Jobbar hemifrån idag. Efter att ha haft en natt med spring mellan sängen och toaletten. Usch och fy!

Har suttit hela förmiddagen framför två datorer. Min jobbdator hade inte lust att koppla upp sig mot kommunnätet. Så min mail fick jag sköta från hemdatorn och alla dokumenten från jobbdatorn. Ett himla jobb att med "minnepinne" flytta över alla dokument som ska vidarebefodras. Nu före lunch hängde sig hemdatorn och mailen la ner....Varför verkar inte tekniken vara med mig?

Ja, ja lunchdags då...men varför lunch?...min mage vill inte ha något idag det får bli lite vatten och en skorpa eller två!

Stekande sol i mitten av maj och aprilväder i slutet av samma månad.
Det är spännande vädertid vi lever i.

Idag har det sannerligen varit en "allväders" dag. Jag skulle åka in till lasarettet och uppvakta min mamma på morsdag och det var en märklig upplevelse:

• när jag åkte från Hjåggsjö så vräkte regnet ner och det åskade
• när jag kom till Mosjö (4 km hemifrån) så var det helt torrt på vägen
• när jag kom till Hössjö började det klarna upp
• när jag så kom till Umeå sken solen så varmt och fint från en klarblå himmel
• medan jag besökte mamma började det dugga lite ute
• när jag tittade ut genom fönster på salen när jag skulle åka hem spöregnade det utanför
• när jag sedan hade gått genom lasarettets korridorer och kom ut genom centralhallens huvudentré så sken åter solen från en klar himmel
• på vägen hem var det duggregn och sol varannan kilometer
• väl hemma igen så var det soligt och fint och inte ett moln
• men när jag kom in och varit hemma i typ 10 minuter så regnade det för fullt
• och efter ett par minuter var det både sol och regn och nu lyser solen så fint och inte ett moln så långt ögat kan nå

Nog är det väl bra märkligt att det ena stunden är klarblå himmel och inga moln och i nästa stund kan ösregna. Och det blåser ju knappt heller....hur kan regnmolnen helt plötsligt vara här och sen efter en "pytte" stund var helt borta.

Äldsta dottern fyller 18 år idag!
Jag fattar verkligen inte var tiden har tagit vägen...18 år!

Småbarnåren gick på något sätt i "lagom" takt men från det att hon började skolan har ju tiden bara rusat iväg och den verkar bara gå fortare och fortare!

Funderade på hur det kändes den dag jag fyllde 18 år...känns ju både som om det var alldeles nyss och samtidigt som om det var en evighet sedan. Men jag minns fortfarande känslan...= NU är jag vuxen! NU får jag bestämma själv!

Men blev det så då? Är man verkligen vuxen då man fyller 18 och får man bestämma?
Svar nej...man är nog inte vuxen vid 18 år och man får långt ifrån bestämma själv. Kan fortfarande känna att det är någon annan som styr mitt liv och det bara är en liten liten del som jag faktiskt kan styra själv!

Men det är ju ändå något visst med att "bli myndig"...men det känns ju lite konstigt att dottern blivit så stor så snabbt! Själv har jag ju inte blivit äldre (om jag inte ser mig i spegeln i alla fall).

Sitter på Arlanda och väntar på att få gå ombord på planet.

Nu ska jag hem efter två dagar i Stockholm....hem och vårda min sjuka man. Han ligger nerbäddad i 40 graders feber stackarn. Så nu blir det att ta på sig "sköterskestassen" och starta vårdprocessen. Han skulle ju behöva vara på benen i helgen, så jag får väl koka ihop någon hembrygd som lindrar, stärker och får honom på fötterna snabbt!

Undrar just vad jag ska blanda ihop för något spännande! Någon som har tips?

Morgonen började med att jag klev upp typ kvart i fem för att jag skulle med flyget kl.7.00 till Stockholm för att delta på en konferens.

Jag hade tänkt lifta med min man till flygplatsen när han skulle till jobbet. Men efter ett par minuter kom ett "lik" in till mig på toaletten. Det visade sig vara mannen i huset som kom inraglande med 39 graders feber, Oj, då det var ju inte så bra.....vad göra?

Jag tog ett snabbt beslut.....jag tar bilen till flyget och ställer den på långtidparkeringen. Men då var jag tvungen att åka en liten stund tidigare vilket innebar att frukosten fick stryka på foten. Ja, ja tänkte jag...jag kan ju alltid äta frukost på planet.

Så iväg....parkering....inchekcning och så in i planet och upp i luften! Efter att skylten med säkerhetsbältet släckts så säger en röst i högtalarsystemet:: - På denna korta resa som ska ta er till Stockholm kommer vi inte att ha någon servering!

Oj då, hur gör jag nu...kollade snabbt i programmet för konferensen och såg att det inte skulle serveras något förrän kl.12 då det var lunch.

Ja, vad göra...då kom jag plötsligt på att jag hade glömt att ta min blodtrycksmedicin och inte heller fått med mig några piller.
Det är ju bra konstigt, detta gör jag varje morgon på ren rutin, Då jag öppnar skåpet för att ta fram kopp eller glas ser man ju medicinburken och tar min medicin. Om jag inte äter frukost som vanligt och inte öppnar skåpet så glömmer jag genast bort medicinen också. Jag brukar alltid ha en AKUT burk i min handväska så att jag kan ta min medicin om jag skulle ha missat det på morgnen. Men jag har bytt handväska och glömt att flytta över burken.

Så nu stod jag i Stockholm utan vare sig frukost eller medicin i min mage. Det första jag tänke på var att hitta ett Apotek som hade öppet redan kl.8.30 på morgonen. Detta lyckades jag med och sen satt jag där på min bänk i kön och väntade. Och vad händer när det blir min tur....jo, jag har inget recept på min medicin utan jag hade tagit ut min ranson redan.

Ja, ja... jag började gå mot hotellet för att lämna mitt bagage och gick förbi en liten kiosk som sålde mackor så jag tänkte att om jag inte får i mig något innan lunch och inte har tagit min medicin så kommer jag nog inte att kunna prestera heller så jag stannade till köpte en macka och vandrade vidare. När jag hade lämnat mitt  bagage på hotellet och kommit fram till den lokal som konferensen skulle hållas i så kom nästa grej,,,,,de var tydligen så att det skulle serveras kaffe och macka innan konferensen började. Och jag som just i flygande fläng tryckt i mig en macka!

Medicinen då?
Jo, eftersom jag visste att "mannen i mitt liv" var hemma så ringde jag hem och bad honom kontakta min läkare och se till att läkaren mailade in ett recept åt mig under dagen. Yes, det fixade och efter lunch fick jag ett sms som meddelade att jag nu hade ett recept väntande. Så efter avslutad konferens kl.18.00 så lyckades jag hitta ett Apotek som hade öppet och jag kunde ta min "morgon medicin".

Nu är snart sovrummet omtapetserat och klart. Bara det där tråkiga kvar runt fönster och bakom element. Ja, och sen ska det ju byggas en ny sänggavel också.

Det borde vara som på alla inredningsprogram på TV. Det borde inte behöva ta mer tid än en timme inklusive två till tre reklampauser. Eller man borde åtminstonde kunna snabbspola förbi det där tråkiga...typ...spackling och slipning osv.

Men nu är det ju inte som på TV och det finns ingen snabbspolningsknapp i livet och tur är väl det egentligen. För tänk vad mycket man skulle spola förbi om man kunde. Och då skulle man säkert gå minste om en massa intressanta saker.

Dessutom skulle man ju åldras mycket fortare också. Nej det är nog bra som det är...även om man ibland (eller ganska ofta) måste göra sådant som man inte tycker är så  kul.

Imorse när jag åkte till jobbet fick jag rött ljus på Nyliden, mellan Hjåggsjö och Vännäs. Ett rödljus här tänkte, jag och vaknade i alla fall till ordentligt från min "måndagsmorgons dvala".

Bredvid trafikljuset stor en skylt "Invänta Trafiklotsen"...efter ett par minuter med rött tröttnade den bilist som stod framför mig och bröt mot lagen och körde. Men lydig som jag är så stod jag snällt kvar.

Efter ytterligare några minuter kom då denna trafiklots körande, vände bilen och körde in framför min bil. Det blev grönt ljus och man kunde läsa "Kör bakom trafiklotsen" på en skylt på lotsens bil så det var bara att lyda och köra efter.

Efter att ha kört typ 2 km bakom lotsen på fel sida vägen kom vi så fram till det vägarbete som pågick, där de hade kladdat lim på vägen och höll som bäst på att lägga ny beläggning.

Yes så himla skönt....nu kanske vi slipper köra slalom efter denna vägsträcka.

Men under dagen så har jag funderat lite...varför en trafiklots? Hade det inte bara räckt med trafikljus som det brukar vara vid vägarbeten? Tänker på den stackaren som ska köra trafiklotsbilen fram och tillbaka hela dagen. Vilket tråkigt jobb! Eller kanske handlar det om att skapa nya arbetstillfällen? Och särksilt miljövänligt kan det ju inte vara heller!

Men, men huvudsaken är ju att den dåliga vägen nu blir fixad!
Det är vi "inomkommunala" pendlare glada för!

Så var denna pingsthelg till enda! En helg som präglats av konfirmation och samvaro.

Efter avslutad konfirmationsgudstjänst idag bar det iväg hemåt med släkt och vänner. Dags att uppvakta konfimanden...men vad säger man Grattis, Lycka till?!?!? eller vad?

Vår dotter tyckte inte det var något att fira...hon tyckte att det är så sorgligt att konfirmationsåret är slut. De har ju haft det så otroligt kul och hon kommer att sakna det. Tror att det var många som med henne kände så här denna dag.

Gruppen av konfirmander var inte så stor detta år bara 12 stycken, vilket har gjort att både ledare och konfirmander har lärt känna varandra och kommit varandra närmare.

Kompisar som de inte umgåtts så mycket med de senaste åren har plötsligt hittat tillbaka till varandra. Och flera har fått helt nya vänner.

Måste ge en stor eloge till ledarna som har varit helt otroliga, de har verkligen bjudit på sig själv och gjort ett fantasktiskt jobb...TACK TILL ER ALLA!

Som förälder är det så härligt att se hur konfirmanderna under året har utvecklats och kommit att betyda så mycket för varandra! Jag tror att det är många av våra tonåringar som ibland behöver stanna upp och fundera lite, inse att alla duger som de är och att vi alla finns till för varandra!

I dessa tider med alla krav som ställs på var och en gällande utseendefixering, betygshets och att hela tiden behöva mätas med andra är det tufft för många. Det är ju inte bara ungdomar som känner av denna inre stress att hela tiden ligga på topp och prestera. Vi vuxna bör också stanna upp och ta oss en funderare ibland...något vi gör allt för sällan!

Festkvällen för konfirmanderna på Missions- och Pingstkyrkan i Vännäs blev en lyckad tillställning där både konfirmanderna och ledarna bjöd på sig själv.

Vi som föräldrar fick reda på både det ena och det andra om såväl våra fantastiska ungdomar som om de ledare som skött konfirmationsundervisningen under det år som gått.

Det blev en rad glada och igenkännande skratt i salongen och rätt mycket
AHA- upplevelser!

Maten som serverades var toppen och jag vill därför rikta ett tack till Margareta och paret Hägglund som var de som slitit hårt med att få till menyn!

Nu väntar vi med spänning på själva konfirmationsgudstjänsten....

Ooops...måste rusa har en tårtbotten i ugnen....(kanske lite sent att baka klockan är ju snart halv ett på natten men vill man så går det!

Har besökt mamma på lassa idag på förmiddagen, sen förbi affären och hem och tokjobba.

Imorgon ska nämligen yngsta dottern konfirmeras och det vär en hel del som ska fixas. En radda av släktningar och kompisar lär ju dyka upp här efter själva konfirmationen. Och man måste ju se till att de som kommer får något i magen.
Så det har varit ett himla hackande och skivande.

Men så kom jag ju på att "skit vad det ser ut här hemma". Vi håller ju på att renovera på övervåningen och möbler och prylar är placerade överallt i huset. Det är ju inte heller så lätt att städa då det står en massa saker på fel plats hela tiden och överallt. Det blir liksom en labyrint man ska ta sig förbi.

Men, men ...vad göra....gästerna får väl ta det hela som det är! Huvudsaken är ju att det finns sittplatser och det gör det ju.

Nu ska jag kasta mig i duschen och fixa till mig själv innan det är dags att bege sig till kyrkan för den festkväll "sista natten med gänget" som anordnas med middag och under hållning för konfirmander, deras familjer, ledare och pastorer. Ska bli kul!

Sen blir det hem igen någon gång sent ikväll och då får jag vär ta itu med att baka tårtorna inför morgondagen (hann inte det idag på eftermiddagen som jag hade hoppats på)...men den som spar han har "jobbet kvar"...

Nu sitter jag åter på tåget på väg hemåt efter några fantastiska dagar i Örebro.

Konstigt att man kan blir så trött av att bara sitta och lyssna. Känner mig helt tom i bollen. Men egentligen är det väl så att det är alldeles för fullt i bollen. Detta efter att fyllt huvudet med en massa nya intryck och kunskaper.

Men det som varit allra bäst är nog alla härliga människor vi haft förmånen att stifta bekantskap med. En del hade vi ju förstås träffat tidigare och det blev kära återseenden. Andra var för mig helt nya bekantskaper vilket varit jättekul.

Tror att vissa av de som jag träffat under dessa dagar är personer som jag kommer att hålla kontakten med länge framöver och där jag kan se att det finns saker vi skulle kunna jobba gemensamt med då våra förutsättningar liknar varandra och där vi så att säga har samma problem som ska lösas!

Ser redan fram emot nästa SKNT träff i Ronneby maj 2011.

Ja, vad är väl en bal på slottet? Den kan ju vara tråkig, värdelös och trist eller helt underbar! Något i den stilen sas i sagan om Askungen, Men det gäller inte för mig.

Nej, någon bal på slottet är det inte tal om utan mer en tvådagars konferens på slottet i Örebro. Det är detta som gäller för mig och Katarina idag och imorgon. (med lite tjuvstart med studiebesök igår)

Vi är på SKNT konferens. SKNT är en förening för Sveriges Kommunala Näringslivs Tjänstemän. Konferensen genomförs i någon kommun i Sverige en gång/år. Och i år är det Örebro som är värd (ifjol var det Malmö).

Den första dagen har varit mycket lyckad och givande med en blandning av föreläsningar, utställningar och erfarenhetsutbyte. En rad goda exempel och tips har också ingått. Men det som är bäst med hela denna konferens är att vi får tillfälle att träffa likasinnade. Alltså personer som arbetar med näringslivsutveckling. Ett ypperligt tillfälle att skapa nya kontakter, nätverk och att utbyta erfarenheter med andra. Det är nu vi inser att de problem vi arbetar med dagligen där hemma inte på något sätt är unika. Alla verkar kämpa med samma frågor och samma utmaningar.

Nu ikväll väntar middag och lite underhållning och framför allt nätverkande!

Idag har jag tillbringat två timmar på tåg mellan Stockholm och Örebro. jag och min kollega Katarina ska på konferens tills på fredag.

Att åka tåg dagtid tycker jag är kul, till skillnad från Katarina som redan efter ett par kilometer började anta en smått grönaktigt ton i ansiktet, Vad göra..jo det handlade om att agera fort och erbjuda henne min plats på tåget vilket innebar att hon fick åka framlänges och jag baklänges. Och efter ett par minuter hade hon återfått sin naturliga och vanliga ansiktsfärg. Även om hon som jag inte klarade av att jobba vid datorn under resan,

För mig är det inga som helst problem att åka baklänges, framlänges eller upp och ner om så skulle behövas. Jag är uppfödd i tranportnäringen då både min mamma och pappa har varit  busschaufförer.

Detta har för mig inneburit att jag redan från 3 veckors ålder varit med på många resor runt om i Sverige då jag har fått agera guide, reseledare och underhållare.. Många gånger har detta inneburit att jag kanske inte har haft en given plats i bussen utan hänvisats till de utryummen som funnits lediga för tillfället. Så att åka baklänges är för mig inga som helst problem!

Igår kväll skulle jag färga mitt hår och hade varit och införskaffat den hårfärg jag ville ha.

Men vad händer?
Jo, när jag plockat fram allt och ska sätta igång så upptäcker jag att den där flaskan med efterbehandlingsmedlet saknas. Vilken himla tur att jag inte hade satt igång och stått där med färgen i håret och sen upptäckt att ett av medlen saknades.
Hade ju inte varit kul!

Så det blev till att snabbt åka ner till Vännäs (8 km enkel väg) bara för att reklamera och få med mig rätt grejer hem. Vilken tur att affären inte hade hunnit stänga för dagen och att jag för en gång skull hade mitt kvitto kvar (vilket inte händer så ofta).

Men man undrar ju...hade tillverkaren missat att lägga ner den där sista produkten eller hade det varit någon klåfingrig kund som inte kunde skilja på mitt och ditt som varit framme?

Hoppas att det var ett fel från tillverkaren...jag vill verkligen inte tro att det finns folk som bryter en förpackning och plockar på sig delar av innehållet!

Hur som helst håret blev till sist färgat i alla fall!

Nu ska jag strax klippa till mina barn...ja inte slå dem utan bara toppa håret.

Det skulle ha varit gjort för länge sedan, men ni vet hur det är?
Har jag fullt upp så kan de och om jag kan så är de endera borta eller upptagna med annat.

Men det är väl det som kallas livet...detta med att få till livspusslet är inte så lätt!
Skam den som ger sig...nu verkar alla berörda vara hemma och ha tid samtidigt.
Undrar bara om någon av tjejerna har tid att hjälpa sin mor färga sitt hår också?

Hemma och laddar om inför en spännande kväll.

Vi ska iväg och planera bröllop!
Jag och gubben ska nämligen vara värdpar på ett bröllop i sommar och det ska bi hur kul som helst. Men tankarna far ju genom huvudet. Tänk om vi inte klarar det och bara rör till det hela. Det är ju vad jag förstår rätt mycket man ska hålla reda på. Dessutom ska jag ju viga paret i fråga också....spännande!

Men det ska nog gå....vi får väl reda på en del ikväll....Vad vill de att vi ska göra?
Hur ska vi lägga upp det hela och vad förväntas av oss? Det är ju inte så ofta man går på bröllop och alla bröllop är ju olika. Man vill ju att det ska bli den där drömdagen som brudparet så väl förtjänar. Det ska ju vara ett ljust och glatt minne för livet!

Så var långhelgen avklarad då och jag har just varit och hämtat yngsta dottern vid bussen i Vännäs. Hon har varit på konfirmationsläger i Hemavan sedan i onsdags.

Måste säga att det var en rätt så trött dotter som kom hem. Undrar just vad de har gjort...inte har de då sovit bort tiden i alla fall. Men de verkar ha haft hur kul som helst.

Har varit inne och jobbat hela dagen och knappt varit utanför dörren. Så när jag skulle iväg så kollade jag temometern och såg att yes det är 20 grader varmt ute...jag behöver ingen jacka. Men när jag kom till Vännäs blåste det som tusan och så började det regna. Så det var ett gäng huttrande föräldrar som stod samlade och väntade på att bussen skulle komma. 

Vad har jag lärt mig av detta då? Jo kolla inte bara på temometern utan kolla på himlen och på träden också innan du går ut...skenet kan bedra. Men det är ju rätt typiskt, så fort det är varmt någon dag så tror man att sommaren är här och inser inte att det faktiskt bara är mitten av maj och att än kan det vara rätt så kyligt.

Äldsta dottern har massor av läxor som ska avklaras denna långhelg. Hon har varit flitig och suttit vid böckerna torsdag, fredag och halva dagen idag. Men på eftermiddagen idag efter att ha suttit ute och försökt läsa sa hon plötsligt:

- Jag vill göra något annat nu! Orkar verkligen inte plugga mer.
Kan jag få tvätta bilarna?
Så glad ihågen åkte högtryckstvätten fram och hon körde fram ekepagen och satte igång. Nu har vi två glänsande bilar stående här utanför.

Och hon fick göra en annan läxa än skolläxan....att tvätta två bilar är ju ingen lek...men en bra läxa för en som snart fyller 18 och vars liv just nu kretsar kring att ta körkortet.

För visst är det så att bilvård är en viktigt del i körkortsundervisningen? Det handlar ju inte bara om att köra man måste ju vårda bilarna också!

Tänk ändå vad lite sol och värme gör med en människa!

Som vi har längtat...en hel lång vinter av väntan och så kommer den äntligen. Synd bara att jag hade så många inomhus grejer att fixa med idag så jag har inte hunnit ut bnågot alls...men imorgon blir det utejobb...hoppas jag!

Kristihimmelshelgen är ju helt perfekt placerad för att man ska kunna få möjlighet att fixa i trädgården, skura och olja altanen och få fram trädgårdsmöblerna!
Den där Jesus visste vad han gjorde då han planerade att "flyga iväg" just så här års och ge oss på jorden lite extra ledighet.

Varför är det inte som det var förr? Jag menar som man levde när barnen var små!

Då var det inte så himla omständigt att umgås. Man bara tog sitt pick och pack och åkte iväg till några vänner för en kopp kaffe och lite samvaro, och detta helt oanmäld. Numera ska allt planeras in i minsta detalj. Var tog spontaniteten vägen?

Tänkte på det idag då jag stod här hemma i köket och bakade och Pia ringde och sa:
- Har du en kopp kaffe? Tänkte titta förbi om en stund!

Innan hon hann komma så kom Mats och Linda förbi också. (Linda kom med en bok till mig som hon ville att jag skulle låna och läsa...tack för det Linda).

Så blev det kaffe och lite nybakat.....så himla kul!

Pia och jag blev sedan sittandes och surrade i flera timmar....och kom in på detta med att vi planerar så himla mycket nu för tiden. Förr var vi mer spontana...tog dagen lite som den kom! Om någon tittade förbi och barnens lek drog ut på tiden och vi blev hungriga så kollade man i kylen och lagade till något enkelt och åt tillsammans. Men nu ska man först boka en tid då man kan ses och sen måste huset städas och det ska iordningställas en tre rätters middag.

Hur kan livet ha blivit så komplicerat? Nej tillbaka till hur det var förr...ta fram spontaniteten och gör fler oplanerade besök hos varandra!

Nu var det helg...Åh vad jag gillar när det blir helg mitt i veckan!

Helt plötsligt får man en helg extra liksom! Och det är ju toppen att den infaller just nu. Jag tror att alla håller med mig....för visst är det så att just denna tid på året behöver man verkligen lite extra ledighet.

Det är ju bara att titta ut genom fönstret för att se att det har tinat fram en massa arbete där ute.

Men visst är det konstigt....jag vill å det bestämdaste minnas att när hösten kom hade vi plockat undan allt och gjort höstfint där ute....men var för är det då vårfult nu i samma trädgård?

Det är precis som om någon har varit och stökat till under det snötäcke som gömt allt. Det som i höstas var fint och städat är nu grått och trist!

Ja, ja det är väl så det ska vara det är bara att ta på sig handskarna och bege sig ut och sätta igång. Men det får bli sen...först måste jag sy en balklänning, baka lite inför konfirmationen som sker under pingsthelgen och fixa presenter till den 18 åring vi har i familjen i slutet av maj!

Men sen trädgården SE UPP FÖR DÅ KOMMER JAG!!!

Äntligen är det dags för en kortvecka! Det ska bli skönt att efter veckor som varit hysteriskt långa och fullpäckade nu få en vecka som är lite kortare. Även om de dagar som jag ska jobba är fullspäckade med möten och annat så känns det skönt att få lite luft i veckan.

Men det är ju klart att då man får lite extra ledigt så har man ju redan planerat in en massa man ska göra här hemma. Men det känns ju skönt att få lite extra "space" i hemmaarbetet också och inte behöva göra allt på kvällarna!

Det är ju konstigt att man inte bara sätter sig ner och njuter av våren istället för att planera in en massa då man är ledig. Det borde man ju göra med tanke på att våren är så kort. Ena dagen vårvinter och nästa dag försommar....man måste ju liksom passa på om man ska hinna se en skymt av våren!

För övrigt kan jag meddela att Hjåggsjöns is rev i helgen!

Yes...nu kan jag se ut genom vissa av fönstren i huset igen!

Idag hIar jag varit riktigt duktig. Efter att ha skjutsat barn till Vännäs, varit och hälsat på mamma på lassa, köpt konfirmationspresent till yngsta dottern har jag på eftermiddagen hunnit putsa 14 av fönstren. 31 fönster är visserligen fortfarande oputsade, men jag har ju i alla fall kommit igång och tagit de viktigaste fönstren.  
Bra jobbat...om jag får säga det själv. Jag har dessutom hunnit riva lite tapeter i sovrummet nu efter middagen!

Eftersom jag jobbade igår så har ju min helg varit väldigt kort, men jag tycker att jag har utnyttjat dagen hyfsat och hunnit undan en del. Det är konstigt, verkar ibland som om man  hinner mer på en dag än man gör på en hel helg.

Men det är väl så att man jobbar bäst när jag har ont om tid och mycket som ska göras!

Idag har vi haft Våryra med inflyttardag i Vännäs centrum.

Jag var på plats kl.8 i morse för att hälsa de första utställarna välkommen och för att bygga upp tält och iordningställa kommunens egen monter. Har sedan gått, stått och pratat med underbara människor hela dagen till kl.16....inte konstigt att jag känner mig helt slut i både huvudet och fötterna!

Närmare 60 utställare fanns på plats vilket måste anses som bra med tanke på att vädret var vårigt härligt och att det är i början på maj och det är mycket arbete som tinat fram i trädgårdar och sommarstugor.

Gatorna myllrade av besökare som ville fynda vid de loppisbord som stod uppställda, får information från de montrar som erbjöd detta, shoppa i ortens butiker eller ta del av de tomter som finns till salu i kommuen. Många passade på att träffa nya och gamla vänner som likt björnar tinat fram ur sida vinteriden.

Det har varit en härlig dag i solen och jag vill passa på att tacka alla som ställt upp på olika sätt under denna dag, både alla ni som kom óch deltog som utställare samt ni som kom som besökare.

Tack också till Erik, Håkan och Mikael som hjälpte till med upp och ned montering av tältet.

Sist men inte minst vill jag också tacka Marita för ett gott samarbete ´(igen). Det är alltid lika kul att jobba med dig i sådana här sammanhang och vi börjar ju har vanan inne nu efter att ha jobbat ihop med monterbyggen och mässdeltaganden ett antal gånger. Vi blir både snabbare och effektivare för varje gång!

Hjälp...jag har domningar i min tunga. Har haft det till och från hela dagen,

Tänk om min ansiktsförlamning är på väg tillbaka. Känner desperationen komma krypande. JAG VILL INTE!

Har ingen aning om det jag känner är något att oroa sig för men tankarna far ju.
 Förra gången (i slutet av januari) började det med domningar i läppen ena dagen och nästa dag brakade det hela lös. Hoppas verkligen att detta är falskt alarm!

Ska sova på saken!

Har just krupit runt på golvet och skapat ett mönster till dotterns balklänning. Hon ska följa en kompis på studentbalen i juni. Ett bra sätt att träna lite inför sin egen studentbal nästa år.

Det var länge sedan jag sydde en balklänning sist. Tänk att jag en gång i världen på heltid drev en syateljé. Känns som hur länge sedan som helst. De sista åren som företagare sysslade jag mest med produktionssömnad till skoterbranschen och med heminredning. Det var säkert nästan 20 år sedan jag sydde en balklänning sist.

Känner mig faktiskt riktigt ringrostig. Ska bli mycket spännande att se om jag kommer ihåg hur man gör! Tur att det är några veckor kvar...

Då flera har hört av sig och vill att jag lägger ut mitt vårtal som jag höll på Valborgsmässoafton här i Hjåggsjö så får jag väl falla till föga och göra det då...så här kommer det då:

Vårtal

Så står vi här samlade igen för att hälsa den så efterlängtade våren välkommen åter och med det ljusets och värmens återkomst!

Det är konstigt - det känns som om det var nyss vi stod här tillsammans för att hälsa våren 2009 välkommen. Ett år går så snabb!

Naturen har sin gång och årstiderna avlöser varandra.
Men skulle vi uppskatta våren som vi gör om vi inte först fick genomlida en lång, kall och mörk vinter?

Allt hänger ihop på något sätt. Ljus och mörker, liv och död.
Inför naturens lagar är vi alla underställda.

Våren är Moder Naturs vackraste föreställning och bjuder oss på många och smått omtumlande upplevelser.

Naturen är en märklig apparat, tänk att det funkar varje år.
Mycket i vår värld kan man ju förstå men detta med naturens skiftningar är inte så lätt.
Hur går det egentligen till när hela naturen byter skepnad år efter år?

Upphör man någonsin att förundras över
att det faktiskt blir löv på träden i år också?
Det som ena dagen ser ut som en död pinne
har nästa dag fått små, små löv…

Här uppe i norra Sverige kan våren vara väldigt kort.
Ena dagen vårvinter och nästa dag försommar!
Så det gäller att passa på att njuta…

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag är det Valborgsmässoafton men varför firar vi egentligen Valborgsmässoafton?

I våra historieböcker kan vi läsa att vi har firat valborgsmässoafton sedan urminnes tider.

Det hela började med en kvinna med namnet Valborg som levde i ett kloster i Tyskland på 700-talet och som blev helgonförklarad efter sin död.  Hon ansågs som bärare av jordens fruktbarhet och var åkerfältens skyddshelgon.

På 1800-talet blev det vanligt med eldar på Valborgsmässoafton även här i Sverige. Idag firas Valborg förutom i Sverige även i Finland, Estland, Lettland, Tjeckien och i Tyskland.

Men seden att tända stora eldar var inte enbart ett sätt att fördriva vintern, mörkret och kylan utan de första valborgsmässoeldarna i vårt land, tändes för att skrämma bort farliga djur.

Man brukade nämligen släppa ut korna och fåren i skogen den 1 maj, där de sedan fick gå och beta hela sommaren.

Runt omkring eldarna brukade man då leva om så mycket man kunde, slå på trummor, skramla med grytlock och skrika, allt för att skrämma bort det onda.

I dag skräms vi med smällare och fyrverkerier istället och hälsar våren välkommen med sång.

De mörka skuggor som idag skrämmer och hotar oss kommer i en helt annan skepnad. Idag fruktar vi lågkonjunkturen, oron i samhället, stigande arbetslöshet, ökat utanförskap och miljö-problemen betydligt mer än alla vilda djur, häxor, spöken och troll som var det som oroade våra förfäder.

Dagens finanskris, varselvåg och växthuseffekt är inte lika lätt att fördriva som forna tiders oknytt och rovdjur.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ikväll tänder vi inte enbart ett stort gemensamt bål utan var och en av oss får även tända elden inombords och bejaka den egna skaparkraften, framtidstron och kreativiteten.
Och glöm inte att vi har styrkan i varandra!

För vi vet att det kommer ljusare tider – oavsett om vi syftar på att vår kommer efter vinter eller att ekonomin vänder uppåt igen.

Våren – och valborg - är en enda stor hyllning till den förändring, förnyelse och växtkraft som vi bär inom oss.

Samtidigt som vi ska vara rädda om våra traditioner i livet då dess ger trygghet så tror jag att vi alla också behöver röja ut det gamla för att ge plats åt det nya.

Städa undan gamla projekt, avsluta sådant som hänger i luften, gå igenom högar som blivit liggande - allt för att ge plats åt något nytt.

Ett helt år av trädgårdsavfall ska brinna upp ikväll
för att sedan hälsa en ny trädgårdsperiod välkommen.

Elden symboliserar värme och ljus men också något som avslutar det gamla - och därmed lämnar plats för det nya.

För att vår framtid ska bli så ljus som möjligt krävs en stark gemenskap, en rejäl gnutta mod och stor tilltro till vår egen kraft.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Men som jag sa…Vi behöver alla varandra.
Våren och framför allt sommaren är tider för umgänge och samvaro. Det är under semester och ledighet som vi passar på att umgås med släkt och vänner.

Mina tankar går då till alla de som är ensamma, de som är sjuka och de som känner sig utanför. Ser dessa fram emot sommar och ledighet på samma sätt som vi gör?

Det kostar så lite att bry sig…Att gå in och hälsa på den där grannen som aldrig tycks få några besök eller den gamla sjuka damen som bor i just ditt trapphus.

Säg HEJ och stanna och prata med någon av de flyktingar som kommit flyttande till Vännäs och inte har så många vänner här ännu.

Ta kontakt med den där flickan eller pojken som alltid tycks gå ensam på rasterna i skolan.

Tage Danielsson har skrivit en kort liten dikt som så väl fångar hur mycket vi behöver varandra. Den låter så här:

"En droppe, Droppad i livets älv
har ej någon kraft att flyta själv.
Det ställs ett krav på var enda droppe.
Hjälp till att hålla de andra uppe."

Du och jag – Vi - är dropparna i vår bygd, vårt land och vår värld. Vi finns för att vi ska hjälpa varandra och stärkas tillsammans. Tillsammans kan vi åstadkomma så mycket mer än vad som är möjligt på egen hand.

Med gemenskap, framtidstro och hopp tänder vi nu tillsammans den inre eld som både värmer oss denna afton och som leder Vännäs framåt.

Och låt oss nu hälsa våren välkommen genom att förenas i ett fyrfaldigt leve för våren och en ljusnande framtid för oss alla:

Leve Våren
Hipp Hipp - Hurra Hurra Hurra Hurra!

Ja, plötsligt händer det och idag har det hänt!

Ansvariga för vägen mellan Vännäs och Hjåggsjö har ÄNTLIGEN tänkt göra något åt det gupp eller ska man säga jätte knöl (berg) som under en längre period har åsamkat en rad bilisters ilska!

Undrar just hur många som under bara den gångna månaden slagit sönder sina bilar i detta gupp? Sökert en hel del med tanke på alla bildelar som legat spridda över vägen.

Men nu när jag kom körande hemåt så såg jag till min stora glädje både vägarbetesskyltar och en grävare på plats...SÅ SKÖNT!

Hur länge ska man behöva vänta på en operation egentligen?
Ska kroppen vara helt slutkörd och alla värden körd i botten innan det händer något?

Nu har vår mamma gått med sina njurstenar i 3 månader och fortfarande inte fått någon tid för operation.....det finns inga tider säger sjukvården!

Mycket märkligt! Hon blir bara sämre och sämre för var dag som går! Idag var måttet rågat så det blev på nytt en ambulansfärd in till lassa!

Jag,  min bror och alla andra i hennes närhet klarar inte av att att se henne plågas längre och dag för dag brytas ner. Det är jobbigt att för oss som anhöriga att stå vid hennes sida och vilja hjälpa henne men inte kunna det. Vi kan inte ge henne rätt smärtstillande, vi kan inte ge henne dropp för att hålla hennes värden i balans. Hon har ju  nu ingen ork alls kvar! Och körd i botten hur ska hon då klara av ett kirurgiskt ingrepp och rehabilitering efter det?

Hoppas nu bara att det inte blir som det blev för två veckor sedan....de skickar hem henne igen med alvedon mot smärtorna och säger att de inte har någon tid för operation och att hon får åka hem och vänta (och bli allt sämre).

Vart är sjukvården på väg? Är det bara de som har privata sjukvårdsföräkringar som kan räkna med att få hjälp? Om man som vår mor är lite äldre, inte vill klaga och är van att klara sig själv, ska man inte ha rätt till hjälp då man blir sjuk då?

Varför planera? Egenligren helt onödigt...det blir ju sällan som man tänkt sig ändå!

Hade tänkt sätta igång och putsa våra 43 fönster idag, men det regnar ju så det blir nog inte av. Det får bli en annan dag istället. Det finns ju hur mycket som helst som tinar fram i arbetsväg så här på våren. Men det mesta kräver ju att man kan vara ute.

Det är bara att ta fram den där "att göra inomhus listan" istället och sätta igång och avverka punkter på denna.