakter människor emellan och historiska händelser förändras vår kultur över tid och hela tiden. Ordet smältdegel används ibland för att beskriva processerna, och det är i högsta grad en relevant beskrivning. Genom att blanda det olika får vi fram legeringar som beskriver det lika.

Att vårda kulturarvet innebär att bevara kunskap, idéer, föremål och miljöer som speglar äldre tiders livs- och samhällsformer. Kulturarvet ger perspektiv på vår samtid, nya idéer om hur vi kan forma vår framtid och styrka att kunna möta det nya och främmande.

Herr talman!

Vi liberaler har tidigare ifrågasatt uppdraget att Statens historiska museer och Statens museer för världskultur ska arbeta för en kunskapsbaserad och reflekterande historieskrivning, så som regeringen aviserade i budgetpropositionen. Ett sådant uppdrag, herr talman, torde vara att sparka upp en öppen dörr.

Att bidra till en kunskapsbaserad och reflekterande historieskrivning är rimligen redan kärnverksamheten för alla museer i vårt avlånga land.

Men i ljuset av andra förslag, till exempel tanken om att ”en museimyndighet för hela den historiska utvecklingen i Sverige” blir ”en avgörande kraft när berättelsen om nationen laddas om och fylls med nytt innehåll” blir det mer bekymmersamt.

Precis som de flesta i debatten redan sagt är museernas uppgift att förvärva, bevara och främja sina samlingar till skydd för kulturarvet och inte låta sig styras av tillfälliga intellektuella trender. I alternativa faktas tidevarv, som vi lever i nu, blir museernas roll viktigare än någonsin. Som folkbildare ska de sprida kunskap, och en av huvuduppgifterna är att informera, inte att uppfostra. Den normkritik som bara ersätter gamla normer med nya är illavarslande och kontraproduktiv.

Goda lösningar på vår tids stora samhällsutmaningar kommer alltid när människor tänker fritt, inte när de tänker rätt.

Därför välkomnar vi att regeringen i propositionen är så tydlig med att politiken ska ha armlängds avstånd till museerna. Sådana utfästelser kräver dock, herr talman, inte bara ord utan att regeringen också i aktiv handling visar att deras armar inte är alltför korta.

Herr talman!

Vi liberaler delar delvis regeringens uppfattning att enskilda museers interna organisation eller val av lokaler inte ska avgöras av kammaren.

Men det innebär inte, enligt vår mening, att ägaren ska undandra sig sitt ägaransvar och låta sammanslagningar, förflyttningar eller omorganisationer mellan enskilda verksamheter ske utan inblandning eller styrning.

Armslängds avstånd är ett bra begrepp, men om det är något som man inte ska hålla sig borta ifrån är det just ägarfrågorna. Detta gäller särskilt när enskilda samlingar eller verksamheter hotas eller riskerar att förpassas till låsta magasin. Jag tänker självfallet närmast på debatten kring de olika verksamheterna i framför allt Stockholm, inom Statens museer för världskultur: Etnografiska, Östasiatiska och Medelhavsmuseet. Vi motsätter oss av exakt samma skäl att riksdagsbindningen hävs när gäller myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. Man ska utföra sitt ägaruppdrag, men man ska inte riskera samlingar.

Herr talman!

De problem som synliggjorts av debatten om Statens museer för världskultur tycker vi är ett tydligt exempel på hur regeringens ambitioner att nå stordriftsfördelar genom att slå samman olika museer kan slå väldigt fel. I stället för ett museum med ekonomiska problem och tre som går ganska bra i det hänseendet kan man få en stor museiorganisation på svältkur. Detsamma gäller givetvis också hur väl museerna lyckas med sitt kunskapsuppdrag.

Därav, herr talman, kommer Liberalernas bifallsyrkande till reservation 2.

Herr talman!

Avslutningsvis vill jag säga några ord om Sveriges roll i världen och vårt ansvar för världens gemensamma kulturarv.

Den som förlorar sin historia förlorar också sig själv. Förstörelse av kulturarv är en del av varje totalitär ideologi, och inget folkmord har någonsin fullbordats utan en kulturell rensning.

Vi i den här salen är för unga för att minnas 1945 och de fruktansvärda åren som kom före, men på det judiska museet i Warszawa, som jag besökte för en tid sedan, finns bilder på hundratals vackra synagogor. De var samlingsplatser för hela samhällen, som vi aldrig någonsin får se igen. Nazisterna ville utplåna alla spår av judendomen ur det europeiska samhället. Synagogornas placering i Warszawa, Wien, Berlin och andra städer visade på den dialog mellan kulturer som utmärker sofistikerade civilisationer.

Av exakt samma skäl var erövringen av den syriska ökenstaden Palmyra särskilt viktig för terrororganisationen Daish. Man ville utplåna ett folk och dess historia. När Daish nu börjar tappa fästet i Irak och Syrien expanderar man i stället i bland annat det laglösa Libyen, vilket har fått Internationella museirådet att larma högljutt. Också där finns unika Unescovärldsarv som nu riskerar att ödeläggas, och en del har redan ödelagts.

I höstas dömde ICC, Internationella brottmålsdomstolen, för första gången förstörelse av kulturarv som ett krigsbrott. Enligt 1954 års Haagkonvention, som Sverige har undertecknat, är förstörelse av ett folks kulturarv att anse som ett brott mot hela mänskligheten.

Regeringen måste arbeta för att ställa de skyldiga till svars. Sverige måste också öka stödet till de enskilda arkeologer, konstnärer, författare och andra konstutövare och kulturarbetare i regionerna som är berörda.

Liberalernas vill att biståndsmedel ska användas i kampen för att rädda vårt gemensamma kulturarv och vår gemensamma historia till vår gemensamma framtid.

3916929c-1bae-47ed-93d6-47809620095f

 

Christer_Nylander

Christer Nylander, Liberalerna :

Herr talman!

Aron Emilsson från Sverigedemokraterna kritiserar regeringen för att lägga ett ideologiskt raster över kulturpolitiken. Det är bra att han gör det, tycker jag. Det är bra att han engagerar sig i detta. Emilsson sa fortsättningsvis att kulturarvspolitiken ska se till att vi förmedlar vad som är unikt, att vi skapar kulturell gemenskap och tankegemenskap och att vi definierar vad vi ska förenas kring.

Det är intressant att se att det Aron Emilsson gör inte bara är att kritisera regeringen för att ha ett ideologiskt raster, utan han kritiserar den egentligen för att ha fel ideologiskt raster. Han vill själv ha ett eget ideologiskt raster som berättar den berättelse som han vill att kulturarvspolitiken och kulturpolitiken ska berätta. Det är lika illa.

Den berättelse som Sverigedemokraterna vill ska vara den sanna berättelsen om Sverige ska för övrigt enligt reservation 18 förmedlas via dataspel som ska finansieras av statliga medel.

Det är bra att Sverigedemokraterna kritiserar regeringen för att ha ideologiska raster. Men det är lika illa att Sverigedemokraterna själva har ideologiska raster. Det är så enkelt, herr talman, att bli blind.

Man ser grandet i andras ögon men inte bjälken i sitt eget. Så fungerar vi allihop. Det är klart att vi allesammans ideologiserar kulturarvet. När jag tittar tillbaka försöker jag hitta rötter, tecken och spår som leder fram till att Sverige har blivit en liberal demokrati. Andra försöker hitta andra historier i sin betraktelse över kulturarvet. Det är klart att man gör så. Det är svårt att bortse från att man själv har ideologiska glasögon.

På samma sätt definierar vi begrepp som armlängds avstånd på olika sätt. Det är klart att vi alla kan tycka att det är bra att ha armlängds avstånd. Men när det väl gäller att finansiera renoveringen av Nationalmuseum är vi beredda att göra det från statens sida, och därmed säger vi också att Nationalmuseum ska befinna sig i den ändamålsfastighet som de har funnits i under många år. När vi ska finansiera ombyggnaden av Operan tar vi också där ställning till att Operan ska befinna sig i en viss fastighet.

Det är konstigt att Sverigedemokraterna struntar i den typen av armlängds avstånd, men när det sedan gäller att definiera vilka andra museer som ska befinna sig i vissa fastigheter är det stopp. Då är det förbud, och då ska vi plötsligt ha armlängds avstånd. Vi är likadana allihop. Vi pratar om att andra inte ska ideologisera och att andra ska ha armlängds avstånd, men vi ser inte att vi själva har bjälkar i ögonen.

Jag tror att det är Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd som var en av de första polyfoniska romanerna i Sverige; i alla fall hävdar nog Ebba Witt-Brattström det.

Finessen med det är att om man berättar många olika historier får man en bättre bild av verkligheten och hur den egentligen är. Om man bara ser på sin egen historia och bara tittar bakåt i kulturarvet och letar efter de rötter som leder fram till det man har i dag och det man själv vill stå för ser man just den bilden. Men om man har polyfoni, som Dostojevskij, Moa Martinson och andra har i sina romaner, ser man en bredare bild.

Jag tror att det är viktigt att konstatera att kulturarvet bör bidra till just detta. Det är ingen tråd som man letar efter. Det är ingen väv. Det är kanske inte ens ett garnnystan, utan det är textilier som man kan leta efter massor av olika trådar i och hitta många olika förklaringar till att vi befinner oss där vi just nu är.

Jag skulle vilja säga att ett huvudproblem som debatten bara cirkulerar runt är varför man från regeringens sida har valt att just när det gäller Etnografiska, Medelhavsmuseet och Östasiatiska ta ett steg bakåt och säga: Här ska vi inte ideologisera. I själva verket var det ju regeringen själv – eller i varje fall Miljöpartiets arbetsgrupp för kultur – som ledde till att debatten verkligen uppstod. Det var dels dålig ekonomi, dels ideologiseringen från Miljöpartiet som ledde till att vi landade där vi gjorde. Därför är det synd att regeringen nu inte tar ansvar för att se till att vi får ordning på detta, som det ställs så många frågor om i kulturarvssektorn i sig.

Herr talman!

Det var lysande att lyfta fram just Almqvist, som var en man som berättade hur det är att stå utanför den svenska gemenskapen, att inte tillhöra den eller att den svenska gemenskapen definieras av någon annan. Han fick i stort sett fly från det här landet därför att han skrev en bok som Det går an, där han drev tesen att kvinnor och män ska ha lika möjligheter både när det gäller företagande och när det gäller kärlek. Han var så radikal på den punkten att folk hatade honom. Han bröt mot den gemenskap, det samhällskitt och den gemensamma tanke som Aron Emilsson själv i sitt anförande sa att kulturarvspolitiken ska bidra till. Han bröt mot detta, och nu är han en del av det svenska kulturarvet just därför att han gjorde det.

Han formade svensk politik, och han formade mycket av det som sedan skulle bli naturligt gods i det svenska kulturarvet och det svenska politiska tänkandet.

Jag kan återge vad Emilsson sa här, på tal om ideologisering.

Om man säger att kulturarvet ska tjäna till att förmedla det som är unikt är det en sorts ideologisering. Då säger man att man inte ska göra någonting annat.

Om man säger att man ska skapa en kulturell gemenskap är det en ideologisering av kulturarvspolitiken.

Om man säger att man ska ha en tankegemenskap är det också en form av ideologisering.

Aron Emilsson kan tycka att det är en bra ideologisering, men det är en ideologisering av kulturarvspolitiken.

Om man säger att kulturarvspolitiken ska definiera vad vi ska förenas kring tycker jag att det är en ideologisering.

Aron Emilsson kan tycka att det är en bra ideologisering, men då kan du inte kritisera regeringen för att den ideologiserar.

Du måste se bjälken i ditt eget öga.

Om man är emot att andra använder kulturpolitik för att genomföra sina egna idéer måste man också vara trogen sin egen tanke. Man måste både kunna kritisera dem som gör det och se att man själv gör samma sak.

(Applåder)

Herr talman!

Aron Emilsson och Sverigedemokraterna tycker att kulturarvspolitiken ska bidra till att definiera vad vi ska förenas kring.

Det skulle ha gjort att Almqvist i dagens samhälle hade råkat ut för exakt samma förföljelse som han gjorde i Sverige på den tiden då han skrev Det går an.

Han bröt mot den norm som det hade definierats att man skulle hålla sig till och förföljdes för det. Jag tycker inte att svensk politik ska syssla med sådant. Jag tycker inte att Sverigedemokraterna ska göra det. När Sverigedemokraterna säger att andra gör det måste de också se bjälken i sitt eget öga.

Svenskt kulturarv finns. Det består av alltifrån det vi ser på museer här i Stockholm till kyrkan i Norra Åsum som den danska biskopen Absalon låg bakom lika mycket som det som Bengt Eliasson tog upp i sitt förträffliga anförande, nämligen det som nu händer i Mellanöstern där mänsklighetens kulturarv förstörs.

När man tittar på var Sverige, svenskarna, vår tankeverksamhet och mänskligheten kommer från ser man att det till stor del är från det gemensamma som IS i dag försöker riva därför att de försöker använda kulturarvspolitiken och kulturpolitiken för att få en rät linje mellan det de själva tycker i dag till det de tycker sig se i historien.

Det som inte passar in på den linjen river de bort.

Därför är det viktigt med en mångfald också i museiväsendet och att inte ge det uppdrag som ni vill att man ska ge, nämligen att se till att kulturarvspolitiken definierar hur Sverige ska se ut och vad som tillhör och vad som inte ska tillhöra denna gemenskap.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

Texter och video från debatten finns inom denna länk:

http://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/debatt-om-forslag/kulturarvsfragor_H401KrU9

1.24.55 in – Bengt Eliassons anförande

2.19.25 in – Christer Nylander

2.25.55 in – Christer Nylander

2.30.00 in – Christer Nylander

Christer Nylander skrev om Liberalernas tankar kring kulturarvsfrågor 17:e maj, se nedan länk:

http://blogg.vk.se/veronica-berggren-nordmaling/2017/05/17/ska-kulturpolitiken-starka-nationalistiska-stromningar/

https://www.svd.se/ska-kulturpolitiken-starka-nationalistiska-stromningar

Jämställ munnen med övriga kroppen

Av , , Bli först att kommentera 2

Tommy Rydfeldt från Kungsbacka, Liberalerna, har skrivit en motion till höstens landsmöte, som han även ställt vid ett antal tidigare tillfällen.

Med anledning av den senaste veckans skriverier kring just tandhälsa och ekonomiska möjligheter eller icke-möjligheter att gå till tandläkare känns den extra viktig. Förslaget består i en utredning men även ett ny-tänk kring tandvårdsförsäkring.

3916929c-1bae-47ed-93d6-47809620095f