Igår kväll var det Öppet Hus på Hammarskolan i Vännäs. Eleverna i årskurs åtta skulle redovisa sitt arbete med "Finn Upp" och vi föräldrar inbjöds att komma och lyssna.

Det var nog en skara lite nervösa 14-15 åringar som steg fram för att presentera sina uppfinningar. Först tänkte jag att detta kommer att bli dryga timmar att sitta och lyssna. Men tiden rasade iväg och vips hade alla redovisat klart.

Jag måste då säga att vi kan helt andas ut och se fram emot en framtid där uppfinningar inte kommer att vara några problem. För himmel så mycket skojiga och många gånger mycket användbara idéer de hade arbetat fram. Flera av de som jag såg presenterade kändes fullkomligt lysande och man undrar genast varför ingen har tänkt på att lösa just dessa problem tidigare.

Det är oftast det enkla som är det svåra! Jag tycker ungdomarna hade lyckats otroligt bra med sina uppfinningar.  En del av dem så pass bra att det lätt skulle kunna säljas vidare til något företag som kunde sätta dem i produktion. En del andra behöver nog kanske omarbetas lite för att funka...men över lag ett fantastiskt jobb!

Grattis!

Tjat verkar funka....i alla fall på mig...(ibland)

För femte året i rad har jag blivit tillfrågad om jag kan hålla "Talet till våren" i samband med Valborgsfirandet här hemma i Hjåggsjö. I fyra år har jag sagt nej och slingrat mig ur det hela.

Nu då frågan återigen kom till mig så hör jag någon säga JA, och inser sedan att det var jag som öppnat munnen och sagt JA och att jag ställer upp. Varför sa jag ja i år efter att ha nekat i fyra år? Ja det kan man ju undra...

Ibland verkar det funka med tjat och ibland säger man ja av bara farten. Visst är det smickrande att bli tillfrågad men i samma stund som jag sagt ja, så far tankarna iväg...oj..oj...vad ska jag säga då!

Min dotter sa att det spelar ingen roll  vad man säger det är i alla fall ingen som lyssnar på riktigt. Och då känner jag ännu mer panik. Varför ska jag prata om ingen tänker lyssna!?

Tur att det är ett tag kvar innan sista april...alltid ska jag väl kunna klura ut något som får någon att lyssna någon minut i alla fall!

Sitter på kontoret och försöker samla mina tankar för nästa arbetspass som startar strax.

Ikväll är det möte med kulturintressenter i Vännäs. En representant från Kulturhuvudstad 2014 från Umeå kommer inledningsvis att berätta lite mer för oss om Umeås satsningar.  Sen kommer vi att genomföra lite allmän information om kulturutvecklingen i Vännäs för att sedan avsluta med grupparbeten.

Förhoppningsvis ska vi efter mötet känna att vi är på gång på allvar och att vi gemensamt kan lyfta kulturen i Vännäs ytterligare! Vännäs har ju ett rikt kulturliv inte minst på föreningssidan och den kreativa näringen är den näring som växer starkast och snabbast just nu.

Ska bli spännande att se om vi kommer på något nytt vid mötet...nya sätt att arbeta....och hitta nya samverkanspartners!

Idag har jag varit till Missionskyrkan och lyssnat på min äldsta dotter som stod för dagens solosång. Vet inte hur många gånger under hennes snart 18 åriga liv som jag varit och lyssnat på hennes sång i olika sammanhang. Men varför blir jag så berörd? Jag borde ju vara luttrad! Ibland går det hur bra som helst men ibland händer det något.....

Och idag hände det....en bit in i den andra låten var det kört....kände hur tårarna brände. Texten i låten hade hon översatt och den rullades upp på en skärm, detta för att de som inte förstår engelska skulle kunna förstå handlingen. 

Jag tror att det var det som gjorde att jag blev extra berörd just idag. Jag kunde se hur de som satt i bänkarna blev berörda och hur tårar kom trillandes utefter deras kinder. En häftig upplevelse....att en text, en röst med inlevelse och Julias taktfasta pianospel kunde fånga NUET skapa eftertanke, skapa en magi!

Det är så härligt att se att människor ger sig tid att lyssna och att reflektera! Sätta allt i sitt sammanhang! Tack för att jag fick denna stund!

Så var det sommartid igen! Tänk ändå vad tiden går.

Jag minns då jag var så där 10-12 år och mina föräldrar sa till mig att åren bara går fortare och fortare ju äldre man blir. Då tänkte jag att de vet ju inte vad de pratar om! En timme är en timme, ett år ett år oavsett hur gammal man är....eller är det inte så?

Men nu kan jag höra mig själv säga just dessa ord...."att året går fortare ju äldre man blir"....det känns faktiskt så och jag undrar varför?

Troligen har det att göra med alla "måsten" som vi har och att våra liv är fyllda till bredden med en det ena och en det andra. VI planerar och planerar....men sällan blir det som vi planerat ändå!

Vi borde leva helt annorlunda och "leva i nuet"...nu känns det som vi hela tiden "lever i sen, snart". Och när man blir riktigt gammal "lever man i det som varit".

Carpe diem är nog inte så dumt ändå!

 Befinner mig i Stockholm på en tvådagars konferens. Konferensen handlar om "Attrakriva näringslivskommuner". Det är himla intressant att höra hur andra kommuner tänker och agerar utifrån rankinglistor och statestik.

Men det är ju konstigt att Sverigekartan tycks sluta i höjd mer Stockholm och allt övanför tycks inte finnas!

I och för sig visste jag ju att "sörlänningarna" och myndigheterna tycks tro att det är så. Men då de visar upp kartor över Sverige och dessa sluta i höjd med Gävle så börjar man ju undra?  Är dert så att att de anställda på Sveriges myndigheter har missat några geografilektioner i skolan eller?

Men oavsett den geografiska indelningen och hur dessa myndigheter tycks tänka och hur de agerar så inser jag att vi här "uppe i norr" många gånger har kommit mycket längre än de gjort här nere i söder! Vi har det här med samverkan som ett mantra över oss....det genomsyrar allt vi gör och det verkar inte var så i de södra delarna av landet. Samtidigt så kan jag känna att de har en del nya "in-puts" som vi inte har tänkt på!

Känner att efter morgondagen så kommer vi att ha en del som vi kan jobba vidare med och en del som vi kan dela med oss av till andra också!

Men det känns samtidigt lite osäkert...vad ska vi satsa på? ..vad har vi för resurser i våran kommun och hur viktigt tycker just våran kommun att näringslivsutveklingen är? Hur prioriterar man? Det verkar ju som att denna fråga är avgörande för huruvuda man vill ha en tillväxt i kommunen eller ej?

I de framgångsrika kommunerna har man förstått detta och är villiga att satsa men det verkar som om det är i södra delarna av Sverige som detta är en självklarhet!

Kanske är det så att detta hänger ihop med myndigheternas syn på kartan över Sverige!

Slutar Sverige vid Gävle eller? Upp till bevis "Norrlandskommuner!"!

Den 9 - 16 augusti kommer det ett 80-tal italienare från vår vänort på besök till Vännäs. Merparten av denna grupp spelar i Banda Margaritha (ett brassband) och de allra flesta av dessa vill bo i familj, men hur hittar jag dessa familjer som kan ta emot boende så där mitt i semstertider.

Jag har för närvarande 15-20 familjer som anmält sig som vänortsfamilj i Vännäs och dessa kommer naturligtvis att tillfrågas, men jag skulle behöva fler som kan ställa upp.

Vad är det som förväntas av en vänortsfamilj? Jo man ska erbjuda en sängplats till tillresta vänortsbesökare, ett gott värdskap och vara en informationspunkt. Man behöver inte själv vara till hands hela tiden. De som kommer hit på utbyten har oftast ett fullspäckat program och behöver bara någonstans att bo, duscha och eventuellt äta frukost på. (men just den grupp som kommer i augusti kommer inte att äta frukost i familj utan denna grupp kommer att äta gemensam frukost på Hotel Vännäs varja morgon).

Man får ingen ekonimisk ersättning som vänortsfamilj, men man får nya vänner och blir definitivt en erfarenhet rikare. Dessutom ingår man ju i ett system och erbjuds möjlighet att själv få bo i familj om man vill besöka vår italienska vänort.

Vill er familj ställa upp och bli vänortsfamilj eller känner du någon annan som skulle vilja det så hör av er! Det kan ju t.ex. vara så att man själv bor i sommarstugan denna period och har en lägenhet eller ett hus som står tomt i augusti och som skulle kunna nyttjas av våra tillresta vänner.

Vill du bli vänortsfamilj eller vill du veta mer hör av dig till mig!

Nog är det väl bra konstigt i denna mediala värld att det inte kan komma med något nytt någon gång!

Jag tänker på alla dessa TV kanaler som vi har! Hela tiden är det samma sak, samma serier som går om och om igen. Då man pratar om fredags och lördags underhållning är det ju rena katastrofen.

Att efter en veckas slit få luta sig tillbaka och bli underhållen kan ju vara trevligt.
Men man blir ju så less då det ALLTID är samma sak som kommer tillbaka.
Här kommer några exempel:
- Let´s dance
- Idol
- Talang
- Bonde söker fru
- Robinsson
- Körslaget
Ja...listan kan göras hur lång som helst.
Det första och kanske till och med det andra året är det ju helt okej, men då samma koncept kommer tillbaka år efter år så blir man ju galen! Det är inte underhållande längre, det blir bara uttjatat! De flesta sådana långkörare är ju koncept som TV bolagen köpt från något utländskt bolag. Kan du inte hitta på något eget och förnya sig lite.

Pratar med med bolagen så säger det att det är just dessa långkörare som säljer (de menar väl att de får sälja mer reklam i anslutning till dessa långkörare)
Att tittarsiffrorna är höga..jag visst kan de ju vara så...men analysera vad det beror på...jo, det finns inget annat att titta på!

Idag var det ju återbesök på lassa för min del.

Hade tid kl.11.00 och var i god tid på plats. Ni vet ju hur det är att hitta en parkeringsplats utanför sjukhuset. Då måste man ju vara i tid så att man kan "bevaka" sina intressen och få en p-ruta åt sin bil. Det gick faktiskt oväntat bra...just när jag anlände så backade en bil ut och jag kunde köra in (detta utan att måsta preja bort någon annan).

Väl på plats på mottagningen så fick jag vänta en stund med min kölapp i handen innan "incheckningen" var avklarad. Efter detta så blev det att vänta i det stora väntrummet. Tiden gick och klockan hann bli 11.30 innan det ropade upp mitt namn och jag stod på tur.

Men ack vad jag bedrog mig...jag blev bara förflyttad till ett annat väntrum där jag fick sitta i ytterligare 15 minuter och vänta. Sen kom en sköterska och ropade upp mig och jag fick till slut komma in i ett undersökningsrum...och sen fick jag väntan där inne.

Medan jag satt där och väntade kom jag att tänka på nyhetssändningen som jag hört i bilen på vägen in till lassa. Om den där mannen som de blev bortglömd i ett undersökningsrum på en vårdcentral och som råkat somna och inte vakna förrän vårdcentralen hade stängt och alla gått hem.

Jag funderade på hur det skulle kännas att bli bortglömd i ett undersökningsrum på ett sjukhus. Tänk om de har stängt mottagningen hela helgen och de skulle glömma mig kvar här? Med all kraft försökte jag hålla mig vaken och som tur var kom läkaren ganska snabbt så jag hann inte somna! Det kunde ju i och för sig ha blivit en spännande upplevelse att tilbringa helgen inlåst på en mottagning på sjukhuset!
Men jag är glad att jag slapp denna erfarenheten trots allt!

Imorgon är det återbesök på lassa för min del. Gruvar faktiskt lite...känns lite jobbigt!

Det har nu gått snart två månader sedan jag drabbades av min ansiktsförlamning och jag är tillbaka på jobbet igen. Detta trots att jag inte är fullt återställd.  Varje dag är en kamp!

Man undrar ju hur länge en problemen ska kvarstå? Tänk om de säger att det ska vara i flera år eller ännu färre tänk om mina problem kommer att kvarstå hela livet!

Men man ska väl ta det lugnt. Jag är ju trots allt lyckligt lottad. Jag har ju hört om de som fått vänta i upp emot ett halvår innan förlamningen börjar släppa. Jag kände ju att den började släppa efter så där tre veckor. Nu kvarstår ju en del komplikationer som det kanske kan ta lite längre tid att läka för men jag törs ju i alla fall visa mig bland folk utan att de stirrar ihjäl sig!

Idag har det varit en kämpig dag...huvudvärken satt in redan kl.8.30 imorse sen har den bara esktalerat. Har nu petat i min en massa värkpiller och tagit ett varmt bad....det blir till att krypa i säng tidigt i kväll och hoppas att John Blund kommer snabbt!

Efter att i snart två månader haft problem med transporter har vi ÄNTLIGEN två hela bilar i familjen!

Ena bilen har som sagt åkt in och ut på "rep" i två månader och de korta stunder som bilen varit hemma och körbar har jag inte varit körbar utan då var jag försatt med körförbud då jag pga. sjukdom inte fick köra alls.

Men nu äntligen ska här köras! Det är ju helt sjukt hur beroende man är av att bilarna ska finnas tillgängliga. Man tar det liksom för givet att de bara ska starta och gå helt felfritt varje dag. Och när de inte gör det blir man helt ställd! 

Det är för övrigt mycket här i livet som man bara tar för givet! Allt är ju inte så självklart egentligen. Då något strular, om någon t.ex. blir sjuk så är det mycket som inte funkar som det ska. Men som omgivningen bara tar för givet att det ska funka ändå.

Det har jag upptäckt nu i samband med min sjukskrivning. Om man som jag nu varit borta ett par veckor så hopar det sig snabbt i "att göra" eller i "att borde vara gjort" högarna. I min tjänst funkar det inte att bara ta in en vikarie hur som helst. Eller rättare sagt det går inte alls! Man får sig en tankeställare när något händer.

Vad skulle egentligen hända om någon i en sådan organisation bara tvärdog eller beslutade sig för att sluta med kort varsel. Hur mycket skulle inte bli liggande då? Och hur mycket skulle de övriga i en sådan organisation kunna reda ut? Mycket att det vi arbetar med är sådant som är långsiktigt och som man kanske har arbetat med i flera år innan genomförandet eller genombrottet sker. Och allt finns ju inte dokumenterat så att någon annan kan kliva in och ta över med kort varsel. Det mesta har man ju faktiskt i huvudet!

Vi bör sluta ta varandra för givet! Inget är för evigt! Och förutsättningarna kan så fort ändras.

Idag var det ett besök hos min frissa som stod på agendan.

Behövde färga utväxten och klippa topparna. Tänk vad praktiskt det skulle vara om håret blev grått i topparna istället för vid hårroten, då skulle man bara behöva klippa bort de gråa och kostnaderna skulle halveras. Men nu funkar det ju inte så oturligt nog.

Efter att frissan kletat dit färgen i håret så var det dags att vänta...
Vänta är ju inte min starka sida (känner mig"onyttig") och därför undrade jag om jag inte kunde springa över på Konsum och handla medans jag väntade.

Men det blev ett strängt med bestämt nej från Anita (min glada frissa).
Hon sa att nu skulle jag sitta stilla och så gick hon ut i köket och kom tillbaka med en kopp kaffe och sa:
- Du lär dig då ingenting....du måste varva ner och inte ha en massa på gång hela tiden. Du behöver sitta ner och ta det lungt ibland och att komma hit och färga håret innebär ju i alla fall att du är stilla den stunden!

Okej tänkte jag och drack mitt kaffe. Under verkningstiden satt jag och funderade över hur jag skulle se ut om jag slutade att färga håret. Som gråhårig skulle man ju få en helt ny look. Så efter att färgen var ursköljd så sa jag till Anita att jag kanske skulle klä i grått hår istället.

Men det svar jag fick var att så länge hon orkade så skulle hon se till att färga min utväxt. Om inte annat för att jag ska sitta still en stund och inte flänga runt hela tiden!Jag kunde genast se en inre bild framför mig där jag är på "hemmet" och min frissa Anita som är några år äldre än mig står vid min sida och stöttar sig med ena handen på sin rullator och har färgpenseln i den andra handen..fniss...fniss en kul syn ....men just denna inre syn berättar jag inte för henne.

Men egentligen har hon ju helt rätt!
Vi flänger runt från det ena till det andra hela tiden och stannar sällan upp. De få gångerna vi gör det så är det väl hos frissan eller hos tandläkaren (jag föredrar frissan...har tandläkarskräck så där slappnar jag då inte alls av).

Om vi ger oss tid att bli ompysslade oftare så skulle vi nog må mycket bättre. Så slutsatsen måste ju vara att ju mer grått hår vi har som behöver färgas desto mer avkoppling skulle vi få och således må bättre och få ett längre liv!

Så fram för mer gråa strån alltså!

Nu är måttet rågat! Jag får frispel!

I slutet på januari pajade Peggy (vår ena bil). Efter att ha kostat på den 13 000 kr i reparationer var det för någon vecka sedan dags för samma "bil elände" att bli inlagd på "bil lassa" och den är forfarande inlagd där då rätt bildel tydligen tog en vecka att få hem.

Förra veckan hankade jag mig fram via att lifta till och från jobbet. Men denna vecka funkar inte det eftersom äldsta dottern MÅSTE vara i Vännäs kl.7.25 för att hinna med bussen till Umeå. Så då tänkte jag att jag lånar min mammas gamla Mersa (hon behöver ju inte den nu).

Men tyvärr så är den också gammal och sjuk...ett av bakhjulen låser sig om man råkar nudda bromsen. Vilket resulterade i att när vi kom hem idag stank det bränt om bilen och den kunde knappt rulla (trots att jag knappt nuddat bromspedalen). Också denna bil har tid hos "bildoktorn" nu på torsdag (min bror hade redan bokat denna tid så det var ju då i alla fall inte mitt fel).

Till råga på allt elände så ringde min man nu vid 17-tiden och sa att Rut (våra andra bil som han har till och från jobbet varje dag) nu också tycks ha fått något fel och skramrar som en galning...

Vad har vi gjort för ont!
Ska nog inte ha någon bil alls verkar det som....spännande att se om någon i familjen kan ta sig iväg imorgon bitti!

Ja, den yngsta dotterna kan ju ta sig till skolan då hon åker med den vanliga skolbussen som går förbi här utanför.... Men det skulle väl inte förvåna mig om även skolbussen havererar nu också!

Nu skruvas det för fullt ute i garaget....kanske kan vi få till en körbar bil i alla fall....annars blir det väl en långpromenad som gäller!

Igår när vi var till Vännäs för att handla så såg jag alla som var ute och gick i solen. Då tänkte jag att jag skulle nog också behöva ut och röra på mig. Så idag drog jag på mig utekläderna för att bege mig ut.

Men fy vilken isande upplevelse....
Jag hade ju i och för sig hört att känsligheten för kylan när man haft ansiktsförlamning skulle sitta i ett bra tag efteråt, men kunde väl inte drömma om att det skulle göra så himla ont!

Jag tänkte att nu när det värsta har lagt sig och jag börjar se normal ut igen, så skulle det kanske funka att vistas ute. Men det var ingen skön upplevelse alls!

Det kändes ungefär som om man la en isklump över ena ansiktshalvan....det hjälpte inte att jag virade in huvudet i en halsduk.........så det var bara att vända hemåt igen! Det värsta är nog att iskänslan inte verkar ge med sig nu när jag varit inne i värmen ett par timmar. Det känns fortfarande mycket märkligt, ungefåär som om jag har en iskeps på mig!

Hoppas att jag nu bara inte har gjort något dumt som gick ut, så att det hela börjar om igen...får väl stoppa huvudet i duschen och tina upp det!

Vad gör man då man tappar lusten?

• Solen skiner och jag borde gå ut en stund....men jag har ingen lust!
• En massa tvätt som ligger och borde bli struken...men jag har ingen lust!
• Borde räkna ut hur mycket tapeter vi behöver köpa till sovrummet....men har ingen lust!
• Borde planera och besluta om framtiden och jobb.....men har ingen lust!
• Fönstren i köket behöver putsas...men jag har ingen lust!

Kan göra denna lista hur lång som helst....men har ingen lust!

Var kan man hitta den tappade lusten?
Är det någon som gömt den för mig?
Kan man investera i lust....var är den butiken i så fall?

Måste fixa middag men har ingen lust...men det är ju ett MÅSTE och det är väl en viss skillnad på MÅSTEN och det jag faktiskt vill göra! Så det är väl bara att bege sig till köket då!

Alla pratar om fredags MYS...men just nu känns det mer som fredag NYS!

Tänker då närmast på en dag som denna...solen skiner på allt damm!
Fredag = städning...städning....städning!

Ska sätta tonårs döttrarna i arbete!
Ska passa på när jag har båda hemma för en gång skull!

Fy vilken dag!

Min bil "Peggy" är hos bildokton igen (jag blir tokig...fjärde gången den sista månaden). Trodde att vi skulle ha fått den fixad till igår...men inte då!
Den bildel som skulle bytas ut och som verkstan beställt och fått hem passade inte och det skulle tydligen ta en hel vecka att få hem rätt del. Vad gör man då när man bor i Hjåggsjö och jobbar i Vännäs? Har ju inte lust att gå 9 km i snöslask.

Jo...man ringer och kollar om de finns någon vänlig själ som man kan lifta med. Tack Lena Carnelad för att du finns! Har fått lifta med henne till jobbet både igår och idag (om jag bara ringer och väcker henne så att hon tar sig upp vill säga).

Idag har vi haft heldags styrelsemöte och framtids diskussioner med Näringslivsservice styrelse. Måste säga att jag inte blev mycket klokare av det...bara med förvirrad och frustrerad!

Stressa hem för en snabb middag (tack Matilda för att du fixade maten). Sen bar det iväg till Vännäs för att besöka lilla mamma på "Slussen" och att hjälpa henne betala räkningarna.

Efter det skulle det shoppas (kylen tom igen...måste vara någon som är här och äter upp allt då vi inte är hemma).

Då detta var avklarat blev det en färd till Vännäsby för att uppvakta äldsta dotterns svärmor på födelsedagen och invänta nämnda dotter och hennes kompisgängs ankomst från sin fjällresa. Stuva in alla grejer i bilen och sen hem.

Man får ju fixa och trixa för att få det hela att funka...borde nog bli logistik expert!

Men nu är jag i alla fall hemma igen (och HELA familjen också vilket är ovanligt bara det). Denna dag blev nog lite för intensiv känner jag. Har en dunkande huvudvärk så det blir att återigen peta i sig en värktablett (vet inte viken i ordningen idag), en dusch och sen i säng.

Imorgon är en ny dag!

Efter att återigen tillbringat två dagar i Stockholm så har jag en liten storstads fundering.

Varför springer alla?
Tänker då särskilt på hysterin inom kollektivtrafiken. De springer som galningar för att hinna med pendeltåget eller tunnelbanan. Detta trots att nästa avgång sker om 3-4 minuter. Varför springer de då?  

Jag kan ju förstå att man springer om det skulle vara timmar mellan avgångarna...men hallå....nästa avgång är ju om ett par minuter. Och gud nåde om någon (okunnig) står till vänster i rulltrappan så att det blir en propp och det inte är fri passage!

Ja, jag säger då det....om jag skulle få för mig att åka kollektivt från jobbet och missar bussen hem en fredag eftermiddag så måste jag vänta till måndag morgon innan nästa möjlighet erbjuds. Då kan man ju förstå att man skulle skynda på lite men då det bara handlar om några minuter så blir jag lite fundersam!

Ja...dessa rulltrappsregioner...!

En sak som slagit mig de senaste åren är den nya kaffekulturen.

Först kom trenden med en massa nya kaffe sorter och kaffedrinkar. Priset för dessa har bara blivit högre och högre. Influenserna  från andra länder har varit mycket stora. Allt från kaffe latte till chokocoffeé, caffégelato mm. I och med det kom även trenden att vi skulle ut på café och träffas och dricka dessa exotiska drycker tillsammans.

På 50 och 60-talet var att gå på café  ett sätt att mötas och umgås. Sen kom korvkioskerna och det var där folk möttes. Efter det blev det after work på innekrogarna och sen var vi tillbaka till kafé varianten igen. Allt kommer igen...runt, runt, runt...

Men vad har hänt nu då....
Jo, nu ska man tydligen be att få sitt kaffe i en pipmugg och sen ska man springa så fort man kan medans man dicker detta kaffe! Vad är detta för FJANT?

Ska vi inte längre få sitta ner och dricka kaffe....nej tydligen inte!
Det verkar som om att ju större stad/ort man kommer till desto vanligare är detta fenomen! I Stockholm springer ju folk västa gatloppet med dessa pipmuggar och då gärna med en mobiltelefon i handen samtidigt. Visst det springs en del i Umeå också.

Tack och lov har inte denna trend kommit till Hjåggsjö ännu....här sitter vi fortfarande ner och dricker vårt kaffe och då gärna i gott sällskap!

Att få ner snö från taken kan kräva innovativa lösningar. Inte minst för att komma sig fram i snömassorna för att kunna riva ner snön.

Idag skulle "mannen i huset" ge sig på ytterligare några tak för skottning. Varför har vi så många tak att skotta....(en idiotisk hobby att samla på tak). Friggeboden på baksidan av huset och taket på uterummet var de tak som stod på tur idag.

Men hur tar man sig fram i djup snö och kommer så nära att man kan riva ner snön utan att själv drunkna på vägen dit?

För att ta sig fram till friggeboden fick det bli att ta på skidorna och skida runt huset och sedan med "special- snö-hyveln" lura ner snön, Vilket gick alldeles utmärkt stående nedanför.

Men att ta sig till uterummets tak och samtidigt få med en stege som man kan ställa på ett säkert sätt var mer komplicerat.
Men likt  "Professor Baltazar" kom han på det: - Jag tror att jag tag snöslungan och kör upp en gång runt huset så kan jag ställa stegen i gången sen.

Så fick det bli så nu har vi en liten promenadgång runt halva huset....ser lite kul ut. Men nöden har ingen lag...snön skulle ju ner!

Imorgon blir det väl altanen som ska få sig en omgång (igen)....men nu finns det ju en skottad gång att gå på för att komma dit.

Vad gjorde man utan "mannen i huset" ...man fick väl bo i en översnöad iglo eller något liknande...

Sol i all ära...men varför ska den vara så avslöjande?

Solen skiner så vackert där utanför fönstret. Men här inne anfaller råttorna "Damm råttorna". Det är som om man aldrig har städat på månader. Och det konstiga är att 5 minuter efter att man dammsugit och torkat så ser det likadant ut igen. Det liksom kommer smygande fram igen de där råttorna. Kanske skulle man låta dem växa sig riktigt stora så att man kän gillra lite råttfällor.

Tror att jag måste fixa rullgardiner eller persienner till alla fönster! Men å andra sidan vill man ju inte det heller, inte nu då den efterlängtade solen visar sig och det droppar från taken där ute.

Men man får väl trösta sig med att det ser likadant ut hos alla när vårsolen kommer och avslöjar i skrymslen och vrår!

Hej hopp skurmopp!

Augusti och september 2010 sker två stora kultur utbyten inom kommunens vänortsarbete.

9-16 augusti kommer 80 stycken italienare från vänorten Cameri till Vännäs på besök. Merparten tillhör brassbandet Banda Margaritha. Dessa kommer att turnera runt lite i Västerbotten. Är det så att det är någon som under dessa dagar skulle behöva ett brassband så hör av er till mig. Men skynda på innan programmet för dem är fullbokat!

Den 9-14 september reser delar av Johannesköreni Vännäs ner till Cameri för att uppträda. Det ska bli mycket spännande och se hur jag lyckas rodda runt dessa två jätte arrangemang.

Kan man lite på vädrets långtidprognoser? Enligt det jag nu senast tog del av såg det ut att bli både mildare, soligare och mindre blåsigt den kommande veckan.

Vi får väl hoppas att detta stämmer....inte minst för att det närmar sig sportlov. Och det vore väl skönt för alla sportlovslediga att kunna vistas ute. Snöbrist lider vi då inte av!Men undrar ju hur stor vårfloden kommer att bli ett år som detta?
När all denna snö ska smälta så lär det ju bli himla mycket vatten.

Man kan ju tycka att detta borde ju vara bra med tanke på elpriserna som just nu är skyhöga. Om nu bara de elbolagen som har vattenkraft som en livlina är förberedda på stora vattenflöden till våren vill säga. Men troligen kommer de att släppa igenom en massa vatten genom sina magasin och inte ta till vara all den ström som detta kunde ge. Så var det ju sist det var stora vårflöden. Då påstods det att de inte hade kapacitet att lagra elen.... vi får väl hoppas att de har tänkt om nu. Med dagen elpriser törs man ju knappt tända en lampa längre!

Tänk om man kunde pausa sig själv eller omgivningen!

Kom att tänka på det igår kväll när jag kommit hem från Stockholms sus och brus. Tänk dig att man går mellan T-centralen och Centrastationen i Stockholm mitt under rusningstid (som jag gjorde igår). Det är ett himla liv och folk springer som tok kors och tvärs. Tänk om man då hade en liten dosa i fickan så att man kunde pausa alla andra....som då skulle stanna upp och liksom frysas. Och så kunde man själv bara glida vidare i  lugn  och ro där ingen störde! Skulle vara praktiskt!

Eller om man befinner sig någonstans där man helst inte ville vara (typ hos tandläkaren)...och då kunde pausa sig själv (men då måste ju det finnas en tidsintälld variant). Så att tiden rullade vidare och man själv bara tar en paus från den.

När pausandet var klart så skulle man vips flyttas till nutid igen....(och t.ex. tandläkarbesöket var avklarat utan att jag märkt det).

Men det är klart det skulle ju inte funka om alla hade sådana där dosor....
Ibland skenar fantasierna iväg med en.

Men låt oss fantisera lite mer! Allt man kommer på är ju inte genomförbart men rätt vad det är kommer det en fantasi eller idé som faktiskt går att genomföra!

Efter att nu har gått en tvådagars utbildning i Photoshop inser jag att allt som jag trott varit yrkes skicklighet är en BLUFF.

Jag trodde att det var duktiga fotografer som åstadkomma mirakel via sin fotografering. Men nu inser jag att vem som helst kan åstadkomma detta. Det mesta går ju att fixa till via datorns hjälp. Men visst grundmaterialet behövs ju men mycket kan ju fuskas till också.

Nu handlar det om att få tid att träna in det man lärt sig. Jag verkar ju ha "teflonminne". Man undrar ju vad det beror på?

Det vi gick igenom igår var plötsligt helt borta idag. Men en tröst var ju att det verkade vara likadant med de övriga deltagarna på kursen. Det kändes ju bra att jag inte var ensam om detta dilemma.

Nu gäller det ävl bara att träna! Det man inte nöter in har ju en förmåga att försvinna.

Ska i alla fall bli skönt att lämna Stockholm och äka hem. Sitter just nu på Arlanda och inväntar mitt flygs avgång. Men jag har stoppat in öronpropparna redan nu för att slippa alla störande ljud som ställer till det för mig pga ljudöverkänsligheten. Hoppas att ingen kommer fram och vill prata och tycker att jag är dryg som inte hör dem!

Photoshop utbildning i Stockholm i två dagar. Hade först tänkt avboka det hela pga att jag varit sjuk sista månaden och fortfaranda inte alls är återställd och sjukskriven på halvtid denna vecka också.

Men jag  beslutade att jag skulle åka i alla fall. Utbildningen var ju betald, flyg och boende också bokat och betalt. Men min man sa imorse att jag inte var riktigt klok (men det trodde jag att han redan visste). Han menade att jag skulle flytta fram det hela och att min hälsa var mycket viktigare än kostanderna i detta fall! Han har säkert alldeles rätt i det! Men jag är ju en "tjurskalle"....har jag bokat något så ska det mycket till innan jag avbokar.

Så nu blir det två dagar som blir lite extra jobbiga men så har jag ju gjort min vecka sen och kan vila upp mig några dagar.

På flyget ner i morse var det hysterikst jobbigt då jag är så ljudkänslig pga av infektion i hörselnerven. Det var tur att jag hade tagit med mig öronpropparna som jag kunde plugga igen med, annars vet jag inte hur det hade gått!

Väl framme på Arlanda så var det Arlanda Express som gällde. Men en av avgångarna var inställd så då nästa tåg kom in så skulle dubbelt så många personer pressa in sig. Så det blev till att stå och balansera i 20 minuter "som en sill" tillsammans med alla andra tämligen stressade resenärer. Man kan ju tycka att då dessa Arlanda Express biljetter inte är särskilt billiga så borde man som resenär få någon form av kompensation då man inte ens kan få en sittplats och då detta beror på att de ställt in en avgång! Men icke då....det var bara att betala fullt pris och sedan stå och vingla omkring i 20 minuter.

Så var man i Stockholm då! Ett mycket slaskigt Stockholm! Det har snöat blötsnö nästan hela dagen för att fram mot eftermiddagen övergå till mer regnliknande. Gatorna består nu av 15 cm slask! Måttligt kul att dra en resväska på.

Men nu har jag klarat av den första dagen och det gick hyfsat dels pga att jag knaprade värktabletter hela dagen och att kursen var mycket intressant och rolig. Vet inte hur det hade gått om det varit en tråkig föreläsnings variant eller ett mer. Nu fick vi ju varva genomgångar med praktiskt arbete vilket lättade upp det hela markant!

En heldag kvar och sen hemåt igen! Tur att hotellet bara ligger tvärs över gatan så jag slapp i alla fall harva runt en massa. Nu blir det bara sängläge och vila till imorgon bitti!