Byråkratikrångel leder till förbud

Vi har debatterat tiggeriförbud i Umeå kommun inte bara en gång utan vid tre (eller fyra) tillfällen i fullmäktige. Det är en stor majoritet i fullmäktige som röstat mot förbudet och jag känner ingen oro för att det kommer att ändras inom någon snar framtid. Annorlunda ser det ut i södra Sverige där förbud av någon form har genomförts i flera kommuner och nu senast var det Eskilstuna kommun som infört avgiftsbelagda tillstånd för de som tigger. Det vill säga kommunen byråkratiserar och försvårar för att förhindra ett i deras ögon icke önskvärt beteende.

Jag har tidigare skrivit hur kommuner ska använda förbudsverktyget återhållsamt, men det sätt som Eskilstuna använder möjligheten att ändra i den lokala ordningsföreskriften är nytt och anmärkningsvärd. Detta har också uppmärksammats nationellt. Ändringen innebär att den som vill tigga eller som det står i stadgan passivt bedriva penninginsamling där många personer passerar måste ansöka om tillstånd från polisen vilket kostar 250 kr. Socialdemokraterna ville att polisen skulle kräva ett nytt tillstånd för varje dag, men där har polismyndigheten sagt stopp. Det är därför möjligt att söka tillstånd vid ett tillfälle för en längre period, men inte längre än för tre månader.

Det kanske inte låter mycket med 250 kr, det är trots allt samma avgift som när man söker tillstånd för ett offentligt möte eller demonstration, men för den det berör är det mycket. Det är självklart att jag inte vill att människor ska tigga, men i det här fallet slår det även mot andra som samlar in pengar som välgörenhetsorganisationer. På Eskilstunas hemsida står det: Med passiv penninginsamling menas att insamlingen sker genom att personen i fråga sitter eller står på en plats med en bössa eller likande och inväntar bidrag från den förbipasserande allmänheten. Det måste innebära att Frälsningsarmén som håller grytan kokande eller människor som samlar till Världens Barn inte heller exkluderas. Det är kanske inte svårt för organisationer att betala, men det skulle betyda att pengar som skulle kunna hjälpa istället går till administrationsavgifter till polismyndigheten. Är det verkligen rätt använda pengar?

En annan konsekvens av beslutet i Eskilstuna är att volontärer och församlingar i Eskilstuna som tidigare hjälpt tiggare känner att de måste göra det i hemlighet eftersom tongångarna från kommunledningen blivit allt hårdare. Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande och socialdemokrat, anser att alltför mycket hjälp från Stadsmissionen till tiggare är provocerande och att det kan påverka Stadsmissionens anseende och varumärke. Han lyfter även in att Stadsmissionen får bidrag från kommunen vilket leder tanken till att kommunen därmed har inflytande över deras arbete.

När blev ett ”varumärke” viktigare än att hjälpa utsatta medmänniskor? Är hjälp från det civila samhället mindre värt än när hjälpen kommer från kommunen? Nej, inte alls utan tvärtom! För Kristdemokraterna är det självklart att det civila samhället ska stöttas och jag är glad för det samarbete som finns i Umeå mellan kommunen, kyrkan och olika församlingar.

Etiketter: , ,

6 kommentarer

  1. Brorson

    Frågan är när en oönskad företeelse blir ett så stort problem, så att den måste förbjudas. Det är kanske ett större problem i större städer söderut, som ligger närmare tiggarnas hemländer än Umeå. Den, som förbjuder tiggeri, tar också att ansvar för tiggarna välfärd. Den, som inte vill förbjuda tar inget ansvar. I värsta fall handlar det mer om givarnas självbild som ”goda” än om tiggarnas väl. När jag har diskuterat frågan har jag t.o.m. mötts av argumentet att ett tiggeriförbud vore en inskränkning av givarnas frihet att göra som de vill med sina pengar. Ett argument som också skulle kunna användas för att legalisera prostitutionen. Köparnas rätt att använda sina pengar till vad de vill.

    Jag fick definitivt nog, när jag stoppades i en gångtunnel av en vacker medelålders kvinna och hennes ännu vackrare dotter, som jag tidigare sett tigga. Den äldre kvinnan bjöd ut sin dotter. De kallade mig ”pappa”. tafsade och gav sig inte förrän jag hotat med polis. Senare blev en man, som tillhörde samma sällskap gripen för människohandel och dömd till fängelse. Efter fjorton månader i fängelse upphävdes domen av hovrätten och mannen beviljades ett skadestånd på över 100.000 kr.

    Ett par år tidigare hade en tiggarkvinna i 70-årsåldern frusit ihjäl i en oskattad och oförsäkrad bil, som kvinnan och hennes man bodde i. Hon var sjuk, men hade ingen rätt till vård. Ett par månader senare, när det var ännu kallare, vräktes ett helt gäng tiggare i 70-årsåldern från ett plåtskjul, eftersom de hade eldat i skjulet – under övervakning av socialtjänsten, som gick därifrån med oförrättat ärende, eftersom det inte fanns några barn i gruppen. Någon laga grund för tvångsingripande fanns inte.

    Under förra senhösten hade en utländsk man i nedre medelåldern sitt nattläger, där han sov till långt in på förmiddagen, i hissen ned till den ovannämnda gångtunneln. Jag slog lätt på mannen med min promenadkäpp, men han reagerade inte. Jag ringde till polisen, som hänvisade till ambulansen, som ville att jag skulle slå hårdare för att utröna om han levde eller var död. Det vägrade jag, eftersom jag inte ville riskera åtal för misshandel. Jag ringde socialtjänsten, och läste lagen för dem. Om en kommun inte vill ta ansvar ekonomiskt för en utlänning som vistas i kommunen, ska socialtjänsten anmäla fallet till Migrationsverket och begära att personen utvisas. Han är kvar fortfarande, men har ett annat nattläger.

    Detta är också förklaringen till att tiggarna inte söker ekonomiskt bistånd från socialtjänsten i vistelsekommunen, vilket de har rätt att få. Antingen vet de inte vilka rättigheter de har, eller så vill inte ta risken att bli hemskickade. Anhöriga till tiggare Djika, som blev ihjälslagen av tonårspojkar i Huskvarna, tycker att den svenska givmildheten tar sig konstiga uttryck, när döda tiggare skickas hem för att de ska få en värdig begravning (även den ovannämnda tiggarkvinnan blev hemskickad död efter insamling till transporten), men inte medan de fortfarande lever. Har de ett värdigt liv i Sverige?

    Eskilstuna har en märklig definition av tiggeri: passiv pengainsamling. Polisen har haft en mycket bättre definition: att utbe sig ekonomiskt bistånd av främmande personer utan motprestation. Med denna definition träffas varken gatumusikanter, som faktiskt gör en motprestation, eller våra frälsningssoldater, som samlar in pengar åt andra. Jag har själv givit pengar till tiggare, men har slutat sedan jag sett konsekvenserna av min ”godhet”. Det är min åsikt numera att vi behöver ett konstruktivt tiggeriförbud, kanske en nationell lag, som stadgar vad kommunerna får förbjuda, men som kommunerna själva bestämmer om de vill tillämpa eller ej.

    En lag, som kräver att en kommun som förbjuder tiggeri, också ska ta socialt ansvar för de f.d. tiggarna..

  2. Brorson

    När den nutida formen av tiggeri var en ny företeelse i Sverige, skrev polisen på sin hemsida att man ännu inte hade observerat någon kriminalitet i samband med tiggeriet, men att det skulle komma till Sverige också. Brottsligt utnyttjande av tiggarna. Riksdagen hade alltså ett par år på sig att skaffa fram den lagstiftning som behövdes för att förbjuda eller åtminstone reglera den nya företeelsen. Man lyckades också sätta munkavle på kyrkor och hjälporganisationer, som arbetade i tiggarnas hemländer för att hjälpa dem på plats. Och behövde pengar till denna verksamhet. Pengar som de fick genom insamlingar i Sverige, inte minst genom kollekt i kyrkor.

    Jag har skrivit om vad jag själv har sett. Prostitutionen bland tiggare. Hur polisen misslyckades med att bevisa utnyttjandet av tiggarna, den moderna formen av slaveri. KD-Umeå:s inställning förvånar mig. Den är ju tvärtemot, vad de hjälporganisationer som arbetar på plats. säger. När partiet dessutom kräver familjeåterförening för ”alternativt hjälpbehövande” (alltså personer som inte har flytt p.g.a förföljelse, och nu kan börja återvända hem), stödjer partiet i Umeå familjesplittring bland tiggarfamiljerna, när föräldrarna åker till Sverige och tigger, medan barnen lämnas vind för våg i hemlandet. De får ju inte följa med till Sverige p.g.a. föräldrarnas rädsla för att de ska tvångsomhändertas av den svenska socialtjänsten.

    Eskilstunas avgift på 250 kr för tre månader ter sig ganska blygsam mot bakgrund vad ett tillstånd från de landsmän, som säljer sådana tillstånd, kostar. För oss svenskar är det absurt att man kan ta ut hyra för något man själv inte äger, i detta fall allmän mark som alla med hittillsvarande lagstiftning har rätt att sitta och tigga på. Hur vanligt detta är i Sverige, vet jag inte, men det kommer mer och mer. Och svensk TV har visat bilder på de lyxvillor, som dessa ”markägare” har byggt åt sig i tiggarnas hembyar, där alla förr var lika fattiga. Är det verkligen möjligt att tjäna så mycket på andras tiggeri. eller är tiggeriet en fasad för något annat?

    Jag har föreslagit en definition (egentligen polisens definition på tiggeri) som varken skulle träffa gatumusikanter eller Frälsningsarméns insamlingar. I stället för att insamlingar, som har som syfte att hjälpa andra i deras hemländer, konkurreras ut, behöver vi fler sådana insamlingar. En eventuell förbudslag ska naturligtvis inte heller drabba tillfälligt tiggeri, när någon är i akut nöd, exempelvis har tappat sin handväska eller plånbok när socialkontoret har stängt..

    Ska vi ha en befolkning, som både lever utanför lagen och utanför alla välfärdssystem? Ingen vågar nämna ”elefanten i rummet” i denna infekterade frågan: Om dessa utländska EU-medborgare skulle tillerkännas normala mänskliga rättigheter i Sverige, skulle inom kort antal medlemmar av denna folkgrupp i Sverige mångdubblas. Men vad betyder det? Jo, att det behövs en EU-gemensam lösning. En sådan skulle kunna initieras av KD i Sverige, som nu har fördubblat sin representation i E:U-parlamentet..

  3. Veronica Kerr (inläggsförfattare)

    Tack för dina kommentarer, men jag ser det som om de flesta frågorna du ställer blir retoriska och kräver inte några direkta svar av mig. Jag kan inte heller ifrågasätta dina upplevelser, men jag håller med om att fattigdom inte löses av ett tiggeriförbud utan att det krävs insatser på EU nivå. Här litar jag på Sara och David, men kanske än mer på David Lega som har fått plats i underutskottet för mänskliga rättigheter samt utrikesfrågor.

  4. Brorson

    Så mycket vet jag om politik, så att jag förstår att du som officiell representant för ett parti (KD) inte kan svara på allting,. utan att antingen göra mig missnöjd eller gå emot gällande partilinje. Det bör du förstås göra, internt, om du är övertygad om att partilinjen bör ändras. Jag har pekat på behovet av reglering av tiggeriet nationellt och på behovet av en EU-gemensam lösning. Och i alla fall det sistnämnda är vi överens om.

    Jag hörde intervjun med Soraya Post, EU-parlamentariker för Fi, inför EU-valet. Som väntat blev hon inte återvald. Hon är ju själv rom. Och enligt henne själv har hon lagt ner mycket arbete i parlamentet för att förbättra de europeiska romernas situation, och att det arbetet hade givit praktiska resultat, om hon blivit återvald. Sådant tar ju tid. Om hon verkligen har nått de framgångar, som hon påstår, är det angeläget att någon tar vid, där hon har slutat. KD har ett särskilt ansvar, om det stämmer att Fi:s mandat har gått till KD. Jag tror inte att det mandatet har gått till SD.

    • Veronica Kerr (inläggsförfattare)

      I november har vi vårt riksting i Umeå och jag vet att det har lagts motioner om tiggeriförbud upp till beslut. Det kommer att bli intensiva dagar och jag antar att debatterna kommer att visas på SVT. Det är på rikstinget medlemmarna beslutar om partilinjen så sista ordet är inte sagt i den här frågan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>