En klok scoutledare sa en gång ungefär såhär: ”Det är sångerna och bönerna som vi ger scouterna nu, som de bär med sig hela livet. När livet sedan blir mörkt och de vill höra av sig till Gud men inte riktigt vet hur, så kanske det är just den där sången eller bönen som blir början. Någonting de minns långt bak i sitt huvud som ger dem modet”.
Jag minns inte hur gammal jag var när jag åkte på mitt första scoutläger, däremot är själva lägret en händelse jag aldrig glömmer. Ett av mina starkaste minnen är att jag hittar en skärbräda med en text, och en ledare förklarar för mig att det är en sång. Vi sjunger den tillsammans några gånger. Sedan fortsätter vi med vad vi nu höll på med. Men inom mig har någonting hänt, inom mig fortsätter låten att spela. Jag fortsätter att nynna på denna sång hela lägret. När lägret är slut några dagar senare kan jag den utantill.
Sedan dess bär jag den med mig och varje gång livet blir tungt så hör jag mig själv nynna den. För mig är sången en påminnelse om att jag aldrig är ensam, Gud är med mig hela tiden. För ibland glömmer jag bort det, ibland tänker jag att Gud glömt mig. Fast sanningen är ju att han var där hela tiden, varje dag. Han var där och gav mig kraften att orka med den dagen också.
Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin
När din vardag blir för pressad
När problemen hopar sig
Vet att Gud blir aldrig stressad
Han har alltid tid för dig
Varje liten morgon ger han mod att vara vaken
Varje liten afton ger han ro att somna in
Hela långa dagen ger han kraft att klara av den
Därför att han älskar dig och kallar dig för sin
Ina Klingstedt
Senaste kommentarerna