Kategori: Skola

Hot och våld på rekordhög nivå i Umeås skolor!

Av , , 6 kommentarer 7

Det är svårt att greppa rubriken i dagens VK och att förstå vad som finns bakom. Artikeln handlar inte om rykten eller vittnesmål utan tar helt krasst upp statistik från kommunens interna rapporteringssystem. Totalt rapporterades det in 483 anmälningar om hot och våld under 2022, vilket var 15 stycken fler än den tidigare högsta nivån, från 2019. Mellan januari och augusti 2023 har det hittills rapporterats in 345 incidenter, vilket motsvarar en helårsprognos om 517 händelser. Både 2022 års statistik och den prognostiserade statistiken för 2023 visar en fördubbling av anmälningarna om hot och våld sedan 2018. Incidenterna sker främst i grundskolan och de absolut mest allvarliga sker på högstadiet. Det är inte en acceptabel arbetsmiljö varken för lärare eller elever. Vem vill gå till arbetet och vara rädda för de som man ska vara till för? När är gränsen passerad?

Det sorgliga är att nyheten inte är ny i sig utan det nya är att situationen blivit värre. Om påståendet att det är pga ökad anmälningsbenägenhet efter pandemin låter jag vara osagt, men att skolorna inte följer arbetsmiljölagen enligt Arbetsmiljöverket är självklart ett stort problem. Att läraryrket sedan tillhör den bransch i hela samhället där man har störst risk att råka ut för arbetsorsakade besvär var för mig en nyhet och gör det svårare att locka människor till yrket. En förändring behövs!

Eftersom problemet inte är nytt bläddrade jag igenom tidigare blogg inlägg och hittade detta från 2020. Inlägget är skrivet ett par månader efter det att vår motion om att anställa pensionerade poliser i skolan som säkerhetssamordnare hanterats i kommunfullmäktige. När jag läser inlägget påminns jag om den raljanta tonen som fördes om att vi kristdemokrater vill se uniformerade poliser i korridorerna samt att vi underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete i skolan. Tre år senare har problemen och anmälningarna ökat i antal…

 

Blogginlägget från september 2020 i sin helhet.

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

Är jag ovillig att bryta normer?

Av , , Bli först att kommentera 19

Svårt att bryta normer i valet till gymnasieskolan läser vi i dagens VK. Det är en stor nyhet för varför skulle den annars ta plats på första sidan? Det är den här månaden som niondeklassare ska välja program till gymnasiet och jag minns både mitt eget val och när mina barn gjorde sitt. Det är definitivt ett val som påverkar livet.

För egen del valde jag mellan samhällsvetenskaplig och humanistisk, i praktiken ett val mellan ”Draggen” och Östra (nuvarande Fridhemsgymnasiet) vilket på den tiden gjorde valet enkelt. Det fanns för övrigt bara tre gymnasieskolor i Umeå förutom vårdskolan eller naturbruk. Inga friskolor vilket gör min tid omöjlig att jämföra med hur det ser ut idag. Det året var vi 28 tjejer och två killar i klassen.

Det är en intressant artikel, men inte särskilt förvånande. Det jag irriterar mig på är när bryta normer blir ett självändamål och fokus läggs på att flickor är de som ska bryta normen genom att välja det som tidigare ansetts som typiskt manliga yrken. ”Under de senaste årtiondena har politiska initiativ och åtgärder vidtagits för att minska könsskillnaderna i gymnasievalen. Fokus har främst legat på att öka flickors intresse för tekniska och naturvetenskapliga ämnen.” Detta sker i en tid där varken flickor eller pojkar väljer vårdyrket. Fokus kan inte ensidigt vara att det måste vara lika många av varje kön i varje utbildning utan att vi har ett fungerande samhälle där fler väljer yrken där det finns en kompetensbrist. Ett garanterat arbete och karriär som väntar kanske direkt efter gymnasiet borde vara mer lockande än ”att bara ha roligt” under tre år. Vårdyrket borde inte vara ett val för endast tjejer, men istället för att endast tala om könssegregerade studieval ska vi lyfta de elever som har gjort ett klokt val med en anställningsgaranti.

Ansvaret för att det blir rätt val för den enskilde är inte bara elevens, men varje fel val där eleven väljer att byta program eller i värsta fall helt hoppa av kan kosta enorma summor. Här kommer studie och yrkes vägledningen in och min förväntan på dem är just vägledning. Det är viktigt att eleven får hela bilden klar för sig om utbildningar leder till arbete eller om det redan idag är en överetablering. Skolor säljer in sina utbildningar, men stämmer förväntningarna överens med det som sägs? Här kan föräldrar vara med och ställa frågor om skola, om utbildning, vad förväntar sig ungdomen av gymnasiet? Jag minns inte att någon sådan vägledning gavs i mitten av 1980 talet eller så var min skola ett undantag. De kontakter jag vet att mina barn hade med SYV var främst när PRAO plats skulle anordnas och vid påminnelse om att ansökan till gymnasiet skulle göras. Men självklart är det i slutändan eleven som ska göra valet.

En annan reflektion är att de senaste årens genus medvetenhet i det svenska språket har lett till att ordet ”man” ersatts av ”en..” eller tjänsteman blir tjänsteperson. Feministiskt Initiativ ville att kommunfullmäktige skulle ta beslutet om att ordet tjänsteman inte ska användas. Svenska språket ska inte vara manligt för den person som arbetar som tjänsteman kanske inte definierar sig som man. Socialdemokraterna ville bifalla, men kom senare på att det kanske inte är så smart att politiska partier beslutar om vilka ord som får eller inte användas. Hur långt får politiken begränsa människors språkbruk? Det är en betoning på de ord som kopplas till män, medan ord eller yrken som kopplas till kvinnor verkar det inte vara lika noga med. Sjuksköterska är ett yrke för både kvinnor och män, men ordet har en stark koppling till just kvinnor. Mig veterligen har inget seriöst försök gjorts för att ändra till sjukvårdsperson eller sjukskötare. Lärarinna hör jag aldrig någon säga utan lärare är vedertaget och ingen ifrågasätter om det är en man eller en kvinna. Viljan att bryta normer måste ifrågasättas när det kommer till att begränsa människors val, det är inte ett problem att skillnader finns. Det är ett problem att elever inte väljer studier som leder till arbete och där är bristen på personal akut. 

 

 

Lucia då och nu -reflektioner, minnen och lärare som boostar

Av , , 6 kommentarer 22

Lucia kom och gick, men hon fortsätter att finnas med i efterdyningarna av den storm som blossade upp efter Västerbottensnytts rapportering om en skolas alternativa Luciatåg. Det vill säga ett könsneutralt och avkristnat Luciatåg för att föräldrar inte känt sig bekväma med kopplingen till julen. Förändringarna gjordes för att fler barn skulle känna sig inkluderade både till repetitioner och uppträdanden.

Reaktionerna blev starka, skrämmande starka med kritik, hat och hot där det slutade med att polis övervakade barnens uppträdande. Hur kunde det bli så här?? Människor som säger sig värna kristna traditioner, men som i sitt hat glömmer helt kärleksbudskapet som just finns i den kristna tron.

Jag älskar julen och det mesta som kommer med den. Vi går till kyrkan på julafton, äter risgrynsgröt med mandel, sill och köttbullar och som miljoner andra ser på Kalle Anka kl.15. Det hör till mina traditioner och även om Kalle Anka inte är lika spännande som för dryga 50 år sedan vill jag ogärna släppa traditionen. Det är en stund där jag översköljs av minnen från min barndom och den pirriga känslan av att tomten kommer snart.

Julafton betyder mycket för mig, Lucia inte alls samma sak. Det är en höjdpunkt som betyder att julen är nära, men som vuxen firar jag inte lika mycket. När barnen var betydligt yngre var det stressigt med luciaskjortor som var både för korta och skrynkliga och upp tidigt på morgonen skulle de. Men de var så bedårande att lyssna till när de uppträdde i en välfylld gymnastiksal. Jag minns inte alltid vad de sjöng, men tipp tapp, tipp tapp hördes alltid högt och tydligt. Det var spännande för barnen och för föräldrar. Eller så var det för mig.

Jag var också en av de som reagerade över att skolan beslutat att ändra traditionerna och ta bort kopplingen till jul. En ”anpassning” för att fler skulle få vara med. En anpassning till de som inte känner sig bekväm med en tradition. Jag blev inte arg, utan mer ledsen. Våra traditioner ska möjliggöra inkludering för de som inte tagit del av traditionen tidigare och inte exkludera människor bara för att de inte tidigare firat Lucia eller har en annan kulturell bakgrund. I grunden handlar det om respekt och förståelse för andra och i det här fallet när stor respekt visas för en del så saknades förståelse för vad förändringen innebar för andra. De som reagerat starkast har blivit kallade höger troll och från att ha varit en enskild skolas beslut att förändra en tradition har det med ens blivit en fråga som kopplas till nationell politik.

Det går fort och alltför ofta uttalar sig många innan de vet vad som har hänt. Media spinner på och av en fjäder blir det en höna vilket om vi ska vara krass är något som media kan tjäna på. Det ska gå fort och det ska vara kort för det är vad läsare och tittare ”klarar av”. Om inte hela nyheten kommer med så kan det väcka reaktioner, ge fler klick och uppföljande artiklar vilket är något som gynnar media.

I det här fallet rapporterade inte Västerbottensnytt överhuvudtaget om att förutom det nya alternativa sättet att fira Lucia så skulle skolan fortsatt ha ett traditionellt Lucia firande som tidigare år. Det var inte heller tydligt att det andra tåget var något som skedde helt utanför skoltid och helt på frivillig basis. Hade kören uppträtt en annan dag än just på Lucia dagen hade det inte heller blivit en nyhet, istället blev det reaktioner med obeskrivliga proportioner. Vi måste kunna värna våra traditioner utan att vara respektlös och samtidigt visa förståelse och hänsyn till att alla inte delar samma erfarenheter eller religiösa bakgrund.

Nyheten om alternativt Luciatåg har fått mig att reflektera över min skoltid och minns när jag och min bästa kompis sjöng och uppträdde på Lucia inför hela skolan med denna sång som är varken traditionell eller julig. Vår musiklärare var den som ställde frågan om vi ville sjunga, som vågade tänka nytt i repertoaren och samtidigt boostade vårt självförtroende. Exakt som musikläraren som vill inkludera fler och som ser möjligheter istället för hinder.

 


Min Luciamorgon hemma vid köksbordet.

Färre vuxna ger otrygg skola – vad var det vi sa?

Av , , 1 kommentar 20

I slutet av maj behandlade kommunfullmäktige Kristdemokraternas motion om att anställa säkerhetssamordnare i skolan där vi ser pensionerade poliser som en möjlighet och resurs. Debatten var emellanåt något märklig där partiföreträdare valde att missuppfatta oss fullständigt och påstod att vi Kristdemokrater ville se uniformerade poliser i korridorerna och att vi samtidigt också underkänner både lärare och fritidspedagogers arbete. Inget kunde vara mer fel! Jag beklagar att det inte fanns mer förståelse för den oro som både jag och flera andra känner. VK rapporterade dagen efter:

I dagens VK, fyra månader efter att motionen avslogs, läser vi:

Jag är inte förvånad. Vår motion handlade inte om att ställa personalgrupper mot varandra utan att ta till vara den särskilda kompetens som pensionerade poliser har. Både när det gäller trygghetsskapande och att vara en del i värdegrundsarbete. Elever är otrygga och nu rapporterar skolorna och media. I våras fick vi svaret att barn och unga i Västerbotten är tryggare än andra, men det gäller inte alla barn. I dagens tidning uttalar sig verksamhetschefen för Elevhälsan att det finns skäl att ta problemen på allvar. Vi kristdemokrater tar frågan om trygghet för barn och elever på allvar och vi har inte släppt frågan.

Elevhälsa online ger ökad tillgänglighet

Av , , Bli först att kommentera 9

Liberalernas motion om Elevhälsogaranti fick som väntat avslag i kommunfullmäktige i måndags även om vi var flera partier som stöttade förslaget. Det är närmare tio år sedan Kristdemokraterna lyfte frågan i riksdagen och sex år sedan vi motionerade om det i Umeå fullmäktige. Vattendroppen urholkar stenen och politiken ska inte släppa taget om de frågor som har betydelse. Det är bra att många arbetar för samma sak.

Jag har under flera år suttit som representant för tidigare Socialnämnden och senare Äldrenämnden i samråd med regionen tidigare landstinget. I en samverkansöverenskommelse har Umeå kommun kunnat diskutera och samverka i frågor som berör de två olika huvudmännen. Elevhälsan, BUP och primärvården har ständigt stått på dagordningen när det är frågor om vem som ansvarar för vad. Det är känt sedan länge att köerna till BUP i Västerbotten har varit orimligt långa och där har Elevhälsan fått bära ett större ansvar även om det inte varit deras roll. Relationen kommun och nu region har varit frostig i vissa frågor, men har tinats upp. Det är i de svåra frågorna som berör människor, som i det här fallet barn, som känslorna väcks.

Det är viktigt att barn och elever mår bra och att de klarar sin utbildning, men Elevhälsan kan för många blir första steget in till den vård som de behöver. Det är viktigt att dessa barn uppmärksammas så snart som möjligt och det är därför Kristdemokraterna vill se en Elevhälsogaranti. Även om motionen avslogs så har vi inte släppt frågan helt och hållet.

I en pandemi utmanas verksamheter och därmed även hur vi ser på saker och ting. Att säga ”så kan vi inte göra för så har vi aldrig gjort förut” får inte finnas och här tänkte Norrtälje kommun till när de startade upp Elevhälsa online i april månad. Ett gott exempel som Umeå kan ta efter och om detta lyfte jag i måndagens debatt. VK rapporterade:

”Flera partier gav ändå sitt stöd till motionen. Veronica Kerr (KD) hörde till dem som gav den sitt bifall och meddelade att hon, med Norrtälje kommun som förebild, kommer att arbeta vidare med frågan.

– Norrtälje kommun har öppnat en elevhälsa online. Den öppnades under pandemin och fortsätter under hösten. KD kommer att lämna in en motion där vi föreslår en digital elevhälsa, sa Veronica Kerr.”

 

Samma eftermiddag lämnade jag in följande motion. Min förhoppning är att detta införs snarast gärna redan innan motionen är färdigbehandlad. Vi behöver inte vänta och elever ska inte heller behöva vänta på hjälp och kontakt.

Elevhälsa online – garanterad kontakt med Elevhälsan inom ett dygn


Den psykiska ohälsan bland unga har försämrats under de senaste åren. Det är en utveckling som vi tar på mycket stort allvar. Elevhälsan har en viktig roll och ska fungera som elevers första linje till hälsovård.

Elevhälsan uttrycker i en tjänsteskrivelse ”att för att kunna vända trenden med den ökande psykisk ohälsa behöver Elevhälsan fokusera på sitt förebyggande och hälsofrämjande uppdrag. Skolan behöver också identifiera de elever som lider av psykisk ohälsa och hänvisa dessa vidare till hälso- och sjukvården.” (Tjänsteyttrande i För och grundskolenämnden och Gymnasienämnden, 2020.)

Det betyder att Elevhälsan ska vara tillgänglig, lätt att kontakta och ingen elev ska behöva vänta länge på att få en första kontakt. Norrtälje kommun har uppmärksammat detta och införde i april i år en ”Elevhälsa Online” som ett extra stöd till de elever som tvingats att läsa på distans under pågående Corona pandemi. Tjänsten fungerade så pass bra att man redan bestämt sig för att införa den permanent och vidareutveckla den.

För att nå Elevhälsa Online loggar eleverna in i en e-tjänst med Bank-id och kan då chatta direkt med skolsköterska eller skolkurator. Samtal mellan elev och elevhälsan kan ske via chatt, telefon eller via vanligt besök. Det är även möjligt att kontakta Elevhälsa Online utan Bank-id. Alla som söker elevhälsan digitalt blir kontaktad inom 24 timmar (helgfria vardagar), men ofta tar det bara någon timme för eleven att bli kontaktad av rätt person. Den digitala elevhälsan är öppen alla helgfria vardagar mellan klockan 07.30 och klockan 19.00 samt under skollovens vardagar. Allt behandlas enligt den vanliga sekretessen.

Elevhälsa Online samarbetar även med kommunens övriga vårdinsatser för barn och ungdomar och underlättar för både andra kommunala och regionala vårdenheter. Bland annat har barn- och ungdomspsykiatrin visat tacksamhet för Elevhälsa Onlines insatser eftersom de redan är väldigt tungt belastade. Kuratorerna och skolsköterskorna kan även remittera vidare för den som behöver specialisthjälp.

Med anledning av ovan föreslår vi:

  • att för- och grundskolenämnden samt gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden får i uppdrag att införa Elevhälsa Online.

 

Veronica Kerr                                                                                                                     Anders Sellström
Kristdemokraterna                                                                                                          Kristdemokraterna

                                     

Polisen behöver föräldrarna

Av , , Bli först att kommentera 10

Skolorna har startat upp och även om det var ett bra tag sedan mina barn började skolan och ännu längre sedan jag själv gick där så är det ändå inte svårt att komma ihåg känslan. Som barn var det en längtan till att träffa vänner och att komma igång med träningar och aktiviteter, som förälder längtade jag efter rutinerna som skolstarten betydde efter ett långt sommarlov. Höstens skolstart betydde nystart och har alltid känts viktigare eller åtminstone roligare än själva nyårsafton.

Tyvärr är det så att det härliga pirret som skolstart kan ge inte finns hos alla barn. Tvärtom kan det vara med en klump i magen som barn går till skolan för att skolmiljön känns otrygg. Det kan vara mobbing och kränkande behandling eller rädslan för övergrepp eller vetskapen om att det sker skottlossningar i skolans närhet. Jag vet att skolor har handlingsplaner och att de gör mycket för att skolan ska vara trygg, men trots det vet vi att det ser mycket olika ut i de olika stadsdelarna. Det räcker inte.

Det är här föräldrarna kommer in och om detta skriver jag, Birgitta Nordvall, ledamot i Individ och familjenämnden och Sven-Åke Granberg som är ledamot i För och grundskolenämnden i dagens Folkbladet. Vi kristdemokrater menar att trygghet i det lilla ger trygghet i det stora och vi vill lyfta föräldrar och stärka deras roll och betydelse.

Eftersom det är genom vuxna, särskilt föräldrarna, som ungdomar får sina värderingar är föräldrarollen betydande. Föräldrar ska få möjlighet att ta sitt ansvar, men framförallt måste de bekräftas i att de är de viktigaste personerna i sina barns liv. Föräldrarna är en grund i det brottsförebyggande arbetet och polisen behöver dem mer än någonsin.

Debattartikeln i sin helhet läser du här!

Sluta gnäll och visa respekt

Av , , 2 kommentarer 13

Det talas så mycket om ”i dessa tider” utan att det ges någon närmare förklaring till vad vi menar med orden. Det handlar inte om årstiden utan det är alltid Corona som syftas. Vi har börjat att acceptera ett annat normaltillstånd där det är självklart att inte ta varandra i hand, där var och vartannat hem blivit också en arbetsplats och där vi låser in våra gamla med förmaningen att vi vill bara skydda er. Det nya ”normala” har blivit möten via skärm och det är så ”fantastiskt” med tekniken att nu kan vi ha dubbelt så många möten utan att lämna hemmet.

Vi vänjer oss, men jag vill inte vänja mig vid allt och jag är övertygad om att jag inte är den ende som känner så. Den senaste veckan har insändarsidorna fyllts av insändare från elever som är besvikna över att den studentexamen de arbetat för och längtat till inte alls kommer att bli som den borde bli. Mina sympatier finns hos dessa unga människor som nu ska sluta skolan och ta klivet in i vuxenvärlden under pågående pandemi och väntad arbetslöshet. Studier i höst kan bli på distans och umgänget med andra väntas fortsätta vara begränsat. Att inte ens bli mött av någon anhörig den dagen skolan slutar känns bara sorgligt.

Nu kommer motreaktionerna och de är kalla, hårda och oförstående. Ungdomar är bara egoister och ska vara tysta och tacksamma för att de bor i Sverige med gratis mat och skola. När skolan är slut kan de äntligen göra rätt för sig genom att plocka bär. Skribenten hade sin skolavslutning för 50 år sedan, dvs samma år som jag själv föddes. Personen borde vara pensionär, kanske riskgrupp, men glömmer här att gymnasieelever har fått stå tillbaka och bidragit till att minska smittspridning genom att utbildning skett på distans. En åtgärd som inte alltid bidragit positivt till kvaliteten på undervisningen.

En annan skribent som var elev på Dragonskolan i början av 1970 talet säger att Reaktionerna vi ser på restriktivt firande av ”studenten” är ett i-landsproblem för söndercurlade ungdomar, som ännu inte mött på en motgång i sitt liv...” Uppmaningen blir att bryt ihop och kom igen! Uttalandet är både okänsligt och taktlöst.

Jag känner oerhört starkt för dessa ungdomar som längtat efter sin studentdag, men som nu ser allt förändras. Besvikelsen måste vara stor och inte blir det varken lättare eller bättre att äldre människor kallar dem söndercurlade och egoister. Jag fattar mycket väl att studentexamen inte kan ske i stora folksamlingar, men måste alla klasser lämna skolan samtidigt? Går det att sprida ut under dagen och samtidigt begränsa den tid som studenter möter upp en anhörig på skolgården? Vilka goda exempel finns det ute i landet? Jag förordar inte gammalt firande, men för allt i världen förringa inte unga människors känslor inför den dag de väntat på och längtat efter. Deras generation är ”satt på paus” eftersom de kommer ut till ett samhälle som är märkt av en ekonomi på nedgång och en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Inte just nu.

Daniel Persson i Dagens Samhälle förklarar mycket väl betydelsen av studentfirandet och dess ritualer och jag önskar att fler, både politiker, skolpersonal och anhöriga tog del av den. Kanske det inte är för sent ännu att komma med en respektfull lösning utan att frågan om smittspridning kompromissas bort.

 

Bild från studentfirande för trettio år sedan

 

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Av , , 4 kommentarer 9

Som jag tidigare nämnde har Kristdemokraterna två interpellationer på nästa fullmäktige. Vi hinner oftast inte med alla interpellationer vilket betyder att vissa frågor blir gamla och ”ointressanta”. Förhoppningsvis sker så inte denna gång.

Personcentrerad och flexibel äldreomsorg och familjedaghem i barnomsorgen handlar våra interpellationer om. Liberalerna och Centerpartiet har också lämnat in frågor som rör familjedaghem så frågan är verkligen het!

 

Vår interpellation lyder:

Till

För och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten (s)

Varför vill S lägga ner fungerande verksamheter?

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag som För och grundskolenämndens sammanträde

Enligt ett pressmeddelande på Umeå kommuns hemsida står det att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har givits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen.

Socialdemokraterna hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal.

Utifrån detta vill vi ställa följande frågor till För och grundskolenämndens ordförande;

  • Är principer viktigare att hålla fast vid än att ha en för alla fungerande verksamhet i Rödåsel?
  • Om verksamheter tvingas stänga pga av beslutet, vilken ekonomisk effekt blir det då för kommunen?
  •  Om regelverket, enligt Skolverket, tillåter dagbarnvårdare i att bedriva verksamheten på det sätt de gör, varför ska då kommunen sabotera och krångla till det för alla inblandade?

Veronica Kerr
Kristdemokraterna

 

 

 

S far med osanning om familjedaghemmen

Av , , Bli först att kommentera 14

På måndag i nästa vecka är det kommunfullmäktige och som vanligt är antalet interpellationer stort. Jag har sedan tidigare en interpellation om personcentrerad och flexibel äldreomsorg, men har till detta fullmäktige även en interpellation om familjedaghemmens framtid. Det är sällan det händer, men till detta fullmäktige har tre partier (3!!) interpellationer i samma ämne. Moa Brydsten, ordförande i För och grundskolenämnden, kommer att få förklara sig ordentligt med vad hon har tänkt kring familjedaghemmens framtid.

Den 7 oktober hade jag och Sven-Åke Granberg, ledamot i För och grundskolenämnden, en insändare i VK där vi förtydligade Kristdemokraternas inställning i frågan om familjedaghemmens framtid. Nu har Brydsten efter drygt två veckor replikerat och påstår att vi kristdemokrater kommer med felaktigheter. Vem är det som far med osanning? Bedöm själv! Röd text är vår insändare.

Lägg inte ner familjedaghemmen

Med orden ”att arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras” beslutade För och grundskolenämnden 27/9 att ta ett ytterligare steg mot avveckling av en fungerande barnomsorg för de som bor i glesbygd. Det blev uppenbart när vi fick läsa i VK 4/10 om de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet om att deras verksamhet kommer att läggas ner. Det extrema i det hela är att beskedet gavs samma eftermiddag.  Sant eller falskt?

Vi har besökt Rödåsels familjedaghem och fick där höra att samma vecka som beslut skulle tas i nämnden fick dagbarnvårdarna besked om att verksamhet kommer att läggas ner och att omplaceringar skulle ske. Beskedet revs dock upp efter mycket starka reaktioner och efter att Brydsten varit på besök. Ja, Rödåsel har annorlunda förutsättningar, men att påstå att politiken varit tydlig med att det behöver presenteras en ny lösning blir oerhört märkligt med tanke på att besked om nedläggning gavs kort tid efter nämndens beslut. Du kan vara hur tydlig som helst efteråt, men då är skadan redan skedd.

Berättelsen slutar inte där. Beslutet slog fast att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om en förändring blir aktuell kommer berörda vårdnadshavare att få information i god tid. Sant eller falskt?

Falskt! Information har inte gått ut i varken rätt eller i god tid och då är Brydstens ord om att så ska ske inte mycket värda. Socialdemokraternas replik nämner inte heller med ett enda ord vårdnadshavare eller föräldrars rätt till information.

Varken långsiktighet eller information till vårdnadshavare har funnits och vi kan endast tolka det som om dessa ord saknar betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot anställda med lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke. Sant eller falskt?

Här blir det definitivt ord mot ord. Jag började min politiska bana 1999 i skolstyrelsen och efter det i För och grundskolenämnden. Mitt engagemang för dagbarnvårdare och familjedaghem är starkt och välrotat. Under åren har jag sett flera av Socialdemokraternas ”förbättringar” som försämrat för dagbarnvårdare att kunna bedriva familjedaghem. Syftet har inte alltid varit att lägga ner, men det är just det som blivit konsekvensen. Undantag finns från kommundelar som varit mycket tydliga med att familjedaghem inte är någon prioriterad verksamhet. Det är alltid förskolan som lyfts upp och dagbarnvårdare är något som kan finnas ute i periferin. Information om alternativ till förskolan är knapphändig och eftersom föräldrar inte efterfrågar alternativ som de inte känner till kan S säga att det inte finns någon efterfrågan.

Att ”svälta ut” eller försvåra för andra verksamheter är ingen ny taktik utan används även inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna har sagt att LOV ska vara kvar, men samtidigt väljer de att försvåra för hemtjänstföretagen att bedriva verksamhet medan den kommunala hemtjänsten tillåts att gå med underskott.

Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget en redig utskällning. Sant eller falskt?

Sant. Skollagen borde stå högre än ett kollektivavtal från 2008 och ja, jag kan förstå att det är frustrerande när inte alla ledamöter tycker lika som ordförande. Men alla är inte socialdemokrater och det borde många fler vara tacksamma för.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera. Kristdemokraterna reserverade sig mot beslutet och vill se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan finns inte, men vi är övertygade om att hade det funnits hade inte detta skett.
Sant eller falskt?

Både och. Enligt Brydsten finns det en riskanalys som är kopplat till arbetsmiljö för dagbarnvårdare och barn, men det finns däremot ingen risk och konsekvensanalys av vad beslutet från den 27/9 innebär. Vi har redan sett flera negativa konsekvenser och i värsta fall är det bara början.

Att vi skulle ha skrivit en insändare full av felaktigheter är inget annat än ett uttryck för att rikta uppmärksamheten från egna misstag. Vi har sedan insändaren publicerades besökt familjedaghemmen i Rödåsel, Tavelsjö och på Röbäck. Vi har samtalat med föräldrar och dagbarnvårdare och bildat vår egen uppfattning. Även om mina barn är vuxna idag så är jag lika stark förespråkare för familjedaghem idag som för 20 år sedan. Barnomsorgen behöver fler alternativ – inte färre!

 

 

 

Lägg inte ner familjedaghemmen!

Av , , 2 kommentarer 16

Arbetsmiljön för dagbarnvårdare ska förbättras

 Visst låter det bra? Det var nog också tanken med kommunens pressmeddelande som skrevs för en dryg vecka sedan, direkt efter För och grundskolenämndens sammanträde. Ikväll läser vi att de positiva raderna inte kan räknas som någonting annat än ett rent hån mot de dagbarnvårdare i Rödåsel som fått beskedet att deras verksamhet kommer att läggas ner.

Enligt artikeln verkar det som om allt redan var bestämt innan beslutet tagits, men enligt Umeå kommun var det inte lika säkert. Pressmeddelandet lyder:

För- och grundskolenämnden har beslutat om åtgärder som ska förbättra kvalitet och arbetsmiljösituation för dagbarnvårdare i kommunal pedagogisk omsorg.

Beslutet innebär att familjedaghemsverksamheten ska planeras i en arbetsgrupp med minst fyra dagbarnvårdare i ett geografiskt område. Det ska göra verksamheten mindre sårbar vid sjukdom och ledigheter och därmed förbättra arbetsmiljön för dagbarnvårdare. Beslutet innebär också att familjedaghemsverksamhet ska bedrivas i dagbarnvårdarens hem.

Där vårdnadshavare önskar plats i familjedaghem kan det bli aktuellt med rekrytering. I de områden där det inte efterfrågas plats i familjedaghem, och där det inte går att organisera för en hållbar arbetsmiljö, kan det bli fråga om avveckling av familjedaghem.

Berörda vårdnadshavare informeras

Nästa steg är att förvaltningen ska arbeta med vad beslutet innebär i praktiken och långsiktigt se över område för område. Om resultatet visar att åtgärder behöver göras i ett område kommer berörda vårdnadshavare att få information om förändringar i god tid. Barn som finns i verksamheter som kan beröras av avveckling under 2020 kommer att erbjudas alternativ plats.

**********************************************************************************************************************

Berörda vårdnadshavare ska få information i god tid om förändringar, men de orden verkar sakna betydelse i jakten på att avveckla de kvarvarande alternativen inom barnomsorgen. Det är oerhört klantigt och respektlöst mot de som är beroende av en fungerande barnomsorg och mot de som har lång erfarenhet av att arbeta i just barnomsorgen.

Varje barn är unikt och det är ingen självklarhet att förskola är det bästa för alla. Vi ska ha fler alternativ med möjligheter för familjer att välja det som passar dem bäst. Dagmammor, familjedaghem, pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Det finns fler alternativ än förskola, men tyvärr ser vi att Socialdemokraterna envetet och systematiskt väljer att hitta vägar att avskaffa alternativen till förmån för det först nämnda. Vi vet vad de vill, men att gömma sig bakom argumentet förbättrad arbetsmiljö är ett lågvattenmärke.

Socialdemokraterna i För och grundskolenämnden hänvisar till ett kollektivavtal från 2008 och säger att dagbarnvårdarna ska arbeta i sina egna hem. Skolverket å andra sidan säger att pedagogisk omsorg kan vara olika flerfamiljslösningar eller bedrivas i en särskild lokal. Här borde Socialdemokraterna och Moa Brydsten som ordförande våga tänka nytt. Inte då, istället fick de politiker som röstade emot förslaget till beslut en utskällning.

Kristdemokraterna har länge drivit frågan om fler alternativ i barnomsorgen och vi vill gärna se fler familjedaghem. Lösningen i det här fallet är inte att lägga ner utan istället rekrytera fler som vill arbeta som dagbarnvårdare. Vi ska underlätta för familjers vardag, inte komplicera.

Allianspartierna i För och grundskolenämnden reserverade sig mot beslutet och ville se en risk och konsekvensanalys. Någon sådan fanns inte, men jag är övertygad om att hade det funnits hade inte detta skett.