Min krönika om kvartsfinalen

Av , , Bli först att kommentera 0

Här är min krönika om gårdagens fantastiska och helt avgörande kvartsfinal mellan Iksu och Dalen.

/Patrick

————————————————————————————————————–

Det fanns i går bara vinnare i Iksu sportcenter. Iksu. Dalen. Innebandyn i Umeå. Men mest av alla Victoria Wikström. Vilken vinnare den tjejen är! Vilken världsstjärna!

Dalenspelarna ska verkligen inte gråta över gårdagens förlust. De stod åter för en helgjuten insats och pressade europamästarinnorna Iksu ända in i kaklet. De stod för den bästa säsong Dalens damer någonsin har gjort.
Ingen trodde inför slutspelet annat än att Iksu skulle vinna enkelt i tre raka matcher. Det blev fem stenhårda bataljer.
Och jag tycker inte att de ska känna att det här var deras livs chans. Fortsätter de i den här stilen kommer inte årets prestation vara höjdpunkten längre än till nästa år.
Men vi ska också hylla Iksu. Laget hade ett enormt ok att bära inför den här matchen. Dalenspelarna hade överträffat sig själv och hade allt att vinna. Iksu hade precis allt att förlora. Det syntes också på ett par av spelarna som såg riktigt vingliga ut.

Därför var det enormt imponerande att laget till slut fick visa vem som är bäst. Det är inte lätt att spela under den pressen. Men man klarade det, mycket tack vare en sinnessjukt bra Victoria Wikström.

Jag tänkte mycket på Peter Forsberg när jag såg henne i går. I onsdags stukade hon foten rejält. Fortfarande i går på dagen var den rejält blå och svullen. Hon hade ont.
Men hon bara snodde ett par varv tejp runt den, tryckte ner foten i skon, monterade på hornen i pannan och körde skiten ur alla. Hon skulle bara vinna. Ungefär lika vinnarskalletjurig som Foppa.
Tänkte på en fras ur filmen Rovdjuret när en av soldaterna påpekar för en annan, en riktig hårding, att han blöder.
– I ain’t got time to bleed, blev svaret.
Vickan hade inte heller tid att ha ont. I stället gjorde hon tre mål, en assist och var med i förspelet till Iksus femte mål.
Dalen klarade av att stoppa Iksu. Men Victoria Wikström kunde man inte göra något åt. Frågan är om det över huvud taget går att stoppa henne i den form hon befinner sig i?
Betyget världsklass känns nästan snålt.

En annan som måste få cred är Iksus målvakt Malin Alfredsson. Hon har ingen tacksam sits mellan stolparna i ett lag som för nästan alla matcher. Hon får ofta höra att motståndarna har ett plus på målvaktssidan. Men i går stod Affe för en vattentät insats och gav sitt lite nervösa lag precis den målvakt de behövde. Hon var strålande. Hon var matchens bästa målvakt i säsongens viktigaste match. Det är mental styrka.
Nu möter Iksu Pixbo i semifinal och det känns som att det finns så mycket mer att plocka fram. Kedjan med Cassandra Edberg, Nina Bäckman, och Frida Eriksson öste ju in poäng i slutet av serien men har haft dyngsurt krut hela slutspelet. Kan de tända fyrverkeriet igen finns det inte en chans att Iksu missar finalen i Malmö.
Om inte så fixar väl Vickan biffen ändå. Även om hon så måste spela gipsad.

Kan vara det klokaste Björklöven gjort

Av , , Bli först att kommentera 5

Oavsett vad många andra säger så tycker jag att Björklöven gör alldeles rätt.

Att bygga en stomme av årets trupp kryddad med lokala återvändare och skippa dyra, kanadensare, letter, grekkanadensare, finnar och allt vad det varit de senaste åre är klokt.

Kanske det klokaste man gjort sedan Olle Rydfjäll och några andra någon gång i början av 80-talet bestämde sig för att satsa på egna spelare och talanger från norr.

Den gången bar det till SM-guld. Nu kan det i alla fall bära till allsvenskan på några års sikt.

Bara den som aldrig själv försökt få ihop pengar till driften av en idrottsförening. Bara den som är självutnämnd expert och på avstånd följer något kan komma med idiotiska förslag som fortsatt satsning och vara för ett liv på lånta pengar. Ett liv som för varje idrottsförening, eller bolag som nu Björklövens A-lagsverksamhet är, bara leder till problem.

Låt det ta några år då, de flesta av oss i Umeå har väntat länge ändå så några år hit eller dit spelar ingen roll.

Spel i division 1 och allsvenskan också för den delen är 75 procent hjärta och 25 procent taktik och talang.

Hjärtat kan man inte köpa för miljoner. Taktik kan man lära sig och talang, ja den finns faktiskt den också om än inte i överflöd så fullt tillräckligt för att kunna klättra till allsvenskan.

I alla fall om drygt hälften av det där med hjärta uppfylls.

Hej då till Chanty Mansijsk

Av , , Bli först att kommentera 2

Hej då dieselluktande tunnlar, poliser i varje gathörn Sibirisk kyla och ett alldeles suveränt skidskyttestadion med en låt vara fanatiskt men otroligt inlevelsefull publik.

Chanty Mansijsk vara bara några hus fram till 50-talet. Nu växer stan så det knakar tack vara olja och gas ute på taigan runt staden.

Är inte övertygad om att alla här håller med om att som det står i Wikipedia att stan är rik, det finns för många riktigt risiga bostäder för det, men den innehåller det mesta vad städer i den storleken har i väst och kanske lite till.

Tack Helena Ekholm också för två medaljer.

Hoppas det blir tre i damstafetten

Nu vill jag åka hem

Av , , 1 kommentar 0

Medaljtankar som gick upp i rök.

Annat kan man inte konstatera efter dagens masstarter. Helena Ekholm sköt en bom för mycket men var ändå sjua, Fredrik Lindström träffade 19 av 20 skott och blir elva. Jättebra av en VM-debutant.

Men vad ska man säga om Björn Ferry och Carl-Johan Bergman?

Sex respektive sju bom i mål bland de absolut sista.

Det var rent dåligt.

Nu ser jag fram emot att åka hem.

Ekholm sköt bort sig nu väntar Ferry

Av , , Bli först att kommentera 0

Helena Ekholm sköt bort medaljchansen i sista ståskyttets fjärde skott.

Helena missade och hade sedan för dålig fart på skidiorna för att kunna blanda sig i medaljstriden.

Själv säger hon att det kändes lite segt i kroppen och att hon var ruskigt besviken och förbannad. En sjundeplats var långt ifrfån vad hon hoppats på.

Dessutom förlorade hon världscupledningen till Kaisa Mäkäräinen som slutade fyra i loppet.

Vann gjorde VM-drottningen Magdalena Neuner trots fyra bom, två fler än Ekholm.

Imponerande.

Nu är det strax dags för Ferry och nya svenska medaljdrömmar.

Sista chansen för Ferry

Av , , Bli först att kommentera 0

Kanske är det här vädret precis vad Björn Ferry behöver.

Solen hinner visserligen gå ner innan det är dags för herrarnas masstart men vädret under dagen har varit bästa tänkbara.

Strålande sol, gnistrande vit sön och lätt takdropp.

Nästan som en vårdag någonstans runt Storuman.

Håll utkik efter startnummer 15, det är Björn Ferry och loppet är hans sista chans att ta medalj under VM i Chanty Mansijsk.

Björn trodde själv redan innan VM startade att masstarten sista dagen skulle bli hans stora chans..

Nu väntar vi bara på att han ska ta den.

Innan dess har förhoppningsvis Helena Ekholm redan skjutit hem en tredje medalj till Sverige. Hon är en av de stora favoriterna i damenas jaktstart som starar om precis en timme. Helena har startnummer 3.

Förbannelsen lever vidare

Av , , 1 kommentar 0

Det blev ingen tredje gången gillt som de svenska stafettherrarna hoppats. Istället blev det treje fjärdeplatsen på mästerskap.

Något inte minst Björn Ferry och Carl-Johan Bergman hade kunnat vara utan-

.

De har kämpat tillsammans i tio år för en stafettmedalj i VM eller OS. Istället har det blivuit fjärdeplatser,

Minst en för mycket om man ser det ur Ferry och Bergmans synvinkel.

I går fattades det 3,8 sekunder, en grisblink i en tävling som varade nästan 80 minuter.

Nu finns det bara en chans kvar till en herrmedalj.

VK på plats i Haparanda

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej alla glada.

Tänkte bara meddela att VK är på plats i Haparanda för att följa dagens match mellan Asplöven och Björklöven. Den här gången är det Markus Isacson som har åkt upp och ni kommer naturligtvis få chans att följa matchen via vår liverapport.

Nu är det bara att alla Lövenfans håller tummarna för om det vill sig riktigt illa är säsongen över om några timmar.

Sol, värme och bara en timme till start

Av , , Bli först att kommentera 0

Solen lyser, och värmer också för den delen. För första gången sedan jag kom till Chanty Mansijsk droppar det från taken.

Termometern visar visserligen på några minus men det spelar ingen roll. Folk tittar fram ur husen och läktarna är redan nu, en timme före start, välfyllda innen på stadion.

Förhoppningsvis ett gott tecken. Vädret alltså, för inte är det väl så att vi svenskar gör oss bäst i kyla, hård vind och yrsnö som det var när Helena Ekholm vann guld.

Hoppas inte det, hoppas istället att lag nummer sju, Lindström, Jonsson, Bergman och Ferry skjuter som gudar och åker fort som snövesslor.

Det vore kul att se den långe från Storuman åka för medalj på slutvarvet.

Talande tystnad i den svenska förläggningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Vid frukost var allt som vanligt. sedan har Björn Ferry och kompani slutit sig mer för sig själva. Den slutliga laddningen inför kvällens, eftermiddagens svensk tid, stafett har börjat.

Det svenska tjejlaget har tävlingsfritt och har redan hunnit med ett lättare träningspass men för inte mycket väsen en sådan här dag.

De vet att killarna vill ha lugn och ro inför tävlingen och agerar därefter.

Många sitter på sina rum, kommuniserar med kompisar via nätet, lyssnar på musik eller läser. Någon ser en film. Oftast en och en. Varje åkare har sitt eget sätt att ladda upp på.

Det är inte mycket prat en sådan här dag. Lunchen blir förskjuten ett par timmar för att passa tävlande på kvällen. Annars är allt som vanligt.

Den tystnad som råder talar om djup koncentration och fokus på den kommande uppgiften.