God kvalitet, Lennart Holmlund?

Jag är bekymrad och jag är frustrerad över Socialdemokraternas och Vänsterns stora tystnad kring deras beslut om att återta Skräddaren i kommunal regi. Ett beslut som fattades hösten 2011 trots att det inte fanns några som helst rapporter eller indikationer om missnöje eller vanvård och trots att anhöriga vädjade till att kommunen inte skulle fatta ett sådant beslut.

I april var jag och en ledamot från socialnämnden och besökte Skräddaren och fick lyssna till personalens berättelser om vad som hände hösten 2011 och hur det ser ut idag. Vi i alliansen skrev tillsammans en insändare  om situationen på Skräddaren och hade hoppats på att det skulle bli någon reaktion från vänstermajoriteten till försvar för de beslut som togs. Om inte ett försvar så kanske åtminstone en förklaring hur tänkte de då? Ingenting, bara tystnad. Kanske skäms man?

När jag och Janet Ågren (socialdemokraternas ordförandekandidat till Äldrenämnden efter höstens val) debatterade äldreomsorg i radions P4 i början av juni försvarade hon besluten att ta över boenden i kommunal regi. ”Vi tycker att det var rätt beslut när vi tog tillbaka det för att driva i egen regi. Det var ett korrekt beslut för att kunna upprätthålla en god kvalitet.” En god kvalitet i socialdemokraternas ögon skiljer sig åt från vad jag som kristdemokrat och många andra vill se i äldreomsorgen.

Svenskt näringsliv publicerade idag denna artikel om vad som har hänt på Skräddaren sedan kommunen tog över. Jag publicerar länken, men har även klistrat in artikeln i sin helhet. Reaktioner måste komma från någon. Eftersom det inte är någon från socialnämndens majoritet som bloggar frågar jag Lennart Holmlund som kommunalråd och blivande pensionär, vad är din uppfattning om en god kvalitet i äldreomsorgen? Och vad tycker du om reportaget från det kommunala boendet Skräddaren? Det vore intressant med en lokalt anknuten blogg för ovanlighetens skull…

************************************************************************************************************************

Sämre när kommunen tog över

NYHET Publicerad 24 juni 2014

Kritik Umeå kommuns skötsel av äldreboendet Skräddaren får hård kritik av personal och anhöriga, man talar om personalflykt, vantrivsel och slarv. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Ingen anhörig fick veta något. – På Carematiden fångades avvikelserna upp och åtgärdades, säger en anställd.

Sedan kommunen sade upp avtalet med Carema och tog över driften av verksamheten i oktober 2012, har verksamheten på Skräddaren försämrats. Vantrivsel har lett till en personalflykt och många av de nuvarande anställda söker ständigt jobb på annat håll. Även sjukskrivningarna har ökat. I december var ca en fjärdedel  av personalen sjukskriven.

Svenskt Näringsliv har pratat med flera anställda på Skräddaren. Alla berättar hur verksamheten på olika sätt försämrats sedan kommunen tog över driften. Ingen vågar träda fram med namn, av rädsla för kritik eller annan negativ särbehandling på jobbet.

Den enda som vågar medverka fullt ut är den nyblivna pensionären Margit Wikström. Hon hade inte tänkt pensionera sig i år, utan tog beslutet när hon nekades semester i våras. Hon och hennes man hade planerat en resa, så Margit lämnade in sin ansökan om semester i god tid. Men det hjälpte inte.

– Jag fick inget besked förrän någon dag innan jag skulle gå på semester. Då fick jag höra att jag måste jobba eftersom det saknades personal. Jag blev arg och pensionerade mig direkt. Det hade aldrig hänt under Carematiden. Då hade jag haft tidig och bra dialog med gruppchefen. Men kommunen bryr sig inte om de anställda, säger Margit Wikström.

Och Margit fortsätter berätta om betydligt sämre aktiviteter för brukarna, vikarier som inte fått lära sig larmrutiner och inte kan sina arbetsuppgifter, viktiga arbetsplatsmöten som inte hinns med för att det saknas folk, chefer som beordrar istället för att lyssna och mindre omtanke mellan medarbetarna. Men Margits berättelse är bara början.

En anställd säger att det är betydligt sämre ordning och mer slarv. Avvikelserna rapporteras betydligt mer sällan. Under våren glömdes en brukare kvar i sängen. Det uppdagades först på eftermiddagen. Men det rapporterades aldrig och de anhöriga fick inget veta. Och det är bara ett exempel bland många.

– På Carematiden fångades avvikelserna upp direkt och åtgärdades. Rutinerna sågs över. Nu händer inget. Och vad jag vet är det ingen som pratar med den eller de som jobbat när det har inträffat en avvikelse. Det är väldigt slappt. Vi har journalföring på internet. Det är möjligt att det skrivs in där. Det är inget som vi får reda på, säger en anställd.

Missnöje hos anhöriga

Ju mer vi pratar med anställda och anhöriga, desto mer växer bilden fram av en påtagligt försämrad verksamhet. Några av de anhöriga vågar träda fram med namn. Eva Persson vittnar om att personalen sällan syns till på avdelningarna, att de boendes guldkant har försvunnit och att personalen visar mindre empati.

– Jag upplever att de inte ser vårdtagarna och deras behov. De får sitta mycket ensamma. Personalen är som bortblåst när jag är där och hälsar på. Ibland har jag själv fått rycka in och ge någon vatten, trots att jag är där för min brors skull. Men det är svårt att gå på personalen för det är ju egentligen inte deras fel, säger Eva Persson.

Ingen säger att allt var perfekt på Caremas tid. Men det fanns mer resurser, mer guldkant, mer personal och fler aktiviteter. Och en viktig nyckel verkar ha varit de tre gruppcheferna – en ständigt närvarande arbetsledning som fångade upp funderingar och synpunkter från både personal och anhöriga. Då hölls även regelbundna anhörigmöten.

– Sedan kommunen tog över har jag inte kallats till ett enda möte, förutom en träff med kommunens anhörigråd – en mindre grupp anhörigrepresentanter. Den träffen växte till ett stormöte med många klagomål, men den gav inte ett smack. Carema kallade till möten minst två gånger per år, berättar Gunilla Haglund vars syster bor på Skräddaren.

Hon har själv jobbat inom äldrevården i 34 år. Bland annat med strokerehabilitering. Och hennes bild av personalsituationen på Skräddaren är mycket negativ.

– Personalomsättningen är vansinnig. Många har slutat på grund av vantrivsel eller sjukskrivning. Det är dålig personalpolitik. Jag frågade en anställd hur ofta de har gruppträffar för att diskutera mål och kvalitet. Aldrig blev svaret. Jag förstår inte organisationen. Det känns slarvigare och mindre empatiskt, säger Gunilla Haglund.

Bilden bekräftas av de anställda. Vikarier får för kort introduktion och klarar inte av sina uppgifter. Till sommaren är bemanningen planerad med två ordinarie och tio vikarier. Flera av dem är mycket unga, helt utan erfarenhet. På Caremas tid var alla rädda om vikarierna. De var erfarna och kunde verksamheten, berättar en annan anställd

– Då hade vi sex rutinerade vikarier och sex ordinarie under semestern. I år ska tio dåligt introducerade vikarier ha i princip allt ansvar, med stöd av två ordinarie. Flera av vikarierna har aldrig jobbat inom äldreomsorgen tidigare. Det finns ingen arbetsglädje. Ibland är vissa gråtfärdiga. Det här måste komma fram, för det är synd om brukarna.

Vetskapen finns hos kommunen

Umeå kommunen har hela tiden vetat om att det funnits missnöje på Skräddaren och har försökt få ordning på verksamheten. Bland annat med chefsbyten och genom att efterlikna den gruppschefsfunktion som fanns under Caremas tid. Men i praktiken får den funktionen ingen effekt, enligt den anställde.

– De som fått gruppschefsrollen har bara en kontrollfunktion. De ska lära rutinerad personal hur man dukar, bäddar och duschar och kolla så att det blir rätt. De har även fått utbildning av en psykolog för att kunna tala personalen tillrätta så att de inte ska vara så negativa. Men det är helt fel väg. Det får inte personalen att känna arbetsglädje.

Carema får gärna komma tillbaka

Alla vi pratar med skulle gärna se att Carema kom och tog över igen, trots att företaget har ett vinstintresse. Att någon tjänar pengar på att ta hand om gamla, verkar inte spela någon roll för varken anhöriga eller anställda. Det viktiga är att de äldre blir väl omhändertagna och att personalen trivs.

– Om Carema gör en vinst på att ta hand om min mamma eller pappa, så låt dem göra det. Den bästa personalen försvann med en gång när Umeå kommun tog över. De har raserat en fullt fungerande verksamhet där alla var jättenöjda. Det är hemskt att ingen säger någonting, att det bara får fortsätta, säger en anhörig som vill vara anonym.

Martin Machnow

 

Etiketter: , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>