Tillgänglighet. Ni har hört ordet så många gånger och ni har säkert många olika uppfattningar om vad det innebär. Ett tillgängligt samhälle där hinder som t ex höga trappsteg och trösklar för att det ska bli lättare att ta sig fram oavsett om du går eller sitter i rullstol. Ett enkelt exempel, men vad innebär det att vara tillgänglig som person?

I mitt förra inlägg skrev jag om socialtjänsten och arbetsmiljöproblem, men jag nämnde inte ett relativt nytt arbetsmiljöproblem som allt fler stöter på – Epost. Jag har inte räknat hur många mail jag får varje dag, men jag vet att jag inte tillhör de personer som får mest i antal. Inför varje mail görs en avvägning, kan det vänta, kan det slängas omedelbart eller krävs omedelbar åtgärd? Förr när e-posten inte fanns och brevet kom med post så fanns inte samma omedelbara krav på svar. För vem visste egentligen hur lång tid posten tog på sig att leverera brevet. I tips om hur du hanterar stress på jobbet finns det alltid något om att endast läsa mailen på en bestämd tid på dagen. Inte omedelbart du hör plinget eftersom det distraherar och koncentrationen försvinner.

Jag läser min mail alltid (nästan) när det plingar till. Inte för att jag känner mig stressad utan för att jag är nyfiken. Jag vill veta. Missade samtal på mobilen där personen inte lämnat ett meddelande är frustrerande och jag avskyr när människor säger att ja ja, om det var någonting viktigt då ringer de igen. Min syn på att vara tillgänglig har förstås förändrats sedan jag blev politiker på heltid 2011 även om jag hade haft ett relativt flexibelt arbete tidigare dock med krav på att vara tillgänglig utanför normal arbetstid. Idag är min arbetstid inte ”normal kontorstid” och jag kan svara på mail sent om nätterna eller svara på mobilen när det behövs.

Jag arbetar i ett förtroendeuppdrag och har tack vare detta fått uppleva mycket för att jag varit tillgänglig när frågor ställts. Ibland har frågor varit obekväma, men det gäller att ha ett öppet sinne eftersom jag vet att inte alla tycker som jag. Det har jag i synnerhet förstått när jag läst kommentarerna här på bloggen, men jag blev glad när en av bloggläsarna ville träffa mig och tala mer om varför jag ”tänker fel” och vad jag bör göra istället. Det blev ett bra samtal där vi kom överens om att vi inte kommer att kunna bli överens om allt.

Ingvar Näslund reflekterar i dagens VK  och det är bra påminnelse till alla politiker, vare sig vi arbetar i kommunen eller i landstinget, vi arbetar i demokratins tjänst. Nu ska jag iväg till återvinningen innan de stänger kl.12, önskar er en härlig vår lördag!