Förra året läste jag en undersökning i en tidning om att man inte var attraktiv på arbetsmarknaden efter det att man fyllt 46 år. Oj då kände jag som gick i jobb bytartankar och just fyllt 46. Bäst att skynda på innan ”bäst före datumet” gått ut!

Igår kväll läste jag en ny utredning. Där stod att man är som mest produktiv på arbetsmarknaden när man är mellan 45 och 50 år!

KUL, det måste ju betyda att i september i år kommer jag att vara som allra bäst och mest produktiv på jobbet! Eller hur? Då är jag ju precis 47,5 år alltså precis mitt emellan 45 – 50.

Det stod också att från den dag man fyllt 50 år så blir man bara sämre och sämre som arbetskraft! Ooooops måste skynda på då!!!!

Idag har vi firat äldsta dottern som fyller 20 år!

Fatta….20 år! Hur gick det till?
Jag minns när jag fyllde 20 år, tycker att det inte var så länge sedan. När jag var 20 år köpte vi huset vi fortfarande bor i! Men jag minns att jag tyckte att jag var ju stor och vuxen då! Men köpa hus som 20 åring var det då så smart?
Inget jag skulle råda min dotter att göra kanske! Men å andra sidan var det andra tider då! Låter verkligen knäppt att säga så, men det är sant! Det var annorlunda tider då. ”På den tiden” var det inga problem för unga att hitta jobb och försörjning. Inte som läget är för dagens ungdomar!

Dessutom så hade man inte samma drömmar och möjligheter som dagens ungdomar har. Då tänkte man annorlunda, utbildning på universitetet var det inte många som satsade på, inte heller detta med att ”tokjobba” spara och resa upp pengarna som dagens unga gör.

Det är väl det vi 60-talister kommer att göra i framtiden! Tokjobba, spara och resa upp pengarna! Det ser man inte minst på utbudet av resmål och äventyr som hela tiden växer. Tåg och båtluffning är numera något som ”vi äldre” kommer att ägna oss åt. Tiderna har liksom vänts upp och ner….men tänkt så mycket jag har ”o-gjort”!

Men när jag tänker tillbaka till den 28 maj 1992, så minns jag att jag tänkte, vilket litet mirakel jag håller i min famn! Vad ska det bli av denna lilla varelse? Och nu sitter jag här med en helt fanastisk 20 åring och kan tillsammans med henne diskutera livets mening och framtida utmaningar! Stanna upp och njut och tacka för 20 härliga år och se fram mot ytterligare 20 år! Undrar just vad jag gör om 20 år….? Skit då är jag pensionär!

Läste i tidningen i morse om Umeå kommuns politikers nya och ännu galnare idè om att likställa uteserveringarna i stan!

Men var är nu detta?
Umeå kommun är utsedd till Kulturhuvudstad 2014 och varför inte nyttja detta på bästa möjliga sätt! Att försöka få allt i centrum att se likadant ut gör ju att staden helt förlorar sin själ. Det är ju just olikheterna i en stad som skapar dess kärna, dess kultur osv.

Jag tycker istället att de skulle anordna en tävling bland stadens uteserveringar!
"Vilken uteservering kan skapa den mest kulturinpirerande utformningen?"
Tänk vad mycket roliga och annorlunda mötesplatser vi skulle få då!

Vem vill komma till en stad där allt ser likadant ut?
Umeå skulle ju istället kunna locka en massa besökare genom att skapa en mångfald i utemiljön. En spännande upplevelse och en rolig utmaning för restaurangerna!

Nej, fram för mer kreativitet i det offenliga rummet!

Idag skulle jag överraska ”mannen i mitt liv” med en weekend i Skellefteå! Med Vårmässa, god o lyxig middag o övernattning på Skelleftå Stadshotell!

Först ville ”gubben” inte resa sig upp från frukostbordet om jag inte sa vad vi skulle göra (vilket jag vägrade). När vi till slut anlände Skellefteå o folkparksområdet var det. Fullständig kaos där! Det fanns inga parkeringar någonstans! Mannen som stod vid skylten ” Parkeringar” sa att det var fullt (vilket när vi väl kom in kunde se att det inte alls var). Men han sa att vi fick leta och att han minsann inte kunde rå för att mässan var så populär! Man undrar ju om han hade fått någon kurs i bemötande?!?!
Han var ju trots allt den första personen man som besökare mötte och borde ju förstå sitt uppdrag i arrangemanget kan man tycka!

Vi körde runt typ 20 minuter hit och dit och letade parkeringsplats! Överfullt överallt! Vi mötte dock en person som verkade ha en hopplös uppgift, nämligen en tjej från ett parkeringsbolag som åkte runt med en kamera och fotade alla som var felparkerade och skrev ut parkeringsböter! Men hallå! Kändes lite knasigt, här var det ett arrangemang som tydligen lockade folk från alla håll men där arrangörerna hade helt missar detta med parkeringar! Kanske skulle man istället försöka föra en dialog med arrangörerna!

Nåväl, till slut hittade vi en parkering (halvvägs uppe på Vitberget).
Då kom nästa problem…hur tar man sig in på området?
Chockade upptäckte vi att det bara fanns EN entré! Hmm….inte kundvänligt alls! Vi fick traska genom leriga gräsytor och geggiga pölar för att till slut hitta in!

Väl inne så kom nästa chock….vad var nu detta?
Mässområdet utomhus var helt oorganiserat! Det verkade som om de sagt till utställarna ”-Ställ dig där du tycker det passar!”
När vi efter cirka 30 minuter ville ha något i magen så var inte heller detta så lätt! Visst det fanns mat att köpa men de flesta av utställarna hade inte fattat att man måste visa upp via skyltar vad som fanns och hur man skulle shoppa! Sen när man väl fått sin mat blev man hänvisad till ett överfullt tält om man inte ville stå ute i duggregnet och äta!

Ja, ja tänkte vi, vi går in i ishallarna och kollar (min förhoppning var att där skulle vi minsann bli inspirerade). Men NEJ!!!! För det första var de två hallarna inte fyllda alls! De var fyllde till 75%!
Och vad var det för utställare!?!?! Var det första gången de ställlde ut eller? Deras montrar var inte ens inredda, i många av montrarna stannade vi upp, tittade på varandra och sa, undrar vad det är de vill sälja? Dessutom så verkade säljarna inte vilja sälja, de hade fullt upp med att prata med varandra eller sattes en stol och kollade i en broschyr eller en tidning!

Nej gott folk….lägg ner Vårmässan i Skellefteå och låt proffsen sköta detta med mässor!

Idag skulle jag överraska ”mannen i mitt liv” med en weekend i Skellefteå! Med Vårmässa, god o lyxig middag o övernattning på Skelleftå Stadshotell!

Först ville ”gubben” inte resa sig upp från frukostbordet om jag inte sa vad vi skulle göra (vilket jag vägrade). När vi till slut anlände Skellefteå o folkparksområdet var det. Fullständig kaos där! Det fanns inga parkeringar någonstans! Mannen som stod vid skylten ” Parkeringar” sa att det var fullt (vilket när vi väl kom in kunde se att det inte alls var). Men han sa att vi fick leta och att han minsann inte kunde rå för att mässan var så populär! Man undrar ju om han hade fått någon kurs i bemötande?!?!
Han var ju trots allt den första personen man som besökare mötte och borde ju förstå sitt uppdrag i arrangemanget kan man tycka!

Vi körde runt typ 20 minuter hit och dit och letade parkeringsplats! Överfullt överallt! Vi mötte dock en person som verkade ha en hopplös uppgift, nämligen en tjej från ett parkeringsbolag som åkte runt med en kamera och fotade alla som var felparkerade och skrev ut parkeringsböter! Men hallå! Kändes lite knasigt, här var det ett arrangemang som tydligen lockade folk från alla håll men där arrangörerna hade helt missar detta med parkeringar! Kanske skulle man istället försöka föra en dialog med arrangörerna!

Nåväl, till slut hittade vi en parkering (halvvägs uppe på Vitberget).
Då kom nästa problem…hur tar man sig in på området?
Chockade upptäckte vi att det bara fanns EN entré! Hmm….inte kundvänligt alls! Vi fick traska genom leriga gräsytor och geggiga pölar för att till slut hitta in!

Väl inne så kom nästa chock….vad var nu detta?
Mässområdet utomhus var helt oorganiserat! Det verkade som om de sagt till utställarna ”-Ställ dig där du tycker det passar!”
När vi efter cirka 30 minuter ville ha något i magen så var inte heller detta så lätt! Visst det fanns mat att köpa men de flesta av utställarna hade inte fattat att man måste visa upp via skyltar vad som fanns och hur man skulle shoppa! Sen när man väl fått sin mat blev man hänvisad till ett överfullt tält om man inte ville stå ute i duggregnet och äta!

Ja, ja tänkte vi, vi går in i ishallarna och kollar (min förhoppning var att där skulle vi minsann bli inspirerade). Men NEJ!!!! För det första var de två hallarna inte fyllda alls! De var fyllde till 75%!
Och vad var det för utställare!?!?! Var det första gången de ställlde ut eller? Deras montrar var inte ens inredda, i många av montrarna stannade vi upp, tittade på varandra och sa, undrar vad det är de vill sälja? Dessutom så verkade säljarna inte vilja sälja, de hade fullt upp med att prata med varandra eller sattes en stol och kollade i en broschyr eller en tidning!

Nej gott folk….lägg ner Vårmässan i Skellefteå och låt proffsen sköta detta med mässor!

Man borde ju tycka att det inte spelar någon roll var man bor, när det gäller tillgång till vägar och kommunikation! Alla betalar ju skatt till vårt vägnät!??

Men det verkar inte vara så!

Vi bor efter en ”bortglömd” vägsträcka! = vägen mellan Hjåggsjö och Pengsjö (via Ockelsjö) ….
vägen som de ansvariga glömt!!!

Vi har i och för sig bara 300 m grusvägen men den går inte att köra! Vilket innebär att vi för att ta oss hem måste köra typ en mil längre (på en lervälling.. med stundtals stora hål och diken att ta oss genom) ..!!!!

När vi ringde ansvarig och undrade om de inte skulle kunna fixa vår backe så att vi kan ta oss till jobbet imorgon bitti så fick vi svaret att ”- men vad hade ni gjort om nu bott på Holmön?” hmm man undrar ju hur de tänker!?!!

Okej, bor man på en ö kanske man kan förutse att det kan bli problem men bor man på en ort på fastlandet 3 mil från en stan där de flesta pendlar så tycker man ju att någon borde bry sig?!?!!

Blir spännande att se om man kan ta sig nerför backen utan att fastna och komma till arbetet morgon bitti!

Man borde ju tycka att det inte spelar någon roll var man bor, när det gäller tillgång till vägar och kommunikation! Alla betalar ju skatt till vårt vägnät!??

Men det verkar inte vara så!

Vi bor efter en ”bortglömd” vägsträcka! = vägen mellan Hjåggsjö och Pengsjö (via Ockelsjö) ….
vägen som de ansvariga glömt!!!

Vi har i och för sig bara 300 m grusvägen men den går inte att köra! Vilket innebär att vi för att ta oss hem måste köra typ en mil längre (på en lervälling.. med stundtals stora hål och diken att ta oss genom) ..!!!!

När vi ringde ansvarig och undrade om de inte skulle kunna fixa vår backe så att vi kan ta oss till jobbet imorgon bitti så fick vi svaret att ”- men vad hade ni gjort om nu bott på Holmön?” hmm man undrar ju hur de tänker!?!!

Okej, bor man på en ö kanske man kan förutse att det kan bli problem men bor man på en ort på fastlandet 3 mil från en stan där de flesta pendlar så tycker man ju att någon borde bry sig?!?!!

Blir spännande att se om man kan ta sig nerför backen utan att fastna och komma till arbetet morgon bitti!

Ikväll blir det min första After Work med mina nya kollegor! Missade ju förra svängen det begav sig, då jag inte kunde vara med. Ska bli kul att få möjlighet att sitta ner och svamla lite sådär efter arbetstid!

Det är ju egenligen så att man allt för sällan umgås "privat" med de personer som man tillbringar större delen av vardagarna med. Man borde göra det oftare!

Under dagarna har man ju bara rasterna på sig att prata om allt som inte rör jobbet. Dessutom är vi ett mycket pratgratt gäng vilket gör att man inte hinner prata så mycket om ditt och datt. Så jag ser fram emot kvällens svammel!

Sen tänkte jag försöka mig på tåget hem…undrar hur det ska gå?