Mat, ett nödvändigt ont eller en höjdpunkt på dagen när man får sätta sig ned och stilla hungern, ensam eller med familjen eller kanske vid en arbetslunch för att vara effektiv. Det är klart att det finns komplicerade förhållanden till mat, men ingen kan argumentera emot att måltider och maten har betydelse för ett friskt och hälsosamt liv. Det slutar definitivt inte den dagen du gått i pension.

En del tänker på mat ofta, andra inte alls, men de senaste veckorna har maten diskuterats lite mer på Äldrenämnden i samband med att förslaget om att sluta med matlådor i hemtjänsten presenterades. Innan dess var det beslutet om att börja med inköp av mat på internet istället för i butikerna och eftersom besluten var i nära anslutning till varandra har det blivit en ihop blandning i media och därefter i samtal med upprörda läsare. Beslutet om att inköp ska ske på nätet istället för att hemtjänstpersonal åker hem till brukare, hämtar inköpslistan, åker till affären och handlar och sedan tillbaka till brukaren med alla matvaror. Det handlar om tid och rätt använd kompetens och det finns flera kommuner som vittnar om hur bra det fungerar. Det blir inte heller personal som ska hantera pengar eller kort som tillhör brukaren utan inköpet kan göras tillsammans hemma med en Ipad. Vi tog beslut i Äldrenämnden om att påbörja arbetet med detta redan 2020, men med pandemi och frågor om upphandling har det dragit ut på tiden. Ett pilotprojekt pågår just nu och det kan visa vilka problem som finns eller om det är något som inte alls fungerar som det ska. Jag känner mig inte orolig och vet att förändringar och förbättringar kan göras allteftersom det behövs.

Det andra beslutet om att sluta med mat abonnemang och färdiglagade matlådor i hemtjänsten har inte tagits ännu. Beslutsunderlaget var bristfälligt och återremitterades vid förra Äldrenämnden. Även Socialdemokraterna ansåg att det inte gick att ta beslut, men delade inte vår ståndpunkt. Vårt yrkande i sin helhet:

Allianspartiernas (KD, M, C, L) yrkande i ärendet förändrad servicenivå kring matdistribution:

Att ärendet återremitteras för att kompletteras med fler beslutsunderlag. Vi saknar en risk och konsekvensanalys samt en fullständig kostnadsbild för vad beslutet innebär vilket gör att det är olämpligt att fatta beslut.

Vi yrkar på att ärendet kompletteras med:

• En risk och konsekvensbeskrivning
• En komplett kostnadsbild där det tydligt framkommer vad beslutet innebär för den enskilde och de båda sociala nämnderna.

Vidare skall ärendet och beslutsunderlaget även ge svar till dessa frågor:

• Får beslutet negativa konsekvenser för den person som bor utanför tätort eller blir det ingen skillnad beroende på var hen bor?

• Har andra alternativ utretts som att Måltidsservice får fortsatt uppdrag eller alternativt att mat upphandlas av annan aktör?
• I stället för att avveckla insatsen måltidsdistribution, kan förändrade abonnemang med valfritt antal måltider vara ett alternativ?

Om återremissyrkandet faller så yrkar de fyra borgerliga partierna avslag till förslaget.

Eftersom alla partier var överens om att det var fel att ta beslut utan ytterligare underlag blev inte debatten särskilt lång. Den stora skillnaden var att inga andra partier var intresserade av att veta svaren till de frågor vi lyfte. I synnerhet med tanke på att Tekniska nämnden som ansvarar för Måltidsservice inte alls kände till beslutet förrän de läste om det i tidningen. Måltidsservice själva förnekar att de har nått kapacitetstak utan vill främst ha tydlig information om hur många portioner mat de behöver laga. Vi förtydligar vårt ställningstagande i en insändare i tisdagens VK.

Det är inte första gången vi har lyft matens betydelse och rätten till att kunna äta och svälja utan rädsla. Om detta skrev vi hösten 2021 och glädjande fick vi bifall till att utreda personalens behov av kompetens om dysfagi. Den utredningen är gjord och presenterades för Äldrenämnden i december förra året. Slutsatsen blev att kunskapsnivån varierar, men att det finns behov av utbildningsinsatser både för sjuksköterskor och omsorgspersonal. Det konstateras allt oftare att informationsöverföringen mellan kommunen och regionen brister när en person har omsorg från båda vårdgivarna. Vi fortsätter att följa frågan för att inte människor ska falla mellan stolarna kommun och region.