Vård i livets slutskede och AFA pengarna

Under gårdagens socialnämnd fick vi en redovisning över de siffror som har rapporterats in till palliativa registret när det gäller dödsfall i kommunens särskilda boenden med anledning av de artiklar som varit i VK. Det var en mycket intressant redovisning där man i staplar kunde visa om den boende i dödsögonblicket varit ensam eller haft sällskap av en anhörig eller personal. I Umeå kommun var det 9,7 % av alla dödsfall där den boende fått dö ensam.

Om man bara vill tala siffror och jämföra statistik med riket kan man anse det vara bra (90,3 % hade någon närvarande hos sig jämf med 85,2 % i riket), men jag tycker att här gör man det lätt för sig. Bakom varje siffra finns en människa med en historia och anhöriga och man kan aldrig ta ifrån dem deras upplevelser. Vi kan inte, och får inte, slå oss för bröstet och säga att vi alltid uppfyller kvalitetsdeklarationerna eller att kommunens egna boenden alltid är bättre jämfört med andra privata boenden. 

Det är naivt att tro att brister inte finns i kommunala boenden bara för att man inte talat om dem.Avvikelser i kommunala boenden ska rapporteras och personalen ska aldrig vara rädda för att påtala när de ser eller upplever brister i vården. I de här fallen som VK har skrivit om verkar det ha funnits en rädsla för att tala öppet om när vårdpersonal sagt att extra personal bör sättas in och det är olyckligt.

Äldreomsorgen och AFA pengarna

Vid gårdagens presskonferens ställdes frågan att nu måste ni väl vara glada för att socialnämnden får 25 miljoner extra till äldreomsorgen? Jublet har jag inte märkt av ännu, kanske för att i detta fall verkar det i huvudsak vara en detaljstyrningsresurs för personalen och inte för äldreomsorgen i stort. Jag påtalade att Kristdemokraterna hade ett annat förslag vilket definitivt skulle gett betydligt mer pengar till både socialnämnden och till skolan. Det är verksamheternas pengar som nu omfördelas igen efter politikers vilja att detaljstyra och där kanske inte alltid brukarnas bästa kommer främst. Fördelningen av AFA pengarna har blivit ytterligare en budgetprocess efter en princip jag inte alls delar.