Etikett: historia

Bostadsbrist i farmors handväska

Av , , Bli först att kommentera 9

brev

 

Gårdagens stora nyhet var att det blir inget amorteringskrav från den 1 augusti som det tidigare var sagts. Jag är inte den som är för tvång, det borde inte vara en nyhet, men jag har mycket svårt att förstå när människor köper dyra bostäder väljer att inte amortera. Ja det är dyrt att köpa hus, men att amortera på lån är att ”betala till sig själv” och på så sätt en form av sparande. Att amortera är en självklarhet och har man inte råd (eller lust) att amortera så lite som 200 kr i månaden (vilket jag hörde om ett exempel igår) kanske det inte är dags för ett husinköp.

Det märkliga i gårdagens beslut från Finansinspektionen FI, (först undrade jag vad Feministiskt Initiativ menade med att slopa amorteringskrav..) är hur mycket bostadsmarknaden påverkats av att amorteringskrav skulle införas. Priserna har varit galna och hus och lägenheter har sålts innan visning. Eftersom jag själv planerar på att sälja så har jag vid flera tillfällen fått frågan att sälja innan den 1 augusti för då blir priset bättre. Bättre för vem och kommer inte bostäder att behövas efter ett amorteringskrav?

Nu är jag ingen expert på området, det kanske egentligen är den stora bristen på bostäder som är den största anledningen till upptrissade priser. Tidigare bloggar i veckan har lyft ÖN som stadens nya bostadsområde och att politiker längtar till byggstart, men jag har aldrig varit för att ÖN ska stor exploateras med lägenheter och bostadsrätter som ett Umeå Manhattan. Jag ser hellre ett Central Park om vi fortsätter på New York referenser.

Som jag nämnde planerar jag på att sälja mitt stora hus. Innan dess ska det rensas och nyligen hittade jag min farmors gamla handväska inuti en gammal resväska. Den var fylld av minnen från 1940 talet och tidigt 1950 tal. Både en del goda minnen, men också en del sorgliga som var av stark betydelse. I väskan fann jag ett handskrivet brev daterat 17 maj 1953. Det var från en väninna till farmor som flyttat till Umeå (dryga tio mil från var min farmor och farfar bodde). Farmor och farfar var så hjärtligt välkomna att hälsa på, men ..”vi har visserligen bara ett stort kök och hall, men alltid ryms vi ändå. Det är grymt med denna bostadsbrist.” Idag har vi också bostadsbrist, men vi kanske inte använder samma ordval för att beskriva den? Det är alltid bra att se tillbaka för att se hur det var förr, förhoppningsvis lär vi oss något.

 

kriskupong

Ransoneringskuponger från 1945

biljett

3,50 kr för en tågbiljett från Skellefteå till Stockholm 1951.

 

 

 

Vi behöver bli påminda

Av , , Bli först att kommentera 14

Igår kväll var jag inbjuden av Finska klubben i Umeå att delta i ett panelsamtal/debatt om nationella minoriteter och om sverigefinnar i Umeå i synnerhet. I inbjudan kunde man läsa att tre år har gått sedan Umeå kommun och Västerbottens läns landsting blev förvaltningsområde för finska och man ställde sig frågan om det finns en medvetenhet om de nationella minoriteters rättigheter hos politiska partier?

Det blev en mycket intressant kväll under tre samtal och erfarenhetsutbyten. Den fåga som lades störst vikt på var behovet av äldreomsorg för finskatalande. Det är känt att för de äldre som drabbats av demens finns det en stor risk att det förvärvade språket (i detta fall svenskan) försvinner och man går tillbaka till modersmålet. Är det då så att personalen inte talar eller förstår finska är det stor risk att man blir alltmer isolerad och känner sig ensam. Att inte kunna göra sig förstådd eller förstå sin omgivning är fruktansvärt och risken för depression ökar.

Från socialnämnden har vi sagt att det äldreboende som står inflyttningsklart på Ersboda nästa år kommer att ha en avdelning för finsktalande och att det är klart att personal som är tvåspråkiga ska anställas. Vi var flera från personalutskottet närvarande och jag vill med bestämdhet betona att i alla platsannonser som Umeå kommun står för bör det finnas med text om att det är meriterande att kunna tala ett eller några av de nationella minoritetsspråken. I detta fallet finska.

Vi har numera en fungerande färjetrafik mellan Umeå och Vasa (kan i och för sig bli bättre), men det är fortfarande så att det är fler passagerare från Vasa till Umeå än tvärtom. Min uppfattning är att vi har så mycket mer att lära oss av Finland som en del av vår historia, men som vi läser och kan alldeles för lite om. Vi kan se med avundsjuka på deras skolresultat och undra varför kan inte vi bättre, men Finland är mer än bara skola. Det är det många fler som borde bli påmind om!

 

Mer information om nationella minoriters rättigheter kan du hämta:

http://www.minoritet.se/1001

http://www.umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/tillganglighetmangfaldochjamstalldhet/minoriteterochminoritetssprak.4.2ec28df4125d2ef852080001080.html