Varje kväll efter tandborstningen och att ha bytt om till pyjamas var det dags. Vi samlades som familj vid någon av oss tre syskons bädd där vi hade en liten aftonbön. Med knäppta barnahänder bad vi:

”Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver Fader vår. Amen.”

Därefter sjöng vi en sång som för mig är så starkt förknippad med min tro. Den hör liksom till bönen ”Gud som haver”. Under flera år hade jag svårt att avsluta bönen utan att börja sjunga sången efter den.

”Det går en liten ängel bredvid mig säger mor.
Han har så vida vingar och ögon blå jag tror.
Han håller mig vid handen, då är jag inte rädd,
och när jag sen ska sova han vakar vid min bädd”

För mig är tron på änglar självklar, kanske mest som beskyddare men samtidigt som vackra gestalter. Bredvid min säng har alltid en liten tavla hängt som jag fick när jag gick på söndagsskolan Joy time. Jag fyllde fyra år och fick tavlan på min födelsedag. Tavlan föreställer en ängel som är vacker i sin dräkt och sina vida vingar. Bredvid ängeln går en liten flicka över en hängbro som på sina ställen saknar några brädor. Dessutom bär flickan en korg med några blommor. För mig är det förunderligt hur nån får för sig att måla en sådan tavla, där motivet känns så orealistiskt. Dels att en flicka skulle ha blommor i en korg och försöka ta sig över ett stup med dessa genom att gå över en trasig bro. För vem är det en realitet? Men också att en ängel skulle vara så finklädd och skir. Hade jag målat en tavla skulle det snarare vara sargade människor på väg i mörkret längs en vältrafikerad europaväg. I skuggorna skulle en härdad ängel stå med sina ruffiga men starka vingar, redo att ingripa så snart det skulle behövas.

Även om tavlan inte fullt ut stämmer överens med min bild av vare sig människans reella problem eller hur änglar ser ut så säger den mig ändå nånting. Den speglar min bild av hurdana änglar är, men också min bild av vem Gud är. Han är min trygga klippa och fasta grund, trots att jag inte alltid står på säker mark. Han kallar mig ut längs en del farliga vägar men låter också änglars beskydd och sin egen kraft skydda mig längs dessa. För mig har den här sången fått betyda mycket och kanske har jag inte till fullo insett det själv än. Ju mer jag mediterar över den desto större innebörd förstår jag att den har för mig.

Hur ser din bild ut av änglar och Gud? Och hur får du beskydd i den verklighet som du lever i?

Sayuri Kikuchi

Vanliga dagar. Den grå vardagen. Det låter väldigt grått och trist och något som man verkligen inte vill vara i. Den grå vardagen. Vilket konstigt uttryck. Visst kan det finnas grå vardagar, men det gäller i så fall även helgdagar. I Mölndal, där jag bor, är det vid denna årstid många dagar som är grå av regn, dimma och dis. Men dessa vardagar som vi i folkmun kallar för “den grå vardagen”, är de inte egentligen helt vanliga dagar? Vad är det för fel på dem? Mina vardagar är helt annat än grå, De är fyllda med olika färger och känslor, men grå….verkligen inte. I min vardag ryms det glädje, tro, ilska, förundran, jäkt, tvivel, lugn och mycket mycket mer. En konstnär skulle säkert kunna gestalta det i många olika färger, men knappast grå.

Sommaren 2013 hörde jag sången “Vanliga dagar” av och med Maria Gustin Bergström. Sången tog tag i mig när jag hörde den. Det kändes som om den handlade om mitt liv och den verklighet som jag befann mig i. En del dagar rullar på och märks nästan inte. Andra dagar kan vara mer kämpiga där ens tålamod sätts på prov och man längtar tills dagen är slut för att hoppas på en ny, bättre dag. Det som blev tydligt för mig i sången “vanliga dagar” är att oavsett hur dagen är så är varje dag en gåva från Gud. Oavsett vilka färger som dagarna är fyllda med så är de en del av det liv jag lever. Min bön och vilja är att låta Gud finnas med i alla färger som finns i min dag. Ibland kan det vara svårt att vara tacksam över den dag man fått. Då kan det vara bra att, när man sitter på sängkanten på kvällen, skriva ner ett “tack” till Gud. Det kan vara något kort, t ex “tack för att det regnade mindre idag än igår” eller “tack för mina vänner”. Känslan att lägga huvudet på kudden när man avslutat dagen med en tackbön är väldigt skön.

Sofia Lundberg
Vanliga dagar när allt rullar på
vardagens lista är så lång.
Tiden försvinner lika fort som den kom, 
jag förundras hur dagarna går.

Vanliga dagar när allt känns så lätt
allt liksom funkar av sig själv.
Tålamod, glädje är en grund för min dag,
ändå glad för små stunder av frid.

Är så tacksam för livet, alla dagar jag får
vet att allt är en gåva här för mig.
Vanliga dagar då timmarna går
vill jag leva i ljuset av Dig.

Vanliga dagar när allt känns så tungt.
Trötthet förlamar själens kraft. 
Inget fungerar och stubinen är kort och 
jag längtar till vilan Du ger.

Är så tacksam …..

Fyll mina dagar med närhet till Dig, 
påminn mig vad Du har att ge. 
Hjälp mig att minnas att Du går här bredvid, 
Du som delar mitt liv som det är.

Är så tacksam…..

(Text och musik Maria Gustin Bergström)
Lyssna på låten på Spotify här: http://open.spotify.com/track/01FlG0tq1wI1Ld2SHHCpPF

Musiken utgör för mig en oerhört stor del av min tro. Både genom att vara det kanske viktigaste uttryckssättet, men också genom att jag får beröras och lyftas av andras musik. Det är ofta genom musiken, eller åtminstone med musikens hjälp, som jag får mina starkaste andliga upplevelser. Både av musiken själv, men också förstås av texterna. Och när det gäller just texterna, så förvånas jag ofta av hur otroligt rätt de prickar, hur de kan beskriva just precis hur jag känner. Dock ska man inte glömma vad tonerna till en text har för roll i hur vi tar till oss den – en text får ett helt nytt liv när den tonsätts.

Just precis så är det med en låt som har kommit att betyda mycket för mig – texten är till stor del hämtad ur Psaltaren i Bibeln och jag vet att jag stött på den innan jag hörde låten utan att anmärka något särskilt, men när jag fick höra texten tonsatt berörde den mig verkligen.

När jag ser din himmel, dina fingrars verk
Stjärnorna och månen du fäster där
Vad är då, en människa
Att du tänker på mig i min nöd.

Jorden har Du ställt på stadig grund
Himlen har du spänt ut som ett tält.
Vad är då, en människa
Att du tänker på mig i min nöd

Men jag vet
Du hör min bön
Minsta suck når ditt hus, Herre
för jag är trygg, här i din famn
Alltid nära, led mig!

Jag, och jag tror många unga med mig, när man är i full färd med att ta beslut om sin framtid och blickar framåt och frågar sig hur livet ser ut om 10 år, kan bli ganska oroliga och rädda. Man vill vända sig till Gud man frågar sig om han verkligen hör en liten människas tankar i en så stor värld som han skapat. Men så kommer refrängen och tvivlet vänds i en oerhörd säkerhet om att Gud visst hör våra tankar, våra böner, och bryr sig verkligen. Mitt i all ovisshet och oro inför framtiden så kan jag alltid luta mig tillbaka mot det, det som jag vet helt säkert – att oavsett var jag hamnar och vad som händer, så kommer Gud alltid vara nära mig, och leda mig.

Sverker Rundqvist

Jesus för världen givit sitt liv… Ja, det är så den börjar, psalmen som följ mig sedan barnsben. Min favoritpsalm med text från Lina Sandell 1888. Hur kommer det sig kan man ju undra. Jag är inte kyrkvan från barnsben. I vårt hem sjöngs inga psalmer; ändå är det den som väcker min vilja på nytt. Allt är Madicken och Elisabets fel. Det var kassetbandet som var på då och då när det var dags att somna inför natten. Inför kvällen låg de och sjöng en vaggvisa, med vad jag alltid trodde var psalm 45. Men pilutta mig vad fel jag hade. Häromåret var jag uppe på vinden och letade fram bandet. Det visade sig att melodin är den samma men att texten var helt annorlunda! Dock är det ändå min favoritpsalm eftersom den ligger så djupt inom mig. I psalm 45 ger Sandell oss förståelse vem Jesus är. 1. Jesus offrade sig på korset- för oss att vi skall inse hur (2) älskade vi är, för att vi (3) skall lär oss att leva för honom.

Detta är både en utmaning och en trygghet. Vad bär du för berättelse dold i ditt innersta? Den berättelse som följt med dig genom livet? Vad är det för berättelse där melodin är den samma med texten kanske bytts ut? Våga denna dag att dela din berättelsen med andra.

En klok scoutledare sa en gång ungefär såhär: ”Det är sångerna och bönerna som vi ger scouterna nu, som de bär med sig hela livet. När livet sedan blir mörkt och de vill höra av sig till Gud men inte riktigt vet hur, så kanske det är just den där sången eller bönen som blir början. Någonting de minns långt bak i sitt huvud som ger dem modet”.

Jag minns inte hur gammal jag var när jag åkte på mitt första scoutläger, däremot är själva lägret en händelse jag aldrig glömmer. Ett av mina starkaste minnen är att jag hittar en skärbräda med en text, och en ledare förklarar för mig att det är en sång. Vi sjunger den tillsammans några gånger. Sedan fortsätter vi med vad vi nu höll på med. Men inom mig har någonting hänt, inom mig fortsätter låten att spela. Jag fortsätter att nynna på denna sång hela lägret. När lägret är slut några dagar senare kan jag den utantill.

Sedan dess bär jag den med mig och varje gång livet blir tungt så hör jag mig själv nynna den. För mig är sången en påminnelse om att jag aldrig är ensam, Gud är med mig hela tiden. För ibland glömmer jag bort det, ibland tänker jag att Gud glömt mig. Fast sanningen är ju att han var där hela tiden, varje dag. Han var där och gav mig kraften att orka med den dagen också.

Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin

När din vardag blir för pressad
När problemen hopar sig
Vet att Gud blir aldrig stressad
Han har alltid tid för dig

Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin

Ina Klingstedt

2 Kor 3:17 säger:  Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

Det är den friheten som är så fantastisk! Det är frihet som sträcker en människa längre, djupare och bredare. När Herrens Ande griper tag i oss händer något mera. Sök det och du kommer att känna hur Guds vind spänner dina segel i livets farvatten!

Må Herren välsigna dig!

Ta chansen att med stora och små steg göra en förändring i ditt liv.

Över nyår var jag för 3:e gången på läger i Hemavan. Det innehöll åtta andakter, tre bibelstudium, en Gudstjänst och så deltog jag på två seminarium. Temat för lägret var Identitet och Drömmar, så jag försökte förbereda mig mentalt för dessa frågor som jag vanligtvis undviker, eftersom jag inte har nån som helst aning om svaren.

Fast det gick längre än så, och varje dag hamnade jag i nya samtal med nya människor om en och samma sak: kallelse. En till fråga jag inte vill tänka för mycket på.

En vecka efter lägret var slut lyssnade jag på en predikan där utgångsfrågan var vad vi rotar vår identitet i, och hur man rotar den i Kristus. Bekant budskap? Det kan man säga. Samtidigt är det bara ännu en del av samma budskap som ”jagat” efter mig sedan jag var på mitt första nyårsläger.

Att välja en sång är inte lätt, men den första jag tänkte på var ”You raise me up” av Josh Groban. Jag hade aldrig lyssnat på den som en lovsång förrän jag impulsivt fick hoppa in som lovsångsdansare till den sången för nåt år sedan. Nu har texten en helt annan innebörd.

Jag tänkte på den här sången innan jag åkte till Hemavan där allt annat hände som bara bevisade ännu mer hur passande den är nu, igen, alltid.

Det är Gud som lyfter mig, till att våga göra allt det som jag annars alltid tvekar till. Jag tvekar fortfarande varenda gång till de utmaningar jag får, men skillnaden nu är att jag har börjat våga lita på att det faktiskt går ändå. Det är med och genom Gud som jag får vara mer än vad jag kan vara i mig själv.

Jag vet inte när man rakt skulle kunna säga sig ha sin identitet rotad i Kristus, men Gud valde ju ändå att rota sig i oss först, och utifrån det får vi växa. Amen.

Här kan du lyssna på sången på Youtube: https://www.youtube.com/watch?v=oni0tO_HN30

Evelinn Björk