Ibland blir jag så oerhört frustrerad och när det händer har det många gånger med tydlighet att göra. Eller mer korrekt, avsaknaden av tydlighet. Det händer alldeles för ofta i politiken att det är oklart vem som har ansvaret för att utföra en arbetsuppgift, i synnerhet de uppgifter som är mer obekväma eller som kan väcka medial uppmärksamhet. Det blir otydligt med uppföljning och inte finns det några tydliga uppgifter om när det ska vara klart eftersom ingen vet när beslutet togs.

Det jag beskriver ovan kan till stora delar appliceras till vad jag kände när jag läste Folkbladets artiklar om att muslimer inte längre har ett rum tillgängligt på sjukhuset för att tvätta sina döda vilket är ett måste enligt islam. Detta är borttaget sedan 2017. Jag fick höra om detta tidigare under hösten i Umeås interreligiösa samverkansråd, men att samtal pågick på landstinget/regionen och att det skulle komma att lösas. Det var inte en fråga som skulle tas politiskt utan fanns på en annan nivå. Jag blev därför förskräckt när jag läste att frågan ännu inte är löst samt att det verkar finnas både missförstånd och oenigheter om det ska lösas. Anledningarna till varför det ännu inte är löst är att tvagning av döda inte ingår i uppdraget att hantera döda; det är lokalbrist; ingen (varken stat, kommun eller region) har ett direkt ansvar; få vårdplatser och rummen måste snabbt städas ur. Förutom dessa anledningar har jag också fått höra att det är en fråga om juridik, men det har jag inte fått bekräftat.

Det som behövs är ett rum med avlopp där en fullständig tvagning av den döda kan göras vilket har funnits tidigare. Artiklarna ger inga svar på om varför möjligheten har försvunnit eller vem som har tagit beslutet. Verksamhet eller politik? Var det en besparing, antagligen inte och för övrigt har muslimerna i det här fallet erbjudit att själva stå för kostnaderna till Region Västerbotten.

Det som gör mig mest irriterad är när ett regionråd säger att det inte framkommit att det varit kris för samtalen med Muslimska föreningen har ”varit mer resonerande”. Är det vad som krävs för att regionråd reagerar, ställ krav och gå till media för då tas samtalen på allvar? Det är tydligt att förståelsen för andra kulturer och religioner behöver stärkas och politiker med ansvar för sjukvårdsfrågor bör ha mer kunskap om vad religion betyder för människor. Vi har idag andaktsrum och sjukhuskyrka och samtal för sörjande, men alla blir inte inkluderade.

Region Västerbotten har påbörjat HBTQ diplomering av politiker och tjänstemän och Patientnämnden var en av de första verksamheterna att utbildas. Jag har själv gått utbildningen och i introduktionen står det att vi som går regionens HBTQ diplomering bidrar till ”vårt gemensamma arbete för en jämlik och inkluderande organisation.” Utbildningen var inte lång. Det blev en del diskussioner, men mycket av det vi fick lära oss borde vara självklarheter för fler. Det borde också vara självklart att med en kunskapshöjning i politiken om vad religion kan innebära i de verksamheter vi ansvarar för. I grunden handlar det om respekt för andra och hur vi själva vill bli bemötta.