Lucia kom och gick, men hon fortsätter att finnas med i efterdyningarna av den storm som blossade upp efter Västerbottensnytts rapportering om en skolas alternativa Luciatåg. Det vill säga ett könsneutralt och avkristnat Luciatåg för att föräldrar inte känt sig bekväma med kopplingen till julen. Förändringarna gjordes för att fler barn skulle känna sig inkluderade både till repetitioner och uppträdanden.

Reaktionerna blev starka, skrämmande starka med kritik, hat och hot där det slutade med att polis övervakade barnens uppträdande. Hur kunde det bli så här?? Människor som säger sig värna kristna traditioner, men som i sitt hat glömmer helt kärleksbudskapet som just finns i den kristna tron.

Jag älskar julen och det mesta som kommer med den. Vi går till kyrkan på julafton, äter risgrynsgröt med mandel, sill och köttbullar och som miljoner andra ser på Kalle Anka kl.15. Det hör till mina traditioner och även om Kalle Anka inte är lika spännande som för dryga 50 år sedan vill jag ogärna släppa traditionen. Det är en stund där jag översköljs av minnen från min barndom och den pirriga känslan av att tomten kommer snart.

Julafton betyder mycket för mig, Lucia inte alls samma sak. Det är en höjdpunkt som betyder att julen är nära, men som vuxen firar jag inte lika mycket. När barnen var betydligt yngre var det stressigt med luciaskjortor som var både för korta och skrynkliga och upp tidigt på morgonen skulle de. Men de var så bedårande att lyssna till när de uppträdde i en välfylld gymnastiksal. Jag minns inte alltid vad de sjöng, men tipp tapp, tipp tapp hördes alltid högt och tydligt. Det var spännande för barnen och för föräldrar. Eller så var det för mig.

Jag var också en av de som reagerade över att skolan beslutat att ändra traditionerna och ta bort kopplingen till jul. En ”anpassning” för att fler skulle få vara med. En anpassning till de som inte känner sig bekväm med en tradition. Jag blev inte arg, utan mer ledsen. Våra traditioner ska möjliggöra inkludering för de som inte tagit del av traditionen tidigare och inte exkludera människor bara för att de inte tidigare firat Lucia eller har en annan kulturell bakgrund. I grunden handlar det om respekt och förståelse för andra och i det här fallet när stor respekt visas för en del så saknades förståelse för vad förändringen innebar för andra. De som reagerat starkast har blivit kallade höger troll och från att ha varit en enskild skolas beslut att förändra en tradition har det med ens blivit en fråga som kopplas till nationell politik.

Det går fort och alltför ofta uttalar sig många innan de vet vad som har hänt. Media spinner på och av en fjäder blir det en höna vilket om vi ska vara krass är något som media kan tjäna på. Det ska gå fort och det ska vara kort för det är vad läsare och tittare ”klarar av”. Om inte hela nyheten kommer med så kan det väcka reaktioner, ge fler klick och uppföljande artiklar vilket är något som gynnar media.

I det här fallet rapporterade inte Västerbottensnytt överhuvudtaget om att förutom det nya alternativa sättet att fira Lucia så skulle skolan fortsatt ha ett traditionellt Lucia firande som tidigare år. Det var inte heller tydligt att det andra tåget var något som skedde helt utanför skoltid och helt på frivillig basis. Hade kören uppträtt en annan dag än just på Lucia dagen hade det inte heller blivit en nyhet, istället blev det reaktioner med obeskrivliga proportioner. Vi måste kunna värna våra traditioner utan att vara respektlös och samtidigt visa förståelse och hänsyn till att alla inte delar samma erfarenheter eller religiösa bakgrund.

Nyheten om alternativt Luciatåg har fått mig att reflektera över min skoltid och minns när jag och min bästa kompis sjöng och uppträdde på Lucia inför hela skolan med denna sång som är varken traditionell eller julig. Vår musiklärare var den som ställde frågan om vi ville sjunga, som vågade tänka nytt i repertoaren och samtidigt boostade vårt självförtroende. Exakt som musikläraren som vill inkludera fler och som ser möjligheter istället för hinder.

Min Luciamorgon hemma vid köksbordet.