Idag är det skottdag, den 29 februari. En dag som bara finns vart fjärde år!

Sist det begav sig 2008, begravdes min älskade pappa Olle Elofsson. Jag minns att det fanns de i vår bekantskapskrets och släkt som tyckte att det var en olämplig dag att ha en begravning på. Eftersom man inte har en årsdag att minnas!

Å ena sidan kan jag i och för sig hålla med om det, men å andra sidan kan jag känna att just denna dag räcker det om man har vart fjärde år!

Hur tänker jag då?
Jo, det har varit en extremt jobbig dag idag. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna så. Men när jag skrev på Facebook imorse om min saknad efter pappa så kände jag genast hur jag slungades tillbaka till just denna sorgliga avskedsdag! Hade gjort mig klar för att åka till jobbet med make up och allt med fick gå och tvätta bort allt och börja om igen. Utan att jag själv kanske tänkte på det hade mina tårar strömmat utmed kinderna när jag minns denna dag och alla känslor rann liksom över mig igen.

Jag vet inte om jag skulle orka ha en sådan här årsdag varje år! Jag vill hellre minnas pappa alla andra dagar av året inte bara på denna avskedsdag, 

Jag har dessutom väldigt svårt att besöka graven. Jag vet att det är fånigt! Jag vet att många besöker kyrkogårdarna för att minnas och "prata" med de vi inte har med oss.

Men det funkar inte för mig! Om jag vill minnas pappa och "prata" med honom så gör jag det hemma bredvid fotot på honom med ett ljus tänt intill. Eller ännu hellre går jag ut i skogen och sätter mig på en stubbe och "pratar" med honom! Det är där pappa hör hemma, här i blåbärsskogen i Hjåggsjö där han älskade att vara och där han tillbringat så mycket tid!

Saknar dig så min älskade lilla pappa som lämnade oss allt för tidigt!

Igår när jag slog upp ögonen och tittade ut var det minst sagt med skräck i blicken. Inte ett fotspår syntes, inte ens vägen kunde man se sådär 30 meter bort: Alla var vitt vitt VITT. 

Till saken hör av jag dels var ensam hemma och hade under natten mot lördagen drabbats av magsjuka. Att må pytom och inte ha en snöslunga till hjälp kändes inte kul!

Pust och stön, bara att he sig ut och ta fram spaden. Inte så kul att skotta blötsnö i vinande vindar och dessutom må så hilma illa och blir tvungen att med jämna mellansrum springa in på toaletten.

Efter 3 timmar gav jag upp och gick in. Tog en dusch och la mig på soffan och somnade. Och när jag nån timme senare vaknade upp och tittade ut för att se om allt mitt arbete hade varit förgäves och det drevat igen. Så vad ser jag, världens bästa granne Nisse Isaksson hade varit ute med traktorn och skottat bort de jättehögar jag lyckats få ihop.

Tack för att det finns de som inser när "en kvinna är i nöd".

När jag idag slog upp mina ögon och tittade ut så möttes jag av en vacker vintervy. Solen skiner från en klarblå himmel och det är dessutom en helt "lagon" temperatur där ute.

Tänk vad det kan skilja på två dagars "kika-ut-genom-fönstret-på-morgon-upplevelse"!

Men utifrån att jag låg magsjuk igår och inte fick i mig någon mat alls så valde jag att stanna hemma och delvis i sängläge idag. Känns betydligt bättre i magen idag. Men man vill ju skona sina arbetskamrater detta så jag tog det säkra före det osäkra. Tur att man man sköta mail och telefonkontakter via sängen i alla fall!

Men om magen vill så är jag på benen och fullt arbetsför imorgon.

Jaha, då var det dags igen!

snö…Snö…SNö…SNÖ…!!
Nu börjar jag tycka att det får vara nog!

Och så himla olämpligt! 
Hoppas verkligen att det inte kommer mer snö denna vecka!
Imorgon åker min snöslungekörare (mannen i mitt liv) upp till fjälls och blir där till söndag kväll. Jag brukar ju köra snöslungan själv men nu har vi införskaffat oss en större begagnad slunga till huset i Hjåggsjö och den gamla (som jag kunde köra) har vi tagit till huset i Vännäs.

Eftersom jag inte klarar av den vi nu har hemma så vill jag verkligen inte ha mer snö i mängder under resten av veckan. Det skulle ju innebära att jag kommer att få tillbringa hela helgen ute med snöstyraren. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkte mig! JAg hade ju tänkt hinna undan en "massa måsten" inne…

Så mitt hopp står till:
1. Att det inte kommer mer snö
2. Eller att om det snöar mycket så skulle det helt plötsligt uppenbara sig en
    snäll person med en traktor och erbjuda sina tjänster.

 Hörde talas om en ny amerikansk utredning!

Denna utrednng har kommit fram till att det räcker med bara 8 minuters vistelse utomhus per dag för att man ska hålla sig frisk och desutom visar utredningen att man blir man tydligen mer kärleksfull och omtänksam av dessa 8 minuter också!

Så gott folk, HE ER UT!

Det där plusset….?!

Har ni sett det, Plusset alltså? Ni vet det där omslaget till reklambuntarna som dimper ner i våra brevlådor måndagar och torsdagar.

Och som de dessutom görs reklam om på TV varje vecka! Kom att tänka på här om dagen när jag såg TV reklamen…Vem läser detta?

Jag har då aldrig någonsin tittat närmare på reklamen på Plusset. Jag ser det enbart som ett omslag för alla de enskilda reklambladen som finns i.

Jag brukar snabbt bläddra genom bunten enbart för att se att det inte smugit sig in någon räkning i högen. Detta medan Plusset fortfarande får vara omslaget! Sen tar jag bunten och stoppar det direkt i pappersinsamlingen.

Men jag undrar verkligen om det är någon som ser Plusset som just en del av reklamhögen? Jag kan vara ensam om detta, men för mig är det bara ett omslag!

Har hört att det är rena rama flyttkarusellen bland butikerna nere i Umeå centrum.
Har inte själv varit ner på stan något de senaste veckorna.

Men man har sett paniken i blicken på de som besökt stadskärnan och försökt sig på att snabbt uträtta sina ärenden. Man är ju som en gammal hund…man går rent vanemässigt samma väg som man alltid gör, för att inse att butiken man skulle till inte är där…

Men det verkar inte vara något man kan göra numera….tydligen så flyttar butikerna omkring till tillfälliga lokaler då ordinarie lokaler byggs om, byggs till eller renoveras.

Man får med andra ord tänka om och tänka nytt då man ska shoppa. Jag gillar ju förändring och det kan ju vara kul att få ett litet orienteringspass samtigt….(men det kräver ju att man sett till att man har tid för det också).

Kanske är något för Umeå C att organisera och anordna:
"Butiksorientering – hitta igen din butik"…..ett tips på lördagsaktivitet…
….kombinerat med en tipsrunda kanske…?!?!

Kunde inte komma mer lämpligt!

Jag tänker på stadsministerns uttalande om att vi ska jobba tills vi är 75 år!
Att han går ut och säger det dagen efter dessa hemska oranga kuvert kommit i våra brevlådor.

Är man inte nog deppad som det är när man tittat i detta kuvert?

Man undrar ju hur stor del av svenska folket som är nöjda efter att ha läst i sina kuvert? Skulle tro att de allra flesta känner som jag…oj då, blir det inte mer i pengar i pension efter ett yrkesverksamt liv!?!

Undrar också hur många som faktiskt orkar jobba tills de är 75 år? Tänker på alla de som genom livet slitit med tunga arbeten och redan vid 55 år har utslutna kroppar och drömmer om den dag de slipper kliva upp och gå till arbetet. Den dag då kroppen äntligen får lite rast och vila!

Är det meningen att vi ska slita och släpa tills 75 år och sedan dö knall och fall och inte alls hinna varva mer och njuta av ålderdomen, göra allt det som man drömt om och hinna umgås med alla man inte riktigt hinner med under sitt stressiga yrkesverksamma liv.

Men det är säkert en bra lösning för framtida åldringsvård…jobba till man är minst 75 år för att sedan snabbt dö och inte kosta samhället något i form av vård och omsorg!

Visst ör det underligt…ALLA pratar väder hela tiden….och klagar!

Okej visst är det kallt ute, men HALLÅ det är början av februari och vi har varit förskonad från köldknäppar hela vintern. Så varför klaga!

Dessutom är det ju så otroligt vackert när man tittar ut genomf förnstret en dags om denna. Snön ligger vit och gnistrar som kristall i solskenet….

Stanna upp och njut lite också….även om det är kyligt och biter i kinderna!