Etikett: Astridgården

Laglighet vs Lämplighet – Astridgården

Av Veronica Kerr, 23 november 2017 kl 13:39, 1 kommentar

Ja, det var lagligt att säga upp avtalet med Astridgården, men det finns ingen som kan övertyga mig om att det var lämpligt. Idag fastställde Äldrenämnden ett yttrande till Förvaltningsrätten som klargör att det inte fanns något som bröt mot lagen när avtalet sas upp med Astridgården. Jag vidhåller att förfarandet på Äldrenämnden i september var anmärkningsvärt när ett ärende som var ”beslutat och klart” på annat håll plötsligt läggs till dagordningen. Visst kan ärenden tillkomma i all hast, men ärendet var inte nytt och anledningen till varför nämnden skulle ta beslut var för att kommunen skulle ha hängslen och livrem. Min hållning är att det ska inte överhuvudtaget finnas utrymme att misstolka kommunala beslut vilket vi har sett vid upprepade tillfällen. (Ett annat exempel är Bostaden och Heimstaden, men det kräver eget separat inlägg.)

Jag är övertygad om att den politiska majoriteten tror att de har fattat ett bra beslut och att allt är korrekt hanterat. Kanske har de börjat att andas ut, för det har ju inte varit lätt när människor protesterat och varit arga. Men att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister tror att de har tagit ett beslut som gynnar de äldre i Hörnefors och att de med detta beslut har de äldres bästa för ögonen är för mig fullständigt obegripligt. Jag är besviken och ledsen för hur de boende på Astridgården påverkats av beslutet och jag kan inte se det som annat att det är i grunden ideologi och prestige som kommit i vägen. Ingen skuld ska läggas på tjänstemän utan rätt ska vara rätt – skulden ligger hos Socialdemokraterna.

Nu har vi läst om en lösning för de boende på Astridgården och jag håller verkligen tummarna för att det blir riktigt bra både för boende och personal.

#värdighetharingenåldersgräns #merLOViomsorgen

Lindberg och frågan Astridgården

Av Veronica Kerr, 18 oktober 2017 kl 18:58, Bli först att kommentera

Idag sammanträdde Byggnadsnämnden och det är faktiskt helt otroligt att vara med och ta beslut som förändrar Umeå och som ökar antal lägenheter eller möjliggör husbygget för enskilda. Inte bara inom staden utan även i byar. Med en växande befolkning har även behovet av förskoleplatser ökat. Med nuvarande förskoleplanering ser det ut som om vi aldrig kommer ner till 15 barn målet vilket kommunfullmäktige tog för ett antal år sedan. Det handlar inte om en ovilja att nå det, men när socialdemokraterna fortsätter att tänka på samma sätt blir det omöjligt.

Med samma sätt att planera menar jag att det endast är kommunen som ska bygga förskolor, driva dem och när familjer söker barnomsorg ska det endast vara förskola som erbjuds. Raljerar jag, ja kanske, men sanningen är inte långt därifrån. Byggnadsnämnden beslutade idag att bevilja ett tidsbegränsat bygglov för en förskola på Berghem. Ett planerat bygge som kritiserats starkt för valet av plats på ett område där det akuta behovet av barnomsorg inte är lika stort som på andra nyare bostadsområden. Idag är det så att bara för att du beviljas barnomsorg finns det inga garantier att det blir i närheten av hemmet. När kommunen ska bygga blir det att bygga där det går snabbast och en grusplan nära en skola blir perfekt. (?)

Jag vill att även privata fastighetsägare tillfrågas om de kan bygga förskolor. Fler familjedaghem eller barnomsorgspeng för de som vill bli företagare inom barnomsorgen välkomnas! Socialdemokrater brukar säga att ingen är intresserad av dem, men om det inte ens finns som alternativ hur kan man då efterfråga det? Beslutet i det här fallet blev inte optimalt, men bygglovet är tidsbegränsat och det finns ett löfte om att grusplanen inte ska tas fullständigt i besittning. Jag är inte emot förskolor, men jag vill se en mångfald i barnomsorgen för det vet jag att alla har att vinna på. Det är också en väg till att avlasta de fulla förskoleavdelningarna.

En annan mångfald som bör finnas är i äldreomsorgen. Idag har kommunalrådet Hans Lindberg (s) skrivit på sin blogg att han har varit i Hörnefors och träffat S föreningen och konstaterar att det finns en stor utvecklingspotential i Hörnefors. Det mest intressanta i inlägget är de avslutande raderna: ”Även frågan om Astridgården togs upp under mötet. Jag kan konstatera att idag föreligger en juridisk process. Men vi Socialdemokrater kommer naturligtvis att träffa såväl representanter för Astridgården som Hörnefors S-förening för att diskutera denna fråga.” http://blogg.vk.se/hans-lindberg/2017/10/18/hornefors-har-en-stor-utvecklingspotential/

Det är första gången jag ser att Lindberg uttalat sig om Astridgården, faktum är att när representanter för Astridgården velat ha svar från Lindberg har de endast blivit hänvisade till Äldrenämndens ordförande. Är det så att ordet ”vi” inte inkluderar Lindberg själv eller ser vi nu en förhoppning om att S kan öppna sig för en förändring. Och sist men inte minst, vad var frågan?

Hängslen och livrem i besluten

Av Veronica Kerr, 16 oktober 2017 kl 15:40, 2 kommentarer

Ny vecka, nya möjligheter och kommunen står inför ett nytt beslut om att låta Bostaden avyttra fastigheter. Ni vet vilket beslut jag talar om, det som meningsmotståndare alltid refererar till som att ”sälja ut allmännyttan”, men det är att förenkla bilden. Vi kristdemokrater har tillsammans med övriga partier i alliansen tidigare motionerat om att Bostaden ska sälja en del av sina fastigheter för att få in kapital och därmed kunna bygga fler bostäder. Motionen avslogs då, men med ökad låneskuld har nu styrelsen i Bostaden och Socialdemokraterna kommit fram till samma insikt vilket är mycket bra. Det enda jag beklagar är att än en gång är det lätt att få uppfattningen att jästen kastas efter degen när beslutet från i juni hävs för att sedan tas på nytt. Men rätt ska vara rätt, önskar bara att det blev rätt från början.

Ett annat beslutsärende som har behövts ta två gånger för att det ska vara både hängslen och livrem är Umeå kommuns uppsägning av avtalet med Astridgården i Hörnefors. Jag skrev om det i inlägget överraskning på Äldrenämnden. Svaret jag fick när jag ställde frågan om varför det lades på bordet med så kort varsel var för att man ville vara säker på att fattat beslut skulle hålla juridiskt om det gick till domstol. Själv anser jag att det kan inte vara rätt prioriterat varken med tid eller resurser att behöva fatta beslut flera gånger i samma fråga. Som det är nu gör man samma saker flera gånger för säkerhets skull eller när resultatet av en upphandling inte blir det önskade så gör man om den tills dess att resultat och önskan överensstämmer..

Ikväll är det gruppmöte med partiet och det är inte mindre än tio motioner till morgondagens kommunstyrelse däribland min egen Tillgänglig och kostnadsfri influensavaccination. Som det ser ut nu får den till största del ett bifall i KS vilket innebär att alla anställda i Umeå kommun kommer att erbjudas gratis influensavaccination vilket är positivt inför kommande influensaperiod. Det är aldrig ett tvång, därför önskar jag även att möjligheten görs mer tillgänglig eftersom det annars blir lätt att välja bort.

Överraskning på Äldrenämnden

Av Veronica Kerr, 28 september 2017 kl 23:13, Bli först att kommentera

Som jag berättade i tidigare inlägg var KD idag på Seniormässan som jag tror var väldigt välbesökt – har inte sett några besökssiffror ännu och jag var inte där hela dagen, men när jag väl var där träffade jag massor av härliga människor. Både gamla vänner och nya bekanta, men gemensamt var att de alla hade tid att prata politik en stund. Det är detta som jag älskar med politiken, diskutera och lyssna.

Innan Seniormässan var det Äldrenämnden och med en relativt tunn dagordning hade jag en förhoppning om att sammanträdet skulle gå fort. Med delårsrapport och rapport om Heltidsinförandet var det intressanta punkter, men det mest intressanta på dagordningen var extra ärendet som delades ut under kaffepausen – uppsägning av LOV avtal och ni vet säkert redan vilket avtal det syftade på.. Astridgården.

Jag sitter som vice ordförande och frågade när det beslutades att ärendet skulle upp eftersom det var aldrig tal om det vid tidigare möten eller beredningar. Svaret var: igår. Ordförande visste om ärendet förstås, men mig veterligen inget annat parti var informerat.

Jag, tillsammans med närvarande allianspartier yrkade på återremiss i första hand och avslag i andra hand. Anledningen var enkel eftersom ärendet inte innehöll någon information om vad som gäller vid uppsägningar eller hur denna har gått till. Faktum är att Äldrenämnden inte vid ett enda tillfälle det senaste året har haft Astridgården som ärende på dagordningen. Vid tre tillfällen har antingen jag eller en annan ledamot från Alliansen ställt frågor eller begärt mer information vilket vi då fått och som då protokollförts som övrig fråga. Det finns mer att säga och jag har sagt mycket tidigare, men en sak är säker; det kan INTE vara nämndens roll att godkänna redan tagna beslut utan att nämnden fått alla handlingar på bordet.

Kyrkovalet och välfärd

Av Veronica Kerr, 18 september 2017 kl 09:19, Bli först att kommentera

Jag har inte skrivit något alls om kyrkovalet som var under helgen, men det betyder inte att jag tycker att det är ett val som ska ignoreras. Det är glädjande att valdeltagandet var det största på 67 år, men när ett val blir att rösta MOT något en FÖR något blir det bekymmersamt. Alla vet vad man INTE vill ha i kyrkan, men vet man vad man vill ha? Och varför ska partipolitiska åsikter styra? Varför ska Centerpartiet, Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna in i kyrkan när separationen kyrka och stat varit genomförd sedan länge? Alla andra politiska partier avstod vilket jag tycker är sunt. Som aktiv politiker har jag sett hur partipiskor och partipolitik kan skapa sprickor och konflikter mellan människor och grupper och det vill jag inte se i svenska kyrkan. Ser att en av bloggarna här på VK också svär över andra grupperingars program för kyrkan för att det står för lite om personalpolitik så visst kan kyrkoval röra upp känslor..

Annat som rör upp känslor är det som händer mellan Umeå kommun och Astridgården i Hörnefors. Jag har skrivit en hel del om det, men byter nu fokus. Vad kommer detta att innebära för kommunen och entreprenörer i stort? Det är som det står i dagens VK, ett stort hot mot välfärden. http://www.vk.se/2094144/samre-valfard-med-inskrankt-valfrihet

Likabehandlingsprincipen och Astridgården

Av Veronica Kerr, 13 september 2017 kl 15:47, 4 kommentarer

Den kommunala likabehandlingsprincipen, det låter väl bra? Att en kommun ska behandla alla medborgare lika oavsett var de bor borde vara en självklarhet, men det är inte enkelt. För tre år sedan drygt försvann kommundelsnämnderna i Umeå kommun och efter att jag själv suttit i en kommundelsnämnd under två mandatperioder hade jag sett både positiva och negativa delar. Att vara nära politiken, lokaldemokratin, lyftes fram men i praktiken var det oftare så att kommundelsnämnden var en remissinstans som endast gav sken av att vara en del av demokratin. I praktiken var det kommunfullmäktige som beslutade. Ett exempel på skillnader var att elever i kommundelarna inte fick datorer i skolan, medan alla elever i centralorten fick det. Å andra sidan fanns det andra lösningar och satsningar i kommundelarna som inte var möjliga eller önskvärda centralt.

När kommundelarna blev på riktigt en del av kommunen (kanske bara på papper) fick de politiska nämnderna betydligt större ansvar. Om du varit socialpolitiker i socialnämnden eller suttit i skolnämnden under många år förändrades ansvaret, det blev så många fler under nämndens beskydd. Tanken var att det inte skulle bli vi och dem (kommundelarna), men det lever kvar. Det kan INTE vara så att den viktiga likställighetsprincipen i Kommunallagen innebär att det är centralortens sätt att tänka och behandla medborgarna som ska vara allenarådande när det visat sig att det fungerar bättre ute i kommundelarna. Det socialdemokratiska styret har varit detsamma i hela kommunen, men i kommundelarna har det funnits en tolerans och öppenhet till andra lösningar över politikgränserna. Hörnefors kommundel är ett sådant exempel.

I Hörnefors öppnade Astridgården 1992, ett privat äldreboende med särskild vårdfilosofi. Nu 25 år senare är det mycket oklart om vad som kommer att hända, avtalet är uppsagt och alla boende uppmanats att byta till annan hemtjänstutförare eller flytta. Allt detta har skett därför att Socialnämnden hösten 2014 beslutade om nytt LOV* avtal för hemtjänstutförare i Umeå kommun mellan 07:00-22:00 och det ska vara likadant för alla över hela kommunen. På nätterna ”vet kommunen bäst” och därför ska ingen annan än kommunen ge vård eller insatser. I beslutet ville S och V kraftigt begränsa hur många timmar hemtjänst en person som väljer annan utförare än kommunen kan få. Dvs om en person hade hemtjänst 29 timmar i veckan hos ett privat hemtjänstföretag och blir sämre med större behov över 30 timmar i veckan blev hon eller han överflyttad till den kommunala hemtjänsten. Detta var ett fullständigt absurt förslag som röstades igenom, men som senare ändrades av de två nya ordföranden i de sociala nämnderna. Ett intrång i personlig integritet och ett fullständigt underkännande av människors självbestämmande kunde tack och lov undvikas.

Det har blivit svårare och svårare för privata vårdföretag och hemtjänst att klara sig i Umeå kommun i synnerhet samtidigt som den kommunala hemtjänsten går med stora underskott. Att det överhuvudtaget finns de som vill etablera sig i kommunen när de ständigt blir ifrågasatta och arbetas emot är för mig en gåta, men jag är tacksam för dessa entreprenörer som vågar arbeta för en bättre äldreomsorg. Jag är övertygad om att de både vidareutvecklar kommunen och människors medbestämmande. Beslutet att säga upp avtalet med Astridgården är inte politiskt beslutat och nämnden har inte heller sett varken planering eller information om vad som kommer att hända framöver, men visst känner jag oro.

#merLOViomsorgen #värdighetharingenåldersgräns

* LOV-Lagen om valfrihet

Värdighet har ingen åldersgräns

Av Veronica Kerr, 6 juli 2017 kl 15:41, 5 kommentarer

Idag skriver jag i Folkbladet om rätten för äldre att välja var man vill avsluta sina dagar och att det är dags för Umeå kommun att utöka rätten att välja.

Värdighet och respekt har ingen åldersgräns

Det borde inte komma som en överraskning att vår befolkning blir äldre och att behovet av vårdboenden och hemtjänst ökar. Det handlar dock mycket om attityd och hur vi ser på våra äldre. Själv tycker jag att det är fantastiskt att människor lever längre, för vad vore väl alternativet?

I stället för att behandla våra äldre människor med den respekt och värdighet som de förtjänar, blir det mer tal om kostnader och samhällsplanering som inte går ihop. När äldre människor upplever otrygghet och ensamhet och vill flytta till ett äldreboende hänvisas de i stället till hemtjänst. Vi har en mycket uppskattad kommunal hemtjänst, men vi har också många mycket uppskattade privata utförare som både berikat och förbättrat hemtjänstverksamheten.

Ingen ska tvingas ut från sitt hem, men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. I slutändan måste det vara den äldres behov och önskan som ska stå i centrum. Makten att välja och välja bort ska värnas – inte bara när vi är friska eller mitt i livet, utan kanske i synnerhet när vi blir äldre eller sjuka.

Jag har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut Socialnämnden tog i slutet av förra mandatperioden vilket innebar att det är endast kommunen som kan utföra nattinsatser inom hemtjänst.

Nu plockas nattinsatserna som andra än kommunen utfört bort med argumentet att detta skapar ”likvärdighet” samtidigt som det inneburit att äldre tvingats att flytta från det som de kallar hem.

I Hörnefors har konsekvenserna blivit tydliga och här krävs en förändring. De människor som en gång valde Astridgården som sitt vårdboende ska ha möjligheten att stanna kvar till livets slut! Tvånget att flytta till annat boende när krafterna tar slut ska bort!

För mig som kristdemokrat är lösningen enkel för om vi inför LOV upphandlingar av vård och omsorgsboenden snarast kan vi säkerställa att Astridgården finns kvar som det är tänkt.

Ett sådant beslut visar respekt för våra äldre och deras egna beslut för hur de vill tillbringa de sista dagarna i livet. Men viktigast av allt för att värdighet har ingen åldersgräns!

Veronica Kerr (KD)
vice ordförande Äldrenämnden Umeå

Fullmäktige och Astridgården

Av Veronica Kerr, 29 maj 2017 kl 12:02, Bli först att kommentera

Till dagens fullmäktige hade jag lämnat in en interpellation om Astridgården och de förändrade förutsättningar som skett för två boenden där hemtjänst utförts enligt Lagen om Valfrihet. En del menade att varför ska du ta upp frågan igen när jag redan interpellerade om det i december förra året? Svaret är enkelt, jag varken kunde eller ville släppa frågan.

Debatten var intensiv och min mening är klar att det tidigare beslutet som Socialdemokraterna vill hänvisa till och som togs av tidigare socialnämnd var ideologiskt styrt. Det hade varken konsekvenser eller det bästa för de äldre i fokus. Tvångsflytt är inte min beskrivning utan ett ord som kommer direkt från de äldre som bott i samma boende under många år och som tidigare blivit lovade att aldrig mer behöva flytta till ett vårdboende.

Interpellationen är ställd till Äldrenämndens ordförande Janet Ågren (s) och lyder:

Tvångsförflyttning av våra äldre

Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande står det i 5 kap. 4§ socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Det är den nationella värdegrunden för äldreomsorgen och för att nå dit ska äldreomsorgen värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.

Vi har i Äldrenämnden följt konsekvenserna av det beslut majoriteten vidhåller att alla inom äldreomsorgen ska göra likadant även om det innebär kraftiga försämringar både för anställda och för våra äldre. Oron lyftes i fullmäktige för ett halvår sedan vad effekterna skulle bli när nattinsatserna plockas bort från de boenden som utför hemtjänst enligt LOV. I Hörnefors kommundel finns Astridgården och har 31 boende med beviljade insatser. En del av dem har bott på Astridgården så länge som 25 år. Det de har gemensamt är att när de flyttade in var det sagt att de aldrig mer behövde flytta någon annanstans.

Umeå kommun menar att det inte finns behov av ett vårdboende utan räknar Astridgården som hemtjänstutförare sedan 2008, men Astridgården har trots det haft avtal om nattbemanning och personal. Förändringen skedde 1 februari i år, men efter den 1 september kan Astridgården stå helt obemannat vissa tider på natten när nattpersonalen försvinner. För de som känner otrygghet återstår endast alternativet att flytta – vare sig man vill eller inte. De äldre talar om tvångsförflyttning.

Med anledning av detta ställer jag följande frågor:

• Anser du att det är en värdig vård av våra äldre att tvinga dem att flytta från sitt vårdboende mot sin vilja?

• Lagen om valfrihet ska vara konkurrensneutral, anser du att Umeå kommun följer LOV som den är menad?

• Har denna verksamhetsförändring för de äldreboenden med LOV inneburit en kostnadsminskning för Äldrenämnden? Om så är fallet, hur mycket har kommunen då sparat?

Astridgården

Av Veronica Kerr, 10 mars 2017 kl 13:13, 4 kommentarer

Redan i december lyfte jag frågan om äldreomsorgen i Hörnefors i en interpellation till fullmäktige om det fanns en möjlighet till undantag för de äldres bästa, men debatten fick inte mycket uppmärksamhet. Det skulle ju bli bra, kommunen hade en planering för hur övertagandet av nattinsatser skulle ske. Jag har tidigare bloggat om det/ och i dagens VK kan vi läsa vad som har hänt.

Det är mycket bra att det nu blir känt vilka konsekvenser ett beslut som togs i socialnämnden för mer än två år sedan har lett till. Med orden att kommunen ska behandla alla lika har kostnaderna för nattpersonal ökat och personalen mår dåligt. Dålig kommunikation och information har lett till ilska, otrygghet och sämre arbetsmiljö för personalen – så kan vi inte ha det. Det behövs ett omtag i frågan om nattinsatser på Astridgården och om detta skriver vi alliansledamöter på dagens debattsida.

Slå vakt om Astridgården

Denna mandatperiod delades socialnämnden i Umeå i två nämnder. Äldreomsorgen fick en egen nämnd – äldrenämnden. En av anledningarna till att socialnämnden delades var att äldreomsorgsfrågorna försvann i mängden ärenden och förtroendevalda politiker upplevde att det var en omöjlighet att kunna hålla sig insatt inom alla verksamhetsområden.

En annan förändring är att de tre kommundelsnämnderna Sävar, Holmsund-Obbola och Hörnefors har lagts ner. Dessa tre nämnder hade tidigare eget ansvar för äldreomsorg, men som nu övertagits av äldrenämnden. Det har visat sig att det är skillnader mellan var i kommunen medborgarna bor och visst är det så att äldre oavsett var de bor ska ha rätt till en god äldreomsorg. Samtidigt såg kommunen möjligheter till effektiviseringsvinster.

Umeå kommun har länge haft valfrihet och fler utförare inom hemtjänsten, vilket är något att vara stolta över. Det var redan 2005 som eget val i hemtjänsten infördes och fem år senare kom lagen om valfrihet (LOV). Under dessa år har hemtjänsten utvecklats och vi i politiken, i synnerhet de av oss som värnar om varje människas rätt att välja, har blivit bättre på att ställa kvalitetskrav på utförarna.

Vänsterpartiet skyr valfriheten inom hemtjänsten och har öppet sagt att de vill avskaffa den rättigheten. Det finns även socialdemokrater som delar den uppfattningen. Men fortfarande är valfriheten i hög grad begränsad eftersom den endast gäller hemtjänst. Den dag någon är redo att flytta till ett vårdboende är det inte möjligt att välja eftersom kommunen är enda utförare och beslutar var den enskilde får en plats. Här vill man inte se andra vårdgivare. Det är bara att beklaga.

I Hörnefors finns Astridgården, ett äldreboende med särskild vårdfilosofi och som varit verksamt sedan tidigt 1990 tal. Kommundelsnämnden i Hörnefors visade en betydligt större öppenhet till privata initiativ och Astridgården har i dag 27 platser.

Avtalet med kommundelsnämnden har förändrats och eftersom kommunen inte är öppen för andra vårdboenden än de kommunala har Astridgården sedan ett par år funnits som ett alternativ inom hemtjänsten. Socialdemokraterna kallar detta en ”särlösning” och menar att de särlösningar som skiljer sig från övriga delar i kommunens äldreomsorg ska bort. Detta trots att det inte varken gynnar kommun eller den enskilde. Det har också visat sig bli dyrare!

Vi förordar inte särlösningar. Äldreomsorgen ska vara trygg och jämlik över hela kommunen. Den politiska majoriteten med Socialdemokraterna och Miljöpartiet saknar vår övertygelse om att äldrenämnden har mer att lära av privata initiativ i kommundelarna än att ständigt tvångsmässigt arbeta för att de ska göra exakt likadant som i stan.

Umeå har inte råd att låta principer och prestige förstöra de goda exempel som finns inom äldreomsorgen bara för att dessa inte finns överallt i kommunen. Det har också blivit tydligt att den politiska majoriteten grovt underskattat hur lätt det är att ta över verksamheter och hävda att det är enligt kommunens likabehandlingsprincip om man inte har med sig de det berörs på tåget.

Informationen till dem som berörs på Astridgården har varit dålig, kommunikationen än värre. Äldrenämnden borde kunna göra ett omtag i frågan om nattinsatser för de äldres bästa.

En upphandling enligt LOV är en upphandling där kvaliteten får styra medan en LOU upphandling styrs av prislappen. Största skillnaden är att urvalet kan bli så mycket större när kvalitet styr i stället för att bara en eller två vinner.

Om Astridgården fick räknas som ett vårdboende för äldre skulle problemet med att avskaffa ”särlösningar” aldrig ha uppstått. Därför är det viktigt att värna om de som vill arbeta för en god äldreomsorg och de som kan ”se utanför boxen”.

Här har många inom den politiska majoriteten mycket att lära.

Veronica Kerr
Vice ordförande (KD) i äldrenämnden, Umeå
Greger Knutsson
ledamot (M) i äldrenämnden, Umeå
Lotta Holmberg
ledamot (L) i äldrenämnden, Umeå
Eric Bergner
ledamot (C) i äldrenämnden, Umeå