Den i vissa kretsar okände Oscarsson

Av , , 2 kommentarer 5

Marcel Weide - Patrik OscarssonStändigt dessa Oscarssons från Umeå. Naturligtvis gick det inte att stanna hemma där i ungdomen. I stället skulle de prompt flyga ut över riket.
Det vanliga vore att skriva om Jim Oscarsson, numera Solvallatränare, eller Kenneth Oscarsson som gick bort 2015 och var verksam i travets USA i halva sitt liv.
Eller brodern Tony Oscarsson, verksam inom galoppen, med bland annat segrar i Svenskt Grand National

Bloggen har dock en vurm för de lite mindre tingen och jag väljer så klart att lyfta fram Patrik Oscarsson, en kollega till mig på Kanal 75.
Det blev Stockholm för honom också. Oscarsson flyttade ner 1995 men för honom saktade travkarriären ner när han lämnade Umeå och uppväxtens Sävar.

På bilden kör han Marcel Weide på Solänget i slutet av 1980-talet. En travare som plockade sex segrar på 59 starter. Han plockade ut amatörlicens 1986 och körde kanske 150 lopp och vann tio av dessa.
– Jag borde väl egentligen ha bättre koll men runt tio segrar blev det nog. Inga storsegrar precis men det blev lite lopp ändå med familjens hästar som Thrillerman, Bjärs Keymore och Marcel Weide, säger Patrik Oscarsson.

Bloggen minns en fest på Nattis i Umeå (Blå Dragonen vid E4:an) efter en seger på Lycksele…kanske var det i början av 1990-talet. Jag var i ungefär samma kretsar och minns att det var en stor sak att ha en avlägsen kompis som inte bara kunde köra häst utan till på kuppen även vinna då och då. I mitt gäng spelade vi mest på hästarna och det var nog stöttat lite på vinnarspelet den här julidagen för länge sedan.
Kanske var det med Thrillerman eller Marcel Weide?
- Lite osäkert, förmodligen någon av dem. En annan seger jag minns i Lycksele var en med Bjärs Keymore. En riktig galoppör, men snabb som fan. Nu lyckades han stå på benen, tack vare kusken givetvis, och trots att vi stod med 80 meters tillägg blåste vi till spets i första kurvan!

Släkten Oscarsson från Umeå som åsyftas här är stor och det är travet och hästarna som är gemensam nämnare. Patriks pappa var Sten Oscarsson boende i Sävar, amatör en stor del av sitt liv. Dark Horse var familjens bästa häst genom tiderna, en riktig skjutare och Umåkers segerrikaste häst ett år (1971) med 16 årssegrar. Byggprodukters Stayerlopp var stort på den tiden och i det loppet slog Dark Horse en häst som Gösta Nordin åkt upp för att vinna med i oktober 1971.

- Tidigare samma år slog han ingen mindre än Golden Iran (Berth Johansson) i Hästägarkannan på Solänget. Han kallades för Darken, uttalades Darrken, och far berättade mycket om den hästen. Jag var rätt liten då och sprang mest och lekte på stallbacken med bland andra Patrik Jonsson (son till Thule Jonsson), säger han.

Owe Oscarsson och Thure Oscarsson (pappa till Jim) är två farbröder till Patrik. Bror Oscarsson boende i Bjännsjö en annan farbror, pappa till Gunilla Oscarsson, proffstränare på Umåker.
Joakim Oscarsson är en annan kusin, amatörtränare i Umeå.
(Kuriosa utanför travets sfär är att Patriks syster Paola Oscarsson är skådespelare och en gång hade en hyfsat stor roll i tv-såpan Tre Kronor).

Men de riktiga kändisarna är alltså Kenneth och Jim som båda började som lärlingar på Umåker och blev professionella. Så sent som i början av juli vann Jim E3-finalen för ston på Bergsåker med Violet Bi (925 000 i förstapris).
22-årige Kevin Oscarsson leder lärlingsligan nationellt med 45 segrar och representerar återväxten.

- Det är så jäkla roligt att följa dem och kunna skryta över deras framgångar när man inte har några egna. Och med tanke på Kevins framfart…det kan hålla på i många år framöver.

En tavla av konstnären Lars Matson hänger hos mor Monica i Sävar. Sten Oscarsson var vän med konstnären vars minneslopp varje år körs på Lyckseletravet.
En tavla med ett skotthål i.
- Far och Matson var goda vänner och när den gode jägaren och skytten Sten fick utmaningen att om han med ett enda skott kunde träffa tavlan på 200 meter, skulle han få den. Den hänger hemma i Sävar, slutar den – i vissa kretsar – mycket kände amatörkusken Patrik O.

I nästa blogg hoppas vi kunna publicera en bild av tavlan.

2 kommentarer

Behå, behå – inte Stig H då?

Av , , 1 kommentar 4

malinaxrothDen här ungen hörde jag talas om tidigt.
Malin Axroth, född 1982, bör vara ungefär tre år på den här bilden. Att det var hästar från start berättade hennes mormor Ulla om för min mormor.
Ungen var så pass inkörd på trav att hon blandade ihop sin mammas behå med Stig H Johansson.

Mamman Carina Axroth – skolchef i Umeå som extraknäckt som reporter och referent i trav-tv och refererat och speakat på många banor i norr – minns episoden med behån väl.
- Det var väl så att jag stod i duschen och bad Malin hämta min behå och hon sprang iväg. Men mamma jag hittar den inte! Men den ligger ju där borta på stolen. Men mamma jag hittade inte igen travprogrammet! Han heter väl Stig H?

Lilla Malin visste vem Stig H Johansson var. Behåar var däremot något okänt.

Carina Axroth och maken Tommy Carlsson har just avslutat ännu ett meeting i Lycksele. Carina har refererat och intervjuat som vanligt och Tommy har jobbat som funktionär. Så har paret hållit på sedan slutet 1970, början 1980. Ett hedersuppdrag menar Carina.
Lycksele har blivit lite av familjens hjärtebana.

Hon hoppar fortfarande in ibland på Umåker. Dottern Malin var mycket aktiv i Umåkers torn ett tag. Sedan blev det Stockholm en vända och jobb på Svensk Travsport i några år.
Malin är hemma i Umeå igen och jobbar som kommunikatör på polisen. Jag brukar tänka på Stig H-incidenten när jag ser henne i tv eller läser uttalanden i tidningarna.
Pappa Tommy och mamma Carina tippar att de ägt 25-30 travare. Lars och Kicki Öström (bland annat Polketta) är nära vänner till familjen och Tommy har vunnit lopp med Polketta (stoet från Umåker som tjänade 1,5 miljoner kronor vilket ett tag gjorde henne till det vinstrikaste kallblodsstoet genom tiderna, innan Lundås Emelie tog över).
Harro och Linus L.L. är hästar Axroths ägt.

Barnen Maria och Erik har inte något större intresse för hästar. Det är storasyster Malin som stått för den delen…så det blivit över nästan. Vattnande av käpphästar, ponnykuskande (och segrar med familjens ”Trollet”). Och så vidare.
Efter sejouren i Stockholm har Malin nu förverkligat en dröm och skaffat egen travhäst.

Sexåriga kallblodiga stoet Märta Vinner gjorde tre starter i fjol (7-3-d) och blev struken i sitt kvallopp i somras på grund av oregerlighet.
Hhmm…Bloggen går inte närmare in på den framtida karriären för a´Märta. Det är nog som det är helt enkelt och som med alla hästar är nog Märta den bästa som finns oavsett vad hon står i för odds.

Vi får se vad det blir av det helt enkelt, säger mamma Carina.

1 kommentar

Lyckseletravets meste champion

Av , , Bli först att kommentera 1

jannorberg2001jpg
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75

Lyckseletravets meste champion har kopplat greppet igen. Jan Norberg inledde veckan i Lycksele med en trippelseger och kanske lägger han till ytterligare ett championat till sina tidigare elva.
Lycksele tävlar vidare tisdag och fredag och Norberg lär ta chansen.
Lägger med en bild från 2001 då Johan Edlund intervjuar Norberg på Umåker.

Bloggen ville presentera den kompletta championlistan från 1957 och framåt men det var lättare sagt än gjort. Göte Windelås ryckte in och gjorde listan fullständig.
- Jag hade en lista hemma och kompletterade den med gamla program från 1980 och 1990-talen. Hasse Svennehed på ATG var också behjälplig, säger Göte Windelås, Gäddträsk, i dag sekreterare i styrelsen för Lyckseletravet.

 

Lyckseletravets champions genom tiderna
2016 – John Östman
2015 – John Östman
2014 – Ove A Lindqvist
2013 – Krister Söderholm
2012 – Jan Norberg
2011 – Jan Norberg
2010 – Krister Söderholm
2009 – Micael Melander
2008 – Ola Samuelsson
2007 – Jens Eriksson
2006 – Krister Söderholm
2005 – Jimmy H Andersson
2004
  - John Östman
2003 – Sören Östman
2002 – Krister Söderholm
2001 – Jörgen E Ahlqvist
2000 – Jörgen E Karlsson
1999
  - Ulf Bäckman
1998 – Krister Söderholm
1997 – Lennart Nygren
1996 – Jan Norberg
1995 – Ulf Bäckman
Åren 1992-1994
  - Jan Norberg
1991 – Anders Lindqvist
Åren 1986-1990 – Jan Norberg
1985 – Håkan Hellerstedt
1984 – Sverker Karlsson
1983 – Anders Lindqvist
1982 – Kjell Elfving
1981 – Sverker Karlsson
1980 – Kjell Elfving
1979 – Kjell Elfving
1978 Gustav Lennartson
1977 Kjell Elfving
1976 Sverker Karlsson
1975 Sverker Karlsson
1974 Gustav Lennartson
1973 Ulf Kindberg
1972 Roland Andersson
1971 David Jonsson
1970 Inga tävlingar
1969 Roland Andersson
1968 Lennart Helgesson
1967 Inga tävlingar
1966 Inga tävlingar
1965 Lennart Helgesson
1964 Sigge Reuter
1963 Lennart Helgesson
1962 Olle Lindqvist
1961 Hemming Pierre
1960 – Lennart Helgesson
1959 – Lennart Helgesson
1958 – Erling Vallström
1957 – Knut Lindkvist

 

Bli först att kommentera

Tjecka tävlar i Lycksele igen

Av , , 1 kommentar 2

tjeckavkklipp
I dag fredag kör Lyckseletravet igång igen med sitt tredagarsmeeting mitt i sommaren. Det här året tävlas det fredag 30 juni, tisdag 4 juli och fredag 7 juli – med ponnytrav onsdag 5 juli.

På bilden står Kjell ”Tjecka” Lundberg i vinnarcirkeln i Lycksele 1982 och intervjuas av Carina Axroth efter en seger med Titon. VK:s dåvarande sportchef Benny Stiegler står och väntar med pokal.

Tjecka var pappa till en av mina bästa kompisar, Stefan Lundberg.Lundberg senior är inte med oss längre. Han gick bort 1986, endast 48 år gammal.

Om dagens Lundberg är lite blyg var pappan lite det omvända har jag fått höra. Han var en centrummänniska som gillade att surra och skämta. Stefan är tjuvrolig han också men karln är väl inte helt bekväm då han får en mikrofon under näsan (vilket visat sig efter några segerlopp, populärt fnissmaterial på VHS när det varit fest!).

Annat var det med pappan. Med lite inbillning kan man se hur Tjecka trivs där i intervjun 1982. Kanske letar han någon kul kommentar att avrunda med tillsammans med Axroth?
- Han drog sig inte för att prata inför publik, som en annan. Han jobbade som elektriker och hade alltid hästar vid sidan av som amatör. Runt 110 segrar blev det som kusk och några fler som tränare, jag har inte riktigt koll men kanske blev det 150 sammanlagt till stallet, säger Stefan.

Titon – hästen på bilden – var en sådan man inte kunde sitta still bakom. Det skulle köras aktivt hela tiden annars stannade hästen. Som den gången Kjell Lundberg hade vunnit lopp i Skellefteå med Titon och Stefan stod på stallbacken och såg på när pappa flög i en vid båge över hästen strax efter mål. Kusken hade slutat köra och då tvärstannade vinnaren efter mållinjen i stället!

Själv minns jag Jimmy Håleryd bäst av Tjeckas hästar. En mycket startsnabb snabbloppare som satte upp huvudet på ”kör” och alltid klev till ledningen. Åtminstone som jag minns det. Villervalle, Reno och ”isbanekungen” Billy Boy är andra familjen framhåller. Jimmy Håleryd dock familjens bäste.

Tjecka vann sitt sista lopp just i Lycksele tillsammans med Friskus. Det var nog den gången han sa att han var extra stolt över segern eftersom han hade besegrat en VM-kusk i loppet (Anders Lindqvist hade deltagit i VM med Viroid samma år). Men på bilden är det alltså Trion som har segrat i VK:s Finalpokal efter ledning från start till mål, före ”gamlingarna Earl Pellef och Utter Will” som det står i VK:s referat.

En kul grej är att Tjecka startar i dag. I Lyckseles lopp 2 debuterar fyraårige valacken Tjecka, döpt efter Stefans pappa. Äger gör Stefan tillsammans med tidigare sambon Erica Sandström. Kusk är Ericas nuvarande sambo Mikael H Björklund (ja, rena Hollywood).
- Jag ska värma och kanske blir det jag som kör nästa lopp. Han har bara varit inne på Umåker åtta gånger i livet. Han är bra men så här i första starten är det bara kul att han är med och spåret är ju inte heller bra, säger Stefan Lundberg som sköter träningen.

Stefans mamma Margareta håller tummarna (Margareta var delägare i Suitcase hos Stig Lindmark…men det tar vi kanske en annan gång).

1 kommentar

Frances Bulwark celeber gäst 1954

Av , , 2 kommentarer 5

francesbulwark_umaker
 Travdrottningen Frances Bulwark paraderar framför publiken på Umåker 1954. Sören Nordin åkte runt med stoet en del och många banor brukar relatera till publiksiffror före och efter Frances Bulwark.
Det gällande publikrekordet på Umåker är 8 594 åskådare (2001) då Etain Royal och Victory Tilly möttes för första gången. När Frances var i Umeå sägs att ”över 10 000 kom”.
Publiken räknades aldrig. Lite oklart alltså vad som gäller. Alla tjockade ihop sig på upploppet också så det ser mäktigt ut.

Jag är redaktör för Historieskolan i Västerbottens-Kuriren och repriserar artikeln från 20 april 2015 här i min nystartade bloggen. Texten har annars varit en Plus-tjänst.

 

Historieskolan: Frances Bulwark celeber gäst 1954

 

Frances Bulwark är en av de mest berömda travhästarna som funnits i Sverige. 1954 fick hon åka tåg från Stockholm till Umeå och blev dragplåstret i en travgala som drog rekordpublik.
Frances Bulwark var under många år Sveriges bästa travare i den allra yppersta europaeliten. 80 gånger var hon först över mål (21 andra- och 12 tredjepris!) på karriärens 130 starter.

1953, som åttaåring, blev hon första svenska häst att vinna Elitloppet på Solvalla. Året efter kom travdrottningen till en påkostad travgala på Umåker vilken marknadsfördes som banans största tävlingsdag genom tiderna.
TV fanns inte i Sverige. Folk hade bara läst och hört om Frances Bulwark som under hela karriären tränades av Sören Nordin på Solvalla.

Det blev tåg upp till Umeå för Frances som hade sin ständige skötare Olle Andersson med i vagnen. Händelsen var så stor att lokalpressen bevakade ankomsten till Vännäs under fredagskvällen och därefter överlastningen till finka av den celebra gästen på järnvägsstationen i Umeå.
VK skrev: ”Nu vet alltså traventusiasterna att Frances anlänt, att hon befinner sig i högönsklig välmåga i sin box i Umåkers bästa stall och att hon serverats en läcker supé på havre som huvudrätt och morot som dessert”.

Det talas om att över 10 000 personer trängdes på Umåker för att se Frances Bulwark söndagen 26 september 1954. Sören Nordin turnerade ibland på ”landsorten” med sin stjärna och folk kom i massor.
- Hon var enormt populär och den första svenska riktigt stora travstjärnan ute i stugorna. Det blev ofta publikrekord när hon tävlade på småbanorna. Hur det var på Umåker är nog inte belagt, men det brukar bara talas om över 10 000 åskådare, säger Umåkers sportchef Peter Fahlén.

Det gällande publikrekordet på Umåker är 8 594 åskådare från 2001 då de två världsstjärnorna Etain Royal (vinnare) och Victory Tilly möttes för första gången. 2010 såg 7 627 personer landets senaste fixstjärna Maharajah vinna på Umåker.
Hur gick det då för Frances Bulwark 1954? Jo, hon fick till slut sin lagerkrans och 6 000 kronor. Men hon ställdes med 60 meters tillägg och förlorade faktiskt det första heatet knappt mot Umeåägde Guy Spens och Ragnar Thorngren. Sören Nordins stjärna vann det andra heatet och allt avslutades med ett skiljeheat där Frances Bulwark slog Guy Spens, ägd av Ragnar Forsell, ordförande i Västerbottens travsällskap.
Frances Bulwark fick fyra avkommor. 1958 var hon med i Hylands Hörna på tv tillsammans med sin förstafödda, Francesdotter.

2 kommentarer

Linkan om Nostalgikvällen på Umåker

Av , , Bli först att kommentera 1

dumpnostalgikvällDen hastigt påkomna Nostalgikvällen på Umåker initierades givetvis av Anders Lindqvist. Vem annars?
Lindqvist jobbade på Bodentravet i helgen och ska på tisdagen ner till Solänget under sin korta visit i sina gamla hemtrakter.
Vi som inte kunde komma ifrån för denna kväll missade något menar den förre Umåker-tränaren.

- Du gick miste om mycket i går, säger Lindqvist beklagande när bloggen når honom på tisdagen.

Uppskattningsvis 70 personer hade sökt sig till Big Spender-logen på Umåker på måndagskvällen för att lyssna till och minnas tillsammans med Anders Lindqvist, Janne Norberg och Jan-Erik Erikson.

- Men jag har väldigt svårt att referera vad de andra i panelen hade att säga. Det var mycket, mycket. Ska jag vara ärlig hade jag fullt upp med att komma ihåg vad jag skulle säga och vara maestro för den här kvällen. Det krävdes ju någon som skulle styra upp alltsammans också och den personen var jag, säger Lindqvist.

Nostalgikvällen på Umåker inleddes med en tyst minut för Elving Andersson, den trogne besökaren och profilen som gick bort i förra veckan (se tidigare bloggar).
Elvings bror Kurt Andersson var på plats och berättade några episoder. Lika så Gunnar Lindgren, en av banans mest framgångsrika amatörtränare genom tiderna.

- Thule Jonsson var på plats och jag försökte få igång honom eftersom jag vet att han är en sådan god historieberättare. Men han drog sig för att tala inför det stora sällskapet som var, säger Anders Lindqvist.

Kvällen har fått höga betyg och lyriska recensioner i sociala medier och många hoppas på fler nostalgikvällar.

- Det blir nog för mycket jobb med att ha den årligt återkommande. Men vi får hoppas på att den blir ”återkommande” i alla fall. Det blev prat om lite olika ”bus” under åren och mycket av det vi drog lämpar sig inte för tryck utan passade bäst i den lilla kretsen som var! säger Lindqvist.

Anna Lindmark, dotterdotter till legendaren Stig Lindmark, skickade med en kommentar på facebook inför kvällen som handlade om att ni inte skulle dra några påhittade historier. Blev det några sådana också?

- Nehe…vi höll snarare igen! säger Anders Lindqvist.

Linkan drog sina imitationer av Gustav ”Express” Lennartson och Hans Parkén under kvällen. Röster han tränat på och förfinat under åren.

Bli först att kommentera
elvingbil

Elvings bil rullade många mil

Av , , Bli först att kommentera 3

Travprofilen Elving Andersson är död. Han gick bort i onsdags morse, 74 år gammal (se torsdagens blogg).
Borta från internet är artikeln jag skrev om honom som publicerades på travnet.se 1995. Här kommer den igen.
Ett långt reportage om en av Västerbottens, Sveriges och kanske världens största traventusiaster genom tiderna.
”I slutet av 1980-talet hade jag 240 travbesök något år, jag lovar. Det kanske låter hemskt men en sommar var jag på trav 34 dar i rad”, säger Elving i artikeln.

Än rullar Elvings bil

Mil efter mil mellan banorna…
Trackfararna är på utdödende i det mediautbyggda trav-Sverige.

När loppen sänds på tv eller bjuds runt knuten i direktspelsbutiken, kan det vara svårt att motivera sig att åka land och rike runt för att se på trav.

Elving Andersson från Umeå orkar fortfarande (anm: och gjorde det tiotalet år ytterligare efter intervjun 1995).
Han är en av de sista riktiga trackfararna – eller turfisterna -vilket är den franska benämningen på dessa travets entusiaster.

- Herregud så många bilar man har nött upp för att åka på trav! säger Elving Andersson.

Elving är vare sig pensionär, ungkarl eller miljonär med obegränsad fritid. Den tidigare rammakaren jobbar heltid på ett gruppboende och det är skiftgången där som gör att han fortfarande kan lägga mycket tid på sin stora hobby.

- Tidigare, när man var egenföretagare, kunde man ju stänga när man ville för att åka iväg. Det är svårare numera även om jag försöker hålla igång. Men det är klart att det börjar ta emot även för mig. Vintertid när det är mörkt och jäkligt blir det inte så ofta att vi åker på trav, säger Elving Andersson från Holmsund utanför Umeå.

Valde direktspelet
Även Elving har börjat rätt in sig i ledet under den mörka årstiden. Något motvilligt skall tilläggas. För hur det än är så är trav inte riktigt trav om han inte får se det direkt på banan.
Ändå blev det direktspelsbutiken i stället för 27 mil enkel väg till Sundsvall nät det var Dagens dubbel på Bergsåker härom veckan.

- Vi var på väg ett tag men den här gången blev det direktspelet i stället. Det är framför allt nöjet, allt ”surr” och roligt runt omkring, som man går måste om när man inte är på plats. Värmningarna är det viktigaste, dom ser man ju inte alls på direktspel utan måste lita på programledarna, säger han.

Elving vill spela efter eget huvud och undviker helst alla tips som finns tillgängliga.
Ofta känner han också att det han vet om hästarna är mera värt än de offentliga tipsen till för genomsnittsbesökaren.

Kunskapsbanken byggs upp under året då han följer hästarna i provstarter, värmningar och lopp runt omkring i travets Norrland på banor som Skellefteå, Boden, Solänget, Dannero, Bergsåker och förstås hemmabanan Umåker.

- Vi är samma gäng som åker år efter år. Från Umeå går det kanske tre-fyra bilar och även om man vinner ibland så lever hoppet fortfarande om att vinna den där miljonen…som man aldrig vinner, säger Elving och skrattar.

Två kronor på Sigge
Intresset för trav kom tidigt. Han gissar att han blev intresserad som 16-åring då han fortfarande hade några år kvar för att kunna spela själv på Umåker. Slantar var det ont om och de första gångerna Elving skulle på trav tog han sig alltid en vända förbi festplatsen i Holmsund på morgonen där det hade varit dans kvällen innan.
Genom att lyfta på diverse galler och krypa runt tombolan och under dansbanan fick han ofta ihop till ett tvåkronorslir på någon av dåtidens favorithästar till lågt odds.

- Sigge Reuter vann många championat på Umåker på den tiden. Lennart Nygren och Berth Johansson var unga. Det var spänningen man var ute efter. Tävlingsmomentet. Nöjet. Jag spelade mycket fotboll och även lite tennis och det är nog med mig som så många andra som går på trav: vi har idrottsbakgrund och kan tävla vidare hela tiden och känna oss unga.

Åkandet tar fart
Umåkers tävlingar räcker inte. Andra banor drar också och även om flygandet på vägarna minskat blir det fortfarande en hel del resande tillsammans med kompisarna. Elving kör.
Nu när våren är i antågande börjar det riktiga åkandet igen. I sommar hoppas han också få ledigt av frun för den vanliga travsemestern med trav 14 dagar på raken runt omkring i Sverige.
- I slutet av 1980-talet hade jag 240 travbesök något år, jag lovar. Det kanske låter hemskt men en sommar var jag på trav 34 dar i rad. Först travsemestern på tre veckor. Och när vi kom hem så var det ju Umåker, Lycksele, Skellefteå, Boden, Dannero, Solänget…

Mil i bil
Elving är gift och har två barn. Han har en mycket förstående fru.
- Ja, så är det. Vi ställer upp för varandra och hjälper varandra. Hon vet om att jag bara skulle bli ”knepig” om jag inte fick åka på trav.

Det blir ju en hel del mil i bil för Elving, skall vi kalla honom handelsresande i trav. 5000 mil per år då han var som mest i farten till för bara något år sedan.
Men som sagt. Det blir mindre och mindre vägfarande beroende på den nya tidens alla möjligheter att se på trav i tv och direktsänt, från spelbutiken inne i Umeå och på travbanan, dit det bara är en dryg mil från Holmsund.

- Men jag förstår inte vad som skulle få mig att sluta gå på Umåker. När det är trav hemma får det vara vad som helst i vägen, för dit ska jag. När jag fyllde 50 blev det uppvaktning dagen efter. Det var trav på Bergsåker den kvällen. När jag kom hem på natten var hela gatan pyntad av ljusslingor och plakat minns jag, så dom hade kommit ihåg mig ändå!
Familjen och vännerna måste väl ha sagt något om obotlig?
- Ja, hehe dom sa nog det, sa Elving Andersson i intervju 1995.

Text: Mikael Wikner (dåvarande travnet.se)

Bli först att kommentera
elvingandersson

”Har du hört, Elving är död”

Av , , 1 kommentar 2

En efter en går de bort, människorna som betytt så mycket för Umåker och fyllt banan
med liv och skratt under åren.
I vintras var jag en av dem som besökte amatörtränaren Tage Bergströms begravning.
Nu får jag ett telefonsamtal av Kurt Andersson i Holmsund, statistikern med hemsidan Kurts travsida.
- Har du hört, Elving är död.

Elving Andersson gick bort i onsdags morse, 74 år gammal. Tillsammans med broder Kurt utgjorde han världens kanske mest travintresserade brödrapar. Vad gäller Elving (den klart flitigaste på att resa) pratar vi 240 travbesök ett år i slutet av 1980-talet som toppnotering. 240!
Kurt har lagt in en bild på Elving på hemsidan. En bild jag tog då jag intervjuade Elving Andersson som den okuvlige travresenären han var, en text publicerad i mars 2005.
Vem av bröderna som egentligen var mest intresserad av travsporten går inte att säga menar Kurt.
- Jag har ju alltid varit mer för sporten. Elving gillade spelet men kunde mycket om sporten också, säger Kurt Andersson.

Bilden på broder Elving – en av tidernas största profiler på Umåker (då på publiksidan) – ligger fint i några dagar på http://www.qhurth.com/trav/

- Elving var inte bara brorsan utan vi var lika mycket kompisar. Oj, vad vi har varit på trav. Förstående familjer förstås. På 1970-1980 och 1990-talen åkte vi runt hur mycket som helst och hade trevligt. Elving fortsatte ju till han blev sjuk. Men tillsammans nästan alla elitlopp ett tag, men också semesterresor till bland annat Halmstadtravet. Ibland hotell och ibland tältade vi och tog banorna som de kom – Romme, Halmstad, Gävle. Skriv något om att Elving är borta, säger Kurt Andersson.

Elving Andersson drabbades av en stroke för några år sedan men fortsatte besöka hemmabanan Umåker.

Bloggen kommer snart att reprisera intervjun med Elving Andersson från 2005.

Broder Kurt har kompletterat sin omfattande sida med släktforskning (den som inte uppdateras längre) med en rad.

Andersson, Stig Inge Elving. Född 1942-09-29 i Lillåbron Djäkneboda, Bygdeå. Död 2017-06-14 i Holmsund. 

1 kommentar
Årets Komet i Sverige 2004 - Per Linderoth
Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75.

Tjuvroliga Linderotharnas stund

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Årets Komet i Sverige 2004 - Per Linderoth Foto: Lars Jakobsson, Kanal 75.

Östersundsgrabben Per Linderoth vann Jämtlands Stora Pris i lördags med Västerbo Highflyer. Jag var inte där själv men har hört att det var stämning på platserna efter loppet.
Pojken vände hem och vann.
Pappa Bertil Linderoth var på plats med Pers mamma Anki. Stolta och glada.
Bertil Linderoth om sonens karriär:
- Han vann de tre första ponnyloppen han körde – så då var det väl lite talang i han’! sa Linderoth senior skrattande.

Vi kollar med Mikael Å Linderoth (storebror till Per) om pappa Bertils bästa häst genom tiderna.
- Bill Logoj var den bäste. En hedershäst, kommenterar Mikael, tränare på Åby.
Bill Logoj var i farten på 1980-talet och sprang in närmare en miljon kronor. 38 segrar, 46 andra- och 44 segrar på 258 starter.

En ond rygg gjorde att Bertil plockade ut sin tränarpension redan vid 55. Per flyttade hem och övertog rörelsen och blev champion i Östersund redan första året, 2004.

Per Linderoth korades också till Årets komet – nationellt – i travsporten 2004. Bilden ovan är därifrån. Jag var där och bevakade galan och minns hur den unge Östersundstränaren anförtrodde mig i en paus att han inte var helt bekväm med att vara i centrum.
Kavajen hade han lånat av brorsan Mikael samma kväll.
- Jag hade en så ful en själv.
Linderoth satt vid ett av honnörsborden på restaurang Rondo inne på Liseberg och hade fått en legendar vid sin sida.
- Jag sitter bredvid Berndt ”Osten” Lindstedt och har fan inte vågat öppna munnen på hela kvällen, sa Linderoth.

En tjuvrolig och jordnära pojk´. En populär segrare i lördags.

Bli först att kommentera

Berth kopplade nacksving på Jan-Erik

Av , , Bli först att kommentera 3

berthnacksvingjeeberthnacksvingjee

En ställa upp-bild för fotograferna. Umåkers Berth Johansson kopplar nacksving på Jan-Erik Erikson efter att ha blivit slagen av tränarkollegan med en häst han tränade själv.
Dannero i maj 1987. Ett V65-lopp (dåvarande V75) Jan-Erik vann med Speedy Pim, själv blev Berth tvåa i samma lopp med Big Swede.

- Jag minns inget från loppet – annat än att det måste ha varit en kuskseger, säger Erikson och skrattar.

Erikson körde en del åt Berth.
- Vi var väldigt goda kompisar. Vi hade väldigt trevligt tillsammans utom då det var tävling. Då var det krig. Det var en trevlig bild, mera sånt! Berth var ju en fantastisk trevlig människa, jag jobbade i två år hos honom innan jag fick hoppa in i lumpen, Sista helgen innan det militära fick jag köra tre hästar och vann med alla tre, minns Erikson som varit lärling hos
Sigge Reuter, Sören Landin, Gunnar Nordin och Berth Johansson.

Speedy Pim kom så småningom i Eriksons träning. Ägaren var Stall Klassfoder i Sundsvall. Samma ägare som till Ideal du Pim, en mer meriterad häst än Speedy Pim.
- Ideal du Pim vann många segrar. Slog Frej Nalan i en rikstotofinal i Romme, före derbyuttagningarna. När vi skulle kvala till derbyt blev vi faktiskt fimpade av Karl-Gösta Fylking, så det blev inget derby. Men det var en jättefin häst, en blänkare.

Jan-Erik Erikson (amatör i dag med två ostartade treåringar på listan) får ranka sina tre i topp.
Förstaplatsen kommer snabbt:
- Etta Pale Amber så klart. Det var en krigare. Han var totalt oduglig som unghäst men vi hade en fin vinter och ville ge honom chansen. Sedan fick han snöpulsa i tre månader och när vi började springa med honom… jäklar – då började det hända saker. Han var väldigt sen men utvecklades hela tiden. Ett av de bästa minnena jag har i starten är ett snabblopp i Dannero. Åke Svanstedt och Berth Johansson satt bakom de två favoriterna. Svanstedt spets (med någon Erikson inte minns) och Berth i dödens med Kosmos Kid.

1200 meter från mål styrde Erikson på från kön med Pale Amber och fick svar av tätduon.
- Berth och Svanstedt satt väl bara och flinade åt mig och lät mig sitta i tredjespår.
Han slog dem lika fullt. Hästen bara borrade ner sig. Då sa Svanstedt efteråt att vad är det där för någonting?! Han tyckte HAN satt bakom en bra häst!

Eriksons andraplats:
Facing Facts. Stoet som aldrig galopperade i lopp på 100 starter (33 segrar och 1,1 miljoner intjänat).
- Facing Facts galopperade helt kort EN gång i lopp. Peter Fahlén körde henne och någon körde över benen på hästen. Då felade hon tre steg tror jag det var. Hon gjorde 100 starter utan galopp!
Eriksons tredjeplats…får vi återkomma till.
- Vem ska vara trea? Jo, Pamir Whitney för fasen…eller, ja det där måste jag få fundera på, säger Jan-Erik Erikson.

 

Bli först att kommentera