Boom, boom, Byggmark

Plötsligt händer det. Plötsligt slår Jens Byggmark till igen. Det hände vid VM-silvret 2011. Det hände i Madonna di Campiglio förra säsongen och det hände i dag. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte såg den komma. Särskilt inte som han i tidigare i veckan var och provade ut ett par nya pjäxor i jakt på den perfekta känslan. Nu blev det aldrig så att Byggmark körde i de nya (större) pjäxorna, i stället bytte han skidpar till en lite hårdare modell.

Det gav effekt.

Plötsligt levererade han som vore det nästan 2007 igen och dundrade upp från 22:a till 4:e plats.

Det ska sägas att läget var tacksamt. I alla fall för ett skrällåk. Det hör minst sagt till ovanligheterna att det bara skiljer 1,08 sekunder mellan ettan och 22:an i ett slalomrace. Samtidigt gäller det att ta chansen när läget finns och det gjorde den gode Byggmark i dag då han fick se åkare efter åkare ta sig i mål efter honom.

Att vara en hundradel från en pallplats (vilket hade blivit Byggmarks nionde i världscupen, den tredje efter de sex pallplatserna 2007-08) är givetvis extremt surt. Men förhoppningsvis är det här starten på något bra, en klättring lite närmre toppen igen.

Nu har Jens Byggmark bevisat både för sig själv och för alla andra att kapaciteten som gjorde honom till en naturkraft vintern 2007, fortfarande finns kvar där någonstans, i någon form.

Nu måste han bara hitta en stabilitet i ett högre tempo. Det har visat sig lättare sagt än gjort för Tärna IK Fjällvinden-åkaren, men man kan alltid hoppas att det går den här gången.