VM-bollande med Stora Norrland

Av , , Bli först att kommentera 1

robertkarlsson_bollar

Är det VM i fotboll och man dessutom har en travblogg som fokuserar på nonsens och lättsamheter kan inget passa bättre än att riktigt grotta ner sig i Robert Karlssons fotbollsintresse.

Chefen på Umåker har ett intresse för det ”gröna fältets schack” som gränsar åt det sjuka hållet. I VM-tider ser han allt han kan komma över.
Sonen Elis, 18, delar pappas intresse. Elis är anfallare i division 4-gänget KB 65 i Örnsköldsvik och slukar matcher framför tv:n på ett sätt som inte står Robert lång efter.

Till saken hör att Robert Karlsson också var ung och lovande en gång i tiden hemma i Piteå. Bilderna på ”Stora Norrland” (ett namn som travjournalisten Lennart Persson myntat) har jag tjatat mig till av Pitebon David Bröms vars pappa arbetade som fotograf.

- Robert var min tränare i ÖIF. Öjeby IF. Jag var 8-9 år och han något år äldre. Efter lite grävande hittade jag bilderna i pärmen ”Fotbollsåren 1979-80″ där jag fann bilden med en trixande Stora Norrland, berättar David Bröms.

Till saken hör att Bröms är travintresserad också, som alla andra ”pitbor” höll jag på att skriva. Familjen har ägt tiotalet hästar under åren och alla har tränats av dansken Kent Friborg.
Efter många år i ”gemet” är Bröms hästägare lite mera på allvar. Alla drömmer om en ”riktig häst” och nu har man fått en i Machiavelli. Hästen kallas för ”Mac” och är fem år. 30 starter (10-4-3)  med 450 000 kronor intjänat.

- Vi har aldrig haft någon häst i Norrbotten utan bara hos Kent som är tränare på Aalborg. Jag försöker åka ner några gånger per år. Machiavelli är verkligen hästen som vi har väntat på i 20 års tid. Nästa start blir på Halmstad den 7 juli i klass I, säger David Bröms.
>>>>Stora Norrland forts

robertkarlsson_klublag2

David Bröms ger oss också en detalj av lagbilden från 1979 över Öjebyns D- och E-pojkar födda 69-70 (en bild avfotograferad med iPhone) Tränare Karlsson längst bak. Bröms själv är den coola killen med pilotglasögonen.
Ett tidigt minne av Robert Karlsson från början av 1980-talet.

- Vi var några grabbar som satt på hans rum och helt plötsligt började han referera påhittade travlopp! Och jag lovar. Han låter exakt likadant i dag som då. Oavsett om det är topplopp här i norr eller något kallblodsmontélopp. Det är alltid elitloppsstämning, säger Bröms.

Karlsson är ju mest känd för sitt refererande. Ett reffande han velat dra ner på i perioder. Kanske blir det en variant som Johnny Takter stod för, med en avtackningsdag och sedan comeback kort efter där han bara plockar de skönaste blommorna ur referent-buketten?

Som fotbollsspelare och atlet är Karlsson i dag bara en skugga av sitt forna jag. Han drar höger bak, för att ta det i travtermer, och det där kan aldrig värmas ur heller.
Sonen Elis Karlsson har haft pappa som tränare i många år.
- Han ser mest på nu för tiden och ger värdefulla tips och analyser. Han tränar oss inte längre, han är bara supporter. Annars var hans känsla som tränare hur han kunde ställa och få ut rätt saker av spelarna han coachade i vårt pojklag, säger Elis.
>>>>Stora Norrland forts

GUNNEL FREDRIKSSON BLIR INTERVJUAD.JPG
Gunnel Fredriksson intervjuas av David Zimmer. 
Foto: Mikael Wikner, TR Bild

Elis har hjälpt till som speaker i tornen några gånger men har inga planer på att fortsätta med inhoppen.
Travintresset i stort blev det inte något av. Elis fick i alla fall börja tidigt.
Jag skrev om lille Elis 2001 på de lättsamma sidorna i Travronden och Västerbottens-Kuriren. Gossen var drygt två år då.
Det blev en hel del trav under uppväxten (även mamman Catharina är ju biten). Elis snappade upp ett och annat. Pappan Robert, känd för sina högröstade ”injobbningar”, satt lugn i soffan framför TV4 en lördag.

Då ställde sig lille Elis plötsligt upp i soffan med plasttraktorn i ena näven och blandade sig i händelserna under ett upplopp:

- KOM IGEN, GUNSAN!!!

Att Gunnel Fredriksson inte var med i just det loppet kunde ju inte Elis veta.

Bli först att kommentera

Knäböjande för lille Kevin Oscarsson

Av , , Bli först att kommentera 2

kevino_vjuas amsköld

Kevin Oscarsson intervjuas av Johan Amsköld på Umåker 2005.
Foto: Mikael Wikner

 

I lördags vann han ett V75-lopp på Mantorp och i onsdags satte han dit 62-oddsaren (!) Vespertilio Jet i V86-omgången i Kalmar och orsakade ett ordentligt rens. Ett rens som gav en spelare över fem miljoner kronor på kontot för alla rätt.
Kanske hade spelaren gått på kusken, Kevin Oscarsson?

23-åringen har rötterna i Umeå där pappa Jim Oscarsson inledde travkarriären. Bilden på en tioårig Kevin som blir intervjuad i vinnarcirkeln på Umåker 2005 har jag haft borta länge. Återfunnen på en hårddisk i en låda!
Ett fint ögonblick jag fick till med en enkel kamera den dagen då lillkusken hade vunnit ett av sina många ponnylopp i Umeå.
- Den pojken kan det bli något av, tänkte vi nog.

Johan Amsköld refererade och intervjuade på Umåker den här tiden. Numera är han sportchef på Färjestadstravet och har haft anledning att intervjua Kevin fler gånger de senaste åren.
Numera behöver Amsköld inte huka sig ner för att sätta mikrofonen till Kevins mun.

- Vad tiden går fort. Jag har blivit gammal medan Kevin är ung och talangfull. Kul att se den bilden, jag är 22 vid tiden. Din bild är ju ett konkret bevis på att ponnytravet fostrar kommande toppkuskar och tränare. Kevin Oscarsson och Johan Untersteiner är två bra exempel bland många på det, kommenterar Johan Amsköld.


kevin2005
Kevin Oscarsson med favoritponnyn Danielle på Umåker 2005, tillsammans med mamma Susanne och pappa Jim.
Foto: Mikael Wikner

Kevin körde som lärling in 6,1 miljoner kronor under fjolåret och 76 lopp på 820 starter. Halmstadtränaren Stefan Persson är arbetsgivaren. I sommar börjar Kevin jobba hos pappa Jim igen efter några år ute hos olika tränare.
Kevin får ett smakprov messat till sig av bilderna på sig själv som tioåring.

- Härliga bilder! Det är Danielle på bilden, ponnyn jag vann flest lopp med. Jag vet inte exakt hur många segrar det blev med ponny men jag kom precis över 200 segrar med har jag för mig. I stora travet? Ja, runt 170 segrar i Sverige. Plus cirka tio i Amerika, säger Kevin.

viggo_perg

Per Gustafsson med kanonen Viggo Best.

I måndags var det dags för Skellefteås Per Gustafsson att ta sin 1000:e seger som kusk. Det var treåriga stoet Vindpärla som blev jubileumshästen. Ett kallblod så klart.
Per Gustafsson är ju kallblodsexpert och mannen bakom Viggo Best som var igång då jag var liten och såg mina första lopp. Viggo blev en stor favorit för mig.

Alla gillar en vinnare. Viggo Best var kanske den första stora stjärnan jag började gilla när jag började gå på trav.
Viggo Best var ett kallblod från Skellefteå som kördes av en blå- och gulklädd kusk…en dressfärg Gustafsson har hållit fast vid.

1981 blev Viggo Best korad till Årets Kallblod i Sverige. Bokslut efter 189 starter blev: 65 segrar 50 andraplatser och 28 tredjeplatser. I prispengar blev det 827 000 kronor Vad är det i dagens penningvärde egentligen?

VIGGO BEST.JPG

Viggo Best sträcker ut för Per Gustafsson
Foto: Kanal 75/ TR Bild

Det var ofta både 20 och 40 och 60 meters tillägg i loppen för dåtidens kallblodselit. Jag minns särskilt en start på Umåker. 1640 meter. Viggo Best stod 20 meters tillägg tillsammans med sin kanske värste motståndare i karriären, Kjell Elvings Lanser.
De här hästarna var så överjävligt mycket bättre än gänget på start. Ofta handlade det om vem av Viggo och Lanser som först lyckades ta sig till ledningen i loppen. Det var också vinnaren.

I det här loppet var hästarna på start bara rundningsmärken. Lanser och Viggo Best vrålandes i tredje- och fjärdespår. Pang. Vid INGÅNGEN till den första kurvan var de ikapp. Lanser tror jag lyckades ta ledningen i det här loppet. Viggo blev hängande och slutade tvåa.

Intervjuade Per Gustafsson för VK för många år sedan och raderna nedan är hämtade från min intervju.

- Ja, Lanser var ju bra han också, säger Per Gustafsson. Det var bara trav i Viggo. Han galopperade bara i undantagsfall då han blev påkörd eller något. Då kunde det bli några galoppsteg innan han snabbt hoppade i trav igen.

Per Gustafsson berättar vidare om familjehästen:

– Han var före sin tid verkligen. Kvaliteten på kallbloden var ju inte så bra på den tiden. Inga travare egentligen och mycket galopper. Viggo gick med sina järnskor men inte så mycket annat i utrustningsväg. Han var oerhört startsnabb och mycket speedig. Men den där speeden blev kortare och kortare med åren. Av de 50 gånger han var tvåa så var det säkert i hälften av fallen som han stannade till, trodde att det var klart. Han bromsade– och blev avslagen till slut. Han var inte oärlig på något sätt utan det var det där, ”nu är det klart”, säger Gustafsson i artikeln.

I aveln lyckades Viggo inte något vidare.
– Det var stor efterfrågan på honom i Norge och övriga Sverige. Men farsan ville absolut ha honom hemma när han blev avelshingst. Så här med facit i hand var det synd att vi inte skickade bort hästen. Här omkring var det mest Steggbest-ston och det blev mycket inavel. Kanske lite dåligt tränat också i många fall när avkommorna började starta, säger Per Gustafsson i artikeln jag skrev för Västerbottens-Kuriren.

Viggo Best med sin mjuka tip-tap-gång.
Var han lika snäll som han såg ut?
– Suveränt snäll. Mycket bra att ha att göra med!

Bli först att kommentera

Köandet och rusandet till E-läktaren på Solvalla

Av , , Bli först att kommentera 1

elotloppsinrusningen
                          Morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.

Elitloppshelg igen. Jag såg mitt första elitlopp på plats  1983 då Ianthin vann och har bara bommat en tre-fyra årgångar sedan dess.  Lumpen 1985 bland annat. 2008 blev jag pappa och vågade inte åka ner utan satt hemma och jobbade för travnet.se och tog emot de andras texter och publicerade. Vilket var tur. Internet var inte så starkt på den tiden.

Jag brukar skryta om att jag och mina kompisar och högst 50 personer till  hör till klicken som var med om att starta hysterin med köandet nattetid utanför grindarna. Natten mot Copiads duell mot Pine Chip 1994 tog allt fart på allvar. Det hade köats nattetid innan det också men just det året blev det extremt.

Bilden ovan är från morgonrusning till E-läktaren elitloppssöndagen 2002.
Ser ni den svårt plågade M Wikner med ett gulblått täcke under armen i mitten? Snett nedanför t h Steve Dellbro.
Några av landets sportchefer syns på bilden. Bland andra Mathias Gustafsson i Gävle. Mannen med E:et på bröstet är René Jensen som ju blivit sportchef i Danmark nu. Någonstans finns också Anders Malmrot som gör sitt första år som elitloppsgeneral på Solvalla.

Lade ut bilden på min facebook för några år sedan och det här var några av kommentarerna:

Anders Malmrot:  ”Länge sedan man hade orange jacka men ser ut att vara ett steg före Stefan Berggren och det känns i alla fall skönt! Vilka tider och pulsen steg genast inför maj månad!”
Magnus Burman: ”Långt framme till höger med Palmer Zonett-tröjan. Intervjuad några timmar senare efter hans vinst;) Lars Wikström lite längre bakom mig.”
Marcus Lindgren: ”Kände knappt igen mig själv! En annan tid, ett annat liv…”
Mathias Gustafsson  ”-94 var jag först (dock efter tjuvstartade från huvudentrén men fick ny chans) och Gry Forsell intervjuade från läktaren, vann en ratt men trodde på en bil.”
Mattias Stenby:  ”Jag är femma från höger från klockan räknat med två filtar under armarna och blå munkjacka. Pinsamt långt efter, men i alla fall före Stefan Berggren som syns långt bak till höger (vänster om han i blå/röd-jacka). Och, ja Mathias – det ser ut som du i gula tröjan.
Ann-Marie Nordin:  ”Är det inte Sten Gradling som cyklar in?”

wiknerpecka
Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, jag är Tarzan, Pecka ser koncentrerad ut. 
macklobellsegerdef

Ur mitt fotoalbum från Elitloppet 1988, Mack Lobell i segerdefilering. Vi satt på caféet i början av upploppet den gången.

För några år sedan servade jag en av landets största elitloppsromantiker med fin fakta. Jag hann inte använda den själv den gången så Henrik Ingvarsson fick skriva om balsampoppeln.
Doftminnet är människans starkaste och jag hade luskat fram att det varit trädet balsampoppel som bidragit till elitloppsstämningen under alla år.
Alla tidiga morgnar och nätter vi tog oss till Solvalla för att köa från stallbackssidan. Något i luften. En doft. Just den doften kom över mig under min och lillans väg till dagis en gång. Alltid på samma ställe vid några träd.
En morgon fick jag chansen att fråga några trädbeskärare vad det var för ett slags träd.
Balsampoppeln. Solvallas stallbackssida har många av den sortens träd. En underbar majdoft. ”Namnet anspelar på de angenämt luktande nya knopparna”, som det står i en uppslagsbok.

Elitloppsromantik är också alla dessa morgnar då vi bara satt och pratade eller gick runt på E-läktaren och skakade hand med alla man bara träffade den gången på året. Tiden då det inte var så mycket kommers och lopp under förmiddagarna.
Rätt som det var sprakade det till i högtalarna.
- Hej, det här är ”Skräcken”. Snart åker jag ut och värmer.

mammasofune

 Vi bodde alltid i Upplands-Väsby och måltiderna på Mammas (hamburgerhaket som såg ut som en svamp) var många.
Här visat Fune på pr-hamburgaren Mammas Lyxsmask, en burgare för 350 kronor (1988) med svart kaviar.

sugarcane
bigspender

macklobell

Det har skrivits mycket vackert om den trogna publiken på Solvallas E-läktare som sitter där under Elitloppet.
Tack för berömmet säger bland andra jag och Tomas Johansson, i dag på ATG. Vi var nämligen några av pionjärerna som var med och byggde stämningen på den där läktaren.
Under några år i slutet av 1980-talet räckte det med att vara på plats vid åtta- eller niotiden på morgonen på Solvalla för att få några av de bästa platserna (som vi fick sitta och hålla på till våra mera morgontrötta polare kom lommande några timmar senare).
Vi var väl ett tjugotal som kom extra tidigt och hoppade över stängslet och gick och satte oss på läktaren innan entréerna öppnade. Plötsligt ett år var det förbjudet och vi som smitit in fick skamsna lomma ut efter det att ett par poliser ställt sig framför läktaren och hotat bära ut oss.

Därefter blev det att bilda kö vid fem-sextiden på morgonen vilket räckte för att bli några av de första in på Solvalla.
Sedan trappades allt upp. TV4 var där och filmade den ”fanatiska travpubliken” vilket ledde till att Elitloppsfolket någon gång i början av 1990-talet började en klick ur Elitloppspubliken sova över utanför Solvallas entréer. Vi var bland de första med det också, men nu turades vi om mitt gäng från Umeå och Johanssons från Upplands-Väsby.

Bli först att kommentera

Johanna i strålkastarljusen och jag ”svensk” i jeans

Av , , Bli först att kommentera 1

JOHANNA LINDQVIST MED EJS GULDSKO.JPG

2004 då Johanna Lindqvist hade vunnit E.J:s Guldsko (gulddivisionen) med pappa Anders Couch Doctor. Foto: TR Media

Hoppas att ni lyssnade på Umåkerpodden som kom ut för några dagar sedan (finns på umaker.se). Robert Karlsson intervjuar sportens aktiva och turen hade kommit till Johanna Lindqvist.
En viljestark dam som under några år hörde till toppskiktet bland kvinnliga utövare i Frankrike som kusk och jockey.
Johanna är född och uppvuxen i Umeå. Nu är hon tillbaka där allting började. Efter många år ute i världen – mest i Frankrike- har hon blivit mamma och pluggar till undersköterska.

Minns ett tillfälle för fem-sex år sedan då jag var nere i Frankrike för att rapportera hem om ett lopp för Kanal 75.  Anders Lindqvist var snäll och hämtade mig på flygplatsen. Jag var klädd i grova jeans och grova skor för att kunna arbeta ute på bland annat Grosbois. Collegetröja. Inte så mycket annat i packingen.

Lindqvist avslöjade en överraskning:
- Nu i kväll ska du och jag på travgalan här i Paris.
- Vadå, något stort?
- Ja, det är den nationella galan. Jag fixar några snyggare skor till dig. Det är ingen som märker hur du är klädd. Det blir kul.

Johanna Lindqvist hade stjärnstatus och fotograferades i långklänning med alla andra heta på något podie innan galan drog igång. Pappa Anders var inte lika känd i Frankrike längre och tog vägen ut till borden i den grå massan tillsammans med undertecknad.
Fyra timmars surrande på franska vidtog sedan uppe på scenen där priser till det årets mest framgångsrika delades ut. Jag förstod precis ingenting.
I en paus träffade jag Sofia Aronsson i vestibulen. Hon var klädd för fest med balklänning med öppen rygg. Tjusig värre.
- Ja, det syns att du är svensk, sa Sofia, och såg lite undrande ut.

Fransmän är smärtare och klär sig generellt bättre än svenska män. Men den här gången var det inte mitt fel, utan Anders’. Han är alltid full av infall och upptåg.
Den galan glömmer jag aldrig.

anderslindqvist hos johanssons

2014 då vi svängde förbi Magnus Johansson på Teg. Magnus med sina barn Camilla och Simon. På bilden också amatören Owe Oscarsson från Sävar.
Foto: Mikael Wikner

För några somrar sedan bilade jag och Anders Lindqvist tur och retur Boden. Det var i juni och vi utgick ifrån Umeå inför en helg med midnattstravet med V75 och Norrbottens Stora pris.
Jag skrev några rader om roadtrippen som kanske kan klämmas in i memoarerna monsieur Lindqvist pratar om att han vill ge ut. En späckad helg med ”travtränaren med det stora hjärtat”, skrev jag.

Rubrik: En roadtrip med Lindqvist (från juni 2014)

Jag var ute på en roadtrip i landets två nordligaste län i förra veckan. Umeå-Boden, tur och retur. Min medresenär i bilen var Anders Lindqvist.
Han ville in överallt. Men det fick han inte. Vi skulle komma fram någon gång också.
- Här inne tror jag det ligger en kyrka som blivit mycket omskriven. Vi skulle inte kunna svänga in och kolla i några minuter?

Lindqvist är intresserad av allt, inte bara av trav. Mycket allmänbildad och nyfiken som en skolpojke. Ja, den förre Umeåtränaren ä-r lite som en skolpojke till sättet också. Munter och ibland lite förvirrad. Totalt prestigelös (vilket fler borde lära av).
Ibland ”försvinner” han under ett samtal och det är förstås all ny teknik som ställer till det. Någonstans där ute pågår det ju alltid något spännande som man inte kan få reda på om man inte ger sig ut på internet.
Han har sin padda och sin mobiltelefon, sin dator, kontot på twitter och ett par mailadresser. En påse tidningar och böcker.

Jag körde bilen. På så sätt kunde Anders vara med om allt som hände i världen under torsdagseftermiddagen då vi stävade mot Norrbotten.

Dåtid:
- Va, Tage Erlander skulle ha haft födelsedag i dag!
Nutid (i vindrutorna på bilen):
- Här inne bor de där storhästägarna som jag pratade om. Jag förstår att vi inte hinner in. Men har jag berättat om…

Hustrun Iona var hemma i Frankrike och paret talades vid några gånger i timmen. Det var företaget som skulle skötas.
Lindqvist svarade alltid med ett:
- Dear wife!

Och så var där hundratals ämnen. Samtidigt. Anmälningar till lopp, folk som ville komma och hälsa på, papper som skulle signeras och ston som skulle åka till stuteriet.
- Now it is good time for her to get pregnant.

Anders Lindqvist skulle vara konferencier under midnattstravet i Boden och passade på att träffa lite folk och se sig om samtidigt. Han såg till att det hände saker hela tiden.
Besöken i sin gamla hemstad har blivit få på senare år. Vid hämtningen på flygplatsen i Umeå blev därför en del av hälsningsfrasen en undran om han inte kunde få åka förbi Ringvägen i stadsdelen Teg.
- Jag måste få hälsa på Berths pojken (Berth Johanssons son Magnus med familj).
Det blev ett kort möte i solen på Teg. Tiden var knapp.

…fortsättning: En roadtrip med Lindqvist nedan


anderslindqvistsverker
Anders Lindqvist på Skellefteåtravets stallbacke i samspråk med Sverker Karlsson.
Foto: Mikael Wikner

Samma på tillbakavägen. Vi körde in på Skelleftetravet vid lunchtid på söndagen. Han ville in på banan av nostalgiska skäl ”i tio minuter, lovar”. På Skellefteås stallbacke hade han inte varit på ”20 eller 30 år”. Vi träffade kallblodsamatören Sverker Karlsson och Anders kom fram till att de inte hade setts på ”säkert 100 år”.
Anders känner många människor i Boden och många känner ju honom utan att han alltid har koll på kopplingen. Alla verkar få tid av den lilla tid han har. Egentligen borde det ha funnits mera tid menar han – tid till att träffa alla han känner eller är bekant med…lite längre.
- Fast egentligen är det bra med korta möten också. Då hinnerman med fler!

Tempot är vad man säger ”högt uppskruvat”. Bodentravets David Zimmer delar på konferenciersrollen i vinnarcirkeln med Anders och det blír mycket bra.
En kommentar av Zimmer (i högtalarna) var slående.
- Va, Anders – står du och twittrar?!

Det visar sig att Anders var tvungen att kolla upp en grej på travsport.se om en klassisk vinnare han behövde veta mera om.
Men det kunde ha varit så att Lindqvist twittrat också då detta var mellan två lopp då det inte hände så mycket.
Teknik har han gillat länge.
Det har gått en berättelse om att Lindqvist en gång halade fram en telefon ur innerfickan och svarade under ett lopp. Men den är inte sann.
- Det var inte under tävling utan i ett provlopp!

Det blev två segrar till travtränaren Anders Lindvist under lördagen hemma i Frankrike. En av hans hästar vann på Vincennes och en annan på någon av landsortsbanorna.
På hemvägen från Boden hann vi svänga in hos Anders första hustru Sara med familj i Bygdeå samt hos hans syster i Umeå där han skulle sova till nästa dag för att vara med om en av sina söners födelsedag.
En späckad helg med travtränaren med det stora hjärtat.

(slut kåseriet från 2014)

Läs mer

Bli först att kommentera

Hultman om när Generalen tog befälet

Av , , Bli först att kommentera 3

stefan hultman drar örjan kihlström i sulky
En klassisk bild. Stefan Hultman drar Örjan Kihlström efter Guldbjörken på Umåker 2005.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Stefan Hultman är stockholmare och svänger sig som så många andra med ”Norrland”.
- Jag gillade att åka på Norrland med mina hästar och främst Umåker då. Jag kände mig alltid så välkommen i Umeå och det var även en bra första grej för mig på säsongen med hästarna, säger Hultman när jag pratar med honom i veckan.

Nästa helg är det dags för Umåkers vårliga V75-omgång. En där snön inte kommer att hinna undan på innerplan, vilket är ovanligt. Det har nämligen kommit mängder av den vita varan i år.

Hultman har samlat på sig många fina minnen från Björkarnas stad. Maharajahs besök och segrarna i Guldbjörken.
2005 var självaste General Du Lupin på plats i Umeå och showade.
Storyn minns ni kanske. ”Generalen” var till åren och hade tjänat 24 miljoner kronor i sitt hemland Frankrike (som valack!) och flyttades till Sverige och Stefan Hultman.
Det var en mycket populär häst i Frankrike som avtackades under högtidliga former på Vincennes när den franska karriären var över.
- Ja, man hade liksom ett stort ansvar vilande på sina axlar när han kom. Det var inte vilken häst som helst man fick ta hand om utan en nationalikon som kom från Frankrike. Fransmännen visste att jag hade den i träning i Sverige och pratar än i dag om det där. Även om han var gammal så var han ju kusligt bra! Han lever än vet jag och går in sin hage och har det bra.

Trav UmŒker Genaral General du lupin
General du Lupin på Umåkers stallbacke. Franske tränaren och ägaren Jean-Paul Marmion
var på plats. Caroline Karlsson var hästens skötare hela tiden.
Foto: Hanna Eriksson, VK

Guldbjörken blev en lätt match för General Du Lupin. Örjan Kihlström gick den verkliga matchen innan loppet, med hästen han hade framför sig.
Kihlström hade ett väldigt jobb med att få den egensinnige hästen bakom bilen. Det blev en tur ut på stallbacken före start för Örjan Kihlström. När mållinjen hade passerats fortsatte hästen två extra varv med Kihlström som en chanslös liten skolpojke bakom.
Publiken visste om det där och stöket blev en extra krydda.
Stefan Hultman grät i vinnarcirkeln, lite av utmattning och förstås av rörelse.
Undertecknad (bloggaren) stod på banan och fotograferade den gången och hade publiken runt vinnarpodiet framför mig. Känslomänniskan Hultmans tårar smittade av sig. Bortgångne Sören ”Blomman” Blomqvist var en som stod nära och tyckte att det där var något speciellt förstås. Minns tydligt Blommans tår i ögonvrån där i folkhavet. Travälskaren.

Stefan Hultman minns så klart ståhejet kring den egensinnige hästen som i Sverige gick med vanlig utrustning utan sitt ”lasso” som bara var tillåtet i Frankrike.
- Mitt första jobb med Generalen i skogen är en av få gånger jag känt mig lite rädd i den här sporten. Att det skulle stå en älg vid sidan av banan just den dagen var inte heller optimalt. Men hästen såg den och kröp nästan förbi den mäktiga älgen, och sedan klippte han av desto snabbare! säger Hultman och skrattar.

stefan hultman springer med general du lupin
Hultman med grepp om General du Lupin på den bortre långsidan.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Han berömmer Örjan Kihlström som tog starterna med General du Lupin med det vanliga Kihlströmska lugnet.
- Det var ju många utgångar från banan på Umåker och jag hade folk med mig som ställde sig runt omkring för att hindra hästen att sticka ut. Han gjorde liksom som man ville. Örjan kom ju där körande… han är som han är och satt och visslade. Och så var det en minut till start. Då springer hästen rakt av banan ner mot stallarna!
- Vilken panik det var för oss att hästen skulle komma upp på banan igen och Örjan åka upp bakom startbilen. Sedan går ju loppet och han vinner busenkelt. Jag har ju stuckit ut hakan och sagt att allt annat är seger är ett misslyckande, berättar Stefan Hultman.
Problemet var att General Du Lupin inte var trött när han passerade mållinjen och sprang nästan ett varv till i samma tempo på Umåker.
- Jag stod vid pålen 500 från mål ungefär och Örjan tittade ut mot mig och skrattade. Jag kör några ärevarv sa han!

Efter prisutdelningen fick Generalens skötare Caroline Karlsson leda hästen tvärs över banan medan tränare Hultman och körsven Kihlström segerdefilerade med sulkyn på släp.
Hultman var stolt, svettig och tårögd. Stoltheten behöver knappast förklaras, svetten berodde på nervositet och anspänning, tårarna på lycka och glädje.
Så gick det till när General du Lupin tog befälet i Guldbjörken 2005. Ett av mina tydligaste travminnen. V75 hemma är bäst. När det är så här bra…

Maharajah och Örjan Kihlström vann V75-1
Maharajah efter segern i Berth Johanssons Minneslopp 2010. Längst till vänster tittar Magnus Johansson fram.
Foto: Maria Holmén, Kanal 75

Hultman läser Wikners TRAVliga blogg ibland och flikar själv in lite om Berth Johansson.
Han är född 1963 och kunde mycket om Berth om hans hästar som ung.
- Berth Johansson, jag menar… det var ju Song Key, Al Joe och alla de här. Hästar som man beundrade. Jag var som en nörd då på 1970-talet. Jag åkte upp till Umåker för många herrans år sedan och höll ett litet föredrag på någon stor hästanläggning. Då kom Berth Johansson och hämtade mig på flygplatsen. Jag blev så himla generad, stolt.
- Han visade mig stallet. Här har Gissle stått och här…har den stått. Jag var som ett barn. Jag fick komma hem till Berth Johansson och titta i hans tum med alla priser också. Drack kaffe som Berith bjöd på. Det var fantastiskt för en sån som mig, säger Stefan Hultman.

Guldbjörken för den högsta klassen var Stefan Hultmans huvudmål under flera år när Umåker bjöd in till V75. 2010 instiftades Berth Johanssons Memorial för femåringar.
- Jag ville ju hellre vinna Berth Johanssons minne än Guldbjörken plötsligt. När Berths lopp kom till var det ju 200 000 i förstapris i det loppet. Men det var 250 000 kronor i första i Guldbjörken. Jag anmälde Maharajah till Berths lopp och Marshland till Guldbjörken. Jag bedömde det som att då vinner jag i alla fall Berth Johanssons lopp…och så vinner mina hästar båda loppen. Så det blev ju klockrent. Det är ett minne som etsat sig fast som jag tyckte var jättekul, slutar Stefan Hultman samtalet i april 2018.
Bara dagar till V75 går igen i Umeå. Den här gången utan Stefan Hultman och hans hästar.

Bli först att kommentera

1988 dunka dunka med Big Spender

Av , , Bli först att kommentera 2

berthspelaposten
30 april 1988 – för exakt 30 år sedan – kördes den sista delade V65-omgången på Umåker.

…det var sista året med de gamla totomaskinerna på Umåker (dunka-dunka med en bong för varje spel).
…det var också sista året Berth Johansson blev champion på Umåker och var i centrum i en annonskampanj som ATG och Posten delade på i tidningarna.
Big Spender genomförde sin sista säsong sju år gammal och vann Guldbjörken lätt från ledningen före Keyson Jons och Gissle.

Nu är det inte många veckor kvar till Umåkers (hela) V75-omgång, lördagen 21 april.
Det där med delad omgång behöver kanske förklaras för somliga.
Det var nämligen så att mindre banor som Umåker inte hade egna fulla omgångar den här tiden. V65 var riksspelet som funnits sedan 1974 och det dröjde 15 år innan en (på den tiden) småbana som Umåker fick arrangerar samtliga sex lopp på kupongen och bjuda in till en riktigt stor dag.

berthspelapostendetalj

Men det var så klart fest ändå 1988.

ATG och Posten samannonserade i landsortspressen och i stora annonser förklarades hur sporten och spelet hängde ihop och gick till.
Jan-Erik Erikson var regerande champion 1988 men i Umeå var Berth Johansson fortfarande den mest kände tränaren och användes som dragarnamn i annonserna.
I annonsen ovan (nästan helsidor i VK) fick läsarna lära sig att fylla i en kupong och tänka spel. I en annons tidigare den veckan hade man gått igenom hur tidningarnas spelbilagor och travprogrammen skulle tolkas på bästa sätt.
Allt i jag-form. En reklamtext utformat som att det var Berth som berättade alltihopa.

guldbjörken1988_res

Slutligen fick Berth Johansson tippa loppen och det blev väl att han flaggade lite för Big Spender ändå, naturligtvis med tillhörande varningar om att man inte kunde ta något för givet.
Big Spender hade glansåren bakom sig men vann ändå väldigt enkelt den här V65-dagen efter att ha inlett första varvet efter löjliga 1.18,0 och sedan sprintade undan sista 1000 i överkant 1.13,0. Värsta hotet Pale Amber (Jan-Erik Eriksson) galopperade dubbelt.
Vinnaroddset på Spendern blev 1,30!

bigspenderv65klipp1

Big Spender – Umåkers största stjärna genom tiderna – gjorde bara tolv starter efter Guldbjörken 2008 och tjänade lite drygt 200 000 kronor till i karriären som totalt inbringande 3,7 miljoner (35 segrar på 75 starter).

Jan-Erik Erikson vann klass III med Imitation.
Åke Svanstedt vann det tredje V65-loppet med Remington Steele.
Övriga tre lopp kördes på Åmål. Umåker delade de flesta V65-omgångar med Åmål.

Anders Fredriksson är sportreferent och Solvallas stående speaker. 1988 var han chef på Umåker.
- Vi är mer eller mindre lovade en komplett tävlingsdag nästa år, och jag hoppas och tror att vi kan få två, sa Fredriksson efter tävlingsdagen 1988.
Trots ett nytt totorekord var Fredriksson inte nöjd med omsättningen. Till hösten skulle de nya totomaskinerna komma. Nya moderna som ”man kunde spela både vinnare, plats och V5 och ta ut vinter i samtliga luckor”.
Det var de gamla maskinerna banan hade 1988, där varje tia eller hundralapp blev en kupong. 500 vinnare i hundrakronorsluckan= fem dunk.
- Med de nya maskinerna spar man tid, man slipper först köa för att lämna in V5, sedan för att hämta spelvinster och ställa sig i en tredje kö för att spela ett nytt lopp, sa Anders Fredriksson.

Att göra alla spel o c h hämta ut i samma kassa var högteknologi 1988.

berthj_vykort

Vykort från 1980-talet.

1984 började Berth Johansson köra i Postens färger. Året efter tog tränaresset från Umeå karriärens största seger i Svenskt Travderby med Big Spender – en femetta även för postens dåvarande marknadschef, Umeåbon Martin Jansson.

Jansson var styrelsemedlem på Umåker 1989 till 1994 och var vid tiden marknadschef för Posten i Västerbotten.
Postens färg var gul, inte blå som på senare år. Martin Jansson var travintresserad och i Västerbotten fanns en mycket skicklig travtränare och kusk som körde i gult och blått.

Posten hade vid tiden gjort en stor omorganisation och regionaliserat. Ett regionkontor placerades i Umeå som omfattade Västerbottens län. V65 var det största riksspelet i travet och svenskarna lämnade in sina kuponger på Posten.

På 1980-talet hade det blivit vanligare och vanligare att kuskarna hade reklam på sina dresser.
Stig H Johansson hade Sabis och BPA bland annat.
Posten hade Berth Johansson med 14 championat på hemmabanan, det första 1958 och sista gången alltså 1988.

- Jag vet inte om jag var inblandad i just den här annonsen. Men vi anlitade ofta kuskar på ute på postkontoren den här tiden. Berth Johansson var en del på ”Umeå ettan” (centrala postkontoret) och satt där med dressen på, säger
Martin Jansson.

Han kommer från Örnsköldsvik och minns Postens kampanj i Nolaskogs när V65 kom till Solänget första gången.
- Jag har bilder från V65 i Övik när V65 kom till stan och Posten var inblandade då också. Det finns många faktorer till varför V65 blev så populärt och en av Gert Lindbergs och Remy Nilssons idéer var att engagera kuskar och tränare på varje bana som skulle ut till folket innan de stora tävlingarna, berättar Martin Jansson.

Örnsköldsvik bjöd bland annat på populäre Säterbest med sin ägare, tränare och kusk Bertil Ödmark. Ett tag världsrekordhållaren Säterbest, från Arnäsvall.

- Det var en tjusig häst och Bertil en man som hade nära till skratt. Säterbest var precis som en hund. En lydig hund. Vi tog honom till postkontoret ”Övik 1”som låg inne i centrala Ö-vik. Det var mycket folk som såg på när Ödmark lastade av hästen inne på postgården och sedan gick Bertil runt utanför på det lilla torget. Sedan gick han in på postkontoret med hästen. En kort sväng bara men han var trots allt inne på posten med Säterbest. Bara för showen, berättar Martin Jansson.
Bilder på Säterbest på Posten kommer snart i bloggen…som ett brev på posten höll jag på att skriva.
kakannons travblogg

När vi ändå är inne på Solänget och Örnsköldsvik.
Avslutar med en reklambild för Hägges kakor från slutet av 1960-talet, hämtad från en baksida på tidningen Travrapsodi.
Bageriet finns ju fortfarande i Örnsköldsvik så egentligen är det här lite reklam.
Vilken fin bild. Jag har kört den på min privata facebook en gång.

Gammal reklam är så härligt enkel och aningslös på något sätt.
Här är det fika på gång. En kvartett Umåkersprofiler tar sig lite kaffe och småkakor. Gänget är från vänster Kenneth Åström, Ulf Bäckman, Magnus Cedergren och Olle ”Lappen” Lindqvist.
Hästen heter Snack (därav ordvitsen) som i slutet av sin karriär tränades av Kenneth ”Munken” Näslund på Solänget.

Bageriet är Hägges som startades 1956 av kusinerna Thage och Torsten Häggström i Örnsköldsvik.
Travintresset var stort. Stall Hägges första tränare var Sven Helsing (proffs på Solänget). Därefter Olle Lindqvist (Lappen har Hägges-dressen på bilden) samt Torbjörn Forslund.
(Peter Fahlén och Ivan Hellström hjälpte mig med uppgifterna).

Kuriosa om bagarna: Äldre tiders oddstavlor såg ju ut som klockor. Solänget hade en där en lampa tändes på numret med lägst odds. En favorit.
Anders Lindqvist berättar att några av de större bagarna i Örnsköldsvik kunde tävla med att släcka varandras lampor i toton.

– Nu ha dem spela ner nian till favorit – så nu går jag och släck´lampa hans!

 

Bli först att kommentera

Om Polketta och Frank Andersson

Av , , Bli först att kommentera 2

frankandersson_ahlens

Jag har Frank Andersson i de sparade autografblocken. 

Namnteckningen tog på Åhléns i Umeå i slutet av 1970-talet. På bilden sitter Frank och signerar affischer och den uppmärksamme ser att de kostade 20 kronor i kassaapparaten.

Brottaren Frank Andersson tog fyra EM-guld, tre VM-guld och ett OS-brons under sin karriär. Det här besöket i Umeå var efter något av VM-gulden minns jag.

En mycket svag travkoppling detta…så den här gången gömmer jag mig mer än vanligt bakom min programförklaring till Wikners TRAVliga blogg. ”En blogg om trav, nostalgi och NONSENS”.

Det är jag som är pojken till vänster om brottarens utsträckta arm i bild, med Ingemar Stenmark-mössan. En klassisk röd-vit Nallemössa. Andra jag känner igen är Lars Lind (strax vänster om Franks huvud) och Zacke Zackrisson, mellan Frank och kvinnan i kassan, en pojke i profil iförd militärkepa.

Den gamle brottaren var kändis på den tiden det inte fanns så många tv-kanaler och kändisar att hålla reda på. Vann man VM och dessutom omskrevs i Expressen och Aftonbladet som en som smet från landslagsträningar och var lite påhittig – ja, då var man stor kändis, en av de största. Frank Andersson är ju mycket travintresserad och har bland annat varit delägare i Red Hot Dynamite hos Timo Nurmos. En jag känner är kompis med Frank och han berättar att Andersson har Timo Nurmos som sin favorittränare. Brottare var emot när ägargänget flyttade Red Hot Dynamite till en annan tränare men blev nedröstad av de andra ägarna.

Äntligen fick jag visa den fina svartvita bilden från uppväxten i bloggen. Att använda Frank Andersson som rubrikstoff är ju heller inte fel.    

 

 polketta

Polketta vinner V75 på Umåker 1995 för Micael Melander. Tvåa Bodbäckspålle och Stig Lindmark och in till tredjeplatsen spurtar fuxige Lassas Lavin och Stig H Johansson. Foto: Kanal 75

 

Umåker gör en satsning mot studenter och bjuder in till Studenthästen, fredagen 6 april, där vinnande lag vinner 5000 kronor.

Första lag ut att anmäla sig blev ”Lag Polketta” med Martin Öström som lagledare. En son till Per Öström som jobbar på travförbundet i Stockholm och i sin tur son till Lars Öström, en av de större profilerna på Umåker genom åren. Lars Öström lämnade Umeå (byn Ansmark) för Sala 2001 tillsammans med hustrun Kicki för att komma närmare barn och barnbarn.

Polketta fick sluta sina dagar 2010, 22 år gammal. Stoet från Umåker var mycket framgångsrik på tävlingsbanan och hennes drygt 1,5 miljoner kronor intjänade gjorde henne länge till det vinstrikaste kallblodsstoet genom tiderna. Lars Öström tränade och fyllde ganska nyligen 84 år.

Sönerna heter Nils och Per. Den senare jobbar på Svensk Travsport i Hästsportens hus i Stockholm och vi stöter på varandra ibland. Det brukar bli surr om det gamla Umåker. Pappan Lars alla hästar. Lemister som Per faktiskt lyckades vinna tre lopp med. Polketta.

- Jag har vunnit fem lopp totalt, på knappa 50 starter, säger Per Öström.

Polketta ägdes av ett gäng som kallade sig Stall Stöt. Per Öström får skriva för bloggen och berätta om hur gänget blev med häst:

”Vi startade Stall Stöt hösten 1988 (handelsbolaget Stall Stöt bildades 1992). De ägare som var med från allra första början var Lars Öström, Lennart Nilzon, Peter Ohlsson, Richard Älgestig, Johnny Nilsson, Nils Öström, Per Öström, Björn Åkerstrand, Jörgen Andersson, Gunnar Hellström, Magnus Johansson och Mats Strandberg. Den gemensamma nämnaren var Umeå universitet där de flesta av ovanstående läste under slutet av 80-talet. Över kaffekoppen i Samhällsvetarfiket föddes idén att vi borde köpa häst tillsammans som ett sätt att odla vårt gemensamma intresse och hålla kontakten allteftersom vi blev klara med våra studier. Under årens lopp har ett antal delägare hoppat av och andra kommit till. De som har hängt med hela tiden är Lars Ö, Nils Ö, Per Ö, Jörgen A och Björn Å”.

Per Öström om Polkettas stora genombrott: ”Det var egentligen i Bergsåker Stora Fyraåringslopp den 27 augusti 1992 som hon i nån mening slog igenom. Det loppet vann hon trots galopp på nytt svenskt rekord (30,4), ett rekord som står sig än idag. Hon mötte då hela fyråringseliten i form av Håenmona, Lovin, Östby Pilen, Nilsby Gutt och norske Freidig Frikk. Micke Melander körde henne för första gången i det loppet och efter det blev han mer eller mindre permanent kusk på henne. En liten anekdot från loppet….en av delägarna blev så till sig i trasorna att hoppade över staketet på publikplats innan alla var i mål (fältet var utspritt) och sprang mot mållinjen. Han tog sista pengar!!!”

Per Öström om alla roliga stunder tillsammans med Polketta:

”Stall Stöt har under åren, inklusive Polketta, ägt totalt 12 hästar. Ingen lika framgångsrik som henne förstås men värda att nämnas är väl Fixmina, Nordanbris och Nordglöd. Vi avslutade bolaget för ca två år sedan. Det finns många roliga episoder att berätta om. Vem i vårt gäng minns inte våra övernattningar i militärtält på bortre lång under Lyckseleveckan, där för övrigt Polketta vann det ärofulla Lars Matsons lopp, med traditionell terrängkrocket och surströmmingsskiva. Eller vår gemensamma resa 1995 till Norge. Polketta hade haft ett fantastiskt år med ca 500 000 kr insprungna det året (bl.a V75-seger på Umåker). Så stallet brände lite pengar genom att flyga till Norge där vi gick på trav, bodde och åt kungligt och gjorde studiebesök hos Arve Gudbrand Blihovde (mannen bakom Atom Vinter). Polketta betalade…” provlopp76

Västerbottens-Kuriren 3 mars 1976.

Lars Öström är amatör och uppfödare som inspirerat många i travets Umeå, ja i hela Sverige. En hästkarl av den gamla stammen som inte snålade med att dela med sig av sina kunskaper. Eldsjäl är ett slitet ord men skriver man om travnestor Öström finns inget bättre att ta till. Han höll bland annat i licensutbildningar och jobbade ideellt med provloppen i många år.

”Provloppsgeneral” som han kallades. Öström var dock inte provloppsbas från starten. Långtifrån. 1976 startade provloppen på Umåker och banan var enligt uppgift ”första norrländska småbana” med den företeelsen.

Klippet ovan är från VK i 3 mars 1976. Artikeln berättar om att ett stycke travhistoria skulle skrivas på Umåker samma kväll. ”Då körs nämligen det första så kallade ”provloppet på en norrländsk småbana. Slut är det nu på den gamla goda tiden då det i stort sett bara var att lösa körlicens på sekretariatet för att sedan huvudstupa kasta sig in i vilket lopp som helst”, skriver författaren av artikeln.

På den tiden var nya kuskar tvungna att köra minst tio provlopp för att vara kvalificerad för ett ”riktigt” lopp. Mmm…lät inte ”riktigt” säkert det heller, ens på den tiden.

Sportchefen på Umåker, Peter Fahlén, startade sin travbana i Örnsköldsvik.

- Bra att du hittade artikeln. Då vet vi när provloppen startade på Umåker.När jag började köra på Solänget 1977 var det provlopp där men det var nog i den vevan allt började. Lars Öström är den verklige provloppsgeneralen i Umeå. Hur många år som helst hörde vi hans myndiga stämma ljuda över ovalen när han korrigerade kuskars startbestyr! säger Peter Fahlén.

Gullrulle (Erling Wallström) kanske är provloppshästen nummer ett i Umeå. Gullrulle var näsan alltid med.

Publicerar klippet från VK:s sportsidor med lite tips. Kusktipset Fem Tippar V75 hette ju tidigare ”Fem tippar V65” och var med den första omgången med dåvarande stora riksspelet V65, med premiär på Solvalla 18 augusti 1974. ”Fem tippar-konceptet var fotografen Einar Anderssons idé.

Bli först att kommentera

Hjälp VK på traven

Av , , Bli först att kommentera 1

okandkusk1
Vilka är kuskarna på bilderna? Två omärkta bilder ur Västerbottens-Kurirens arkiv.
På den översta bilden ses en man i en hockeytröja (?). På bilden nedanför ses förre travbasen Owe R Hedström dela ut pris, men till vem?
Maila gärna in eventuella ledtrådar till mikael.wikner@vk.se eller skriv en kommentar till bloggen.
KLICKA PÅ BILDERNA SÅ SER DU DEM STÖRRE.

okandkusk2

Bli först att kommentera

Lindgren engagerad ända till slutet

Av , , 1 kommentar 1

gunnarlindgren_erikadielsson

Västerbo Loveboat vann Speedy Mins Minne på Umåker 2015.
Gunnar Lindgren delade ut pris och fotograferades med Erik Adielsson.
Foto: Peter Hegethorn, VK

 

Peter Fahlén, Umåkers sportchef på Umåker, kände Gunnar Lindgren väl.
Ett år fungerade han till och med som privattränare åt travprofilen från Umeå som i veckan somnade in, 88 år gammal.

- Det var väl runt 1985 som jag tränade åt Gunnar under en period då han inte hade någon av sina större stjärnor igång. Det var Black Frost och Janne Flax de bästa hästarna hette då och de tillhörde ju inte alls någon av hans bästa, säger Peter Fahlén.

Enligt banans beräkningar ägde Gunnar Lindgren en bit över hundra hästar genom åren. Hamra, med 113 segrar på 241 starter, och elitloppstvåan Speedy Min var de två bästa.
Gunnar Lindgren var stammis på Umåker in i det sista och missade aldrig något av travsällskapets större medlemsmöten.
- Han var mycket engagerad och hade på slutet en idé om att han ville belöna kuskar som tog sin första seger på just hans bana Umåker. Gunnar hade ett varmt hjärta. Han månade om folk och intresserade sig för andra människor. Vi på sekretariatet blev exempelvis bortskämda med att han ofta kom förbi med fika, säger Fahlén.

Gunnar Lindgren var affärsman och sålde bland annat Umesläpet i travets Sverige. Han drev även bilskola.
- Han var en affärsman med många järn i elden och tog hjälp med hästarna för att hinna med allt. Med tanke på att han hade Speedy Min och Hamra, en av varje ras, visar bara det hur duktig han var som amatör.

hamra
Hamra och Gunnar Lindgren. 

Under en travdag på Umåker här i vinter bjöd jag in mig själv vid bordet på restaurangen där Gunnar Lindgren brukade sitta med vänner.
Med över hundra egna hästar kan det bara svårt att bestämma sig…men som jag uppfattade det hade Lindgren Hamra som sin absoluta favorithäst av alla han ägt, tränat och kört.
Kallblodsstoet Hamra vann 113 lopp på 241 starter. Lindgren körde henne själv till över hundra segrar och berättade att det gällde att köra på speed, Hamra var mycket snabb.

I en tidigare blogg skrev jag om Hamras överlägsenhet men att Hans Parkén en gång fick det till att hans Panor var den bättre. En rolig historia Lindgren själv berättade många gånger.

http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2017/06/02/speedy-min-pa-mitt-spel-fran-alga/

Hamra inledde karriären hos Dannero-amatören Nils Dahlberg för vilken hon tog sin första seger och hann med tio segrar som tre- och fyraåring (nio hos Holger Skoglund på Bergsåker) innan Gunnar Lindgren fick köpa henne. En bra affär!

korpenexpressen
En sparad Expressen från 1992.

Under kvällen med Gunnar Lindgren på travrestaurangen kom Karl-Gösta Fylking upp några gånger. En av Sveriges första lånekuskar hjälpte Lindgren med Speedy Min i Elitloppet med flera större lopp.
(Min blogg om Speedy Min och Elitloppet
http://blogg.vk.se/wiknerstrav/2018/01/05/lill-ahlen-pasell-och-speedy-min/ )

Jag letade fram den här sparade tidningen. ”Korpen”, som Fylking kallades, segnade ner efter ett segerlopp på Solvalla 3 februari 1992.
Småspelarnas vän vann sitt sista lopp med Pagan. Någon minut efter målgången föll han från sulkyn och var död. Lars Jakobsson tog bilden på målgången som Expressen köpte och drog på hela förstasidan dagen efter.
Liza Marklund, senare deckarförfattare, skrev artikeln.

Karl-Gösta Fylking (vinnare av 1.160 lopp) var en skämtare och jag frågade Gunnar Lindgren om berättelsen stämde; den man hört om när Lindgren och Fylking stod på Arlanda inför en resa i Europa med Speedy Min.
Fylking höll upp sin plånbok innan de gick på planet och bad om hästägaren Gunnar Lindgrens uppmärksamhet.
- Titta på den här ordentligt nu Gunnar, för det blir sista gången du ser den på den här resan!

Fick historien verifierad av Lindgren som skrattade gott.

bilhastjan1958111

Avslutar med ett underbart klipp från Västerbottens-Kurien en kall januaridag 1958. Där för 60 år sedan var det inte allt för ovanligt att ta sig fram med häst på gatorna. Bilden är från en gata vid Gammlia i Umeå.
”I minus 20 grader var det kontraster – några har det ruggigt bra och andra bara ruggigt”, konstaterade fotografen Harry Lindwall.

1 kommentar

Första mötet mellan Etain Royal och Victory Tilly

Av , , Bli först att kommentera 3

Etain Royal Victory Tilly
Jorma Kontio bakom Etain Royal åker ifrån Victory Tilly och Stig H Johansson i Guldbjörken 2001. Foto: Thomas Blomqvist, Kanal 75

 

Man talar om vackra hästar och vackra hästar.
Själv har jag en fäbless för tydliga bläsar och svarta hästar. Eller fuxar.
Etain Royal hade utseendet med sig. Hästen var svart (väl?) och hade en stor bläs. Men han var ingen skönhet på banan förstås.

Fransmannen blev allt bättre i aktionen men tog fortfarande hoppsa-steg ända upp i pensionsåldern. En riktig profil var han. Morsan är inte så insatt men till och med hon tyckte det var märkvärdigt med en häst som ibland vann med hela upplopp.

Det ”drev” för Etain Royal och nu har det drivit ända till den andra sidan. För några dagar sedan fick valacken somna in på grund av ålderskrämpor, 26 år gammal, efter att ha varit
gårdshäst i Finland.

Umåker har länge haft fördelen att få arrangera V75 tidig vår. Med något klåfingrigt undantag har det handlat om dagar i slutet av april och i år infaller dubbeltravet 20-21 april.
Guldbjörken 2001. Det var då det blev publikrekord på Umåker. 8 594 åskådare hade kommit för att se Etain Royal och Victory Tilly mötas för första gången.
Stjärnorna var mitt uppe i sina fantastiska karriärer – och det första mötet mellan hästarna kom alltså på Umåker.
Många möten mellan hästar, boxare – vad ni vill – är upphaussade och fabricerade av någon som vill sätta spets på ett evenemang. Mötet på Umåker var på riktigt. Det blev en sådan där händelse ”alla” pratade om på förhand. Och i efterhand också skulle det visa sig.

programbladetain

Åtta av tio tippade dessutom fel vinnare. Men inte jag. Jag fick känslan direkt att Etain Royal skulle vara vinnaren. Den vackre svarte hade blivit raskare från start och från spår fem såg det riktigt bra ut.
Ni kommer väl ihåg att Victory Tilly avskydde grusstänk och avskydde att springa i ryggar? Stig H Johansson hade dragit spår nio… men ändå trodde de flesta att Victory Tilly på något underligt sätt skulle lyfta i starten och sedan flyga över hela fältet och landa i ledningen i Röbäckskurvan i första sväng.

Jorma Kontio hann precis ett hack framför Stig H/ Victory Tilly med Etain Royal. Fransmannen fick börja röra på sig efter några hundra meter och kördes till ledningen dryga varvet från mål i en mycket offensiv styrning. Här gällde det att skaka av sig uppvaktaren i rygg.
Stig H Johansson lät Victory Tilly ta upp jakten under slutrundan men kom aldrig närmare än fyra längder. Det här loppet var Etain Royals.

Loppets sponsor var finska skogsmaskinföretaget Valmet med svenskt säte i Umeå. Jorma Kontio hade presenterats för sponsorerna före loppet och när loppet pågick passade Kontio på att hälsa lite.
Det berättas att Jorma Kontio vände på huvudet och kollade in mot vinnarcirkeln varvet från mål där han satt bakom Etain Royal. Han nickade till sponsorerna och log brett. Kontio ville visa hur gott han mådde och hur slut loppet var. Victory Tilly var förstås en härlig skalp.

Etain Royal, smidig som en panter och nästan rentravande den här dagen.
En av 2000-talets största stjärnor.

Etain Royal lagerkrans

Vackre Etain Royal. Foto: Petri Johansson, Kanal 75

Hästar i rörelse kan han, Umåkerprofilen Stefan Dellbro.
Som amatör på Umåker och travtipster till yrket, har han bedömt många tusen värmningar och brukar ofta vara rätt på det
Värmningskollen inför Harper Hanovers lopp på Solvalla 2000 slog emellertid fel för ”Delle”. Det var då Etain Royal fick sitt genombrott. Dellbro har berättat att den enda häst han satte ett minus för i travprogrammet i hela Harpers-fältet den dagen var just…Etain Royal. Det tog ett tag innan folk kunde överse med den där skuttiga stilen hästen hade…

Tillbaka till Umåker V75 år 2001.
Det här var dagen numera tränaren på Umåker Mats Gällerstedt ”kom hem” och vann V75 med familjehästen Lappbarry. Gällerstedt var då lärling hos Jan-Olov Persson i Hudiksvall.

En annan som var lärling den här tiden var bodensaren Petter Lundberg. Han körde sitt första V75-lopp och fick utdelning direkt med Bodenhästen Emilia New (Helmer och Ann-Charlotte Hedlund från Boden tränade och ägde).

jaganurmos
Timo Nurmos ett eftertraktat byte i Paris. Jagande bakom bland annat bloggaren.
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Jag var nere i Paris och bevakade Prix d’Amérique. Förra gången jag var nere och jobbade fick jag jaga Stefan Hultman och försöka ta rygg på honom minuterna efter Maharajahs seger.
Den här gången var jag en i horden bakom en glädjefnattande Timo Nurmos som säkert sprang i en kvart av och an ute på banan inför 38 000 personer på söndagen.

Men det kunde lika gärna ha blivit så att jag suttit på mitt hotell och skrivit.
Kvinnan i presscentrat hade tydligen fått direktiv om att hon på plats och ställe väsentligt skulle skära ner i antalet som skulle få komma in på stallbacken.
För det första höll de oss på halster till fredag kväll, innan storhelgen i Paris. Då kom mailet om att vi var godkända och ackrediterade för Prix d’Amérique.

På lördagen var det plötsligt nobben för vissa. Lars Jakobsson som fotograferat loppet i 20 års tid hälsades glatt välkommen av madamen i presscentrat.

- Aaaah! Monsieur Jakobsson. You are here every year! Happy new year!

Jakobsson fick en bricka för att kunna gå in på stallbacken. Men inte på banan.
Madamen lyssnade med ett halvt öra på argumenten. Hade hon inte sagt sekunderna innan att Jakobsson varit på plats ”every year”?
- No vest for you!

Det blev en massa franska från damen och gestikulerande. Och till slut så…
- Men vi har 500 personer som ber om ackreditering och kan inte godkänna alla!

När jag klev fram blev det som en scen ur tv-serien Seinfeld och The Soup Nazi. Kocken på en restaurang i kvarteret gjorde så god soppa men serverade inte vem som helst.
Seinfeld och hans gäng fick fjäska men blev ändå avspisade ibland med ett:

- No soup for you!

Jag skulle få vara i pressrummet men inte på stallbacken.

- No access for you!

Hon kände inte igen mig sa hon och visade på något papper att jag inte hade varit på plats året dessförinnan.
Återigen blev det att knacka igång och fäkta med armarna och berätta att man varit på plats 2010,  2011,  2012,  2013 och 2014.

- För helllvv….(damen kunde inte svenska)

- Talk to my boss!

Var på väg att åka tillbaka till hotellet. Sitta på pressrummet och äta ost och kex när det är på stallbacken man måste vara för att bevaka det här evenemanget…
Tänk om Solvalla skulle vänta med ett medgivande till fredag kväll i elitloppshelgen och sedan sitta och freestyla och chansa tävlingsdagens morgon?
Beklagade mig för ut Anders Lindqvist om det här.
- Det är så mycket som är bra i Frankrike och samtidigt så mycket som är korkat och dåligt som inte fungerar, säger han.

linkankollarplatta

Linkan på kontoret mellan datorn, paddan och tv:n. En av de största tavlorna på kontoret syns bakom honom. En på Ewing Turf.
Foto: Mikael Wikner

 

Det blev ett stopp hos Anders Lindqvist på Grosbois så klart. Det var håll igång i borgen som vanligt och världens snällaste Umeåbo i exilen fixade och donade så att alla skulle känna sig välkomna.
Det här året blev Anders förkyld före storhelgen och inte efter. Men gästerna hade kommit och gått som vanligt.
- Vilka som var här? Ja, alltifrån Stig H:s fru Karin och John Campbell – till folk som jag fick leda ut när de somnade i soffan, sa Lindqvist när jag pratade med honom efter helgen.

Lindqvist har en kaffemaskin på kontoret. Kaffet i maskinen tog dock slut innan det var färdigt men man lyckades fylla på med det livgivande svarta igen.
-  Jag bjöd på varmt vin, vanligt vin, det fanns kaffe med kanske något starkt i här.

I helgen vann Peter G Norman V75 med fyraårige valacken Castleman. En häst efter en av Lindqvists gamla trotjänare The Bad Boy.
The Bad Boy startade som så många av Lindqvists hästar ofta. Med den här hästen jobbade han med många kuskar. Enligt Lindqvist kördes The Bad Boy av totalt cirka 40 kuskar.

– Han slutade ta i när jag och andra kuskar han var van vid körde. The Bad Boy behövde känna att det var roligt för att prestera och det gjorde han bara med kuskar som var motiverade, berättar Anders Lindqvist.

Jörgen Westholm, Jan Halberg och Sören Lennartson är exempel på ”motiverade” på väg upp som fick chansen bakom hästen i guldloppen. Inför EJ:s Guldsko 1998 på Hagmyren var pr-mannen och glädjespridaren Lindqvist extra innovativ.

Sören Lennartson skulle få köra. Kravet för det var att Sörens pappa Gustav ”Express” Lennartson skulle värma hästen. Så skedde också vilket så klart blev en minnesvärd dag för Gustav, då pensionerad sedan länge. I loppet slutade Sören Lennartson och The Bad Boy tvåa bakom Lookout Victory och Stig H Johansson.


Bli först att kommentera