I förra veckan var jag på ett seminarium anordnat av Vårdförbundet om personcentrerad vård, en patient är en person som är mer än sin sjukdom. Det talas så mycket om personcentrerad vård och egentligen är det någonting som borde vara absolut självklart, men är det inte. I vår nyligen antagna kompetensförsörjningsplan för vård och omsorg i Umeå kommun nämns också begreppet personcentrerad vård, men det var en ögonöppnare att lyssna till vårdpersonal som berättade från egna erfarenheter. Det var hur vårdtider förändras när det inte bara är symptom eller sjukdom som ska behandlas utan att det kanske är någonting helt annat för att de har glömt att ställa de rätta frågorna.

Vi fick se en film med sekvenser från ett sjukhus och alla de människor som befinner sig där, som kommer dit för behandling eller besked och andra som besöker sjuka anhöriga. Alla bär de med sig berättelser och erfarenheter som kan ha betydelse i vården runt den sjuke. Filmen berörde mig oerhört starkt på alla vis eftersom jag insåg att jag själv upplevt skillnaden mellan de som arbetar personcentrerat och de som arbetar mer kliniskt där det endast är sjukdomen som står i fokus och annat är oviktigt. Det är egentligen märkligt att någonting som är så självklart ska kräva så mycket information och utbildning, men det var inspirerande att höra goda exempel.

Jag själv arbetar inte inom vården och även om jag är beslutsfattare inom äldreomsorgen var det tyvärr länge sedan jag arbetade nära de gamla. Men här vet jag att levnadsberättelserna på vård och omsorgsboenden gör skillnad på vård och ger fantastisk omsorg. Att arbeta med ett personcentrerat perspektiv borde vara självklart inom alla politiska beslutsområden. Att se de personer och familjer som berörs av ett politiskt beslut och inte endast fokusera på kronor och ören där målet att skapa ett överskott är det primära. Jag har sagt det förr att politiska beslut som tas i nämnderna måste ha ett större kommunperspektiv i de fall många mäniskor berörs. Komplikationerna blir färre när informationen kommer ut tidigare till fler och möjlighet till alternativa lösningar ges innan upprivande beslut tas. När personal måste anställas och det är komplicerat för att det finns en misstro att ingen lärare vill arbeta ”så långt från stan”. Titta då närmare de som berörs, kan det finnas nätverk, kanske det är annat som krävs än bara annonsering?

Ja jag menar Bullmark och Botsmark. Min uppfattning kvarstår, beslut togs alldeles för snabbt och kommunperspektivet saknas. Bullmark är en blomstrande by och ingen obygd vilket informationen på Bostadens hemsida visar. Jag tror att fler har mer att lära vad personcentrerad vård innebär http://gpcc.gu.se/om-gpcc/personcentrerad-vard ,men det kanske inte är alla som gör samma koppling till politiken som jag.

Där du känner dig hemma – Bullmark

Bullmark är ett samhälle 35 km norr om Umeå där Bostaden har fastigheter med sammanlagt 17 hyreslägenheter i storlek från tvåor till treor på Tunnbrödsvägen.

Gammal jordbruksbygd med möjlighet till utomhusaktiviteter

Bullmark var förr en utpräglad jordbruksbygd, en känsla som fortfarande sitter kvar i byn. Genom byn rinner Sävarån som erbjuder fiske eller ett svalkande dopp. I Bullmark finns också trevliga skoterleder, isbana för skridskoåkning och ett elljusspår för den motionsintresserade.

Utöver byns vackra bebyggelse med gårdar och ängar finns det villakvarter, hyresfastigheter, företag, grundskola och daghem och ett rikt föreningsliv.

http://www.bostaden.umea.se/bostadssokande/omraden/hyreslagenheter/Bullmark