Känner mig faktiskt rätt till freds med denna vecka..och redo för helgens bestyr!

Av någon konstig anledning så var jag redo för att åka till jobbet tidigt i morse. Så vad göra…?? Åka iväg tidigare än jag brukar eller göra undan lite hemma och sen bege sig?

Jag beslutade att jag skulle dammsuga huset innan jag åkte….jag hann dammsuga alla tre våningarna och sen åka iväg för att inse att jag var på jobbet i god tid innan arbetsdagen började. Konstigt…??? Jag åkte hemifrån 15 minuter senare än vanligt och var på jobbet i tid ändå. Tydligen är det så att den värsta "vägproppen" är mellan 7.30-7.40 men passerar man 7.40-7.50 så har det lättat och det är inga problem alls!

Rätt härligt att komma hem ikväll och veta att huset var dammsuget…detta ledde till att toaletterna fick sig en omgång också samtidigt som potatisen kokade och grytan stod på värmning!

= HÄRLIGT….det innebär att det är lite mindre att göra imorgon kväll…

Var tog "Lill-Lördagen" vägen?

Förr pratades det om att onsdagen hade något speciellt….det var "Lill-Lördag"…det var "mitt-i-veckans" festdag. Det hör man aldrig talas om nu för tiden!

Nu är det nya begreppet "Fredags-Mys"….det är full fart mot helgen…allt fokus ligger på helgen. Fredags kvällen är veckans myskväll…det ska vara god mat, mys framför tv´n, trevliga afterworks mm.

Kan tycka att jag saknar "Lill-Lördagen" att vi kan få fira lite "mitt-i-veckan-mys" och att vi inte lägger allt fokus på fredagskvällen och helgen.

Nej, fram för lite mys mitt i veckan….det kan vi behöva….och det är vi värda!

 Så himla häftigt!

En svensk kvinna på 96 år har sålt allt hon har och flyttar nu till Thailand….hon säger att hon inte trivs med ensamheten här i Sverige. Hon är less på att gå omkring och titta på väggarna….så nu drar hon.

Vad härigt med en kvinna i den åldern som faktiskt våga genomföra sin dröm och planera för framtiden…det inger hopp…det är aldrig för sent att börja om någon annanstans i världen….Inget är omöjligt och ingenting är för sent!

 Att jobba i Umeå till skillnad från i Vännäs har både för och nackdelar!

Har snart varit "Umeå-arbetare" i en månad nu och rutinerna börjar sätta sig. Det gäller att planera på ett helt annat sätt. Dels på morgonen, att komma upp i tid för att sedan pressa sig genom bilköerna på väg till jobbet. 

Jag fattar inte varför alla verkar vara ute och åka bil kl.7.30 – 7.45 och är placerade i rondellerna mellan Kullakorsningen och Statoil där jag ska svänga. Värsta proppen…vissa dagar är det kö hela vägen. Och inte är det bättre då man ska ta sig hem sådär vid 17.10-17.30….samma propp är det då också.

Hörde just på TV´n att vägen mellan Umeå och Vännäs är en av länets farligaste vägar, där många skadats i traktifolyckor de senaste åren. Och dessutom sa de att denna vägsträcka inte kommer att få några trafiksäkerhetsåtgärder inom överskådlig framtid!
Ja, ja vad ska man säga…KÖR FÖRSIKTIGT är väl på sin plats!

Nog om trafiksituationen för denna gång!

När man väl tagit sig till och från arbetet så är det dags att laga middag sådär vid 18-tiden. Vilken himla tur att man inte har småbarn som ska hämtas på dagis och som är akuthungriga och trötta vid hemkomsten. Sen är det faktiskt riktig skönt att efter middagen kunna sitta kvar vid bordet och prata i lugn och ro och inte behöva flänga iväg för att jobba kväll (något som tillhörde vardagen tidigare) eller om man inte skulle jobba kväll så var det något barn som skulle ha skjuts någonstans. Rätt härligt med stora barn som klarar sig allt mer själva! Även om det stundtals är rätt tomt här hemma! Men man vänjer sig väl!

Ännu en gång har det skett en olycka i korsningen på E12:an i höjd med OK i Vännäsby. Undrar just varför denna korsning är så drabbad?

Kan ju tycka att sikten på denna plats är god, men ändå händer det gång på gång olyckor just här! Troligen beror det väl på backkrön, svag kurva och för höga hastigheter.

Hur länge ska det då dröja innan något riktigt allvarligt inträffar? Det är väl som det brukar vara….inte förrän det sker en olycka ned dödlig utgång så sker det någon radikal föränding av trafiksäkerheten på en olycksdrabbad plats! Tråkigt att det ska behöva gå så långt innan något sker!

Får hålla tummarna att dagens olycka inte resulterade i några svåra personskador! Samt att ansvariga för trafiksäkerheten gör en översyn av denna olycksdrabbade plats innan det händer fler olyckor!

Har nu tillbringat 5 dagar här i ett varmt Italien. Temperaturen har legat på runt 32 – 33 grader och solen har gassat från en klarblå himmel.

Men som sagt…allt har ett slut och nu ska jag packa ihop mina saker och dra iväg mot ett höstigt och regnigt Sverige. Känns ju inte alls som det är det jag vill just nu. Men livet har sin gång och det finns mycket som väntar på mig där hemma.

Äldsta dottern lämnar jag kvar här i Italien då hon nu är inne på den andra veckan av sina studier i Milano. Allt verkar funka bra och hon stortrivs både i sin "nya" italienska familj och i skolan. Undrar när jag får se henne igen….känns lite konstigt att inte riktigt veta det! Men det löser sig! Om jag längtar efter henne så är hon ju faktiskt bara ett par flygtimmar bort. Och dessutom finns ju både Facebook, Skype och annan teknisk utrustning…

Nej nu ska jag se om jag lyckas få ner all salami, ost och annat jag shoppat i mina väskor och så sakta börja dra mig mot Linate flygplatsen i Milano!

I lördags skickade jag min äldsta dotter på export till Italien. Hur länge hon blir kvar där är det ingen som vet!?!

I måndags startade hon sin utbildning i det italienska språket på International School of Milano, något som hon både längtat efter och säkert gruvat lite inför också. Hon har pratat om att vilja göra detta i flera år, men planerna förändras ju rätt snabbt för dagens ungdomar….därför känns det ju extra kul att det nu verkligen sker..

Som mamma har man ju lite blandade känslor när man skickar iväg sin älskling så långt bort på obestämd tid. Men i det stora hela så glädjs jag med henne!

Det är ju nu som 19-åring som man ska göra en sådan här grej. "På min tid" var ju möjligheterna betydligt mindre med sådana här utsvävningar. Innerst inne så är jag nog lite avundsjuk på dagens ungdomar och alla möjligheter som erbjuds dem.

Att som hon få möjlighet att bo i en fantastisk italiensk familj (i Vännäs vänort Cameri för övrigt) ger henne unika möjligheter att snabbt komma in i den italienska kulturen och lära känna vardagen på riktigt. Dessutom har jag ju under mina 10 år med vänotsutvecklingsarbete lärt känna både regionen och massa härliga människor så jag känner mig helt trygg med hennes vistelse.

Ett plus är att det ger ju oss i familjen en anledning att resa till Italien lite då och då för att besöka henne och det är ju inte så dumt det heller!

Bara att önska henne lycka till!

Nu har jag jobbat en vecka hos min nya arbetsgivare Västerbottens Kuriren.
Tycker själv att jag börjar få lite grepp om vad det är jag ska göra och kan börja
bege mig ut på fältet.

Kul med nya inspirerande arbetskamrater och nya arbetsuppgifter. Den gågna veckan har varit full med möten och information. Det är mycket som jag ska sätta sig in i och många nya system som jag måste lära mig. Men det är ju tur att jag är en nyfiken skäl som gillar förändring och att lära mig nytt!

Tycker lite synd om mina stackarn kollegor. Jag känner mig stundtals som en rumpnisse "-Vaffö gör ni på detta viset?"

Att komma som ny på en arbetsplats är ju en stor utmaning för den nyanställda men minst lika utmanande för de tidigare anställda att ta in en ny medarbetare i gruppen!

Tack alla goa medarbetare för att ni står ut med mina kanske ibland knasiga frågor….!