Efter tandborstningen

aengel

Varje kväll efter tandborstningen och att ha bytt om till pyjamas var det dags. Vi samlades som familj vid någon av oss tre syskons bädd där vi hade en liten aftonbön. Med knäppta barnahänder bad vi:

”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader vår. Amen.”

Därefter sjöng vi en sång som för mig är så starkt förknippad med min tro. Den hör liksom till bönen ”Gud som haver”. Under flera år hade jag svårt att avsluta bönen utan att börja sjunga sången efter den.

”Det går en liten ängel bredvid mig säger mor.
Han har så vida vingar och ögon blå jag tror.
Han håller mig vid handen, då är jag inte rädd,
och när jag sen ska sova han vakar vid min bädd”

För mig är tron på änglar självklar, kanske mest som beskyddare men samtidigt som vackra gestalter. Bredvid min säng har alltid en liten tavla hängt som jag fick när jag gick på söndagsskolan Joy time. Jag fyllde fyra år och fick tavlan på min födelsedag. Tavlan föreställer en ängel som är vacker i sin dräkt och sina vida vingar. Bredvid ängeln går en liten flicka över en hängbro som på sina ställen saknar några brädor. Dessutom bär flickan en korg med några blommor. För mig är det förunderligt hur nån får för sig att måla en sådan tavla, där motivet känns så orealistiskt. Dels att en flicka skulle ha blommor i en korg och försöka ta sig över ett stup med dessa genom att gå över en trasig bro. För vem är det en realitet? Men också att en ängel skulle vara så finklädd och skir. Hade jag målat en tavla skulle det snarare vara sargade människor på väg i mörkret längs en vältrafikerad europaväg. I skuggorna skulle en härdad ängel stå med sina ruffiga men starka vingar, redo att ingripa så snart det skulle behövas.

Även om tavlan inte fullt ut stämmer överens med min bild av vare sig människans reella problem eller hur änglar ser ut så säger den mig ändå nånting. Den speglar min bild av hurdana änglar är, men också min bild av vem Gud är. Han är min trygga klippa och fasta grund, trots att jag inte alltid står på säker mark. Han kallar mig ut längs en del farliga vägar men låter också änglars beskydd och sin egen kraft skydda mig längs dessa. För mig har den här sången fått betyda mycket och kanske har jag inte till fullo insett det själv än. Ju mer jag mediterar över den desto större innebörd förstår jag att den har för mig.

Hur ser din bild ut av änglar och Gud? Och hur får du beskydd i den verklighet som du lever i?

Sayuri Kikuchi

Bli först att kommentera

Vanliga dagar

vanligadagar

Vanliga dagar. Den grå vardagen. Det låter väldigt grått och trist och något som man verkligen inte vill vara i. Den grå vardagen. Vilket konstigt uttryck. Visst kan det finnas grå vardagar, men det gäller i så fall även helgdagar. I Mölndal, där jag bor, är det vid denna årstid många dagar som är grå av regn, dimma och dis. Men dessa vardagar som vi i folkmun kallar för “den grå vardagen”, är de inte egentligen helt vanliga dagar? Vad är det för fel på dem? Mina vardagar är helt annat än grå, De är fyllda med olika färger och känslor, men grå….verkligen inte. I min vardag ryms det glädje, tro, ilska, förundran, jäkt, tvivel, lugn och mycket mycket mer. En konstnär skulle säkert kunna gestalta det i många olika färger, men knappast grå.

Sommaren 2013 hörde jag sången “Vanliga dagar” av och med Maria Gustin Bergström. Sången tog tag i mig när jag hörde den. Det kändes som om den handlade om mitt liv och den verklighet som jag befann mig i. En del dagar rullar på och märks nästan inte. Andra dagar kan vara mer kämpiga där ens tålamod sätts på prov och man längtar tills dagen är slut för att hoppas på en ny, bättre dag. Det som blev tydligt för mig i sången “vanliga dagar” är att oavsett hur dagen är så är varje dag en gåva från Gud. Oavsett vilka färger som dagarna är fyllda med så är de en del av det liv jag lever. Min bön och vilja är att låta Gud finnas med i alla färger som finns i min dag. Ibland kan det vara svårt att vara tacksam över den dag man fått. Då kan det vara bra att, när man sitter på sängkanten på kvällen, skriva ner ett “tack” till Gud. Det kan vara något kort, t ex “tack för att det regnade mindre idag än igår” eller “tack för mina vänner”. Känslan att lägga huvudet på kudden när man avslutat dagen med en tackbön är väldigt skön.

Sofia Lundberg
Vanliga dagar när allt rullar på
vardagens lista är så lång.
Tiden försvinner lika fort som den kom, 
jag förundras hur dagarna går.

Vanliga dagar när allt känns så lätt
allt liksom funkar av sig själv.
Tålamod, glädje är en grund för min dag,
ändå glad för små stunder av frid.

Är så tacksam för livet, alla dagar jag får
vet att allt är en gåva här för mig.
Vanliga dagar då timmarna går
vill jag leva i ljuset av Dig.

Vanliga dagar när allt känns så tungt.
Trötthet förlamar själens kraft. 
Inget fungerar och stubinen är kort och 
jag längtar till vilan Du ger.

Är så tacksam …..

Fyll mina dagar med närhet till Dig, 
påminn mig vad Du har att ge. 
Hjälp mig att minnas att Du går här bredvid, 
Du som delar mitt liv som det är.

Är så tacksam…..

(Text och musik Maria Gustin Bergström)
Lyssna på låten på Spotify här: http://open.spotify.com/track/01FlG0tq1wI1Ld2SHHCpPF

Bli först att kommentera

När jag ser Din himmel …

narjagserdinhimmel

Musiken utgör för mig en oerhört stor del av min tro. Både genom att vara det kanske viktigaste uttryckssättet, men också genom att jag får beröras och lyftas av andras musik. Det är ofta genom musiken, eller åtminstone med musikens hjälp, som jag får mina starkaste andliga upplevelser. Både av musiken själv, men också förstås av texterna. Och när det gäller just texterna, så förvånas jag ofta av hur otroligt rätt de prickar, hur de kan beskriva just precis hur jag känner. Dock ska man inte glömma vad tonerna till en text har för roll i hur vi tar till oss den – en text får ett helt nytt liv när den tonsätts.

Just precis så är det med en låt som har kommit att betyda mycket för mig – texten är till stor del hämtad ur Psaltaren i Bibeln och jag vet att jag stött på den innan jag hörde låten utan att anmärka något särskilt, men när jag fick höra texten tonsatt berörde den mig verkligen.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk
Stjärnorna och månen du fäster där
Vad är då, en människa
Att du tänker på mig i min nöd.

Jorden har Du ställt på stadig grund
Himlen har du spänt ut som ett tält.
Vad är då, en människa
Att du tänker på mig i min nöd

Men jag vet
Du hör min bön
Minsta suck når ditt hus, Herre
för jag är trygg, här i din famn
Alltid nära, led mig!

Jag, och jag tror många unga med mig, när man är i full färd med att ta beslut om sin framtid och blickar framåt och frågar sig hur livet ser ut om 10 år, kan bli ganska oroliga och rädda. Man vill vända sig till Gud man frågar sig om han verkligen hör en liten människas tankar i en så stor värld som han skapat. Men så kommer refrängen och tvivlet vänds i en oerhörd säkerhet om att Gud visst hör våra tankar, våra böner, och bryr sig verkligen. Mitt i all ovisshet och oro inför framtiden så kan jag alltid luta mig tillbaka mot det, det som jag vet helt säkert – att oavsett var jag hamnar och vad som händer, så kommer Gud alltid vara nära mig, och leda mig.

Sverker Rundqvist

Bli först att kommentera

Andakt

jesusforvarlden

Jesus för världen givit sitt liv… Ja, det är så den börjar, psalmen som följ mig sedan barnsben. Min favoritpsalm med text från Lina Sandell 1888. Hur kommer det sig kan man ju undra. Jag är inte kyrkvan från barnsben. I vårt hem sjöngs inga psalmer; ändå är det den som väcker min vilja på nytt. Allt är Madicken och Elisabets fel. Det var kassetbandet som var på då och då när det var dags att somna inför natten. Inför kvällen låg de och sjöng en vaggvisa, med vad jag alltid trodde var psalm 45. Men pilutta mig vad fel jag hade. Häromåret var jag uppe på vinden och letade fram bandet. Det visade sig att melodin är den samma men att texten var helt annorlunda! Dock är det ändå min favoritpsalm eftersom den ligger så djupt inom mig. I psalm 45 ger Sandell oss förståelse vem Jesus är. 1. Jesus offrade sig på korset- för oss att vi skall inse hur (2) älskade vi är, för att vi (3) skall lär oss att leva för honom.

Detta är både en utmaning och en trygghet. Vad bär du för berättelse dold i ditt innersta? Den berättelse som följt med dig genom livet? Vad är det för berättelse där melodin är den samma med texten kanske bytts ut? Våga denna dag att dela din berättelsen med andra.

En bön kan vara denna:
Herre, ge mig öppnade ögon för att jag skall förstå vad du gjort för mig. Hjälp att att förstå att jag är älskad av dig. Lär mig att leva, Jesus, för dig. Glad i din kärlek, ledd av dig.

Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.

Låt mig då, Herre, vara ditt barn.
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Lina Sandell-Berg 1889
 

/Pastor André Bertilsson, Luleå Missionskyrka

Bli först att kommentera

En klok scoutledare sa en gång ungefär såhär:

varjelitenmorgon

En klok scoutledare sa en gång ungefär såhär: ”Det är sångerna och bönerna som vi ger scouterna nu, som de bär med sig hela livet. När livet sedan blir mörkt och de vill höra av sig till Gud men inte riktigt vet hur, så kanske det är just den där sången eller bönen som blir början. Någonting de minns långt bak i sitt huvud som ger dem modet”.

Jag minns inte hur gammal jag var när jag åkte på mitt första scoutläger, däremot är själva lägret en händelse jag aldrig glömmer. Ett av mina starkaste minnen är att jag hittar en skärbräda med en text, och en ledare förklarar för mig att det är en sång. Vi sjunger den tillsammans några gånger. Sedan fortsätter vi med vad vi nu höll på med. Men inom mig har någonting hänt, inom mig fortsätter låten att spela. Jag fortsätter att nynna på denna sång hela lägret. När lägret är slut några dagar senare kan jag den utantill.

Sedan dess bär jag den med mig och varje gång livet blir tungt så hör jag mig själv nynna den. För mig är sången en påminnelse om att jag aldrig är ensam, Gud är med mig hela tiden. För ibland glömmer jag bort det, ibland tänker jag att Gud glömt mig. Fast sanningen är ju att han var där hela tiden, varje dag. Han var där och gav mig kraften att orka med den dagen också.

Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin

När din vardag blir för pressad
När problemen hopar sig
Vet att Gud blir aldrig stressad
Han har alltid tid för dig

Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin

Ina Klingstedt

Bli först att kommentera

2 Kor 3:17

2 Kor 3:17 säger:  Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

Det är den friheten som är så fantastisk! Det är frihet som sträcker en människa längre, djupare och bredare. När Herrens Ande griper tag i oss händer något mera. Sök det och du kommer att känna hur Guds vind spänner dina segel i livets farvatten!

 

Må Herren välsigna dig!

 

Bli först att kommentera

På tisdag är det fettisdag …

fasta

På tisdag är det fettisdag, en dag då vi kanske proppar oss fulla med semlor. Men vet du varför? På onsdag börjar nämligen fastan, och enligt traditionen ska man då avstå från mat i 40 dagar. I fjol satte vi ihop en fasteutmaning där du i stället för att fasta från mat varje dag, utmanas att fasta från andra saker eller fylla på med bra saker. Vi har nu uppdaterat utmaningen med årets datum så att du återigen kan lägga 40 dagar på att göra ditt liv lite bättre, steg för steg.

Hela schemat ser du här. Skriv gärna ut och sätt upp någonstans där du ser det varje dag. Varje fredag kommer vi att lägga upp en introduktion här till nästa veckas utmaningar som kan ge dig förslag på hur du kan genomföra utmaningarna.

Dag ett handlar om att välja något som du har svårt att avstå från, och fasta från det hela dagen, eller under hela fastan så det kan du börja fundera på redan nu. Nästa dag handlar det om att lägga mobilen åt sidan när du borde vara fokuserad på andra människor eller andra uppgifter. Den tredje dagen uppmanas du att prata med en främling. Kanske kan du förgylla någons dag bara genom att säga hej. Den fjärde dagen är utmaningen att skriva ett snällt mail/brev/sms till någon. Passa på att ge någon du tycker om lite uppmuntran.

Dessa utmaningar handlar om att ta sig tid att stärka sin relation till Gud och människorna man har runtomkring sig. Ganska ofta låter vi omständigheter komma i vägen: tiden räcker inte till, och då avstår man från bön; man vågar inte ta de djupa samtalen och då förblir relationen ytlig; man orkar inte ta sig till kyrkan, för det finns massa andra saker som man också ska göra.

Det är väldigt lätt att vara passiv i vardagen. Känner du igen dig? Vi rekommenderar att du provar den här utmaningen för att bota vanan att komma med ursäkter. Fastan handlar om att släppa det som distraherar oss och fokusera på Gud, på det som betyder något. För att kunna göra det behöver man kanske avstå från vissa saker.

Ta chansen att med stora och små steg göra en förändring i ditt liv.

Bli först att kommentera

You Raise Me Up

Av , , 2 kommentarer 10

Över nyår var jag för 3:e gången på läger i Hemavan. Det innehöll åtta andakter, tre bibelstudium, en Gudstjänst och så deltog jag på två seminarium. Temat för lägret var Identitet och Drömmar, så jag försökte förbereda mig mentalt för dessa frågor som jag vanligtvis undviker, eftersom jag inte har nån som helst aning om svaren.

Fast det gick längre än så, och varje dag hamnade jag i nya samtal med nya människor om en och samma sak: kallelse. En till fråga jag inte vill tänka för mycket på.

En vecka efter lägret var slut lyssnade jag på en predikan där utgångsfrågan var vad vi rotar vår identitet i, och hur man rotar den i Kristus. Bekant budskap? Det kan man säga. Samtidigt är det bara ännu en del av samma budskap som ”jagat” efter mig sedan jag var på mitt första nyårsläger.

Att välja en sång är inte lätt, men den första jag tänkte på var ”You raise me up” av Josh Groban. Jag hade aldrig lyssnat på den som en lovsång förrän jag impulsivt fick hoppa in som lovsångsdansare till den sången för nåt år sedan. Nu har texten en helt annan innebörd.

Jag tänkte på den här sången innan jag åkte till Hemavan där allt annat hände som bara bevisade ännu mer hur passande den är nu, igen, alltid.

Det är Gud som lyfter mig, till att våga göra allt det som jag annars alltid tvekar till. Jag tvekar fortfarande varenda gång till de utmaningar jag får, men skillnaden nu är att jag har börjat våga lita på att det faktiskt går ändå. Det är med och genom Gud som jag får vara mer än vad jag kan vara i mig själv.

Jag vet inte när man rakt skulle kunna säga sig ha sin identitet rotad i Kristus, men Gud valde ju ändå att rota sig i oss först, och utifrån det får vi växa. Amen.

Här kan du lyssna på sången på Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=oni0tO_HN30

Evelinn Björk

2 kommentarer

Andakt

sangersomberort

Den första sång jag kommer att tänka på, när temat är ”sånger som berört”, är en lovsång som sjungits vid många tillfällen i vår kyrka. ”På dig min Gud förtröstar jag.” Sången är fylld av tillit till den levande Guden, Han som alltid är nära och alltid bryr sig om oss och vill oss väl.

På Dig, min Gud, förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag, för jag vet Du är trofast emot mig.

När svårigheter omger mig, så är jag ändå trygg hos Dig, för jag vet att Du aldrig lämnar mig.

Är det natt eller dag; Herre, på Dig förtröstar jag.

Gud, Du är alltid nära mig. Ingen förändring finns hos dig. Du är densamme igår och idag och i evighet.

Du är min framtids säkra grund, Du som står fast vid ditt förbund. Min klippa är Du, allsmäktig Gud. Jag ärar Dig.

Det fanns en tid då den här sången blev min, som en förklaring av tro, som ett hopp trots allt. För att förstå varför, ska jag ge en sammanfattning av bakgrundshistorien.

Min man och jag har den stora glädjen att vara föräldrar till tre söner. Vår äldsta hade kolik i 4,5 månader. Det var oerhört kämpigt och vi hade ingen aning om hur vi skulle hjälpa vår lilla fina kille mer än med att bära, trösta, massera, bära, trösta… När koliktiden var över kunde vi med glädje och trygghet veta att vi klarat det och det var värt det. Vår andra hade även han något bekymmer med magen, och då särskilt på nätterna… Efter 6 månader skrev jag i min dagbok att jag sovit i flera timmar i sträck, och sedan fortsatte det att bli bättre. Så vi räknade med att barn i denna familj skulle sova dåligt under sitt första halvår eller så. Så kom då vår tredje son, som skrek och skrek, nätterna igenom, med små pauser då han somnade av utmattning. När han var 6 månader gammal fick vi äntligen veta varför: han hade reflux (sura uppstötningar som ger halsbränna!) astma, komjölkproteinallergi samt en körtel i näsan som täppte till 95 % av hans andningsvägar! Inte konstigt att pojken skrek!

Detta är bakgrunden. Du som sovit dåligt någon natt och vet hur dåligt du fungerar dagen efter, eller kanske efter flera nätter på rad… Du kan föreställa dig att vakna varje halvtimme/kvart hela nätterna i 7-8 månader eller mer. Samtidigt som oron för ett litet, mycket älskat, barn, är stor. Vi sökte hjälp, men fick höra att ”han växer så bra, så det är inget fel”, och ”vi vet att det är jobbigt med kolik, men det går över”. Så vi kämpade på. Under en period var det dessutom standard att han vid 01.00 – tiden verkade ha svårt att andas! Så jag satt och höll honom, nynnade lugnande och bad intensivt. Det tog ungefär 1,5 år innan han kunde sova hela nätterna. Så antalet nätter som spenderats med att gå omkring och bära, be, gråta, hoppas, våndas och förtrösta, är många.

Nu vet du bakgrunden. Under och efter denna tid, fastnade jag för den här sången. Särskilt stycket ”är det natt eller dag; Herre på Dig, förtröstar jag”. Mitt i natten, förbi av trötthet, visste jag att Gud var med. Den enda som kan se mig och veta hur jag känner mig, i mörkret med vår son, är Gud. Den enda jag kan luta mig mot med hela min tyngd är Den som sagt att Han har en plan för mig, att ge mig en framtid och ett hopp. Min man är en hjälte och vi stöttade förstås varandra, men en av oss måste sova när den andra bar, för någon behövde vara vaken när de små storebröderna steg upp på morgonen. Men även när jag upplevde mig som den enda vakna vuxna människan i hela stora mörka världen, visste jag att Gud var nära. Samma gäller för det senaste 1,5 åren då vår familj varit tvungna att hantera chock, sorg och saknad efter min älskade bror. Gud är alltid med, alltid nära, på natten likväl som på dagen. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. (Ps 46:2) Det är ett ord att lita på.

Gunilla Landin

Bli först att kommentera