Sverige är kanske ingen stormakt inom sprint längre

Det blev ännu ett sprintfiasko för Sverige som har börjat överraskande uselt. Läste nyss på Aftonbladet att detta, med en medalj på tre tävlingsdagar, är den sämsta inledningen på ett skid-VM på 18 år. Jag kan inte undvika att känna att jag nu när jag är på väg hem till Umeå igen har blivit blåst på konfekten. 

Jag hade trott på medaljregn – Sverige har visat bra tendenser under den här säsongen, Teodor Peterson hade kommit tillbaka i bra form igen, Stina Nilsson hade tagit steg i distansåkningen, Charlotte Kalla visade riktigt bra klassisk form, Calle Halfvarsson inledde säsongen starkt och Marcus Hellner var med och slogs högt upp. Nu är det väl bara Kalla som faktiskt infriat förväntningarna såhär långt. Den sprintfesten jag hade sett framför mig blev snarare en lång radda besvikelser.

Dagens sprintstafetter blev ett rejält antiklimax. När jag vaknade i morse hoppades jag kanske mer än trodde på Sverige inför kvalet, men kvalet lugnade mig för då såg det så kontrollerat och lugnt ut. Lagen sa också efteråt att det hade känts bra. Jag kaxade till mig lite och började verkligen tro på två medaljer för Sverige, men istället föll Teodor Peterson igenom på sin andrasträcka och sedan var det som att de gav upp – i och med fallet där Norge drog med sig Finland hade det funnits chans om de hade hållit ett någorlunda tempo i alla fall. Nu var det väl ändå tur att Finland ändå fick sin medalj när Norske Emil Iversen helt tappade huvudet och fällde både Niskanen och sig själv.

Det kanske är så att Sverige inte är någon stormakt inom sprint längre. Både USA, Ryssland, Italien och Finland har sprungit om oss – värst är det på herrsidan. Där har vi väl främst Oskar Svensson att hoppas på i framtiden. På damsidan är vi närmare och fortfarande en nation att räkna med när det vankas sprint, men så är många andra. Många nationer har kommit ikapp och är på väg om.

Visst Stina Nilsson föll, men hade hon varit i sin bästa form hade Jessica Diggins inte haft någon chans där på upploppet. Känslan är att hela truppen har toppat formen fel, att vallateamet inte har varit i sådan världsklass det brukar vara spelar också in. Vi har haft bra skidor och material, kanske det bästa i de senaste mästerskapen – i det här mästerskapet har vi inte det. Det kanske var vår tur att få stolpe ut…

Men det är dock många tävlingar kvar och jag kommer att fortsätta försöka blogga så mycket som jag hinner när jag är tillbaka i vardagen på redaktionen.

Måndag är tävlingsfri dag, men på tisdag kan Charlotte Kalla frälsa oss igen, för är det någon man kan lita på det här mästerskapet så är det 29-åringen från Tärendö.