Hej igen!

Idag vill jag ta er med på en resa genom min passion för träning med min fyrbenta vän. Som en hängiven löpare har jag alltid älskat friheten som löpning ger mig, och när jag tog med min hund i min träningsrutin, förändrades allt. Låt mig berätta om hur träning med min trogna följeslagare har förvandlat mig till en starkare löpare och en gladare människa.

En Otrolig Träningspartner

För några år sedan beslutade jag att skaffa en till familjemedlem, blandisen Max. Max är en blandning av olika raser och är full av energi, precis som jag. Att inkludera honom i min träningsrutin var det bästa beslutet jag någonsin fattat. Han är den perfekta träningspartnern – alltid entusiastisk och redo att ge allt för att följa med mig på mina löprundor.

Motivation i Sin Renaste Form

En av de mest anmärkningsvärda fördelarna med att träna med min hund är den otroliga motivationen han ger mig. Oavsett väder, tidpunkt på dagen eller hur trött jag känner mig, behöver Max alltid sin dagliga dos av motion. Hans ivriga blick och glädjefulla skutt när jag tar fram löparskorna är en påminnelse om att träning är en glädjekälla, inte en plikt. Han är min personliga träningsmotivator och påminner mig om varför jag började löpträna i första hand – för att ha roligt!

Mellan Landsvägar och Skogstigar

Vi älskar att variera vår löpning. Ibland tar vi oss ut på lugna landsvägar där Max kan snusa runt och upptäcka nya dofter, medan vi andra dagar letar oss in i skogsterräng för en mer utmanande löpning. Det är en fantastisk känsla att springa genom skogen med Max vid min sida, som om vi båda är förenade med naturen.

Stärker Vår Samhörighet

Träning med Max har också stärkt vår band och kommunikation. Han har blivit expert på att läsa mina signaler och vi har utvecklat en unik förmåga att samarbeta. Att träna med din hund innebär att du måste vara uppmärksam på hans behov och förmågor, och det har gett oss en starkare känsla av samhörighet som går bortom ord.

Säkerhet och Ansvar

Sist men inte minst har träning med Max även lärt mig vikten av att vara ansvarsfull och säker när vi är ute på vägarna. Jag ser alltid till att Max är säkert kopplad och har sitt id-märke om något oväntat skulle inträffa. Det är viktigt att vara medveten om trafiken och vår omgivning när vi springer tillsammans. Max har ibland magproblem som alla hundar har, men dessa märks oftast när vi har tränat hårt tillsammans. Jag försöker att hitta rätt nivå men ibland är han väldigt känslig. Jag har pratat med veterinär men ska inte vara några stora problem, jag blev däremot rekommenderar probiotika för hjälpa Max med matsmältningen. Och det har verkligen fungerat! Jag började till och med själv ta probiotika, något som jag varmt rekommenderar. Vilken probiotika som passar bäst är svårt att avgöra, jag fick lite inspiration på testkost.se.

Avslutningsvis

Att springa med min hund har blivit en livsstil för mig. Det är inte bara ett sätt att hålla mig i form, utan det är också en källa till glädje och lycka i mitt liv. Max är inte bara min bästa vän, utan han är också min bästa träningspartner. Tillsammans utforskar vi världen och njuter av friheten som löpning ger oss. Om du har en hund och älskar att träna, ge det ett försök. Du kommer att upptäcka att det inte bara gör dig till en bättre löpare, utan också till en lyckligare och mer tillfredsställd människa.

Tack för att ni följde med på vår träningsresa idag. Kom ihåg att dela era egna erfarenheter av träning med hundar i kommentarerna nedan. Vi ses snart igen för mer inspiration och träningsglädje!

Kramar och träningsglädje,

Vilda

Nog för att jag och mina vilda djur älskar vintern, men nu börjar jag sakta komma in i vårkänslor och allt vad det innebär. Bara att höra fågelsången komma igång får mig att tänka på knoppar, vårblommor och grönska. Tror det snart är dags att köra en rejäl vårstädning och vädra ur vintern, jag vet inte varför men allt känns så nytt och fräscht när man gjort det. 

Ju närmare vi kommer maj blir jag allt mer och mer otålig på att komma dit. Sista april ska jag vara ute ur min lägenhet och då är det bara vanen, vägarna och skogen som väntar. Varken Nanna eller Gizmo vet om det än, att vi snart ska ut på vårt största äventyr hittills.

Hur får man sin katt att sluta kräkas på allt vad textil heter? Alla katter får ju upp hårbollar och kräks upp sin mat då och då, men Gizmo tar nog priset med var hon väljer att kräkas. Inatt kräktes hon i sängen. Igen. Jag förstår inte hur hon kan kräkas där hon sover?! Eller varför hon envisas med att alltid kräkas på mattor, eller på handdukar, eller på min tröja som ligger på golvet.

Jag funderar på att testa att köpa kattgräs och se om det kan hjälpa, men det är väl snarare om katten har svårt att kräkas. Och det har definitivt inte Gizmo. Hon har undersökts för kräkningarna hos veterinären vid flera tillfällen och hon äter specialfoder för det, men ibland verkar det som inget hjälper.

Det kanske är dags att hon utvisas till badrummet om nätterna, men mitt arma hjärta skulle nog inte klara av det. Jag måste hitta en lösning så att jag inte behöver slänga mig upp ur sömnen för att försöka rädda mina sängkläder. Gizmo, du gör mig tokig!

Nanna kommer nog aldrig bli riktigt torr bakom öronen denna sommar!

I slutet på förra veckan sa jag upp mig från mitt jobb utan att veta vad jag ska göra härnäst. Eller ja, jag vet ju vad jag ska göra härnäst; jag ska ut och resa! 

Nu räknar jag ner dagarna på min uppsägningstid av både arbete och lägenhet, sen bär det av med Nanna och Gizmo i vanen! Jag har sparat under en längre period och enligt min budgetplanering kan vi spendera över 5 månader på resande fot utan några större hinder. Och jag är så taggad!!

Sen känns det såklart lite ambivalent att överge både jobb och lägenhet för att göra gud vet vad det kommande året. Både familj och vänner tycker att jag gör rätt i att dra ett tag, även om de såklart frågar hur jag tänker inför framtiden med jobb och bostad. Som tur är så vet jag att jag alltid kan ta upp tråden och fortsätta jobba inom mitt yrke om jag skulle ändra mig. Men jag tror inte att det kommer hända. Under lång tid har jag känt att jag valt fel bana just när det kommer till mitt yrke och vad jag jobbar med. 

Jag är utbildad socionom och har nu jobbat inom socialt arbete ett tag. Jag hade vissa frågetecken om jag var på rätt bana redan under studietiden och tyvärr har dem aldrig riktigt försvunnit, utan de har följt med mig in i arbetslivet. Det är tryggt att veta att jag har min examen och alltid kan fortsätta arbeta inom socialt arbete, men just nu är mitt mål istället att skola om mig. Till hösten är troligast en biologikandidat på tapeten! Jag har övervägt detta sen rätt lång tid tillbaka och det var även mellan socionom och biolog som jag valde när jag skulle börja på universitetet första gången. 

Jag hoppas att alla pusselbitar kommer falla på plats under tiden och att jag kommer känna att jag gjort rätt val. Huvudsaken är att jag faktiskt kastar mig ut och testar något helt nytt, jag är säker att jag hade ångrat mig annars!

13 dagar in i januari 2020 och det känns som att 2019 års jul- och nyårsfirande gått så fort! Nästan som att det var ett helt år sen! 

Nanna är alltid supertaggad på att få komma iväg till skogen!

Dåliga skämt åsido så är jag väldigt taggad på att se vad som kommer hända under året som kommer. Jag hoppas att 2020 är året då jag flyttar, kanske byter stad eller län. Jag vet inte än, jag är öppen för det mesta just nu. Jag skulle vilja se något annat ett litet tag. Mitt mål är att kunna köpa ett litet torp någonstans där Nanna och Gizmo kan få komma ut mer, och även jag. Bara tanken på att ha en liten gräsplätt utanför dörren där jag kan släppa ut dem känns som en dröm. Jag saknar landet och ett lägenhetsliv verkar inte vara min grej. Jag håller alla tummar och tår att 2020 är året jag hittar det där torpet!

Idag ska vi äntligen komma ut till skogen så att Nanna kan få springa av sig ordentligt. Tror både hon och jag börjat tröttna på de promenadstråk vi brukar gå. Det känns också extra bra att få ut henne i naturen så hon får ordentligt med stimuleringen och motion. Sen att kunna skippa kopplet uppskattar både Nanna och jag, man kanske skulle kunna kalla det för en frihet?

Nu ska jag kolla upp var det pågår jakt så att vi inte råkar gå ut i en sån skog. Det hade säkert varit en upplevelse, men så mycket äventyr ska vi inte ha om jag får bestämma.

I helgen har jag och Nanna varit på besök i Norrköping. Även om vi båda föredrar landsbygdens stilla tillvaro är det är alltid lika kul att se hur Nanna hanterar ”storstads”-miljöer. I vanlig ordning är hon lugn som en filbunke ena stunden, sen skiftar hon till att vara ett litet nervvrak i nästa. Men så länge ingen främmande plast blåser i vinden så är hon coolast i stan!

Utforskar Norrköpings campus i Industrilandskapet

Till Nannas stora besvikelse (och även min) fanns det ingen snö i Norrköping. Vi fick några solstunder, men i mångt och mycket var det bara grått och regnigt utomhus. Jag passade på att få lite julhandel avklarad, även om vädret inte direkt gav mig någon julkänsla. Det är alltid kul med lite miljöombyte, men det känns också väldigt skönt att komma hem.

Jag har tidigare berättat om min campervan-resa tillsammans med Gizmo och Nanna. Tänkte dela med mig av en bild på världens mysigaste och nöjdaste katt, vi hade stannat till på en rastplats utanför Arjeplog när jag knäppte den här bilden nedan. Här låg hon och njöt större delen av dagarnas ressträckor.

Mysig katt i mysig tröja, påväg mot äventyr i Norge.

Det går inte att förneka att det krävdes mycket planering och efterforskning för att få den här resan att gå ihop, särskilt med tanke på vad Gizmo och Nanna skulle behöva under färden.  Som ni kanske ser på bilden så sitter Gizmo fast med ett slitstarkt bälte som är fäst i en säkerhetssele och bakåt i bilen. Detta för att hon inte skulle kunna flyga ur sängen om jag var tvungen att tvärnita. Samma sak gällde för Nanna där hon satt nedanför på golvet. Utöver säkerhetsanordningar var det främst kring Gizmos nödvändigheter som behövde efterforskas. Så länge Nanna hade säkerhetssele, koppel, handduk och mat så var hon nöjd. När det kom till Gizmo behövde jag däremot planera hur hon skulle hålla värmen, hur hon skulle kunna vara ute säkert utanför bilen och var och hur hennes kattlåda skulle få plats.

Ibland tuggade både Gizmo och Nanna på varsin grästuva.

Gizmo är en liten skör kisse så en värmande tröja krävdes för de lite extra kalla dagarna och nätterna. Det jag fick lägga lite extra tid på var att hitta en bra transportbur som inte tog så mycket plats och som inte kostade allt för mycket. Eftersom jag redan har en transportbur sen innan ville jag inte lägga allt för mycket pengar på en ny ihopfällbar. På Husdjursrevyn.se hittade jag tips om var jag kunde hitta en billig och mjuk transportbur och som gick att trycka ihop när den inte användes. Till skillnad mot transportburen blev det svårt att komprimera kattlådan, så den fick jag istället lägga upp en plan för det bästa sättet att förvara den på i bilen. Planen blev att den fick byta plats mellan reseläge och “stå still”-läge. När jag körde fick den stå bakom förarsätet där den gick att fästa, när vi stod stilla vändes framsätena inåt i bilen och då fick den plats bakom passagersätet under handskfacket. Det blev tillslut väldigt bra, Gizmo kunde få det lite privat när hon skulle på toa och kattlådan var även långt bort från säng och matplats när vi stod stilla.

Nu ser jag fram emot att vårens nya äventyr med Gizmo och Nanna i vår campervan. Vi hade det så himla mysigt, även om det också kunde vara mycket krävande till och från. Men mer om det en annan gång!

Även Nanna tänker över livets svåra frågor i badet

Vilket rusket väder vi har! Här hemma tar vi tillfället i akt och myser med en baddag. 

Jag brukar bada både Nanna och Gizmo var tredje månad, det har blivit lite av en ritual nu  efter så många år. På våra baddagar så kör vi borstning, kloklippning och sen ett avslutande bad på det. Nanna och Gizmo har lite olika krav på sina bad dock. Nanna behöver ljummet, nästan kallt vatten, för att inte bli överhettad. Gizmo behöver istället varmt vatten för att inte frysa. Det slutar med att Nanna får ha sitt bad i badkaret och Gizmo i en balja.

Nanna har en väldigt tacksam päls att tvätta, hon torkar väldigt fort. När jag torkat henne färdigt med handduken kör hon ett par rus runt omkring i huset, sen är hon nästan torr igen. Gizmo tar desto längre tid på sig att torka, det slutar ofta med att hon får ligga under en filt eller täcke ett tag efter badet.

Det är tidskrävande att göra vår badritual, men det är värt det. Jag vet att både Nanna och Gizmo får den päls- och klovård de behöver (Kan tipsa om Animigos kloslip gladahusdjur.se) och det betyder mycket för mig. Jag har också tur att ha djur som tycker det är helt okej att få sina klor klippta och sin päls tvättad.

Nanna tillsammans med Ugglan 2.0, må den vila i frid.

Nanna kan vara väldigt rädd för främmande ting. Även ting som inte är så främmande. Det är lustigt sånt där, idéer som hundar kan få. Jag har haft många olika hundar och jag vet att deras personligheter kan vara väldigt annorlunda, men en sån liten fegis som Nanna ibland är har jag aldrig varit med om innan. Oftast så låtsas hon som att vissa ting inte finns, hon tittar aktivt bort som att hon förnekar dess existens. Oavsett om det är känd eller okänd katt, lakan, köksspade eller vad som egentligen. Kommer den obehagligt nära går hon iväg sakta, med blicken är fortsatt vänd åt ett annat håll. Möjligtvis kastar hon några nervösa blickar över axeln.

Men ibland kan även Nanna övervinna sina rädslor. När Nanna får en ny leksak brukar hon så småningom samla nog med mod för besegra den, men hon behöver först gå igenom fyra faser;

• I första fasen behöver Nanna lära känna leksaken, såklart på avstånd först. Mycket viktigt.
• Andra fasen består av skräckinjagande förtjusning, där hon inte riktigt vågar leka med leksaken, men verkligen vill. Och gnäller därtill. Om inte Nanna går över till nästa fas faller leksaken in i den existensförnekelse jag skrev om tidigare.
• Tredje fasen fylls av tafatta försök att leka med leksaken, mer eller mindre framgångsrika.
• I fjärde och sista fasen är det som att Nanna, i jämförelse med tidigare faser, blir ett litet monster. Hon leker då ohämmat med leksaken, kastar runt den på egen hand och apporterar den. All rädsla är som bortblåst och hon är vildhund (tror hon) på nytt.

Andra rädslor kommer i omgångar, typ som att Nanna ibland får för sig att hon är rädd för sin matskål. Det spelar ingen roll att hon har ätit ur samma matskål i 4 månader bakåt utan problem. Därför har Nanna två olika matskålar, när hon blir rädd för den ena så byter jag till den andra. Nanna kommer aldrig ihåg att hon varit rädd för den andra innan den ena.

I somras uppfyllde jag en dröm jag haft under många år, jag skaffade en campervan. Efter premiärturen ner till Krakow i Polen i slutet på juli började jag knopa på var nästa resa skulle ta mig. Det resulterade i att jag tidigt i höstas åkte ut på en tre veckor roadtrip genom mellersta och norra Sverige samt norra Norge. Såklart var Nanna medbjuden, men även Gizmo fick följa med.

Gizmo är och har alltid varit en innekatt, så jag var nyfiken på hur hon skulle hantera livet i en van. Jag började med en invänjningsfas med kortare turer och några enstaka nätter för att se hur hon klarade av det. Hon var lite orolig under första åkturen, men efter det var det som att hon aldrig gjort något annat. Under våra tre veckor ute på vägen mådde hon som en drottning. Tillslut hade Gizmo ätit gräs i majoriteten av Sveriges alla län och även större delen av Norge. Grästuvan efter en lång åktur satt som en smäck varje gång.