Etikett: minnen

Lucia då och nu -reflektioner, minnen och lärare som boostar

Av , , 6 kommentarer 22

Lucia kom och gick, men hon fortsätter att finnas med i efterdyningarna av den storm som blossade upp efter Västerbottensnytts rapportering om en skolas alternativa Luciatåg. Det vill säga ett könsneutralt och avkristnat Luciatåg för att föräldrar inte känt sig bekväma med kopplingen till julen. Förändringarna gjordes för att fler barn skulle känna sig inkluderade både till repetitioner och uppträdanden.

Reaktionerna blev starka, skrämmande starka med kritik, hat och hot där det slutade med att polis övervakade barnens uppträdande. Hur kunde det bli så här?? Människor som säger sig värna kristna traditioner, men som i sitt hat glömmer helt kärleksbudskapet som just finns i den kristna tron.

Jag älskar julen och det mesta som kommer med den. Vi går till kyrkan på julafton, äter risgrynsgröt med mandel, sill och köttbullar och som miljoner andra ser på Kalle Anka kl.15. Det hör till mina traditioner och även om Kalle Anka inte är lika spännande som för dryga 50 år sedan vill jag ogärna släppa traditionen. Det är en stund där jag översköljs av minnen från min barndom och den pirriga känslan av att tomten kommer snart.

Julafton betyder mycket för mig, Lucia inte alls samma sak. Det är en höjdpunkt som betyder att julen är nära, men som vuxen firar jag inte lika mycket. När barnen var betydligt yngre var det stressigt med luciaskjortor som var både för korta och skrynkliga och upp tidigt på morgonen skulle de. Men de var så bedårande att lyssna till när de uppträdde i en välfylld gymnastiksal. Jag minns inte alltid vad de sjöng, men tipp tapp, tipp tapp hördes alltid högt och tydligt. Det var spännande för barnen och för föräldrar. Eller så var det för mig.

Jag var också en av de som reagerade över att skolan beslutat att ändra traditionerna och ta bort kopplingen till jul. En ”anpassning” för att fler skulle få vara med. En anpassning till de som inte känner sig bekväm med en tradition. Jag blev inte arg, utan mer ledsen. Våra traditioner ska möjliggöra inkludering för de som inte tagit del av traditionen tidigare och inte exkludera människor bara för att de inte tidigare firat Lucia eller har en annan kulturell bakgrund. I grunden handlar det om respekt och förståelse för andra och i det här fallet när stor respekt visas för en del så saknades förståelse för vad förändringen innebar för andra. De som reagerat starkast har blivit kallade höger troll och från att ha varit en enskild skolas beslut att förändra en tradition har det med ens blivit en fråga som kopplas till nationell politik.

Det går fort och alltför ofta uttalar sig många innan de vet vad som har hänt. Media spinner på och av en fjäder blir det en höna vilket om vi ska vara krass är något som media kan tjäna på. Det ska gå fort och det ska vara kort för det är vad läsare och tittare ”klarar av”. Om inte hela nyheten kommer med så kan det väcka reaktioner, ge fler klick och uppföljande artiklar vilket är något som gynnar media.

I det här fallet rapporterade inte Västerbottensnytt överhuvudtaget om att förutom det nya alternativa sättet att fira Lucia så skulle skolan fortsatt ha ett traditionellt Lucia firande som tidigare år. Det var inte heller tydligt att det andra tåget var något som skedde helt utanför skoltid och helt på frivillig basis. Hade kören uppträtt en annan dag än just på Lucia dagen hade det inte heller blivit en nyhet, istället blev det reaktioner med obeskrivliga proportioner. Vi måste kunna värna våra traditioner utan att vara respektlös och samtidigt visa förståelse och hänsyn till att alla inte delar samma erfarenheter eller religiösa bakgrund.

Nyheten om alternativt Luciatåg har fått mig att reflektera över min skoltid och minns när jag och min bästa kompis sjöng och uppträdde på Lucia inför hela skolan med denna sång som är varken traditionell eller julig. Vår musiklärare var den som ställde frågan om vi ville sjunga, som vågade tänka nytt i repertoaren och samtidigt boostade vårt självförtroende. Exakt som musikläraren som vill inkludera fler och som ser möjligheter istället för hinder.

 


Min Luciamorgon hemma vid köksbordet.

Nyhetsansvar och fotoalbum

Av , , Bli först att kommentera 6

Ser på övriga politikerbloggar att en del politiskt arbete har kommit igång, men här på stadshuset är det fortfarande mycket lugnt och själv har jag ännu inga möten inbokade denna vecka. Anpassar mig till vardagen, men det är ingen ”riktig” vardag förrän skolorna har börjat. Det är tydligt med två tonåringar fortfarande boende hemma och visst kan jag ibland drömma mig tillbaka när sommaren innebar tio veckors ledighet!

Det har varit skönt att vara ledig och det har inte varit långa resor utan mest arbete på hemmaplan. Jag har i sommar hjälpt min mamma att flytta till Umeå efter att ha bott i Skellefteå kommun de senaste 25 åren. Det känns så bra och tryggt att ha henne närmare, men det har varit ett slit att packa, bära, lyfta och köra. Det är mycket som har kommit fram och minnen har även flödat när fotoalbum hittats igen. Det är faktiskt en sorgsen känsla för att det inte kommer att finnas fotoalbum på samma sätt framtiden. Bilderna jag idag tar finns i datorn, telefonen och Instagram – kommer mina barn och barnbarn att ”hitta” dem om 30 år och minnas på samma sätt som jag har gjort i sommar? Tveksamt.

I övrigt har det varit nyhetstorka förutom när nyheterna har rapporterat om vansinnesdåd och terrorism i bla Tyskland, Frankrike och Turkiet. Det har varit sexuella övergrepp, våldtäkter och ofredanden på unga kvinnor på festival. Polisen har inte ryckt ut på anmälningar och har de skickats ut har de skickats fel. Anmälningar har lagts ned och här i vårt eget län får inte patienter vård i tid för att det är personalbrist. Istället får vi en diskussion om vad som är akut eller inte och glömmer bort den enskilde och dennes anhöriga. Jag har själv fått samtal från anhöriga som är frustrerade för att kommunikationen med kommunen och socialtjänsten brister. Den raka, tydliga och ärliga kommunikationen saknas vilket gör allt så mycket svårare för den anhörig som står bredvid och vill hjälpa. Här finns utrymme till förbättring.

En del tycker att tidningarna borde skriva mer om roliga och glada nyheter, men det är klart att nyheter ska rapportera om det som berör. Det blir dock osmakligt när journalister går över gränser för att få till en nyhet med hög snyftfaktor för att sälja lösnummer. Här får vi förlita oss på ett personligt ansvar hos den som skriver och hos den som läser. Vill du se vad jag har haft för mig i sommar när jag inte skrivit på bloggen eller suttit på varken landsting eller stadshus? Kolla in mitt fotoalbum på Instagram https://www.instagram.com/veronicakerr/

Bostadsbrist i farmors handväska

Av , , Bli först att kommentera 9

brev

 

Gårdagens stora nyhet var att det blir inget amorteringskrav från den 1 augusti som det tidigare var sagts. Jag är inte den som är för tvång, det borde inte vara en nyhet, men jag har mycket svårt att förstå när människor köper dyra bostäder väljer att inte amortera. Ja det är dyrt att köpa hus, men att amortera på lån är att ”betala till sig själv” och på så sätt en form av sparande. Att amortera är en självklarhet och har man inte råd (eller lust) att amortera så lite som 200 kr i månaden (vilket jag hörde om ett exempel igår) kanske det inte är dags för ett husinköp.

Det märkliga i gårdagens beslut från Finansinspektionen FI, (först undrade jag vad Feministiskt Initiativ menade med att slopa amorteringskrav..) är hur mycket bostadsmarknaden påverkats av att amorteringskrav skulle införas. Priserna har varit galna och hus och lägenheter har sålts innan visning. Eftersom jag själv planerar på att sälja så har jag vid flera tillfällen fått frågan att sälja innan den 1 augusti för då blir priset bättre. Bättre för vem och kommer inte bostäder att behövas efter ett amorteringskrav?

Nu är jag ingen expert på området, det kanske egentligen är den stora bristen på bostäder som är den största anledningen till upptrissade priser. Tidigare bloggar i veckan har lyft ÖN som stadens nya bostadsområde och att politiker längtar till byggstart, men jag har aldrig varit för att ÖN ska stor exploateras med lägenheter och bostadsrätter som ett Umeå Manhattan. Jag ser hellre ett Central Park om vi fortsätter på New York referenser.

Som jag nämnde planerar jag på att sälja mitt stora hus. Innan dess ska det rensas och nyligen hittade jag min farmors gamla handväska inuti en gammal resväska. Den var fylld av minnen från 1940 talet och tidigt 1950 tal. Både en del goda minnen, men också en del sorgliga som var av stark betydelse. I väskan fann jag ett handskrivet brev daterat 17 maj 1953. Det var från en väninna till farmor som flyttat till Umeå (dryga tio mil från var min farmor och farfar bodde). Farmor och farfar var så hjärtligt välkomna att hälsa på, men ..”vi har visserligen bara ett stort kök och hall, men alltid ryms vi ändå. Det är grymt med denna bostadsbrist.” Idag har vi också bostadsbrist, men vi kanske inte använder samma ordval för att beskriva den? Det är alltid bra att se tillbaka för att se hur det var förr, förhoppningsvis lär vi oss något.

 

kriskupong

Ransoneringskuponger från 1945

biljett

3,50 kr för en tågbiljett från Skellefteå till Stockholm 1951.

 

 

 

Mitt tack till Lennart Holmlund

Av , , Bli först att kommentera 10

LennartSom jag tidigare skrev var jag inte med på avtackningen av Lennart Holmlund som skedde för en dryg vecka sedan. Det var inte något som jag valde bort eller bojkottade om någon skulle ha trott det. Jag har läst insinuationer om andra evenemang jag inte varit på (invigningen av Kvinnohistoriskt museum), men insinuationer ska man inte ta till sig. Fråga mig i stället.

Jag har förstått det av de som var där att avtackningen var fantastisk med ett presentbord som fullständigt svämmade över med gåvor och att personer från alla politiska uppfattningar var närvarande. Bara för att jag inte var där betyder det inte att det saknades kristdemokrater på plats. Trots att jag har haft politiska uppdrag sedan 1999 är det inte förrän under den senaste mandatperioden som jag har haft mer med Holmlund att göra. Han är känd sedan länge för målande citat och uttryck, en del med chock effekt kryddad med kraftuttryck och jag erkänner att jag var mycket nervös första gången jag mötte honom i min första budgetdebatt. Inget som gått till historien, men vassa repliker kräver vassa genmälen och jag vet att debatter mot Holmlund har gett mig mer vana och större mod. Tack för det Lennart!

I januari 2012 blev jag ny vice ordförande i Socialnämnden, mitt första TV framträdande i den rollen var när TV4 nyheterna ville ha ett uttalande om Holmlunds blogg om Whitney Houston och om missbrukare var dåliga föräldrar. Jag minns inte så mycket av den intervjun och den var inte speciellt lång heller. Den blev en del av min mediaträning och på sätt och vis har Lennart varit en del av det. Tack!

Den egenskap som jag gillat absolut bäst hos Lennart och som jag önskar att fler politiker besatt är den att hålla fast vid sitt ord. Att veta att när Lennart har avtalat något då håller det. Jag har aldrig känt en oro för att det ska förändras. Det borde vara självklart, men det är det inte i politiken har jag märkt. Sedan är jag grymt imponerad av Lennart Holmlunds minne, men när jag vet att han minns fel då får man vara beredd på att ta en envis strid för att bevisa det och självklart ta under övervägande om det är värt tiden. Detta är starkt kopplat till vana och mod (se ovan).

En ny mandatperiod har börjat. Vi har två nya kommunalråd och som jag skrev tidigare fortsätter jag ett tag till. Holmlund är inte längre kommunstyrelseordförande, men det vore kul att ta en debatt till med Lennart i talarstolen. Kanske skriva en interpellation ställd till Badhusbolagets nya ordförande?

Bilden är från en av våra sista sammanträden i Näringslivs och planeringsutskottet. Visst ser man glädjen i ögonen att snart är mandatperioden över?