Hela helgen har präglats av en känsla av overklighet ända sedan jag tog emot den första nyhetsflashen av VK på fredags eftermiddagen. Vi var 800 kristdemokrater samlade i Karlstad och bara ett par timmar tidigare hade vår partiledare Ebba Busch Thor inledningstalat och vi var många som kände både glädje och förväntan. De känslorna förändrades och överallt satt människor uppkopplade på sina mobiler för att ta del av vad som hände i Stockholm. Det har verkligen inte varit svårt att ta del av information eftersom media har sänt dygnet runt. Ibland har det varit bekräftade uppgifter, ibland inte vilket i efterhand kritiserats. Ibland har de även korsat gränser för vad som kan kallas nyheter eller inte.
När vi är mitt uppe i terrorskräcken är det lätt att tappa perspektiv och en del kritiserar andra för att de inte beter sig på rätt sätt eller sörjer tillräckligt mycket. Andra lyfter upp större terror attacker med betydligt fler döda och är arga för att inte media rapporterar om dem. Samma argument hördes efter terrorattacken i Paris där Facebook fylldes av profilbilder med ”Trikoloren”. Det är självklart att ju närmare vi är den plats det har hänt desto större blir känslan av rädsla, oro och sorg. Men det betyder inte att sorgen är mindre för de som förlorade sina barn i bussolyckan för en vecka sedan eller för de som miste en anhörig i söndagens attacker mot kristna i Egypten där 43 människor miste livet. Attacker som IS har tagit på sig ansvaret för. Sorg är stort och obegripligt och det går aldrig att säga till någon som mist någon att jag vet exakt vad du går igenom för sorgen är personlig och högst individuell.
Vetskapen att människor vill Sverige illa och är redo att döda oskyldiga för uppmärksamhet skrämmer mig oerhört. De säger att Sverige är förändrat sedan i fredags, men kanske var det omvärlden som kom ett steg närmare. Mina tankar finns hos de anhöriga.
Senaste kommentarerna