Två sannsagor från Västerbotten

Det kan gå snabbt ibland. För exakt tre år sedan hade John Eklund aldrig tävlat i skicross.

Nu ska han köra OS.

Sug på den.

Det säger såklart en del om den unga skicross-sporten. Det är väl lite skidskytte över skicross sett till konkurrens i Sverige, men man måste ju kunna lyckas och hävda sig i världscupen också vilket Eklund gjort.

Men hans resa säger även en del om hur snabbt idrottslivet kan förändras.

För John Eklund förändrades det den 27 april 2011 då den då 17-årige AK Vännäs-åkaren ställde upp i SM i skicross, hans första tävling någonsin i sporten.

Han kom sjua, visade sig ha en fallenhet för sporten och plockades ut i europacuplaget på hösten, fick en chans i världscupen innan jul och tog JVM-guld på vårkanten. Efter en skadeförfylld fjolårssäsong har nu Eklund gjort en stark säsong och kvalificerat sig för OS i Sotji.

Det hade kan jag lova aldrig hänt om han fortsatt med vanlig utförsåkning. Han var ju alls ingen oäven utförsåkare, han tog exmpelvis dubbla guld vid ungdoms-SM 2010 och specialtränade störtlopp med Hans Olsson bland annat – men även om han var lovande, att han skulle ha varit med som OS-åkare i Sotji, nä det finns inte.

I stället valde John Eklund att satsa på skicross. Man kan säga att han valde rätt. För i morgon får 20-åringen från Vännäsby göra OS-debut. Det var garanterat inget han hade i tankarna så sent som vintern 2011.

ooo

Med två OS-medaljer på två försök i Ryssland har Teodor Peterson också varit med om en slags sannsaga.

Och efter teamsprinten får han dela rubrikerna med Emil Jönsson.

Det var ju lite symptomatiskt för den lågmälde Umeåsonen att han tog ett silver men att Emil Jönsson med sitt krasch-bang-bom brons i den individuella sprinten ändå stal rubrikerna från Peterson.

Det blev lite krasch-bang-bom den här gången också. Men nu fick Jönsson och Peterson samma valör på medaljen, de får dela rubrikerna – och båda lämnar fantastiskt nog Sotji med två OS-medaljer var.

Bättre än så kan det knappast bli. Och jag tror även att det kan komma mer. För nu har Teodor Peterson skakat av sig det lilla mästerskapsspöke som låg och lurade bakom honom. Nu har han visat att han kan lyckas även på de lite längre och tuffare mästerskapsbanorna, det bådar minst sagt gott inför hemma-VM i Falun nästa år.