LIgger nu nedbäddad i hemmets lugna vrå. Ungdomarna har åkt iväg till skolan och huset är rätt tyst. (bara katten Doris som ligger här bredvid och snarkar).

Då kommer ju funderingarna...

Var in på nätet och läste om min diagnos Bells Pares eller ansiktsförlamning som är det med vanliga namnet. Man ska nog egentligen inte läsa om sjukdomar på nätet. Där finns mycket texter om elände och komplikationer skrivet. Men också en del information som är intressant att läsa. Särskilt intressant är det att läsa det som är skrivet av personer som själva är eller har varit drabbade av denna sjukdom. Man känner sig liksom lite mindre ensam i sin situation då man läser deras inlägg.

Men prognoserna sätter ju lite griller i huvudet:

• 70 % av de drabbade blir helt återställda även om det kan ta 6 månader till 1 år
• 20 % får men i form av t.ex skadade hornhinnor med synproblem som följd, hängande ansiktsdelar, domningar mm.
• 10 % får inte bukt med förlamningen som då blir permanent, i vissa fall kan kirurgiska ingrepp hjälpa till viss del

Genast undrar man....vilket procent kommer jag att tillhöra? Kommer jag att bli helt återställd? Hur lång tid tar det innan det börjar hända något? Jag frågorna och funderingarna är många....