Det är lätt hänt att i ett politiskt parti är det endast en person som får uppmärksamhet eller fokus, partiledaren eller mer lokalt gruppledare. Ett parti byggs upp av dess medlemmar och utan medlemmar finns det inte heller något parti. Jag är inte ensam när jag arbetar politiskt utan varje månad träffas kristdemokrater i Umeå för att diskutera aktuella frågor och beslut förankras. Makten kommer underifrån och det är inte jag som står med partipiskan för slå in rätta beslutet.

Jag har träffat ledande politiker från andra partier som säger att, äsch jag säger till medlemmar vad de ska tycka och vilken väg partiet ska ta för de är inte lika insatta i frågan som jag. För de partierna kanske det fungerar, men så är det inte i KD. Här betyder medlemmarna verkligen ALLT. Det var just detta till exempel som ledde till att Decemberöverenskommelsen föll. Det var på Kristdemokraternas riksting 2015 som en majoritet av ledamöterna röstade emot partiledningen. Rikstinget är Kristdemokraternas högsta beslutande organ, jag var där, jag röstade mot DÖ och den föll. Partistyrelsen med Ebba som partiledare var tvungen att följa beslutet.

I gårdagens VK fanns det en insändare från en annan kristdemokrat, Monica Hultman och jag vill verkligen lyfta upp hennes insändare i min blogg. Hennes ord anknyter en del till det jag skrev om att ringa till människor för att höra hur de mår, något som fler måste bli påminda om. Den ofrivilliga ensamheten bryter ner och en semester är inte alltid till glädje för alla. Nedan kan du läsa Monicas insändare i sin helhet.

******************************************************************************************

Vi måste öppna ögonen för varandra

Nu i semestertider talas det så mycket om att man äntligen ska få tid till att umgås med familjen. Kanske ägna sig åt trädgården eller renoveringsprojekt som blivit liggande. Det låter säkert trevligt, men det är inte alla förunnat. Sverige är fyllt av ensamma människor, människor som inte åker någonstans under sommaren eller har någon att umgås med.

Det är bevisat att ensamhet ger högre risk för hjärt- och kärlsjukdomar, men även depression är vanligt. Den ofrivilliga ensamheten är psykiskt påfrestande. Vi måste våga vara mer öppna för andra och samtidigt vågar ställa frågan ”hur är det”, när vi märker att något inte är som det ska. Eller var det inte väldigt länge sedan du hörde av dig till den där vännen som nyligen förlorade sin make eller maka?

Idag finns det flera frivilligorganisationer som gör ett jättearbete som samtalsstöd eller besöker institutioner, men några få kan inte göra allt och det kan inte heller vara meningen. Varje människa är unik, men vi är alla del av olika sammanhang och vi behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Gemenskap betyder just tillsammans med andra, det är inte bara en som vinner på det – det gör båda!

Monica Hultman
Kristdemokraterna, Umeå