Söndag, sista dagen på veckan och tid till att reflektera. Veckan har gått så fort att jag själv inte hunnit eller prioriterat blogg även om jag förstås hunnit med att ögna igenom en del av dem. Min vecka innehöll; landstingsfullmäktige; kommunstyrelsen; utvecklingssamtal på skolan; utbildning i byggregler och PBL; seminarium om lagar och regler i kommuner; Byggnadsnämnden på torsdag och slutligen seniorvimmel på fredagen. Allt som allt var det en bra vecka även om det ibland känns som tvära kast mellan landsting, kommun och föräldraskap när ett utvecklingssamtal kläms in mellan de båda uppdragen.

Ett sämre debattklimat har varit uppe på agendan och har inte släppt greppet om medias uppmärksamhet ännu. Hur kan någon människa överhuvudtaget (i detta fall en moderat tjänsteman) kalla en minister för hora i en webbsändning och tro att det ska vara OK? Det straffade sig med all rätt. Det är inte bara i nationell politik som det är lite si och så med vad vi kallar varandra. I kommunen har vi haft gruppledaröverläggningar där tonen i kommunfullmäktige har diskuterats. För vissa kan politiken bli passionerad och när majoriteten går en emot kan det slå över. Det finns ett uttryck och som jag använder ofta; ”Vad hjärtat är fullt av det talar munnen” och här är det viktigt att hjärtat inte fylls av hat eller respektlöshet mot andra. När ord tappar sitt värde för det används ofta i olika sammanhang kanske den som använder grova ord inte begriper att de kan både kränka och såra.

Det är vuxna människor som är förtroendevalda jag talar om, men det är viktigt att uppmärksamma och säga ifrån när ord kränker oavsett vem som använder dem. Förklara för barnen om de ”plockat upp” kränkande ord någonstans vad de orden innebär och hur ord kan såra och förminska. Här har vi alla ett ansvar.