Etikett: Annika Strandhäll

Lynniga och o(s)äkra politiker

Av , , 4 kommentarer 11

”Det är meriterande om du har erfarenhet av att arbeta inom en politiskt styrd organisation.” Så kan det stå i en platsannons för högre tjänster inom kommunen eller i statliga myndigheter. En mening, men den är viktigare än många tror.

Anställningstrygghet är viktigt för många, att ha ett arbete där du är uppskattad och där du får utrymme för dina kunskaper efter många år på universitetet samt där du själv kan vara med och utveckla verksamheten. Inga konstigheter, jag är övertygad om att det är något som alla kan skriva under på oavsett tjänst. Men det är skillnad på arbetsgivare och när politiken blir din högsta chef är det inte säkert att arbetet blir lika lätt eller att du får ha det kvar.

Häromdagen stod det klart att Ann-Marie Begler fått sparken som generaldirektör för Försäkringskassan. Sparkad var inte ordet som användes utan omplacerad, för kan man sparka någon som har gjort sitt arbete och följt det som stått i regeringens regleringsbrev. Kostnader för assistansersättning har gått ner och sjuktalen har sjunkit vilket var exakt vad den socialdemokratiska regeringen ville uppnå. Men kritiken är hård för i slutändan har enskilda personer mycket svårt. Ska kritiken falla hårdast på den som utför arbetet eller på den som ville ha arbetet utfört? Helt klart är att Begler blev en belastning för regeringen och Annika Strandhäll (s) och då blev ”omplacering” en lösning. Tvära kast, lynniga och osäkra politiker under ett valår är en faktor som tjänstemän i politiskt styrda organisationer kan få räkna med vilket detta visar.

För drygt fem år sedan bloggade jag om relationen mellan politiker och tjänstemän, men ämnet fortsätter att vara högaktuellt än idag. Inte bara nationellt utan i högsta grad även i Umeå kommun. Här är det inte politiken som omplacerar, men förändringar görs på annat vis. Om tjänstemän och direktörer inte har en förståelse för politiska beslut och istället tar besluten som personlig kritik, då blir det jobbigt och i vissa fall ohållbart. Vi som politiker har ett ansvar för att säkerställa att besluten som fattas är väl underbyggda och vi ska lyssna till de som har kunskap och erfarenhet innan besluten tas. Det finns dock emellanåt en missuppfattning om att lyssna till skulle vara det samma som att följa.

 

Människovärdeslöst förslag från S

Av , , 3 kommentarer 9

Jag ser att Hans Lindberg bloggar om regeringens förslag till vårbudget och jag har förutom det inte tänkt att kommentera varken hans blogg eller budgetpropositionen mer än så idag. Jag har inte läst alla förslag och hann lessna lite på Magdalena Anderssons alla kommentarer i nyhetssändningar igår kväll där hon fick stå helt oemotsagd. Det var trots allt inte bara de egna förslagen hon talade om. Om tiden finns vid senare tillfällen får vi återkomma till det.

Ett förslag från regeringen som måste uppmärksammas betydligt mer, granskas och kritiseras är förslaget att sänka pensionsåldern från 30 år till 19 år. Det är Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister som föreslår att sänka åldersgränsen för när man kan få full ersättning (sjuk eller aktivitetsersättning), i praktiken förtidspension, från 30 till 19 år. Citat Annika Strandhäll:

– Det handlar om att frigöra resurser för att ännu mer kunna fokusera på dem där det finns en potential kvar för att de ska kunna ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

I klartext om du har ett funktionshinder eller nedsättning så kan du pensioneras tidigt och finns då inte längre med i statistiken för ungdomsarbetslöshet. Du kan inte tillföra något och avskrivs därmed – som 19 åring! Var är människovärdet? Var är tron på att saker och ting kan förändras och möjligheten till individuella lösningar? Med detta förslag kan jag endast se att Annika Strandhäll är en politiker som vill göra det lätt för sig. Förslaget får inte gå obemärkt förbi. Min partikamrat Aron Modig skriver i Dagens Samhälle http://www.dagenssamhalle.se/debatt/ovaerdigt-av-regeringen-att-doema-ut-19-aringar-23972