Det finns inte många frågor som politiken i Umeå är så väl överens om och det är kollektivtrafiken. Ja förstås bara till en viss gräns och det är att Umeå behöver en välutvecklad kollektivtrafik som är värd att satsas på, inte minst för att komma till rätta med luftmiljön i centrum. Vad kollektivtrafiken får kosta det är en annan fråga.

I gårdagens VK hade tidigare kommunalrådet Lennart Holmlund en debattartikel om elbussar och tåg till Sävar, vilket väckte en del uppmärksamhet. Den har publicerats i Folkbladet tidigare och samma dag bloggade nuvarande kommunalrådet Hans Lindberg ett försvarstal om varför Norrbotniabanan ska göra ett stopp i Sävar för persontrafik. Sprickan blir än mer tydlig när Lindberg skriver att Holmlund har brister i sitt resonemang och att det inte alls är Socialdemokraternas hållning i frågan. Lindberg var inte närvarande i Sävar när översiktsplanen debatterades i augusti, hade han varit det så skulle han ha vetat att det är betydligt fler som delar Holmlunds synpunkter. Artikeln är nödvändig och om Socialdemokraterna tycker att Holmlunds påståenden är obekväma, ja då är artikeln definitivt rätt i tiden.

Holmlund skriver: Det är avvägningar som måste göras. Ett resecentrum är en dyr anläggning och det ska kommunen betala. Jag har inte hört vad landstinget tycker, som betalar tågen på Botniabanan. Ett stopp i Sävar påverkar tiden för tågen och då blir restiden för resenärer från Robertsfors, och från andra orter, längre.

Här blir min tanke; har vi fullständigt glömt syftet med Norrbotniabanan? Är det personer boende i Umeå kommun som ska prioriteras främst eller ska vi möjliggöra för fler utanför kommunen att snabbare ta sig till Umeå och samtidigt förenkla pendling? Vad är mer miljövänligt, transportera människor eller flytta godstrafik från vägar till järnväg? På Trafikverkets hemsida står det:

Med Norrbotniabanan förbättras kapaciteten avsevärt då den nya, moderna järnvägen går i en rakare sträckning nära kusten där Norrlands största städer finns. Den kommer att klara av tyngre laster och högre hastigheter vilket gynnar godstrafiken. Utsläppen av koldioxid beräknas minska med cirka 80 000 ton per år genom att flytta transporter från väg till järnväg. Med halverade resetider krymper avståndet mellan Norrlandskusten och det blir lättare att resa mellan orter i regionen och invånarna kan nå en större arbetsmarknad och ett större utbud av utbildning, kultur, shopping och evenemang. Det gynnar i sin tur näringslivets utveckling och bidrar till en attraktiv, växande och hållbar region.

Det är precis som Holmlund skriver att tåget kan inte konkurrera med bussen på kortare sträckor och det är inget nytt. Socialdemokraterna har lovat tågtrafik mellan Holmsund och Umeå, men vad kommer då att hända med bussarna? Järnvägsstation kanske är mitt i samhället, men majoriteten av Holmsunds befolkning bor inte mitt i samhället. De flesta Holmsundsbussarna fortsätter vidare till Obbola eller startar där och det finns ännu ingen som övertygat mig att om en satsning görs på tåg att de kommer att fortsätta med bussarna i samma mån som idag. Det finns en alltför romantiserad bild av att resa med tåg och att den bilden skulle delas av alla Holmsundsbor. Så är det inte. Det är ungefär lika långt mellan Holmsund och Umeå som det är mellan Umeå och Sävar.

Det är friskt vågat av Holmlund att ifrågasätta Partiet och uppmana till att vara mer försiktig med kommunens pengar. I den här frågan är inte sista ordet sagt.