För ett par år sedan, (snarare dryga två decennier sedan) läste jag arbetsrätt på universitetet. Det var en intressant kurs, juridik är spännande, men krångligt. Jag älskade att fundera på de problem vi ställdes inför där frågan ofta var om en person kunde bli uppsagd eller inte. Vad krävs det i Sverige för att en arbetsgivare ska kunna säga upp och vad innebar egentligen LAS?

Det var en svår kurs och jag hamnade ibland lite på kant med föreläsaren när vi diskuterade, men jag ångrar ändå inte att jag tog kursen. Det är förstås mycket som skett sedan dess både i samhället och med vår lagstiftning, men min uppfattning är ändå klar att om du missköter ditt arbete så ska du bli uppsagd eller fråntagen arbetsuppgifter. Detta verkar inte vara självklart överallt.

På äldrenämnden igår så fick vi mer information om det som har hänt på ett av våra vård och omsorgsboenden. (Se tidigare blogg.) I dagens Folkbladet går det att läsa:

På torsdagen diskuterades händelsen som en informationspunkt på äldrenämndens sammanträde. Politikerna var upprörda, inte minst i och med att avvikelserapporten är skriven av patientsamordnaren på infektionskliniken och att ingen på äldreboendet noterat missförhållandet.

– Och kvitterat att han har duschat, fast han inte fått det. Om det är på det sättet, då är det grov misskötsamhet och då är man inte lämplig att jobba inom äldreomsorgen, säger Veronica Kerr (KD), vice ordförande i äldrenämnden

Informationen vi fick var att arbetsrätten ställer till det, men min uppfattning är klar har du ljugit och struntat i att utföra ditt arbete oavsett anledning då är du absolut inte lämplig att arbeta inom äldreomsorgen. Det är inte möjligt att säga upp pga arbetsbrist, för trots allt kommer behovet av arbetskraft inom äldreomsorgen att öka kraftigt. Ett ökat behov av vårdpersonal kan INTE betyda att vi ska acceptera misskötsamhet eller personer olämpliga att arbeta med människor. Det bryter mot all rimlig logik och mot våra värdighetsgarantier, helt klart ett välfärdssvek mot våra äldre.