Häromveckan hörde jag på radion att forskare hade kommit på ett nytt filter för att rena vatten …

Häromveckan hörde jag på radion att forskare hade kommit på ett nytt filter för att rena vatten. Detta filter renade vatten i så stor grad att samma vatten kunde användas om och om igen. Detta innebär att du skulle kunna ta en dusch på några få liter vatten. Du kan dock duscha hur länge som helst eftersom det är samma vatten som bara sköljer över dig, går ned i filtret och pumpas upp igen. Vilka möjligheter för badhus, kommun och inte minst i länder där det lider brist på vatten. Det återstår att se om detta filter blir till välsignelse i framtiden. Du vet väl känslan efter en dusch? Ja den rena känslan är väldigt skön. Jag minns alla de läger jag varit på då lager på lager av smuts, rök, och svett marinerat mig. Jag behöver gång på gång bli renad.

I bibeln är Renhet ett av de viktigaste begreppen för att förstå vad kristen tro handlar om. I 2 tim 2:22 talas det om ett rent hjärta, i 1 tim 3:9 handlar det om att vara ett rent föredöme.

Genom att ta den kristna tron på allvar utmanas vi att vara föredömen, ha ett rent hjärta och att leva ett heligt liv. Helighet och renhet går hand i hand. Genom att vara heliga är vi rena. I bibeln får vi som kristna hjälp att leva ett heligt liv. Genom berättelserna och våra egna erfarenheter lär vi oss att vara heliga. I gamla testamentet tar Mose emot lagar och regler för att folket skall leva i sin helighet. Utmaningen är att människan ständigt avviker från den väg som Gud anser vara den rätta. I bibelns berättelse blir striden mellan människans egen vilja och Guds längtan efter en ren skapelse, en ständig kamp. En kamp där människan gång på gång behöver få börja med Gud. Trots otaliga renhetsläror i Gamla testamentet går människan alltjämt sin egen väg.

Nu består ju bibeln av två huvuddelar vilket blir räddningen i fråga om hur gud och människa kan försonas trots alla mänskliga brister. Lösningen är att Gud intog en människas gestalt men förblev ändå Gud. Han gjorde det genom Jesus Kristus. Denne Jesus vandrade mitt i vår orena tillvaro och vände på perspektivet. Han gjorde upp med yttre renhetsläror och utmanade människan att ta tag i sitt moraliska förfall. I matt 5:8 kan vi läsa: Saliga är de renhjärtade. Jesus ansågs av många kritiker som oren eftersom han umgicks med de som av folket ansågs vara orena. Det var rövare, horor, fattiga och invandrare. Han bröt mot lagen gång på gång men ändå hade han kommit för att upprätta lagen. Den lag som handlade om ett hjärtats helighet och renhet. Människan klarade inte hantera Jesus handlade . Han blir ett hot mot alla dem som inte har ett rent hjärta. Jesus pryglades, fick bära sitt kors, och dö en smärtföll död. Men det är i denna död som allt ställs på sin spets. Jesus är inte bara människa, Jesus är Guds son eller till och med Gud själv. Inte genom att straffa människan utan genom att älska människan besegrar han döden. Genom Jesu uppståndelse blir vi renade i tron på hans namn.

För som det står skrivet: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

Jesus Kristus är min dagliga dusch. Han är som filtret som renar allt, om och om igen. Likt ett läger marineras vi ständigt av smutsen i tillvaron men med Jesus Kristus kan vi bli renade igen, igen och åter igen.

André Bertilsson

Möjligt

Ibland stannar jag upp, liksom säkert många andra, och tänker:

1. ”Är det möjligt att Gud skulle vilja ha mig?”
2. ”Är det möjligt att Han skulle ha en plan för mig?”
3. ”Är det möjligt att Han ser mig, vet precis vad jag behöver, och att jag kan lita på Honom?”
Svar:
1. Ja. Du är Guds mästerverk och Han älskar dig mest av allt.
”Herren, din Gud, bor hos dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek” Sef 3:17
2. Ja. Du är skapad av Gud, som Guds avbild, med gåvor och ett alldeles unikt syfte. Han har en plan för oss alla, det är bara upp till oss att kasta oss ut på stigen där Han väntar.
3. Ja. Sammanträffanden händer rätt ofta när Gud är med i spelet. Saker som är så klockrena att det INTE GÅR att det skedde av en slump. Jag har många sådana tillfällen.

Till exempel så hittar alltid Bibelord till mig, oavsett om jag letar eller inte. Speciellt ett som jag fick senast jag var i Hemavan, över Nyår. På den sista Gudstjänsten blev vi alla uppmanade att låta 2014 bli det år då vi slutar spela roller, utan låter Gud forma oss till den som Han skapat oss att vara.
”Är det möjligt?” Tänkte jag då.

Jag har alltid haft pokerface som min försvarsmekanism. Jag har spelat en roll så länge att jag inte visste vem som skulle vara kvar om jag släppte det. Och även sedan jag hittade Gud så halkade jag tillbaka i vanan att sätta på min mask. Så hur skulle det gå till, att sluta spela?

”Gör allting i kärlek” 1 Kor 16:14
Så stod det på den lapp jag plockade upp vid en av bönestationerna, och det träffade som om någon hade svingat en tegelsten i magen på mig. Jag fick svaret i min hand – ett svar jag aldrig kunnat ana.
Jag har alltid gjort saker av dåligt samvete eller för att det är mitt ansvar. Och nu skulle jag… vadå? Hur gör man allting i kärlek? Och varför JAG, när jag har förnekat kärlek så länge jag kommer ihåg, vägrat ta emot det och inte kunnat ge det eftersom jag satt fast i mitt pokerface där jag trängde bort allt. Kunde Han inte hittat någon mer passande för den uppgiften? Hur skulle jag göra det?

”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den”
1 Kor 10:13

Jag är fjolårskonfirmand och under de senaste månaderna har Gud ständigt utmanat mig. Personen jag är idag jämfört med för ett år sedan är det enorm skillnad på.

”Det är ju så ologiskt!” var mitt svar på allting när det kom till Honom. Det tog mig ett bra tag att inse att ”Ologiskt” och ”Omöjligt” inte är samma sak. Att de två orden faktiskt inte har någonting med varandra att göra, och inte heller ”Logiskt” och ”Möjligt.”

Jag har gått från att ha velat hålla för öronen så fort någon nämnde ”Alltid Älskad” till att få impulsiva glädjerus där allt jag tänker är ”Jag vill sprida värme. Jag vill hälla kärlek över folk och berätta för dem att: ’Gud älskar dig mest av allt.’”

Och den bästa förklaringen jag har till något av det som har hänt är att Gud gör det möjligt, om vi ger Honom chansen.

Evelinn Björk

 

Befrielse

Då och då har jag fått anledning att se tillbaka på min tro. Under åren, även om de ännu inte är förfärligt många, så har mycket förändrats. Från vacklande hopp till bergfast grund, från bergfasta och solklara åsikter till en ödmjukare acceptans av det jag inte vet och inte förstår. Mycket gott har kommit med erfarenheter, men det som gläder mig mest är hur jag upplever att Guds relation till mig är. Guds sätt att se på mig har givetvis varit detsamma hela tiden, men min uppfattning av situationen har förändrats.

När jag för ett antal år sedan konfronterades med mina egna tillkortakommanden och mitt mörker så kunde jag inte undkomma känslan av att Gud genomskådade mig. När jag kom med mina synder inför Gud så kunde jag inte låta bli att tänka att han med dömande blick och en suck tänkte ”Ja, det är så dags nu! Det här har jag vetat sen länge…”. Jag var skamsen, inte för det jag gjort… utan för att Gud redan visste vad det var jag skulle bekänna. Jag upplevde många gånger inte den befrielse som jag längtade efter, istället mötte jag min egen skam. Jag kände mig genomskådad.

Förlät Gud mig allt? Givetvis. Visste han allt redan innan jag bekänt det? Javisst! Båda ligger ju helt i hans natur.

Vi mår alla bra av att bli genomskådade. Av att vårt värsta trassel tas fram och våra skitigaste hörn blir upplysta. Jag höll fast vid vissa delar av trasslet i mig. Jag ville gömma några hörn. I mitt stilla och skamsna sinne tänkte jag att de här delarna skulle Gud få ta hand om själv, genom under och mirakel, utan min medverkan – jag ville inte släppa in honom där det gjorde så ont!
Ändå genomskådade han mig. Ändå ledde han mig till positioner i livet då jag valde att släppa in honom, så han kunde laga det som var trasigt. Han drog ut skammen ur mig som gift ur ett sår, och jag känner mig inte längre genomskådad. Jag känner mig genomlyst.

Vissa skulle påstå att jag ägnar mig åt hårklyveri – vad är skillnaden mellan att vara genomskådad och genomlyst? För mig är skillnaden monumental. Jag har inte längre mörka hörn inför honom – han som vill hela mig. Det finns inte längre något trassel som jag inte vill ha hans hjälp med, inga skitiga skrymslen där han inte får tillträde. Hans får genomlysa mig helt och jag ställer mig villigt i ljuset med allt jag är, och allt jag bär på. Jag känner mig inte längre skamsen.

Jag är, precis som förr, långt ifrån perfekt. Jag har brister och gör det som är fel, ibland av misstag, ibland medvetet. Genomskådad – visst. Gud ser allt. Men genomlyst – absolut.

Gud ser mig, och ersätter mörkret i mig med sitt ljus. Jag ångrar mig djupt när jag gjort något jag inser är fel, men jag skäms inte längre när jag kommer inför min Jesus. Istället för skam känner jag mig befriad. Jag lever inte längre under syndens dödande lag utan under Andens, befrielsens lag, i hans ljus.
Jag vill inbjuda dig att våga ta steg mot Ljuset. Att öppna upp dina stängda rum, våga be om vår älskande Guds hjälp med trasslet och med de mörkaste hörnen. Låt dig bli genomlyst.

Simon Lindblom