Nu är jag äntligen tillbaka på jobbet igen efter 2 månader i sjuksängen!

Trodde att det skulle vara jobbigare än vad det visade sig att kliva upp på morgonen varje dag igen. Man hade ju liksom vant kroppen med sena filmkvällar och sovmorgon!
Men just detta har faktiskt inte varit så jobbigt, men desto värre har det varit att orka med heldagars jobb.

Det känns att kroppen varit inställd på vila! Totalt utan kondition! Blir helt slut av att gå från parkeringen 200 m och sen upp till kontoret på andra våningen!

Men nu är det helg och jag tycker att jag kan känna mig nöjd trots allt!
Att gå från hels sjukskriven till helt arbetande ska väl kännas. Förstår varför läkarna förordar 2 veckor med halvtidssjukskrivning vid jobbstarten!

Men nu blir det SPA bad i utomhuspoolen och invigning av den infraröda bastun som vi installerade här hemma här om kvällen, Men först en god middag kanske!

Sen lär jag väl slockna i soffhörnan!

Verkar som om detta med julstök går i arv!
Som barn minns jag hur min kära mamma flängde runt som en tok för att göra rent överallt i huset! Det skulle minsann vara rent överallt, från minsta kökslåda till bakom alla element, tak och golvlister samt alla tavelramar!

Julstädning hette det! Men på något sätt har denna galenskap gått i arv! Jag vet att det är helt galet, vem skulle titta bakom mina element under julhelgen? Troligen ingen! Det är ju mörkt större delen av dagen i december och vem bryr sig egentligen!?!?! Men detta beteende har följt mig genom åren! Jag har flängt runt och städat i alla vrår!

Men tydligen har denna press liksom blivit nedärvd på något sätt! Jag har inte tänkt på det så mycket förrän i år då jag är sjukskriven och inte klarar av allt detta fejande!

Så I år får det bli en ”light” variant! Jag skulle tro att det blir jul i vilket fall som helst! Eller som min sedan många år avlidna ingifta moster sa när hon som kock jobbade galet mycket med alla julbord under julmånaden:
” – Jag sätter fram igen tomtar i skiten och fy fan så julligt det blir!”

Mina vänner det blir jul i vilket fall som helst…så stanna upp och tänk efter för vem julstädar jag egentligen, för mig själv, mina gäster eller för att det är en nedärvd egenskap!?

Så här i juletider verkar det vara många som inte har riktigt koll på hur man shoppar och vad man egentligen har råd med! Här om dagen hörde jag ett reportage om julshopping och hur många som skuldsätter sig upp över öronen så här års!
Vad beror detta på kan man undrar? Är det allas krav på att julen ska vara på ett visst sätt och det är en jul i överflöd som gäller? En mamma som intervjuades sa att det är svårt att vara ensamstående med flera barn och en låg lön. Barnen ser och hör vad kompisarna önskar sig och ofta också får i julklapp och hon vill naturligtvis inte vara sämre. Så för att tillgodose sina barn köper hon numera alla sina julklappar på avbetalning! Och sen får hon strida och slita, jobba över och kämpa hela året för att i bäst fall hinna ikapp innan nästa årets julshopping!

Hur kan det ha blivit så kan man undra? Varför är det så att inte tanken räknas längre?
Helt galet att vi lever i en sån materialistisk värld att människor sätter hela sin ekonomi på kant för att ”göra som alla andra” = tokshoppa! Skulle önska att vi kunde bromsa upp lite och ställa oss frågan….vad är det viktigaste i livet? Troligen skulle vi värdera helt andra presenter, kanske mer umgänge med nära och kära istället för en massa prylar som kanske känns viktiga för stunden men snart blir en pryl bland alla andra!m

Här kommer ett julklappstips:
Satsa på egenhändigt tillverkade presentkort på fredagsmys istället!

Man kan sägs att det är på gott och ont som jag är sjukskriven!
Å ena sidan är det inte alls kul att tvingas vara hemma och försöka vila, men å andra sidan har man inget val!

När jag jobbar så jobbar jag till minst 120 % och vill ge allt och att ta det lugnt och inte jobba till 100 % Är liksom inte min grej! Så här när det gått 5 veckor efter operationen så känner jag att det äntligen har börjat vända och gå åt rätt håll i min rehabilitering.

Om man nu ska tvingas vara sjukskriven så är ju december rätt månad. Man kan lyssna på julmusik och småpyssla lite nån timme åt gången! Och dessutom kan jag ju se framåt att familjen snart har jullov och vi får möjlighet att umgås och mysa lite! Det skulle ju vara mycket värre om det var typ oktober!

Men se upp….jag kommer att vara fruktansvärt taggad och laddad när jag är tillbaka igen i januari!

Just nu är det en TV serie med namnet ”Jakten på det perfekta livet” som går på SVT1.
Programledaren Hanna Hellquist är helt fantastisk! Hon bjuder verkligen på sig själv och på sina egna tankar om livet!

Jag brukar egentligen tycka att denna typ av program är lite larviga! Men denna serie är verkligen toppen! Det hela handlar om alla våra och andras krav på hur det perfekta livet ska vara. Hur vi ska hitta den rätta, få de sötaste barnen på jorden, hitta det perfekta huset, hunden och bilen, koka vår egen sylt, baka paj från äpplen i vår egen trädgård, och ha det mest perfekt inredda hemmet! !

Men hallå…för vem gör vi detta!?!?!

Kolla in denna fantastiska serie på SVT1 på onsdagskvällarna!

Idag är det begravningsgudstjänst och minnesstund för vår älskade och saknade granne! Och jag kan inte vara där! Det känns så fel att jag ligger här hemma och inte finns med bland de sörjande! 

Som tur är så är både min man och mina två barn på plats. Men jag känner mig så otillräcklig! Inte för att jag kunnat göra det hela ogjort genom att delta. Men jag vill vara med. Jag hade så mycket som jag hade velat säga men som nu inte blir sagf!
Men då jag inte orkar vara uppe mer 1-2 timmar/tillfälle så funkar det ju inte.

Jag tror trots allt att familjen och de närmaste känner att jag finns med dem idag.
Även om jag inte rent fysiskt finns där!

Klockorna ringa så sakta till ro

Nu har Du funnit ett ljusare bo

Aftonens stjärna lyser såblid

Vila i frid. Vila i frid

Egentligen är jag emot all den avreglering som sker i dagen samhälle!

Men när det gäller Apoteket blir jag lite tveksam. Jag tyckte i och för sig att det funkade bra tidigare, men jag måste faktiskt erkänna att det är mycket bättre nu!

Förut  var det svårt för att inte säga helt omöjligt att köpa en förpackning alvedon eller en flaska hostmedecin efter kl.17.00 i Vännäs. Numera är detta inget problem, då produkterna finns på ett flertal ställen (ICA, Konsum, Statoil…ja ni fattar). Vet man vad man ska ha så är det ju inga problem att inhandla dessa produkter. Men om man inte vet vilket av alla märken som är bäst eller vad som skiljer dem åt så blir det ju ett problem. Personalen på dessa butiker kan inte något alls om dessa produkter och kan inte vara till någon hjälp!

Om man är på resa i Sveriges avlånga land är det lätt att hitta t.ex. ett kvälls (och nästan nattöppet) apotek. Vilket är toppen…..särskilt för mig som ofta glömmer att packa ner min blodtrycksmedicin när jag ska ut på resa, då är det ju smidigt att kunna (även på kvällstid) få tillgång till sin medicin!

Det är ju ett problem med att apoteken inte heter apotek längre, utan har alla möjliga namn. En del mer eller mindre passande…..men det kan jag ta!

Sen tycker jag att alla apoteken har tvingats till att "vässa upp sig" en aning. När man numera kommer in på ett apotek så behöver man inte vänta, man hinner gå typ 10 steg in i butiken så kommer en vänlig skäl fram och frågar om man vill ha någon hjälp med något…..fantastiskt! Dessutom har de börjat med merförsäljning (på gott och ont). Man får en massa "bra att ha" tips och tips på nya produkter. 

Tycker faktiskt att det har blivit mycket bättre efter avregeringen! Men detta gäller apoteken och inte alla andra avregleringar som skett!

 Det kommer att kännas i plånboken att vara sjukskriven! Jag tänker inte bara på detta med förlorad arbetsinkomst utan på alla idéer jag får av att ligga och titta i taket!

Men Ipaden i sängen surfar jag iväg till helt nya sidor än de vanliga!
Vi håller ju på att renovera toaletten här hemma. En vägg till det angränsade rummet är borttagen för att ge plats för vårt hemmaSPA.

Först tror man ju att det blir ju inte så mycket jobb, lite nya väggar, golv och tak. Men sen när man ska finplanera så inser man ju att det är mycket MYCKET mer. Allt från inredning till avlopp, el, lampor och vattenledningar. Sen vill man ju få till det personligt och stilrent också.

När man går ut på alla de inspirationssidor som finns på nätet blir man ju snabbt helt snurrig. Det fins ju hur mycket fint som helst! 

Stackars "mannen i mitt liv" som tvingas höra om alla mina nya idéer när han kommer hem från jobbet varje dag! Det mesta kan man ju numera köpa via nätet och behöver inte flänga runt på en massa affärer. OCh det är ju skönt!

Nu skulle man ju bara ha en liten trollstav för att dels trolla allt på plats samt för att trolla fram en hel hög med pengar!
Hmmm…..där är ju det största problemet….pengarna!
Man har ju inte lust att göra en lågbudget grej och ta det billigaste och sedan ångra sig och tvingas göra om allt igen. Badrummet har blivit till det rum näst efter köket som kostar mest när man ska renovera. Och just badrummet är dessutom omgärdat av en massa regel i samband med renovering.

Det får bli en rad kompromisser, pruta lite här och lägga till lite där för att få ett badrum som man kan trivas i under många år framöver!

Men det är ju tur att det inte är någon akut brådska med att få det klart. Vi har ju ett badrum til som tur är! Annars hade det väl inte funkat!

Nog har det hänt rätt mycket inom sjukvården under åren! idag träffade jag en dam här på sjukhuset som likt jag opererat bort livmodern. Men hon gjorde det på 60-talet.
Hon berättade att hon absolut inte fick kliva ur sängen på 3 veckor och var ett bagagerum paket.
Nog är de skillnad mot nu. Jag opererades på måndag morgon kom upp på vårdavdelningen vid 16- tiden och sen skulle jag upp och stå på mina ben och gå ett par steg redan vid 18-tiden.
Vilken skillnad! Undrar just hur lång rehab tiden var på 60-talet? Måste ju ha tagit hur lång tid som helst om man låg stilla så länge!

Igår var det så operationsdags!

Äntligen……som jag har väntat! Jag var inte orolig alls faktiskt.
Verkar som min omgivning var mer orolig än jag!
På på sjukhuset kl.06.50 och direkt i operationsstassen, skjorta med knytning i ryggen (helt omöjlig att knyta) samt ett par lustiga strumpor. Dropp kopplades in och ett gäng piller trycktes i mig.
Rast och och vila i 30 minuter och sen bar det iväg till operationsavdelningen.
Väl där möts jag av ett gäng iklädda pyjamas och med disktrasor på huvudet! Alla såg likadana ut, troligen för att man inte ska känna igen dem på stan!

Sen blev det till att kopplas upp med en otrolig mängd slangar och grejs. Tänkte att jag skulle kämpa emot och inte somna och det gick ju inte alls det!

Operationen tog väl sådär två timmar och sen blev det till att försöka vakna! Det var inte alls lätt. Kvar på uppvakningen blev jag i 6 timmar! Eftersom de inte kunde ge mig ryggbedövning pga diskbråcken så blev det lite fixande och trixande med smärtlindring. Men en morfinpump var ju toppen. Jag kan liksom ge mig själv smärtlindring….vilken uppfinning! När jag börjat kvickna till så insåg jag att det var en föredetta Vännäsbybo som var där och pysslade om mig!
Hoppas att jag inte var allt för besvärlig Eva!

Sen blev det med limousin (sjukhussängen) upp till vårdavdelningen. Väl däruppe så möttes jag av nästa föredetta Vännäsbo. Tack Anna för en god kvällsservice!
Inte nog med det….när nattpersonalen kom så var det ytterligare en Vännäsbo…..verkar krylla av dem här på sjukhuset! Nu var det Åsa som fick uppdraget att sköta om mig i natt!

Kändes tryggt att ha folk med Vännäs ursprung runt mig!