Otrygghet eller svartmålning

Har Umeå blivit mer otryggt eller är det en svartmålning av verkligheten? Det var en fråga som ställdes på kommunfullmäktige för drygt en vecka sedan. Hur kan en bild av verkligheten tolkas på så många sätt det är en fråga som jag ständigt ställer mig. I politiken blir frågan än vanligare eftersom viljan att få fler att dela samma uppfattning är otroligt stark. Men att dela uppfattning som sina politiska motståndare blir omöjligt eftersom det skulle kunna uppfattas som enighet och en enad front.

Det är mörka och otäcka nyheter som dominerat mediaflödet under helgen. Mina tankar har inkluderat både Ålidhem och Ersboda, två helt skilda incidenter där två personer mist sina liv. Jag känner sorg, men jag vet ingenting om vad som har hänt eller varför. På radion i morse (ej lokalradio) ställdes frågan till Tomas Bodström advokat om det blivit mer kriminalitet och fler mord i Sverige för att nyheterna dominerades av dem. Just då ringde min mobil och med handsfree i bilen stängdes radion av så jag hörde inte alla svaren eller diskussionen. Det lilla jag hörde var att om mord tillhörde vanligheterna så skulle inte media ha ett intresse av att rapportera om dem, vilket jag uppfattade som ett ganska kallt svar.

I Umeå har vi talat om sociala oroligheter och jag delar den uppfattningen att det har ökat. Det betyder inte att jag känner mig otrygg eller rädd för att vara i stan på kvällarna. (Nu var det länge sedan det var aktuellt eftersom jag bor på landet numera..) Men jag kan ändå känna en stark oro inte bara för mina barns säkerhet utan även för andras. Att förneka att kriminalitet och droger finns och är ett problem skadar betydligt mer än att ”ropa på vargen” en gång för mycket. Vi kristdemokrater menar att det behövs fler poliser och vill se 10 000 fler poliser till 2025 och med 500 fler civilanställda kan fler poliser arbeta i yttre tjänst.

Som tidigare vice ordförande i socialnämnden kan jag inte nog betona det viktiga utåtriktade brottförebyggande arbetet och samarbetet mellan socialtjänst och polis. Trygghet är viktigt och ett av Kristdemokraternas absolut viktigaste områden, men det betyder så mycket mer än bara frihet från brott. I februari i år lämnade jag in en motion (5/18) om att inrätta ett Trygghetens Hus med placering på Östra Ersboda. Om detta kan du läsa här (länk till motioner som lämnats in till fullmäktige under 2018).

 

Etiketter: , , ,

3 kommentarer

  1. Leif

    Kommer känna mig betydligt otryggare med er vid makten än kl 02.30 på stan. Tar ni ert ansvar och försvinner då?

  2. Lasse

    Jag tror hellre på hårdare straff vid upprepade brott istället för fler poliser. En orsak till avhoppen från polisen är maktlösheten. Den som haffas för brott promenerar fritt dagen efter.
    Straffrabatten ska slopas, häktning tills fängelsestraffet faställs utan frigivning emellan som i Danmark vid vapenbrott. Vid fortsatt brottslighet ska straffen adderas efter den högre straffskalan.
    Polisen väntar ibland tiil de har ett 20 tal åtalspunkter innan brottslingen hämtas in fast de vet vem som gjort brotten.

  3. Anders

    Nja, det finns som bekant ett citat som lyder ”Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik” så man ska nog vara försiktig med hur man tolkar de siffror som dyker upp i olika sorters media.

    I det korta perspektivet: ”År 2017 konstaterades 113 fall av dödligt våld i Sverige. Det är en ökning med 7 fall, jämfört med 2016 då 106 fall kunde konstateras.” Således en ökning.

    I ett längre perspektiv: ”I relation till 100 000 invånare i befolkningen konstaterades 1,12 fall av dödligt våld år 2017. Det är en högre nivå än 2016 (1,07) och en av de högsta under perioden, men på ungefär samma nivå som 2002 (1,10). Under perioden 2002–2017 har det totala antalet konstaterade fall av dödligt våld relaterat till befolkningen varierat mellan 0,71 och 1,21 fall per år.” Våldsfrekvensen varierar alltså från år till år och behöver inte vara en konstant ökande trend som man kan förledas att tro om man bara tittar på perioden 2016 – 2017.

    Dessutom verkar det vara farligare att bo i en storstad: ”Av de 113 konstaterade fallen av dödligt våld 2017 härrör 85 fall från någon av de tre storstadsregionerna Stockholm, Väst och Syd. Det motsvarar 75 procent av samtliga fall under året, medan befolkningen i dessa tre regioner tillsammans utgjorde 63 procent av Sveriges befolkning 2017.” Region Nord ligger under riksgenomsnittet, så ”vanliga” umeåbor behöver gissningsvis inte känna sig alltför oroliga trots de senaste dagarnas händelser. Gissar dessutom att det mesta av det dödliga våldet försiggår i kriminella kretsar och inte bland ”vanliga” hederliga medborgare. Givetvis så måste samhället ändå göra vad det kan för att förhindra brott. Men någon överdriven anledning till oro ser jag dock inte.

    Källa: https://www.bra.se/brott-och-statistik/statistik-utifran-brottstyper/mord-och-drap.html

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.