Kategori: HBTQ

Religionsfrihet och respekt för andra – även i Region Västerbotten

Av , , 4 kommentarer 14

Ibland blir jag så oerhört frustrerad och när det händer har det många gånger med tydlighet att göra. Eller mer korrekt, avsaknaden av tydlighet. Det händer alldeles för ofta i politiken att det är oklart vem som har ansvaret för att utföra en arbetsuppgift, i synnerhet de uppgifter som är mer obekväma eller som kan väcka medial uppmärksamhet. Det blir otydligt med uppföljning och inte finns det några tydliga uppgifter om när det ska vara klart eftersom ingen vet när beslutet togs.

Det jag beskriver ovan kan till stora delar appliceras till vad jag kände när jag läste Folkbladets artiklar om att muslimer inte längre har ett rum tillgängligt på sjukhuset för att tvätta sina döda vilket är ett måste enligt islam. Detta är borttaget sedan 2017. Jag fick höra om detta tidigare under hösten i Umeås interreligiösa samverkansråd, men att samtal pågick på landstinget/regionen och att det skulle komma att lösas. Det var inte en fråga som skulle tas politiskt utan fanns på en annan nivå. Jag blev därför förskräckt när jag läste att frågan ännu inte är löst samt att det verkar finnas både missförstånd och oenigheter om det ska lösas. Anledningarna till varför det ännu inte är löst är att tvagning av döda inte ingår i uppdraget att hantera döda; det är lokalbrist; ingen (varken stat, kommun eller region) har ett direkt ansvar; få vårdplatser och rummen måste snabbt städas ur. Förutom dessa anledningar har jag också fått höra att det är en fråga om juridik, men det har jag inte fått bekräftat.

Det som behövs är ett rum med avlopp där en fullständig tvagning av den döda kan göras vilket har funnits tidigare. Artiklarna ger inga svar på om varför möjligheten har försvunnit eller vem som har tagit beslutet. Verksamhet eller politik? Var det en besparing, antagligen inte och för övrigt har muslimerna i det här fallet erbjudit att själva stå för kostnaderna till Region Västerbotten.

Det som gör mig mest irriterad är när ett regionråd säger att det inte framkommit att det varit kris för samtalen med Muslimska föreningen har ”varit mer resonerande”. Är det vad som krävs för att regionråd reagerar, ställ krav och gå till media för då tas samtalen på allvar? Det är tydligt att förståelsen för andra kulturer och religioner behöver stärkas och politiker med ansvar för sjukvårdsfrågor bör ha mer kunskap om vad religion betyder för människor. Vi har idag andaktsrum och sjukhuskyrka och samtal för sörjande, men alla blir inte inkluderade.

Region Västerbotten har påbörjat HBTQ diplomering av politiker och tjänstemän och Patientnämnden var en av de första verksamheterna att utbildas. Jag har själv gått utbildningen och i introduktionen står det att vi som går regionens HBTQ diplomering bidrar till ”vårt gemensamma arbete för en jämlik och inkluderande organisation.” Utbildningen var inte lång. Det blev en del diskussioner, men mycket av det vi fick lära oss borde vara självklarheter för fler. Det borde också vara självklart att med en kunskapshöjning i politiken om vad religion kan innebära i de verksamheter vi ansvarar för. I grunden handlar det om respekt för andra och hur vi själva vill bli bemötta.

 

Om HIV och bemötande

Av , , 4 kommentarer 8

lika värdeHIV dag

 

Var och varannan dag flödar det in inbjudningar till konferenser, utbildningar, seminarier till min mail. Visst är det trevligt att gå på konferens och lära sig mer, men det går inte att gå på allt för bland det värsta som finns är när man suttit på en konferens med känslan att jag borde varit någon annanstans. Jag tillhörde inte ”målgruppen” eller detta kunde jag redan.

Jag har blivit allt mer kritisk till kurser och konferenser och vill att syftet med det ska vara fullständigt klart. Det ska vara till gagn för mig i mitt uppdrag och arbete och inte enbart gynna arrangören. Samma sak brukar jag lyfta när konferensinbjudningar lyfts i styrelser, utskott och nämnder. Var, varför och för vem? Om konferensen riktas främst till kommunala tjänstemän så är det inte självklart att politiker ska vara med. Här har jag varit ytterst kritisk till hur andra har resonerat, men det är mycket stora skillnader mellan nämnder när det gäller denna fråga.

Igår var jag på en kompetensutvecklingsdag om Mänskliga rättigheter i ett HIV perspektiv som Noaks Ark och RFSL anordnade. Eftersom Monica som är en av arrangörerna är en mycket god vän till mig kände jag till sedan länge att dagen var planerad och jag har också berättat om den i kommunen. Det var en mycket bra dag med politiker både från kommun och landsting, personal från Socialtjänst och  Elevhälsa, smittskyddsläkare och personer som lever idag med HIV. Jag lärde mig så mycket om den sjukdom som ”kom till Sverige” på 1980 talet och om den stora skräck som fanns för sjukdomen. Det var t o m så att det fanns krav på att hela befolkningen skulle testas för HIV och att sedan skulle alla med HIV leva tillsammans på en ö. Hör ni hur absurt det låter?!

Bemötande frågan var återkommande och flera av oss fick säkert en riktig tankeställare. Jag önskar så att fler varit med och fått höra samma sak. Här kan du läsa mer om Noaks Ark http://www.noaksark.org/default.asp

 

 

HBTQ frågor och Folkbladet

Av , , 7 kommentarer 18

Igår kväll deltog jag i ett politiker samtal om HBTQ frågor som Queerbussen anordnat på Rådhustorget. Det var en mycket varm kväll och kanske var det värmen som gjorde att samtalet ibland kom av sig lite. VK skriver att det var både otydligt och lämnade mer att önska och Folkbladet skriver att debatten kom av sig i en viktig fråga. Kan det vara så att förväntningarna var otydliga på vad vi politiker skulle göra eller tycka?

I den inbjudan som jag fick stod det att: Samtalet kommer fokusera på frågor om hur man arbetar med hbtq-frågor i Umeå, om vilka utmaningar som finns och vilka frågor som är viktiga inför det kommande valet. Även om hur man arbetat med dessa frågor i Umeå, hur har man lyckats bli Sveriges bästa hbtq-stad och vad betyder det för en stad. ”

Det är en stor skillnad om det är ett samtal eller en debatt. I ett samtal får man berätta om det man som politiker vill göra och prioritera, men det är också ett tillfälle där man får lyssna och ta till sig synpunkter från övriga deltagare och åhörare. I en debatt ser det lite annorlunda ut, där det viktigaste är att föra fram det man gör och lyssnandet står tillbaka. Samtalstonen var enligt mig god och vi var alla rörande överens om alla människors lika värde och att ingen ska behöva utstå kränkningar för sin sexuella läggning. Hatbrott pga av könstillhörighet eller sexuella läggning är alltid oacceptabelt!

När vi fick frågan om vi ansåg att Umeå är den bästa kommunen för HBTQ personer som den utnämndes till för 13 år sedan, så svarade jag att det är omöjligt för mig att veta och att jag inte är rätt person att uttala mig om det. Klart är att jag och Kristdemokraterna vill att Umeå ska vara den bästa kommunen för alla! Det ska vara en inkluderande stad och som jag förstått det är den inte alltid det idag. Tack Daniel Nyström  för att du delade med dig.

Frågor som jag tog med mig och som jag vill ha svar på efter gårdagkvällens debatt är:

Erbjuder kommunen stöd och akut hjälp till personer i samkönade relationer som utsatts för våld av sin partner? Igår fick vi höra om män som blivit tvingade att bo i tält efter att ha flytt från partner som misshandlat. Det kan väl inte vara så att det bara är kvinnor som misshandlats som kan förväntas få hjälp?

Ungas mående. Jag har tidigare skrivit om vår motion om en Elevhälsogaranti i kommunen och när Oscar Eriksson, projektledare för Queerbussen, uttalat sig om att unga HBT personers mående är en viktig fråga så vill jag veta om  Elevhälsan har tillräcklig kompetens och kunskap om HBT. Verksamheten är inte HBT certifierad, men kunskap kan finnas där ändå. Eller kan den inte?

Folkbladets ledarskribent, Linda Westerlind, skrev idag att jag kunde lika gärna stannat hemma med hänvisningen till hemsida som varnar för de genusteoretiska visionerna som ska begränsa friheten för medborgare. Jag vet inte vad hon syftar på, men Linda Westerlinds uppfattning om Kristdemokraterna har varit klar sedan länge och eftersom hon inte var kvar under hela samtalet verkar det varit oväsentligt för henne vad jag sa eller inte sa under kvällen. Som ledarskribent har hon ett talarutrymme som är få förunnade och hon behöver varken vara politiskt korrekt eller som i det här fallet hålla sig till sanningen. Det är inte heller första gången.

Jag vill än en gång hävda att vi inte är ett homofobiskt parti, men att förändringar i vissa frågor har i vissa fall gått långsamt. På Kristdemokraternas hemsida  står detta att läsa i korthet om vår HBT politik. Vill du veta mer om hur vi tänker, fråga alltid en kristdemokrat istället för att lyssna på en ledarskribent från SSU.

HBT

Kristdemokraternas politik utgår från att varje person är unik och oersättlig. Alla har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, etnisk och religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Utifrån vår människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Våld, diskriminering och uttalanden som kränker hbt-personers människovärde strider mot vår ideologi.