Fantastiskt med ett silver åt Charlotte Kalla, men samtidigt är marginalen fram till Marit Björgen enorm. 41 sekunder mellan ettan och tvåan är på tok för mycket och ett stort fett underkänt till resten av skidvärlden på damsidan.

Att Marit Björgen skulle vinna var jag helt övertygad om, men jag är överraskad över att det blev med så många sekunder. Det känns oöverstigligt och det ska inte behöva bli så många sekunder under ett VM där alla är i sin bästa form. Jag vet inte om det är en annorlunda träning, kost eller helt enkelt en annan kultur kring skidåkningen, men det är så överlägset att de andra skidnationerna måste agera. De måste sätta sig ner på kammaren och hitta på något nytt – för som det är nu är kommer snart intresset börja falna för skidåkning på damsidan.

Sedan måste jag bara imponeras av Anna Haag – jag unnar henne verkligen att lyckas efter flera år och många, många misslyckanden. Det här var hennes bästa insats individuellt i mästerskapssammanhang sedan OS-silvret 2010. Hon såg stabil och trygg ut i spåren och la upp loppet helt perfekt och orkade hela vägen. Att dessutom Stina Nilsson (13), Hanna Falk(15) och Ida Ingemarsdotter(17) alla blev topp 20 är väldigt lovande inför stafetten på onsdag. Helt plötsligt känns det som en riktigt bra medaljchans igen. Jag ska vara ärlig och säga att jag varit orolig för stafettlaget framöver. Jag vill nog se Anna Haag och Charlotte Kalla på de första klassiska sträckorna, Hanna Falk på tredjesträckan och Stina Nilsson som avslutare.

Sedan tror jag att Kalla måste skapa luckor på sin andrasträcka för i den lite halvdåliga form som Nilsson är i tror jag inte att hon kan spurta Sverige till de ädlare medaljerna.

Det blev en något hektisk första dag tillbaka på redaktionen och därmed hann jag aldrig blogga. Det var även en tävlingsfri dag, men idag kör både jag och VM-tävlingarna igång igen. Sverige verkar få sätta sitt hopp till Charlotte Kalla även i fortsättningen.

Idag väntar Kallas favoritdistans 10 kilometer, visserligen i klassisk stil, men den här säsongen har hon varit minst lika bra i den klassiska som i den fria stilen. Om man ska dra några slutsatser av VM-genrepet i Otepää är det nästan så att man kan kräva en medalj av Kalla nästan. Tittar jag i startlistan känns det som att det blir Björgen, Kalla, Pärmäkoski och möjligtvis Weng som gör upp om det.

Nackdelen för Kalla är att hon går ut först av de fyra och på så sätt inte har några tider att åka på, medan både Weng och Pärmäkoski går ut bland de sista och kan på så sätt åka på Kallas tider. Å andra sidan kan det vara något stressande, medan Charlotte Kalla får göra sitt eget lopp från start till mål.

Björgen kommer ingen att kunna göra något åt. Det ska till en sådan enorm vallamiss för att hon inte ska ta guld. Därefter börjar jag tro att Pärmäkoski kan knipa silvret då hon som sagt har Kallas tider att åka på och ett fantastiskt stöd på sidan av spåret. Å andra sidan var hon 1 minut efter Kalla på VM-genrepet…

Jag kanske låter hjärtat tala igen, men jag säger nog Björgen, Kalla, Pärmäkoski. Varnar även för Weng och möjligtvis kan Kowalczyk komma som en joker. Hon åkte bra på samma distans i Otepää.

Det blev ännu ett sprintfiasko för Sverige som har börjat överraskande uselt. Läste nyss på Aftonbladet att detta, med en medalj på tre tävlingsdagar, är den sämsta inledningen på ett skid-VM på 18 år. Jag kan inte undvika att känna att jag nu när jag är på väg hem till Umeå igen har blivit blåst på konfekten. 

Jag hade trott på medaljregn – Sverige har visat bra tendenser under den här säsongen, Teodor Peterson hade kommit tillbaka i bra form igen, Stina Nilsson hade tagit steg i distansåkningen, Charlotte Kalla visade riktigt bra klassisk form, Calle Halfvarsson inledde säsongen starkt och Marcus Hellner var med och slogs högt upp. Nu är det väl bara Kalla som faktiskt infriat förväntningarna såhär långt. Den sprintfesten jag hade sett framför mig blev snarare en lång radda besvikelser.

Dagens sprintstafetter blev ett rejält antiklimax. När jag vaknade i morse hoppades jag kanske mer än trodde på Sverige inför kvalet, men kvalet lugnade mig för då såg det så kontrollerat och lugnt ut. Lagen sa också efteråt att det hade känts bra. Jag kaxade till mig lite och började verkligen tro på två medaljer för Sverige, men istället föll Teodor Peterson igenom på sin andrasträcka och sedan var det som att de gav upp – i och med fallet där Norge drog med sig Finland hade det funnits chans om de hade hållit ett någorlunda tempo i alla fall. Nu var det väl ändå tur att Finland ändå fick sin medalj när Norske Emil Iversen helt tappade huvudet och fällde både Niskanen och sig själv.

Det kanske är så att Sverige inte är någon stormakt inom sprint längre. Både USA, Ryssland, Italien och Finland har sprungit om oss – värst är det på herrsidan. Där har vi väl främst Oskar Svensson att hoppas på i framtiden. På damsidan är vi närmare och fortfarande en nation att räkna med när det vankas sprint, men så är många andra. Många nationer har kommit ikapp och är på väg om.

Visst Stina Nilsson föll, men hade hon varit i sin bästa form hade Jessica Diggins inte haft någon chans där på upploppet. Känslan är att hela truppen har toppat formen fel, att vallateamet inte har varit i sådan världsklass det brukar vara spelar också in. Vi har haft bra skidor och material, kanske det bästa i de senaste mästerskapen – i det här mästerskapet har vi inte det. Det kanske var vår tur att få stolpe ut…

Men det är dock många tävlingar kvar och jag kommer att fortsätta försöka blogga så mycket som jag hinner när jag är tillbaka i vardagen på redaktionen.

Måndag är tävlingsfri dag, men på tisdag kan Charlotte Kalla frälsa oss igen, för är det någon man kan lita på det här mästerskapet så är det 29-åringen från Tärendö.

I dag är det dags för vår och Teodor Petersons sista dag på detta VM. Sprintstafetter väntar och här kommer ett litet tips från mig. Jag tror att Sverige tar minst en medalj idag, men hoppas på två.

I sprintstafett går det direkt till semifinal och sedan final. De två bästa lagen från varje heat går vidare samt de sex snabbaste tiderna.

Sverige med Emil Jönsson på första, tredje och femtesträckan och Teodor Peterson på andra, fjärde och sistasträckan går ut i den första kvalgruppen klockan 11.20. I gruppen ingår Norge med Johannes Hösflot Kläbo och Emil Iversen, Italien med Dietmar Nöckler och Federico Pellegrino, Frankrike med Richard Jouve och Lucas Chanavat, Tyskland med Thomas Bing och Sebastian Eisenlauer, Polen med Dominik Bury och Marciej Starega, Estland med Marko Kilp och Raido Rankel, Australien med Dominik Baldauf och Luis Stadlober, Ukraina med Oleksii Krasovskyi och Ruslan Perekhoda, Litauen med Modestas Vaiciulis och Tautvydas Strolia, Slovakien med Andrej Segec och Miroslag Sulek, Colombia med Paul Martin Bragiel och Jhon Acevedo.

Som jag ser det är det främst Norge, Italien, Frankrike, Tyskland och möjligtvis Polen som är de stora hoten mot Sverige i semifinalen, men om Peterson och Jönsson gör vad de ska så ska det inte vara några problem att ta sig vidare även om de kanske får förlita sig till tid. Men på sex tider ska de ta sig in allt annat vore ett enormt fiasko.

Andra semifinalen är lättare och där ser jag framförallt tre lag som favoriter. Canada med Alex Harvey och Len Valjas, Finland med Sami Jauhojärvi och Iivo Niskanen, Ryssland med Nikita Kriukov och Sergey Ustiugov. Där tror jag att Ryssland och Finland tar direktplatserna.

När det väl kommer till final blir Norge jättefarligt, men även Frankrike, Ryssland och Canada är med att slåss. Har Teodor Peterson och Emil Jönsson en bra dag så kan Sverige mycket väl vara med och tampas om medaljerna. Ska jag vara modig och tippa en pall så säger jag guld Norge, silver Ryssland och brons Sverige. Det sista som överger en är hoppet inte sant?

På damsidan åker Ida Ingemarsdotter första, tredje och femte sträckan medan Stina Nilsson åker andra, fjärde och sistasträckan. Det är ett lag som ska ha riktigt stora möjligheter – Båda har distanskvaliteter och Ida Ingemarsdotter visade bra form i sprinten även om hon inte räckte till hela vägen. För Stina Nilsson är det ett större formfrågetecken efter den dåliga insatsen på lördagens skiathlon.

Sverige går ut i den andra semifinalen som drar igång 11.55. Där finns också USA med Sadie Bjornsen och Jessica Diggins, Tyskland med Stefanie Böhler och Nicole Fessel, Ryssland med Yulia Belorukova och Natalia Matveeva, Polen med Ewelina Marcisz och Justyna Kowalczyk, Vitryssland med Polina Seronosova och Yulia Tikhonova, Österrike med Lisa Unterweger och Anna Roswitha Seebacher, Kazakstan med Anna Stoyan och Anna Shevchenko. Ett kval där Sverige inte ska behöva förta sig alltför mycket för att gå vidare.

I den första semifinalen (med start 11.20) tror jag att de givna platserna står mellan Norge med Heidi Weng och Maiken Caspersen Falla, Schweiz med Nadrine Fähndrich och Laurien Van der Graaf, Slovenien med Katja Visnar och AnaMarjia Lampic, Finland med Aino-Kaisa Saarinen och Kerttu Niskanen.

Väl i finalen blir Norge såklart jättefarligt även om norskorna inte visat på jätteform det här mästerskapet. Men kan bara Heidi Weng hänga med så är Caspersen Falla livsfarlig på sistasträckan. Även USA blir farligt även om de är bättre på fristil. Finland kan lyftas av hemmapubliken och Parmakoskis silver i går. Även Tyskland har en bra chans. Ska jag tippa här tror jag att Stina Nilsson och Maiken Caspersen Falla gör upp på upploppet, men att norskan blir för svår. Alltså guld Norge, silver Sverige och brons Tyskland.

Så kom medaljen för Sverige ändå, men dagen innehöll ändå fler frågetecken än utropstecken.

Otroligt viktigt med medaljen, men att Calle Halfvarsson föll ned så mycket i fristilsdelen är oroande. Är det så att formen inte finns där? Jens Burman och Daniel Richardsson hamnade ännu längre bak och det gör mig allvarligt orolig över stafetten som körs på torsdag. Herrstafetten är riktigt tuff och Sverige måste ha ett lag i bra form för att lyckas.

Charlotte Kallas brons var så viktigt både för lagmoralen i hela landslaget, men även för Kallas fortsatta mästerskap är det självförtroendet bronset ger otroligt viktigt. Stina Nilsson visar dock prov på rätt dålig form. Vi får bara hoppas att hon under skiathlonen kände att hon inte hade chans att slåss längst uppe och därför tog det lugnt för att spara på sina krafter till sprintstafetten.

Idag gav jag mig ut i skogen under sprintstafetten för att känna in folkfesten. Här kommer lite bilder och jag gjorde även ett webb-tv-klipp från folkfesten – det hittar du här

Sådana här skidstaket finns överallt på arenan.

Många olika utstyrslar såg jag längs spåret.

Stora som små supportrar runt spåret

Charlotte Kalla intervjuas av Eurosport i mixed zone.

I väntan på medaljörerna.

Presskonferensen efter skiathlon.

Både Marit Björgen och Charlotte Kalla var uppvaktade efter presskonferensen

Dags att ge sig ut i tävlingsspåren igen, men först tänkte jag dela med mig om mina tankar vad gäller sprintstafettlagen som Rikard Grip släppte i morse.

Jag ska vara ärlig och säga att jag var lite orolig för Teodor Peterson, han såg inte alls bra ut under sprinten medan Oskar Svensson var nära att gå vidare från sin kvartsfinal. Men jag tycker ändå att förbundskapten Grip gjorde ett bra val. Peterson har visat sig vara uthållig och är van vid dessa situationer. Kul också att se Emil Jönsson i en sprintstafett. Det borde passa Jönsson som har visat allt bättre form på längre distanser. En sprintstafett är mer distans än sprint då åkarna kör sprintbanan tre gånger per heat. Det blir nog svårt med ett guld, men varför inte ett brons – där tror jag att laget har en bra möjlighet.

Vad gäller damerna, Stina Nilsson och Ida Ingmarsdotter, så är det ett riktigt starkt lag som kan vara med och slåss hela vägen upp i toppen. De är båda riktigt starka och har även gjort bra insatser på distanslopp, samtidigt har de snabbheten. Båda har även en revanschvilja då det inte blev några medaljer under sprinten. Det kan bli riktigt roligt på söndag.

Återkommer ikväll med mina tankar från skiathlonloppen.

Idag var det tävlingsfri dag för skidåkarna, men vi var ändå några timmar på arenan för att vara med på en pressträff med Johan Olsson och se svenska landslagets träning. 

Johan Olsson var på gott humör och det märks att han är så erfaren, både vid att prata med medier, av själva mästerskapet., men även att komma till ett mästerskap utan ideala förberedelser. Jag tror på honom – han har visat prov på mirakel tidigare – varför inte nu?

Jag får säga att jag är rätt nöjd med min tippning i herrarnas sprint där jag satte både Federico Pellegrino och Sergej Ustiugov. Därför gör jag ett nytt försök att tippa igen. Den här gången skiathlon.

Damer:Guld till Marit Björgen är en solklar favorit och jag tror att hon blir hela VM:s drottning
Silver till Charlotte Kalla som visade riktigt bra klassisk form i VM-genrepet i Ottepää. Hänger hon med i det klassiska blir hon farlig.
Brons till Jessica Diggins. Där valde jag mellan henne och Heidi Weng, men norskan såg seg ut i sprinten där Diggins vann silver. Jag tror att hon kan köra på energin av det silvret och plocka hem bronset.

Herrar: Guld till Sergej Ustiogov, han var riktigt bra på tour de ski, såg riktigt vass ut på sprinten och nog revanschsugen så han blir farlig i guldstriden
Silver till Martin Johnsrud Sundby, en riktig slitvarg som nog trivs bra längs backarna på VM-banorna.
Brons till Marcus Hellner. Kanske lite med hjärtat, men han har förbättrat sin klassiska åkning och kan bli riktigt vass om han orkar hänga med i den klassiska delen.

Här lite bilder från dagen.

Det var ett stort mediauppbåd som väntade på Johan Olssons första ord sedan han kom ner från höjd.

Olsson i intervju med SVT samtidigt som pressen väntar på sin tur.

Många par skidor testades under träningen.

Daniel Richardsson diskuterar med sin vallare.

Lördagens storfavorit Marit Björgen

Även tyska laget fanns på plats.

En 14 timmar lång arbetsdag är över och det blev en spännande dag som slutade i ett enda stort antiklimax – 0 medaljer i den vanligtvis så svenskvänliga grenen sprint. Det är en stor missräkning för det svenska laget.

Jag kan konstatera att jag kanske tippade lite väl mycket med hjärtat när jag satte Teodor Peterson som trea, men att han skulle vara såhär under isen hade jag inte kunnat tänka mig! Nu satte han dessutom, den på förhand rätt givna platsen, i teamsprinten på spel något som är väldigt tråkigt då det framförallt är han vi är här för att följa. Men det är inte helt kört – jag tror att dagens lopp tog rätt hårt på Calle Halfvarsson och han kommer nog inte att orka åka alla lopp. Då teamsprinten är den minst prestigefulla tävlingen så är det mycket möjligt att han väljer bort det. När jag pratade med Rikard Grip under torsdagsmorgonen nämnde han förutom Halfvarsson och Peterson även Oskar Svensson och Emil Jönsson.

Så chansen finns, men den blev rätt mycket mindre efter dagens misslyckande.

Passar på att bjuda på lite ”backstage”-bilder från första tävlingsdagen. Klicka på bilden för att förstora den.

Dagen inleddes med presskonferens.

Här samlas alla journalister före och efter tävlingarna. Närmast kan man se Sportens Gunnar Johnsson och Torbjörn Jakobsson

Herrarna i rampljuset. Marcus Hellner, Jens Burman och Daniel Richardsson berättar om sina tankar inför lördagens skiathlon.

Anna Haag, Ebba Andersson och Charlotte Kalla om skiathlontävlingen på lördag.

I väntan på åkarna

Petter Northug på väg genom mixade zonen efter sin kvartsfinal. Han tog sig inte tid att stanna utan skyndade sig till omklädningsrummet

Stina Nilsson fick stanna flera gånger för att förklara sitt fall. Här stannade hon till hos oss i pressfållan.

Klockan 14 ger sig sprintdamerna ut i spåret i sprintkvalet. Herrarna ger sig ut lite senare. Bjuder här på mina tankar inför kvalet där jag tror att vi får med sju eller åtta av svenskarna till kvartsfinalerna.

Deltagande svenska damer: Stina Nilsson, Ida Ingemarsdotter, Anna Dyvik och Hanna Falk.
Bra chanser i tävlingen och både Falk, Nilsson och Ingemarsdotter borde rätt lätt ta sig vidare från kvalet. Större frågetecken för Anna Dyvik, som vann sprinten på U23-VM, men som inte visat någon bra form efter det mästerskapet.

Deltagande herrar: Oskar Svensson, Karl-Johan Westberg, Calle Halfvarsson, Teodor Peterson.
Här är det också stora chanser för både Halfvarsson, Svensson och Peterson. Den som kan få störst problem är Westberg. Han har tagit sig vidare från kvalet i två av de tre världscupsprintar han har fått åka den här säsongen. Blev tvåa i SM.