Jobbar hemifrån idag. Efter att ha haft en natt med spring mellan sängen och toaletten. Usch och fy!

Har suttit hela förmiddagen framför två datorer. Min jobbdator hade inte lust att koppla upp sig mot kommunnätet. Så min mail fick jag sköta från hemdatorn och alla dokumenten från jobbdatorn. Ett himla jobb att med "minnepinne" flytta över alla dokument som ska vidarebefodras. Nu före lunch hängde sig hemdatorn och mailen la ner….Varför verkar inte tekniken vara med mig?

Ja, ja lunchdags då…men varför lunch?…min mage vill inte ha något idag det får bli lite vatten och en skorpa eller två!

Stekande sol i mitten av maj och aprilväder i slutet av samma månad.
Det är spännande vädertid vi lever i.

Idag har det sannerligen varit en "allväders" dag. Jag skulle åka in till lasarettet och uppvakta min mamma på morsdag och det var en märklig upplevelse:

• när jag åkte från Hjåggsjö så vräkte regnet ner och det åskade
• när jag kom till Mosjö (4 km hemifrån) så var det helt torrt på vägen
• när jag kom till Hössjö började det klarna upp
• när jag så kom till Umeå sken solen så varmt och fint från en klarblå himmel
• medan jag besökte mamma började det dugga lite ute
• när jag tittade ut genom fönster på salen när jag skulle åka hem spöregnade det utanför
• när jag sedan hade gått genom lasarettets korridorer och kom ut genom centralhallens huvudentré så sken åter solen från en klar himmel
• på vägen hem var det duggregn och sol varannan kilometer
• väl hemma igen så var det soligt och fint och inte ett moln
• men när jag kom in och varit hemma i typ 10 minuter så regnade det för fullt
• och efter ett par minuter var det både sol och regn och nu lyser solen så fint och inte ett moln så långt ögat kan nå

Nog är det väl bra märkligt att det ena stunden är klarblå himmel och inga moln och i nästa stund kan ösregna. Och det blåser ju knappt heller….hur kan regnmolnen helt plötsligt vara här och sen efter en "pytte" stund var helt borta.

Äldsta dottern fyller 18 år idag!
Jag fattar verkligen inte var tiden har tagit vägen…18 år!

Småbarnåren gick på något sätt i "lagom" takt men från det att hon började skolan har ju tiden bara rusat iväg och den verkar bara gå fortare och fortare!

Funderade på hur det kändes den dag jag fyllde 18 år…känns ju både som om det var alldeles nyss och samtidigt som om det var en evighet sedan. Men jag minns fortfarande känslan…= NU är jag vuxen! NU får jag bestämma själv!

Men blev det så då? Är man verkligen vuxen då man fyller 18 och får man bestämma?
Svar nej…man är nog inte vuxen vid 18 år och man får långt ifrån bestämma själv. Kan fortfarande känna att det är någon annan som styr mitt liv och det bara är en liten liten del som jag faktiskt kan styra själv!

Men det är ju ändå något visst med att "bli myndig"…men det känns ju lite konstigt att dottern blivit så stor så snabbt! Själv har jag ju inte blivit äldre (om jag inte ser mig i spegeln i alla fall).

Sitter på Arlanda och väntar på att få gå ombord på planet.

Nu ska jag hem efter två dagar i Stockholm….hem och vårda min sjuka man. Han ligger nerbäddad i 40 graders feber stackarn. Så nu blir det att ta på sig "sköterskestassen" och starta vårdprocessen. Han skulle ju behöva vara på benen i helgen, så jag får väl koka ihop någon hembrygd som lindrar, stärker och får honom på fötterna snabbt!

Undrar just vad jag ska blanda ihop för något spännande! Någon som har tips?

Morgonen började med att jag klev upp typ kvart i fem för att jag skulle med flyget kl.7.00 till Stockholm för att delta på en konferens.

Jag hade tänkt lifta med min man till flygplatsen när han skulle till jobbet. Men efter ett par minuter kom ett "lik" in till mig på toaletten. Det visade sig vara mannen i huset som kom inraglande med 39 graders feber, Oj, då det var ju inte så bra…..vad göra?

Jag tog ett snabbt beslut…..jag tar bilen till flyget och ställer den på långtidparkeringen. Men då var jag tvungen att åka en liten stund tidigare vilket innebar att frukosten fick stryka på foten. Ja, ja tänkte jag…jag kan ju alltid äta frukost på planet.

Så iväg….parkering….inchekcning och så in i planet och upp i luften! Efter att skylten med säkerhetsbältet släckts så säger en röst i högtalarsystemet:: – På denna korta resa som ska ta er till Stockholm kommer vi inte att ha någon servering!

Oj då, hur gör jag nu…kollade snabbt i programmet för konferensen och såg att det inte skulle serveras något förrän kl.12 då det var lunch.

Ja, vad göra…då kom jag plötsligt på att jag hade glömt att ta min blodtrycksmedicin och inte heller fått med mig några piller.
Det är ju bra konstigt, detta gör jag varje morgon på ren rutin, Då jag öppnar skåpet för att ta fram kopp eller glas ser man ju medicinburken och tar min medicin. Om jag inte äter frukost som vanligt och inte öppnar skåpet så glömmer jag genast bort medicinen också. Jag brukar alltid ha en AKUT burk i min handväska så att jag kan ta min medicin om jag skulle ha missat det på morgnen. Men jag har bytt handväska och glömt att flytta över burken.

Så nu stod jag i Stockholm utan vare sig frukost eller medicin i min mage. Det första jag tänke på var att hitta ett Apotek som hade öppet redan kl.8.30 på morgonen. Detta lyckades jag med och sen satt jag där på min bänk i kön och väntade. Och vad händer när det blir min tur….jo, jag har inget recept på min medicin utan jag hade tagit ut min ranson redan.

Ja, ja… jag började gå mot hotellet för att lämna mitt bagage och gick förbi en liten kiosk som sålde mackor så jag tänkte att om jag inte får i mig något innan lunch och inte har tagit min medicin så kommer jag nog inte att kunna prestera heller så jag stannade till köpte en macka och vandrade vidare. När jag hade lämnat mitt  bagage på hotellet och kommit fram till den lokal som konferensen skulle hållas i så kom nästa grej,,,,,de var tydligen så att det skulle serveras kaffe och macka innan konferensen började. Och jag som just i flygande fläng tryckt i mig en macka!

Medicinen då?
Jo, eftersom jag visste att "mannen i mitt liv" var hemma så ringde jag hem och bad honom kontakta min läkare och se till att läkaren mailade in ett recept åt mig under dagen. Yes, det fixade och efter lunch fick jag ett sms som meddelade att jag nu hade ett recept väntande. Så efter avslutad konferens kl.18.00 så lyckades jag hitta ett Apotek som hade öppet och jag kunde ta min "morgon medicin".

Nu är snart sovrummet omtapetserat och klart. Bara det där tråkiga kvar runt fönster och bakom element. Ja, och sen ska det ju byggas en ny sänggavel också.

Det borde vara som på alla inredningsprogram på TV. Det borde inte behöva ta mer tid än en timme inklusive två till tre reklampauser. Eller man borde åtminstonde kunna snabbspola förbi det där tråkiga…typ…spackling och slipning osv.

Men nu är det ju inte som på TV och det finns ingen snabbspolningsknapp i livet och tur är väl det egentligen. För tänk vad mycket man skulle spola förbi om man kunde. Och då skulle man säkert gå minste om en massa intressanta saker.

Dessutom skulle man ju åldras mycket fortare också. Nej det är nog bra som det är…även om man ibland (eller ganska ofta) måste göra sådant som man inte tycker är så  kul.

Imorse när jag åkte till jobbet fick jag rött ljus på Nyliden, mellan Hjåggsjö och Vännäs. Ett rödljus här tänkte, jag och vaknade i alla fall till ordentligt från min "måndagsmorgons dvala".

Bredvid trafikljuset stor en skylt "Invänta Trafiklotsen"…efter ett par minuter med rött tröttnade den bilist som stod framför mig och bröt mot lagen och körde. Men lydig som jag är så stod jag snällt kvar.

Efter ytterligare några minuter kom då denna trafiklots körande, vände bilen och körde in framför min bil. Det blev grönt ljus och man kunde läsa "Kör bakom trafiklotsen" på en skylt på lotsens bil så det var bara att lyda och köra efter.

Efter att ha kört typ 2 km bakom lotsen på fel sida vägen kom vi så fram till det vägarbete som pågick, där de hade kladdat lim på vägen och höll som bäst på att lägga ny beläggning.

Yes så himla skönt….nu kanske vi slipper köra slalom efter denna vägsträcka.

Men under dagen så har jag funderat lite…varför en trafiklots? Hade det inte bara räckt med trafikljus som det brukar vara vid vägarbeten? Tänker på den stackaren som ska köra trafiklotsbilen fram och tillbaka hela dagen. Vilket tråkigt jobb! Eller kanske handlar det om att skapa nya arbetstillfällen? Och särksilt miljövänligt kan det ju inte vara heller!

Men, men huvudsaken är ju att den dåliga vägen nu blir fixad!
Det är vi "inomkommunala" pendlare glada för!

Så var denna pingsthelg till enda! En helg som präglats av konfirmation och samvaro.

Efter avslutad konfirmationsgudstjänst idag bar det iväg hemåt med släkt och vänner. Dags att uppvakta konfimanden…men vad säger man Grattis, Lycka till?!?!? eller vad?

Vår dotter tyckte inte det var något att fira…hon tyckte att det är så sorgligt att konfirmationsåret är slut. De har ju haft det så otroligt kul och hon kommer att sakna det. Tror att det var många som med henne kände så här denna dag.

Gruppen av konfirmander var inte så stor detta år bara 12 stycken, vilket har gjort att både ledare och konfirmander har lärt känna varandra och kommit varandra närmare.

Kompisar som de inte umgåtts så mycket med de senaste åren har plötsligt hittat tillbaka till varandra. Och flera har fått helt nya vänner.

Måste ge en stor eloge till ledarna som har varit helt otroliga, de har verkligen bjudit på sig själv och gjort ett fantasktiskt jobb…TACK TILL ER ALLA!

Som förälder är det så härligt att se hur konfirmanderna under året har utvecklats och kommit att betyda så mycket för varandra! Jag tror att det är många av våra tonåringar som ibland behöver stanna upp och fundera lite, inse att alla duger som de är och att vi alla finns till för varandra!

I dessa tider med alla krav som ställs på var och en gällande utseendefixering, betygshets och att hela tiden behöva mätas med andra är det tufft för många. Det är ju inte bara ungdomar som känner av denna inre stress att hela tiden ligga på topp och prestera. Vi vuxna bör också stanna upp och ta oss en funderare ibland…något vi gör allt för sällan!

Festkvällen för konfirmanderna på Missions- och Pingstkyrkan i Vännäs blev en lyckad tillställning där både konfirmanderna och ledarna bjöd på sig själv.

Vi som föräldrar fick reda på både det ena och det andra om såväl våra fantastiska ungdomar som om de ledare som skött konfirmationsundervisningen under det år som gått.

Det blev en rad glada och igenkännande skratt i salongen och rätt mycket
AHA- upplevelser!

Maten som serverades var toppen och jag vill därför rikta ett tack till Margareta och paret Hägglund som var de som slitit hårt med att få till menyn!

Nu väntar vi med spänning på själva konfirmationsgudstjänsten….

Ooops…måste rusa har en tårtbotten i ugnen….(kanske lite sent att baka klockan är ju snart halv ett på natten men vill man så går det!

Har besökt mamma på lassa idag på förmiddagen, sen förbi affären och hem och tokjobba.

Imorgon ska nämligen yngsta dottern konfirmeras och det vär en hel del som ska fixas. En radda av släktningar och kompisar lär ju dyka upp här efter själva konfirmationen. Och man måste ju se till att de som kommer får något i magen.
Så det har varit ett himla hackande och skivande.

Men så kom jag ju på att "skit vad det ser ut här hemma". Vi håller ju på att renovera på övervåningen och möbler och prylar är placerade överallt i huset. Det är ju inte heller så lätt att städa då det står en massa saker på fel plats hela tiden och överallt. Det blir liksom en labyrint man ska ta sig förbi.

Men, men …vad göra….gästerna får väl ta det hela som det är! Huvudsaken är ju att det finns sittplatser och det gör det ju.

Nu ska jag kasta mig i duschen och fixa till mig själv innan det är dags att bege sig till kyrkan för den festkväll "sista natten med gänget" som anordnas med middag och under hållning för konfirmander, deras familjer, ledare och pastorer. Ska bli kul!

Sen blir det hem igen någon gång sent ikväll och då får jag vär ta itu med att baka tårtorna inför morgondagen (hann inte det idag på eftermiddagen som jag hade hoppats på)…men den som spar han har "jobbet kvar"…