Tror inte på medalj i dag

Av , , Bli först att kommentera 0

Tre medaljer så här långt och inget guld. Risken finns att medaljskörden stannar på samma nivå även efter dagens herrstafett.

Jag vet inte om jag börjar tappa hoppet lite, men även om Sveriges lag är jättestarkt och en guldkandidat på pappret så har svenska laget, framförallt på herrsidan, inget självförtroende. Det har varit misslyckande efter misslyckande det här mästerskapet. Johan Olsson är inte samma åkare som han var för två år sedan. En säsong helt förstörd av skador och ett nytt upplägg till den här säsongen som dessutom stördes av skador strax innan VM har gjort att han tagit ett kliv tillbaka.

Daniel Richardsson tror jag kan göra det bra på förstasträckan och han kan nog hänga med på några ryck, men jag tror inte att han kan dra ifrån de övriga nationerna. Inte heller Johan Olsson, han måste bara rikta in sig på att hänga med. Segraren på 15 kilometer klassiskt, Iivo Niskanen, kommer nämligen att göra allt som står i hans makt för att skaka av sig i första hand Norge och ge landsmannen Lari Lehtonen, som kanske är den svaga länken i finska stafettlaget, så stor lucka som möjligt. Redan där kan stafetten avgöras då Finland har Matti Heikinen på sistasträckan.

På tredje sträckan kommer Marcus Hellner inte att göra några misstag, men jag är osäker på om han kommer att kunna ta in en alltför stor lucka på egen hand. Det har han inte formen till känns det som, men han kan mycket väl hänga med en klunga och jaga sekunder.

Avslutsåkaren Calle Halfvarsson inledde den här säsongen så lysande, men i VM har han, liksom i stort sett resten av truppen, inte fått det att stämma. Halfvarsson är en åkare som blir så mycket bättre om han har lite självförtroende. Det ska bli spännande. Kommer han ut i en klunga som tampas om medaljerna tror jag att han kan hänga med och avsluta bra, men på egen hand tror jag inte att han tar många sekunder.

Finland, Norge, Canada(om de hänger med på första sträckan), Ryssland och Frankrike – det är inte lätta nationer för Sverige att tampas med för att knipa en medalj. Och för Norge som inte har spurtsuveränen Petter Northug på sistasträckan kommer nog inte att vilja ha någon söndagskörning utan kommer att sätta upp ett bra tempo, de vill nog ha lucka ner till Finland redan efter första sträckan då Finland har Iivo Niskanen i storform på andrasträckan. Krogh är ingen dålig spurtare, tvärt om, men ingen har kommit upp i Northugs avslutning på många år.

Ska jag tippa pallen så säger jag: Guld till Finland, silver Norge och brons till Ryssland.

För första gången det här mästerskapet tippar jag alltså inte svenskt på pallen, men jag tror att Sverige kommer att vara med och slåss om medaljerna i alla fall och hoppas, hoppas, hoppas såklart!

Hon är framtiden – men framtiden är inte här riktigt än

Av , , Bli först att kommentera 0

Som väntat blev Norge övermäktigt i damstafetten, de bjöd verkligen på en utklassningsseger där ingen hade någon chans överhuvudtaget.

Därefter var det Sverige som gjorde det så bra som man hade kunnat förvänta sig, men det tack vare en finska i Mononen som gick sig fullständigt stum på sin tredjesträcka. Beröm såklart till Ebba Andersson som höll sig kall och gjorde en perfekt avvägning. Hon släppte många sekunder direkt och där tänkte jag att medaljen rök, men hon orkade hålla sitt tempo genom hela loppet och då hann hon ikapp Mononen när hon föll igenom totalt.

Det som kanske var ännu mer imponerande var att hon lyckades hålla amerikanskan Elizabeth Stephen stången även om hon är en riktigt bra klättrare. Men faktum är att hon bara hade åttonde bästa tid på sin sträcka – så hon har en bra bit till världseliten. Roligt att Stina Nilsson var ”tillbaka” med sin taktiska storhet och med en spurt som påminde om den form hon haft den här säsongen.

Att varken Anna Haag eller Charlotte Kalla kunde bädda bättre för Andersson och Nilsson känns mycket tråkigare och jag trodde ett tag att de tappat bronset när Kalla tappade huvudet och gick sig stum i sin iver att plocka ikapp tid. Men de andra såg till att stiga fram och lösa situationen på ett perfekt sätt.

Ebba Andersson är ett riktigt framtidshopp och det är bara att hoppas att hon kommer att få utvecklas i lugn och ro och slippa skador och sjukdomar som stör försäsongerna. För att bli en riktigt bra skidåkare krävs nämligen flera, flera år av uppbyggande och tuff träning. Får hon det så kommer hon att vara ett av våra största medaljhopp i OS i Peking 2022. Där tror jag att vi har ett stafettlag med Ebba Andersson, Anna Dyvik, Jonna Sundling och Stina Nilsson på slutsträckan. Det låter som mumma i mina öron i alla fall.

Medaljtorkan fortsätter för Sverige

Av , , Bli först att kommentera 0

Återigen en bra laginsats av svenska laget med alla fem åkare topp 16, men det är inte bra nog för en skidnation som Sverige.

Vi har blivit bortskämda av vårt svenska skidlandslag och i alla fall jag känner ett stort antiklimax och inser att jag kanske hyser för stor tilltro till det här landslaget och framförallt till Johan Olsson.

Han har givit oss mirakel på mirakel, men den här gången räckte det helt enkelt inte. Formen fanns inte där helt enkelt. Sjukdomen kom för sent och han han inte återhämta sig som vi hoppats.

Efter 9 av 13 tävlingar står Sverige kvar på 2 medaljer och det får mig att börja ifrågasätta vad landslaget har sysslat med inför mästerskapet. Skulle Stina Nilsson verkligen ha kört hela Tour de ski, var det så smart att ladda upp på höjd? Nej skulle jag nog svara på de frågorna även om jag verkligen satt där och nöjt av Stinas framfart i Tour de ski, men frågan är om det var för tidigt? Jag hade hellre njutit under ett VM, men nu kommer den ena besvikelsen efter den andra. Uppladdning på hög höjd är något som landslaget har gjort några gånger med framgångsrikt resultat – det kan man ju konstatera inte har skett i år. Därför kanske de ska tänka över det till nästa år.

Det har varit två riktigt fina dagar för Sverige sett till laginsatsen där alla damer åkte in topp 17 och herrarna topp 16. Båda gott inför stafetterna, men räcker det verkligen – det vettetusan! Några guld blir det i alla fall inte, det kan jag tydligt säga, medalj vill jag ändå tro att Sverige kan ta – även om jag haft svårt förut när det gäller Sveriges medaljchanser.

Laguttagningen till damstafetten tycker jag är fel – jag kanske är feg, men jag ser hellre ett mer beprövat kort på en stafettsträcka, än en VM-debutant. Jag är rädd att pressen blir för stor på Ebba Andersson. Om inte Charlotte Kalla tillsammans med Heidi Weng kan hänga av de övriga nationerna redan på andrasträckan så kommer inte Andersson att kunna dra ifrån någon. På sin höjd känns det som att vi kan hoppas på att hon hänger med. Jag hade hellre sett Hanna Falk som gjorde det riktigt bra på tredjesträckan i världscupen i Ulricehamn.

Men nog borde det bli medalj, de största hoten mot en svensk medalj är Finland, som trots att de inte hittills haft ett bra mästerskap på damsidan har ett starkt lag på pappret, USA och Tyskland.

Guldet går till Norge som har Marit Björgen på sistasträckan. Det innebär att någon av de andra åkarna i laget kan klappa igenom och tappa ett trettiotal sekunder och Björgen kommer troligtvis att jaga ikapp. Silver till USA och brons till Sverige då jag inte alls är säker på Stina Nilssons avslutning. Hon möter dessutom Jessica Diggins på sistasträckan, Diggins som spurtade ner Nilsson i teamsprinten.

Om jag får gissa tror jag att Norge kommer att dra iväg på tredjesträckan och lämna Sverige, Finland, USA och möjligtvis Finland kvar i en klunga som får göra upp om resten av medaljerna.

Johan Olsson tillbaka igen

Av , , Bli först att kommentera 0

Så är det äntligen dags för Johan Olsson att ställa sig på startlinjen i VM. Det här känns som det mest spännande och samtidigt mest ovissa medaljchansen hittills, för är det något man lärt sig de senaste åren är att Johan Olsson är ett medaljhopp varje lopp han åker i ett mästerskap.

Nu har han haft problem med månaden innan VM och inte kunnat förbereda sig som han velat. Där är ett stort frågetecken samtidigt som att Johan Olsson om någon kan hantera situationen. Jag väljer att vara optimistisk och jag tror på Olsson, en medalj känns rimligt, men guldet är nog vikt åt Martin Johnsrud Sundby vars stav gick sönder i slutfasen av skiathlonen där han förlorade guldet. Nu vill han ha revansch och jag tror inte att något kan stoppa honom idag. Men jag hoppas ju såklart att Johan Olsson får försvara guldet.

Ska jag tippa pallen då – Guld till Martin Johnsrud Sundby, silver Johan Olsson och brons till Iivo Niskanen.

Silver åt Kalla, men det är för långt upp

Av , , Bli först att kommentera 0

Fantastiskt med ett silver åt Charlotte Kalla, men samtidigt är marginalen fram till Marit Björgen enorm. 41 sekunder mellan ettan och tvåan är på tok för mycket och ett stort fett underkänt till resten av skidvärlden på damsidan.

Att Marit Björgen skulle vinna var jag helt övertygad om, men jag är överraskad över att det blev med så många sekunder. Det känns oöverstigligt och det ska inte behöva bli så många sekunder under ett VM där alla är i sin bästa form. Jag vet inte om det är en annorlunda träning, kost eller helt enkelt en annan kultur kring skidåkningen, men det är så överlägset att de andra skidnationerna måste agera. De måste sätta sig ner på kammaren och hitta på något nytt – för som det är nu är kommer snart intresset börja falna för skidåkning på damsidan.

Sedan måste jag bara imponeras av Anna Haag – jag unnar henne verkligen att lyckas efter flera år och många, många misslyckanden. Det här var hennes bästa insats individuellt i mästerskapssammanhang sedan OS-silvret 2010. Hon såg stabil och trygg ut i spåren och la upp loppet helt perfekt och orkade hela vägen. Att dessutom Stina Nilsson (13), Hanna Falk(15) och Ida Ingemarsdotter(17) alla blev topp 20 är väldigt lovande inför stafetten på onsdag. Helt plötsligt känns det som en riktigt bra medaljchans igen. Jag ska vara ärlig och säga att jag varit orolig för stafettlaget framöver. Jag vill nog se Anna Haag och Charlotte Kalla på de första klassiska sträckorna, Hanna Falk på tredjesträckan och Stina Nilsson som avslutare.

Sedan tror jag att Kalla måste skapa luckor på sin andrasträcka för i den lite halvdåliga form som Nilsson är i tror jag inte att hon kan spurta Sverige till de ädlare medaljerna.

Kalla borde ta ett nytt silver

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blev en något hektisk första dag tillbaka på redaktionen och därmed hann jag aldrig blogga. Det var även en tävlingsfri dag, men idag kör både jag och VM-tävlingarna igång igen. Sverige verkar få sätta sitt hopp till Charlotte Kalla även i fortsättningen.

Idag väntar Kallas favoritdistans 10 kilometer, visserligen i klassisk stil, men den här säsongen har hon varit minst lika bra i den klassiska som i den fria stilen. Om man ska dra några slutsatser av VM-genrepet i Otepää är det nästan så att man kan kräva en medalj av Kalla nästan. Tittar jag i startlistan känns det som att det blir Björgen, Kalla, Pärmäkoski och möjligtvis Weng som gör upp om det.

Nackdelen för Kalla är att hon går ut först av de fyra och på så sätt inte har några tider att åka på, medan både Weng och Pärmäkoski går ut bland de sista och kan på så sätt åka på Kallas tider. Å andra sidan kan det vara något stressande, medan Charlotte Kalla får göra sitt eget lopp från start till mål.

Björgen kommer ingen att kunna göra något åt. Det ska till en sådan enorm vallamiss för att hon inte ska ta guld. Därefter börjar jag tro att Pärmäkoski kan knipa silvret då hon som sagt har Kallas tider att åka på och ett fantastiskt stöd på sidan av spåret. Å andra sidan var hon 1 minut efter Kalla på VM-genrepet…

Jag kanske låter hjärtat tala igen, men jag säger nog Björgen, Kalla, Pärmäkoski. Varnar även för Weng och möjligtvis kan Kowalczyk komma som en joker. Hon åkte bra på samma distans i Otepää.

Sverige är kanske ingen stormakt inom sprint längre

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blev ännu ett sprintfiasko för Sverige som har börjat överraskande uselt. Läste nyss på Aftonbladet att detta, med en medalj på tre tävlingsdagar, är den sämsta inledningen på ett skid-VM på 18 år. Jag kan inte undvika att känna att jag nu när jag är på väg hem till Umeå igen har blivit blåst på konfekten. 

Jag hade trott på medaljregn – Sverige har visat bra tendenser under den här säsongen, Teodor Peterson hade kommit tillbaka i bra form igen, Stina Nilsson hade tagit steg i distansåkningen, Charlotte Kalla visade riktigt bra klassisk form, Calle Halfvarsson inledde säsongen starkt och Marcus Hellner var med och slogs högt upp. Nu är det väl bara Kalla som faktiskt infriat förväntningarna såhär långt. Den sprintfesten jag hade sett framför mig blev snarare en lång radda besvikelser.

Dagens sprintstafetter blev ett rejält antiklimax. När jag vaknade i morse hoppades jag kanske mer än trodde på Sverige inför kvalet, men kvalet lugnade mig för då såg det så kontrollerat och lugnt ut. Lagen sa också efteråt att det hade känts bra. Jag kaxade till mig lite och började verkligen tro på två medaljer för Sverige, men istället föll Teodor Peterson igenom på sin andrasträcka och sedan var det som att de gav upp – i och med fallet där Norge drog med sig Finland hade det funnits chans om de hade hållit ett någorlunda tempo i alla fall. Nu var det väl ändå tur att Finland ändå fick sin medalj när Norske Emil Iversen helt tappade huvudet och fällde både Niskanen och sig själv.

Det kanske är så att Sverige inte är någon stormakt inom sprint längre. Både USA, Ryssland, Italien och Finland har sprungit om oss – värst är det på herrsidan. Där har vi väl främst Oskar Svensson att hoppas på i framtiden. På damsidan är vi närmare och fortfarande en nation att räkna med när det vankas sprint, men så är många andra. Många nationer har kommit ikapp och är på väg om.

Visst Stina Nilsson föll, men hade hon varit i sin bästa form hade Jessica Diggins inte haft någon chans där på upploppet. Känslan är att hela truppen har toppat formen fel, att vallateamet inte har varit i sådan världsklass det brukar vara spelar också in. Vi har haft bra skidor och material, kanske det bästa i de senaste mästerskapen – i det här mästerskapet har vi inte det. Det kanske var vår tur att få stolpe ut…

Men det är dock många tävlingar kvar och jag kommer att fortsätta försöka blogga så mycket som jag hinner när jag är tillbaka i vardagen på redaktionen.

Måndag är tävlingsfri dag, men på tisdag kan Charlotte Kalla frälsa oss igen, för är det någon man kan lita på det här mästerskapet så är det 29-åringen från Tärendö.

Dags för sprintstafetter

Av , , Bli först att kommentera 0

I dag är det dags för vår och Teodor Petersons sista dag på detta VM. Sprintstafetter väntar och här kommer ett litet tips från mig. Jag tror att Sverige tar minst en medalj idag, men hoppas på två.

I sprintstafett går det direkt till semifinal och sedan final. De två bästa lagen från varje heat går vidare samt de sex snabbaste tiderna.

Sverige med Emil Jönsson på första, tredje och femtesträckan och Teodor Peterson på andra, fjärde och sistasträckan går ut i den första kvalgruppen klockan 11.20. I gruppen ingår Norge med Johannes Hösflot Kläbo och Emil Iversen, Italien med Dietmar Nöckler och Federico Pellegrino, Frankrike med Richard Jouve och Lucas Chanavat, Tyskland med Thomas Bing och Sebastian Eisenlauer, Polen med Dominik Bury och Marciej Starega, Estland med Marko Kilp och Raido Rankel, Australien med Dominik Baldauf och Luis Stadlober, Ukraina med Oleksii Krasovskyi och Ruslan Perekhoda, Litauen med Modestas Vaiciulis och Tautvydas Strolia, Slovakien med Andrej Segec och Miroslag Sulek, Colombia med Paul Martin Bragiel och Jhon Acevedo.

Som jag ser det är det främst Norge, Italien, Frankrike, Tyskland och möjligtvis Polen som är de stora hoten mot Sverige i semifinalen, men om Peterson och Jönsson gör vad de ska så ska det inte vara några problem att ta sig vidare även om de kanske får förlita sig till tid. Men på sex tider ska de ta sig in allt annat vore ett enormt fiasko.

Andra semifinalen är lättare och där ser jag framförallt tre lag som favoriter. Canada med Alex Harvey och Len Valjas, Finland med Sami Jauhojärvi och Iivo Niskanen, Ryssland med Nikita Kriukov och Sergey Ustiugov. Där tror jag att Ryssland och Finland tar direktplatserna.

När det väl kommer till final blir Norge jättefarligt, men även Frankrike, Ryssland och Canada är med att slåss. Har Teodor Peterson och Emil Jönsson en bra dag så kan Sverige mycket väl vara med och tampas om medaljerna. Ska jag vara modig och tippa en pall så säger jag guld Norge, silver Ryssland och brons Sverige. Det sista som överger en är hoppet inte sant?

På damsidan åker Ida Ingemarsdotter första, tredje och femte sträckan medan Stina Nilsson åker andra, fjärde och sistasträckan. Det är ett lag som ska ha riktigt stora möjligheter – Båda har distanskvaliteter och Ida Ingemarsdotter visade bra form i sprinten även om hon inte räckte till hela vägen. För Stina Nilsson är det ett större formfrågetecken efter den dåliga insatsen på lördagens skiathlon.

Sverige går ut i den andra semifinalen som drar igång 11.55. Där finns också USA med Sadie Bjornsen och Jessica Diggins, Tyskland med Stefanie Böhler och Nicole Fessel, Ryssland med Yulia Belorukova och Natalia Matveeva, Polen med Ewelina Marcisz och Justyna Kowalczyk, Vitryssland med Polina Seronosova och Yulia Tikhonova, Österrike med Lisa Unterweger och Anna Roswitha Seebacher, Kazakstan med Anna Stoyan och Anna Shevchenko. Ett kval där Sverige inte ska behöva förta sig alltför mycket för att gå vidare.

I den första semifinalen (med start 11.20) tror jag att de givna platserna står mellan Norge med Heidi Weng och Maiken Caspersen Falla, Schweiz med Nadrine Fähndrich och Laurien Van der Graaf, Slovenien med Katja Visnar och AnaMarjia Lampic, Finland med Aino-Kaisa Saarinen och Kerttu Niskanen.

Väl i finalen blir Norge såklart jättefarligt även om norskorna inte visat på jätteform det här mästerskapet. Men kan bara Heidi Weng hänga med så är Caspersen Falla livsfarlig på sistasträckan. Även USA blir farligt även om de är bättre på fristil. Finland kan lyftas av hemmapubliken och Parmakoskis silver i går. Även Tyskland har en bra chans. Ska jag tippa här tror jag att Stina Nilsson och Maiken Caspersen Falla gör upp på upploppet, men att norskan blir för svår. Alltså guld Norge, silver Sverige och brons Tyskland.

Fler frågetecken än utropstecken

Av , , Bli först att kommentera 0

Så kom medaljen för Sverige ändå, men dagen innehöll ändå fler frågetecken än utropstecken.

Otroligt viktigt med medaljen, men att Calle Halfvarsson föll ned så mycket i fristilsdelen är oroande. Är det så att formen inte finns där? Jens Burman och Daniel Richardsson hamnade ännu längre bak och det gör mig allvarligt orolig över stafetten som körs på torsdag. Herrstafetten är riktigt tuff och Sverige måste ha ett lag i bra form för att lyckas.

Charlotte Kallas brons var så viktigt både för lagmoralen i hela landslaget, men även för Kallas fortsatta mästerskap är det självförtroendet bronset ger otroligt viktigt. Stina Nilsson visar dock prov på rätt dålig form. Vi får bara hoppas att hon under skiathlonen kände att hon inte hade chans att slåss längst uppe och därför tog det lugnt för att spara på sina krafter till sprintstafetten.

Idag gav jag mig ut i skogen under sprintstafetten för att känna in folkfesten. Här kommer lite bilder och jag gjorde även ett webb-tv-klipp från folkfesten – det hittar du här

20170225_122500

20170225_123610

Sådana här skidstaket finns överallt på arenan.

image5

Många olika utstyrslar såg jag längs spåret.

image4

Stora som små supportrar runt spåret

image3

Charlotte Kalla intervjuas av Eurosport i mixed zone.

image2

I väntan på medaljörerna.

20170225_135016

Presskonferensen efter skiathlon.

 

image1

Både Marit Björgen och Charlotte Kalla var uppvaktade efter presskonferensen

Tankar om sprintstafettlagen

Av , , Bli först att kommentera 0

Dags att ge sig ut i tävlingsspåren igen, men först tänkte jag dela med mig om mina tankar vad gäller sprintstafettlagen som Rikard Grip släppte i morse.

Jag ska vara ärlig och säga att jag var lite orolig för Teodor Peterson, han såg inte alls bra ut under sprinten medan Oskar Svensson var nära att gå vidare från sin kvartsfinal. Men jag tycker ändå att förbundskapten Grip gjorde ett bra val. Peterson har visat sig vara uthållig och är van vid dessa situationer. Kul också att se Emil Jönsson i en sprintstafett. Det borde passa Jönsson som har visat allt bättre form på längre distanser. En sprintstafett är mer distans än sprint då åkarna kör sprintbanan tre gånger per heat. Det blir nog svårt med ett guld, men varför inte ett brons – där tror jag att laget har en bra möjlighet.

Vad gäller damerna, Stina Nilsson och Ida Ingmarsdotter, så är det ett riktigt starkt lag som kan vara med och slåss hela vägen upp i toppen. De är båda riktigt starka och har även gjort bra insatser på distanslopp, samtidigt har de snabbheten. Båda har även en revanschvilja då det inte blev några medaljer under sprinten. Det kan bli riktigt roligt på söndag.

Återkommer ikväll med mina tankar från skiathlonloppen.