Etikett: Sverigedemokraterna

Jämställdhet eller ”introllade kvinnor”?

Av , , Bli först att kommentera 20


Det är bra, intressant och faktiskt roligt att följa mediernas alla granskningar inför valet i höst. Det är allt från vilka partier har flest män eller fastighetsägare; utlandsfödda eller brottsdömda och förstås hur ser inkomsterna ut. Med tanke på att valet sker i september så är granskningarna ett utmärkt sätt att fylla tidningarna under sommarens nyhetstorka. Problemet är bara att granskningar och djupare intervjuer måste göras innan semestrarna vilket gör att risken ökar för att artiklarna inte känns dagsaktuella.

I Västerbotten är män över 50 vanligast på valsedeln och i Umeå är medelåldern 51. Jag passerade den åldern för en vecka sedan och är äldre än snittet, men å andra sidan är jag inte heller man vilket gör att KD skiljer sig från mängden. Idag går granskningen vidare och nyss publicerades denna bild.

Hur tänkte VK när de gjorde bildvalet? Tio män från sex politiska partier och där inte alla av dem ens kandiderar ger inte en rättvis bild. Det är svårt med bildsättning och det har hänt fler än en gång att artiklar om kommunfullmäktige bildsatts med bilder från regionfullmäktige. Så även denna gång. Det jag tycker är intressant är citatet ”Vi kan ogärna trolla fram kvinnor” från Sverigedemokraternas företrädare utan talar bara om att det är rätt person (man) på rätt plats. Vilken kvinna vill tänka att man blivit ”introllad” på en lista bara för sitt köns skull, nej det hade varit mer intressant att höra svaret till varför inte kvinnor vill stå på den valsedeln. Kanske de inte ens får frågan?  Nu får förstås varje parti själva komma till insikt vilka personer de tycker är de bästa kandidaterna och som väljare är det du som avgör vem som företräder dig.

Jämställdhet är viktigt även om varvade listor inte är allt så är de helt klart en hjälp på vägen. Kristdemokraterna i Dorotea representeras av 100% kvinnor vilket sticker ut, men det kommenteras inte. Det är trots allt männen som är problemet, det visar rubriken på artikeln. Jag blir bekymrad när vi faller in i identitetspolitik och envisas med att det är endast äldre som vet vad äldre vill ha och hur äldrefrågorna ska drivas. De yngre kan tala framtidsfrågor och skola för de har framtiden framför sig och har nyligen slutat skolan för vad vet en pensionär?

Krönikan av Malin Lernfelt är mycket bra och förtjänar att läsas av fler. I valet 2018 var det tal om att politiken behöver fler seniorer och nu till valet 2022 behövs fler unga. Unga kvinnor. Erfarenhet är bra, användbart och tryggt, men när vi sedan tänker att vid 65 går vi i pension då kan vi inte samtidigt kräva att fler pensionärer ska bli politiker. För att få till en förändring ska vi blir bättre på att ta till vara all den kunskap och erfarenhet som finns i arbetslivet och möjliggöra för fler att arbeta längre än till 65. Den gamla åldersgränsen är en grund för ålderismen där just åldern är grunden för fördomar och diskriminering mot äldre. Det talas negativt om äldre människor och de slås ofta ihop till ett kollektiv ”våra äldre”. För övrigt ett begrepp som jag avskyr. Äldre människor är personer med egen vilja och en önskan om ett självständigt liv. Självklart ska de finnas med i politiken för erfarenhet ska inte underskattas. Det betyder inte att det är ett motsatsförhållande mellan yngre och äldre utan det blir en balansgång för partierna. Om partierna klarar uppgiften, det visar tiden.

Politiska vildar och bristen på respekt

Av , , 9 kommentarer 11

Pågående regeringskris har aktualiserat frågan om politiska vildar. Det är ingen ny fråga, men aldrig förr har de just blivit så viktiga som när omröstningen om ny regering ska ske. Vad tycker de? Hur kommer de att rösta? De är inte längre med i partiet som de gick till val med, men betyder det att de kommer att följa en helt annan partilinje eller avstå? Spänningen höjs, men det borde inte vara på detta sätt. Bakom varje ledamot i riksdagen står ett stort antal väljare som gett personen förtroendet att företräda dem. Men när en vald ledamot lämnar partiet och dess beteckning och trots det fortsätter uppdraget är det som att ha köpt grisen i säcken för väljarna. Var det en socialdemokrat eller moderat som röstades in?

Under förra mandatperioden var det rekordmånga ledamöter som hoppade av/lämnade/uteslöts ur sina partier, men som inte lämnade uppdraget i riksdagen. Majoriteten av dem var sverigedemokrater. Just nu har riksdagen två vildar, en tidigare vänsterpartist och en tidigare liberal. Jag är verkligen kluven till detta med vildar. Jag är både emot samtidigt som jag kan ha en förståelse för den som lämnat ett parti, men som har drivkraften att fortsätta arbeta politiskt med frågor som de brinner för. De som inte lämnar sitt uppdrag bara för att det vore en ekonomisk förlustaffär saknar respekt för uppdraget de fått.

I riksdagen är det som tidigare nämnts en högaktuell fråga och så sent som den 16 juni besvarade Morgan Johansson en fråga om just politiska vildar. Någon lagförändring är inte på gång och Konstitutionsutskottet har ”framhållit utgångspunkten att varje enskild ledamot bär sitt mandat med det parlamentariska ansvar det innebär.”

Vildar är de som saknar partibeteckning, men ledamöter som uppbär arvoden utan att närvara är ett annat sätt att missbruka väljarnas förtroende. Antalet personer det kan röra sig om är oklart, klart är att de finns på alla nivåer riks, region och i kommunen. Här blir det en moralisk fråga om det är lämpligt att få pengar utan någon större insats och moral skiljer sig från person till person. Från hög till låg.

Sverigedemokraterna i Umeå uteslöt sin gruppledare för ett och ett halvt år sedan och är nu inne på sin fjärde denna mandatperiod. Jag har inte insyn i det partiets angelägenheter och önskar det inte heller, men kan förstå att frustrationen över att SD har en ledamot i kommunstyrelsen som nu kommer att representeras av en moderat. Bornemisza säger att ”det viktiga är att få driva frågorna som jag brinner för”. Här blir det intressant. Under ett och ett halvt år har han varit vilde och visst är det svårt att att driva frågor ensam, men har du fått ett förtroendeuppdrag så har du ett ansvar för hur du använder det. En partibeteckning bakom ditt namn behövs inte för att driva frågor som du brinner för, det viktiga är att du gör det. Argumentera, diskutera och låt andra få veta vad politiken betyder och hur den kan förändras. Visa i handling vad du ”brinner för” – det är kärnan i uppdraget!

Livsviktig kommunikation, om betydelsen av det svenska språket

Av , , Bli först att kommentera 11

Kommunfullmäktige i december blir helt digitalt med inga ledamöter förutom presidiet fysiskt på plats så är det sagt. En teknisk utmaning kan tyckas, men regionfullmäktige klarade det med 71 ledamöter i november så visst borde Umeå klara det samma.

Jag är inte orolig för tekniken utan mer orolig för mängden ärenden som kommer upp i synnerhet med tanke på att fullmäktige ställdes in förra månaden. För nu helt plötsligt har det blivit fart på motionshanteringen och så många som 18 stycken har hanterats i kommunstyrelsen och är på väg upp. 18 motioner!! Oklart att vi hinner med alla före jul, men det är ju klart en del av dem har legat till sig de senaste fyra åren så vad är ytterligare ett antal veckor…

En av motionerna som skulle upp i november var Sverigedemokraternas motion: Krav på språkkunskap i svenska för verksamma inom äldreomsorg och hemtjänst. Jag har bloggat om detta tidigare och det är en levande fråga i äldrenämnden. Nu ser jag att det är en levande fråga hos Moderaterna som vill se språktester i svenska och Petter Nilsson som vill pressa Anders Ågren till att bifalla deras motion.

Att kunna kommunicera med den vår personal är satt att hjälpa är livsviktigt och ingenting som ska kompromissas bort. Förutom att det är en fråga om patientsäkerhet så handlar det om att kommunen ska kunna ge en personcentrerad vård och där är språket av yttersta vikt. Språktester kan vara bra, men det mesta borde framkomma redan vid en anställningsintervju utan ett särskilt test. Förväntningar på den som anställs och vad den anställde kan förvänta sig av arbetsgivaren ska vara klara och tydliga. Det är varken konstigt eller ovanligt att arbetsgivare testar personalens kunskaper innan anställning så det vore möjligt även här.

Sverigedemokraterna och Moderaterna skriver att det är i Äldrenämnden allt ska ske, men missar att även Individ och familjenämnden är en personalkrävande nämnd med personal som jobbar nära andra människor som i personlig assistans, i LSS boenden eller som boendestödjare. De berörs också om personalen och brukarna inte förstår varandra pga bristande språkkunskaper.

När Äldrenämnden tidigare behandlade Sverigedemokraternas motion lämnade jag tillsammans med övriga allianspartier in en skriftlig reservation eftersom vi menar att kraven som ställs på att kunna det svenska språket är idag för lågt ställda. Se nedan.

Reservation i Äldrenämnden 27 augusti 2020
”Det ska vara en absolut självklarhet att en arbetsgivare säkerställer att
personalen både förstår och gör sig förstådd hos de som de är satta att
hjälpa. Vi vet att bristande kunskaper i svenska språket riskerar
patientsäkerheten samtidigt som äldre personer har vittnat om att de
undviker att ta kontakt med personal för att de inte kunnat förstå
varandra. Svenska C på SFI motsvarar ungefär årskurs 5 på mellanstadiet
vilket vi anser är mycket lågt ställda krav som redan uppfylls idag därför
ska motionen anses vara besvarad. Vi menar att arbetsgivaren har ett
stort ansvar vid rekrytering att försäkra sig om att den anställde har
nödvändiga kunskaper och här finns utrymme för förbättringar.
Rekryteringsbehoven i äldreomsorgen är stora, men det är ingen lösning
att sänka kraven på att kunna det svenska språket när det utgör en så
viktig del av omvårdnad och patientsäkerhet. ”

Slutligen är kunskaper i andra språk alltid meriterande, i synnerhet inom vård och omsorg för det är inte bara svensktalande som bor på vårdboenden eller som behöver hemtjänst. Det viktiga är att vården är personcentrerad och patientsäker. Den som behöver vård ska alltid kunna känna sig trygg och vara säker på att kunna bli förstådd i kontakten med personal.

 

Årets viktigaste fullmäktige

Av , , Bli först att kommentera 5

Arbetar just nu med att skriva mitt budgetanförande till morgondagens budgetfullmäktige. Klart att jag hade önskat att jag var klar tidigare, men det tar tid att formulera ett anförande som definierar kristdemokrati, förklarar besparingar och prioriteringar och som inte är längre än tio minuter. Sedan är det förstås en förhoppning om att det också ska vara intressant att lyssna till.

Det blir en intressant dag och som vanligt går fullmäktige att följa på både kommunens hemsida och på Facebook. Det är förstås även möjligt att lyssna på plats. Jag må vara politiker och ”kommunpolitiknörd”, men enligt mig är det faktiskt årets absolut viktigaste fullmäktige eftersom det är där vi tar budgetprioriteringarna och målen för 2020. Varje parti har möjlighet att profilera sin politik och sina frågor och därför blir det mycket märkligt när ett parti väljer bort ansvaret att lägga en budget. Det är i en budget som politiken tydliggörs och imorgon är jag redo att stå upp för kristdemokrati och förvaltarskap i Umeå kommun.

 

budget

 

Fullmäktige och elefanten i rummet

Av , , 1 kommentar 12

Idag går startskottet för Kristdemokraternas kommun och landstingdagar i Örebro, eller egentligen mer korrekt imorgon men jag är på väg redan nu. Socialdemokraterna var ju där förra helgen och testade av lokalen så förhoppningsvis kommer allt att gå smärtfritt.

Något som däremot inte gick smärtfritt var måndagens kommunfullmäktige och även om jag har beklagat mig tidigare för att debatterna kan bli långa så var debatten i måndags på anmärkningsvärd låg nivå. Den var på så låg nivå att jag ser att Hans Lindberg har varit tvungen att skicka ut ett pressmeddelande för att tydliggöra att socialdemokraterna inte försvarar hedersförtryck och att de visst står bakom deras partiledares, vår statsminister Stefan Löfvéns kraftfulla avståndstagande dagen innan. Det är jättebra med klarläggande och tydliggörande, men det ska inte komma två dagar efter avslutat fullmäktige. Det hade varit betydligt mer klädsamt med tydliga svar i frågan istället för etikettering och anklagelser mot enskilda ledamöter i fullmäktige. Petter Bergners reflektioner gjorde mig sorgsen för även om debatter kan bli heta så var det en helt annan ton från en del ledamöter. Ilska på gränsen mot hat och sen undrar människor varför det är många avhopp från politiken?!

Elefanten i rummet, det där som alla känner till, men som många drar sig för att fråga om det måste vara förhållandet till Sverigedemokraterna. Det var den 21 mars som Ebba skrev ett långt inlägg på Facebook att Kristdemokraterna har tagit ställning för att:  ”kan samtala med samtliga riksdagspartier i syfte att nå samsyn i enskilda sakpolitiska frågor där det finns förutsättningar för att stärka stödet för den politik vi står för”. Det betyder att vi kan samtala med alla partier som är demokratiskt valda och som sitter i riksdagen. Det betyder inte att vi anammar vad andra partier tycker eller tror på, men ibland kan vi ha samma uppfattning.

Vi har flera konkreta exempel från Umeå fullmäktige där det inte varit självklart att stå för sin egen politik för att ”fel” parti drivet frågan. Miljöpartiet under förra mandatperioden vägrade att bifalla en motion från Sverigedemokraterna trots att det var en fråga som Miljöpartiet drivit och fortfarande stod bakom. I mina ögon är det inte att samarbeta, för hur många gånger har då inte förra regeringen ”samarbetat” med Sverigedemokraterna för att få igenom aktuella frågor? Vänsterpartiet i Umeå har vid ett tillfälle bifallit en motion från SD för att det låg i linje med Vänsterpartiets politik. Oj debatten från Socialdemokraterna och Miljöpartiet var inte nådig. Helt plötsligt var det då oväsentligt vad som stod i att satsen utan för socialdemokraterna var ett bifall det samma som att godkänna allt som SD stod för och allt som stod i motionstexten. Mycket oväntat för det har alltid sagts att det är ENDAST att satsen i en motion som är av vikt, men här fanns en annan tolkning.

Solidaritetsprincipen är en av kristdemokratins bärande principer och solidaritet är något som även Vänsterpartiet har gemensamt och här har det funnits frågor där jag och Vänsterpartiet var på samma sida. Inte har vi samarbetat, inte kommer jag att bli vänsterpartist lika lite som jag räknar med att Ulrika Edman (gruppledare för Vänsterpartiet) blir kristdemokrat för att vi råkar ha samma hållning.

Ettikettering och brunsmetning är vanligt, men visst borde vi kunna höja nivån på debatten? Jag vet att de som smetar på mig etiketter eller rasiststämpeln (som det gjordes med Jan Hägglund i kommunfullmäktige) inte tycker som jag, tycker inte om Kristdemokraterna, men de gör det för att de har fått slut på argument. Och när argumenten tryter, ja då är debatten slut.

 

Politiker på Flashback och att pudla

Av , , 8 kommentarer 4

Sverige har 349 riksdagsledamöter och efter valet i höstas är det många nya och en del ganska oerfarna. Så är det, är du ny på jobbet är det ingen som räknar med att du kan allt eller att du har lång erfarenhet. Det är väljarna som har valt och då kan just erfarenhet vara en faktor som inte prioriteras. För allmänheten är de flesta ledamöterna okända, därför kan medias granskningar vara uppskattade. Ett sätt att bli ”mer känd” även om det verkar som om media gärna fokuserar på fel, brister och misstag istället för goda gärningar. Det leder till ökade upplagor och fler klick.

I gårdagens SVT nyheter var det ett inslag om socialdemokraten Sultan Kayhan och ett inlägg på hennes Flashback konto där frågan ”om hur en kvinna som hade varit otrogen skulle kunna nekas uppehållstillstånd i Sverige” hade ställts. Observera det var inte Kayhan som fått frågan utan det var hon som hade ställt den. Riksdagsledamotens förklaring när hon fick frågan om varför så har hon uppgett till Aftonbladet att det var inte hon som hade skrivit den, utan det var en nära vän som hade fått låna inloggning. Vännen hade sagt att det tog för lång tid att skapa ett eget konto.(???)

Jonas Millard (SD) skapade ett Flashback konto för tio år sedan där återkommande kvinnoförnedrande inlägg skrivits. Millard säger att han inte vet vem som har skrivit inläggen, att han har en bra kvinnosyn idag och att det är många personer som har haft tillgång till kontot. (!!)

Partipolitik är oväsentlig i det här fallet, men att två riksdagsledamöter (kanske inte när konton skapades) har varit så naiva att de lånat ut inloggningar till Flashback konton utan att ha koll på vad som skrivs är anmärkningsvärt. Att sedan säga att det inte är deras fel blir oansvarigt. Uttrycket ”Facerape” är vedertaget och används när någon har fått sitt Facebook konto kapat och manipulerat. Det ska vara omöjligt på Flashback eftersom användare ska vara anonyma. Här brast anonymiteten och det är väl det som beklagas mest av nämnda politiker.

Ingen är fullkomlig och alla kan göra fel, kanske förväntar vi oss för mycket av de som företräder oss i riksdagen. Det är därför inte konstigt att uttrycket ”göra en pudel” gärna appliceras på politiker. Att erkänna när det blivit fel är inget att skämmas för, men att inte göra något åt det – det är värre!

Ropa inte hej…

Av , , Bli först att kommentera 4

– Hur går det? Vad händer egentligen på stadshuset? Frågorna återkommer för alla vill ju veta vad som ska ske under kommande mandatperiod. Vem tar vem och vem dansar med vem? Eftersom resultatet inte är definitivt klart har jag inte så mycket att förtälja. Visst vi tappade ett mandat i onsdags vilket vi hade vunnit tre dagar tidigare och med små marginaler finns det fortfarande en osäkerhet innan sluträkning. Men jag menar att det spelar egentligen ingen större roll, du ropar helt enkelt inte hej förrän du kommit över bäcken. Du ska inte ta ut segern i förskott, i synnerhet om du inte vet hur övriga tänker.

Några som verkar ha tagit ut segern i förskott är Sverigedemokraterna och dess anhängare som förlitade sig på opinionsundersökningarna strax innan valdagen. Opinionsundersökningar är omöjliga och opålitliga i många fall eftersom du kan aldrig vara säker på att den som fått frågan har talat sanning. Men att komma med anklagelser om valfusk och mana till namninsamling till nyval är magstarkt för att resultatet inte blev vad en opinionsundersökning sagt. Det är bra att möjligheten till nyval finns, men det är inte ett alternativ bara för att saker och ting inte blev som du hade tänkt. Det är ett alternativ när alla andra alternativ är prövade.

 

Nej till samarbete med SD

Av , , 4 kommentarer 9

Min bloggrubrik är tydlig för det verkar inte vara möjligt att vara tillräckligt tydlig i denna fråga. De senaste dagarna har insinuationer, kommentarer och rena lögner om mitt parti och min partiledare florerat fritt på sociala medier. Lennart Holmlund, det före detta kommunalrådet har även kallat KD för ett parti på den yttersta högerkanten och i kommentarerna här på bloggen har jag stämplats med både det ena och det andra. En del kommentarer har jag godkänt andra har jag slängt, gemensamt är att kommentarerna kommer från anonyma män. Eller vad vet jag, de påstås komma från män.

Vad är det då som har retat upp Socialdemokraterna, jo det är att Ebba Busch Thor vill att Alliansen går fram med en egen budget och KD kommer inte att lägga ner sina röster om det innebär att Sverigedemokraterna röstar för en alliansbudget. Det handlar inte om att förhandla, det handlar inte om att samarbeta  och det handlar INTE om att regera tillsammans med SD. Se inslaget här

Det är trots allt en majoritet som röstat på ett annat parti än Socialdemokraterna och de är beroende av att allianspartierna är passiva – därför kom decemberöverenskommelsen till. Nu finns den inte längre, men när alliansen är enig då blir den rödgröna regeringen orolig eftersom då är det S som blir beroende av SD. Det är ett svårt parlamentariskt läge det inser jag, men att inte stå upp för den politik och den väg man vill att Sverige ska gå är inte bara dumt utan också fegt och ett svek.

 

Image may contain: 1 person, standing
Ebba Busch Thor

En röst på KD är en röst på förändring för Sverige. Jag har repeterat gamla besked idag.

– Vi vill gå fram med en alliansbudget.
– Vi vill bilda en alliansregering.
– Vi kommer rösta mot Stefan Löfven.
– Vi tycker man ska pröva stödet för alliansens statsministerkandidat även om alliansen är mindre än de rödgröna.
– Vi kommer inte förhandla med SD.
– Vi är beredda att tillträda i regeringsställning om det finns stöd för det i riksdagen. Det vill säga även om det innebär att det kräver att SD röstar för.

Är man trygg i sina värderingar så ryggar man inte i ett svårt parlamentariskt läge. Jag står för vår politik oavsett vem som tycker att den är bra. Jag är till och med beredd att gå så långt som att säga att alla borde rösta för vår politik.

Politik är inget barnkalas

Av , , 5 kommentarer 7

Ska Stefan Löfven tala med Sverigedemokraterna eller inte? Vilka partier ska han bjuda in till samtal, får han välja fritt eller borde han tala med alla partier i riksdagen demokratiskt invalda?

Många kanske tycker att frågan är enkel, men i gårdagens tidning läste vi att det splittrar Liberalerna eftersom det är många som reagerat på Jan Björklunds utspel om att Löfven borde inkludera SD. Utspelet går inte obemärkt förbi och har nu fastnat som en nyhet på ledarsidor, insändare och radionyheter. Min ståndpunkt är klar, som statsminister och regeringschef måste Stefan Löfven åtminstone själv få bestämma vem han pratar med eller inte. Oppositionen får tycka annorlunda, men som opposition är vi just det – i opposition.

I dagens nyheter läste jag denna mycket intressanta ledare

 

image

 

Behandla din medmänniska som du själv vill bli behandlad, det är den gyllene regeln och bärande inom kristdemokratisk ideologi. Enkel tanke för de flesta, men som människa blir det tydligen svårt emellanåt. Om vi applicerar den gyllene regeln till detta om att bli inbjuden eller ej till samtal kanske svaret skulle vara enkelt att javisst vill jag också bli inbjuden när alla andra blir det. Men ärligt talat hur roligt blir det när du vet att den som bjuder in dig egentligen inte alls vill ha dig där och bara kände sig tvungen?

Att vara ärlig trots att det sårar är svårt och för den som får höra att den inte är välkommen blir kanske tanken ”att så vill jag då inte bli behandlad, det är synd om mig” och offerkoftan åker på. Ärlighet och raka puckar, men aldrig med avsikt att medvetet såra eller kränka, det vill jag se i politiken. Sedan är det förstås uppskattat och enklare med ärlighet när politiker begriper att skilja mellan sak och person. Tyvärr är det inte alltid så.

 

 

 

Kostsamt halkskydd

Av , , 4 kommentarer 10

Idag sammanträder kommunfullmäktige och det är klart att man undrar emellanåt vad besökare tänker, men det är roligt att se en välfylld åhörarläktare. Arbetsordningen lyder att enkla frågor alltid behandlas först och med tolv enkla frågor på dagordningen blir det inte mycket debatt eftersom det är bara mellan frågeställare och svarande debatten sker. Kan vara både frustrerande och tråkigt att inte ta del av den mer, i synnerhet när ledamöter gärna inflikar andra frågor för att sätta fokus på någonting annat än den fråga som ställts. Blodtryck och pulshöjande ibland, men så kan det ofta vara i politiken om det är frågor som berör.

Tolv enkla frågor, åtta interpellationer, men bara två motioner som ska beslutas om. Sverigedemokraternas motion om att subventionera halkskydd med 50 kr för personer 55 år och äldre är en av dem. Jag vet att fallolyckor bland äldre är ett problem, men det är inte ute på isen som det största antalet fall sker utan det är i hemmet. En generell subvention till alla 55 år och äldre slår därför alldeles fel. Fel och oerhört kostsam eftersom det idag finns 32 000 människor i Umeå kommun som är 55 år eller äldre. Om detta skulle genomföras med 50 kr/person kostar det 1,6 miljoner kr, sen hur subventionen ska administreras är heller inte gratis. Förslaget är avslag till motionen och jag är övertygad om att så blir fallet när beslutet senare tas idag. Det finns andra sätt att värna om äldre från att falla än att föreslå en slant till halkskydd.