Berth Johansson med Prince R.S.. Foto: Kanal 75
En tränare jag pratade med för en tid sedan var besviken.
– Det måste vara något fel i datasystemet. Det är inte möjligt annars att en häst kan få så dåliga spår som han får hela tiden!
Dåliga spår…han hade naturligtvis fått sina spår med den så kallade ”Norrlandslottningen”. Jag kan inte tolka det på annat sätt.
Norrlandslottning var vanligt i slutet av 1980-talet och framåt. När ”våra tränare” i norr blev förfördelade drog de ofta den där klagosången.
Om det var på skämt eller allvar vet jag inte. Om tränarna trodde på det själva. Som yngre köpte man i alla fall det där med hull och hår.
Jäkla spårlottarmaskiner! Var folket i södra Sverige så rädda för våra fruktansvärt dugliga hästar i norr att de var tvungna att ge sig själva handikapp? Inte undra på att Solvalla och Jägersro dominerade.
En av Norrlandslottningens största belackare var championtränaren Berth Johansson från Umåker som ofta var med på rikstoton med sina fina djur.
Berth kallades ”Räven” på grund av sin slughet och när jag skriver om dåliga startspår går tankarna till en av Berth Johanssons starter med Big Spender i Ådalspriset på Dannero.
Sjunde eller åttondespåret (?) gillade inte Berth. Han försökte att själv påverka sitt öde och hade tagit sin häst ner i banan 50 meter innan startbilen lämnade fältet.
Vi stod vid staketet några kompisar och jag och betraktade alltsammans.
När bilen lämnade satt Berth i andraspår (!) och gottade sig med ”Biggen” och förstod inte alls hur det kunde bli omstart.
När Berth kom förbi publikrakan med Biggen gick speakern ut med att det var han som hade orsakat omstarten.
Glömmer aldrig Berths min när han tittade åt publiken till. Han skakade lätt på huvudet och grimaserade lite. Omstart! Hur i heeela världen kunde det bli det?
Big Spender hade drabbats av Norrlandslottning och Berth Johansson ville ha ett ord med i lagen.
TV-Johan Edlund brukar alltid önska rader om Berth Johansson i bloggen. Här nedan kommer några till. En söndagsspecial kan man säga.
Song Key önskar Al Joe lycka till inför ett Åby Stora Pris i början av 1980-talet. Al Joe hade då tagit över som gårdshästen nummer ett på Teg.
Jag fick uppleva halva mitten och slutet av Berths karriär. Alla fina hästar han tränade fram. Några av dem var ju internationellt gångbara.
Men Song Key (född 1970) var ändå Berths favorithäst. Han månade mycket om sina djur och att skiljas från ”Songen” blev smärtsamt. Berth berättade att han inte riktigt stod ut med tanken på Song Key skulle dö.
När det var dags att avliva hästen (24 år gammal 1994 och inte så kry) skickade han bort honom till södra Sverige.
– Jag sa att de skulle ta bort honom inom en vecka men inte säga vilken dag Songen skulle dö på. Det klarade jag helt enkelt inte av att veta, sa Berth till mig en gång när jag hade fått in honom på spåret gamla hästar.
Song Key fick en svårlokaliserad skada i en framhov och stod skadad som elvaåring. Berth hade tänkt starta hästen några gånger för att passaera miljonen intjänat men Songen stannade på retliga 970 000 kronor i intjänade pengar.
Där i början av 1980-talet var det endast nio hästar i Sverige som hade passerat miljonen intjänat och planen var att Song Key skulle komma med i miljonklubben.
Berth Johansson var Tegare och levde hela sitt liv i stadsdelen Teg i Umeå. När Ikea byggdes i stan blev det delvis på markerna där Johansson tränade sina hästar.
Teg ligger just där flygen går in för landning på Umeå flygplats och det var ett stående skämt från Berths sida att när hästarna började hålla jämna steg med planen, ja då var formen på väg.
Men aldrig att det gick att får ur honom vad han trodde om chanserna i loppen. Han var väl skrockfull. Och trav är trav (han citerade ofta Olle Goop).
Det spelade ingen roll hur stor favorit han var med någon av sina hästar, det var nästan alltid någon osäkerhet med i bilden.
– Jomen, du förstår att…
En gång tippade Berth sig själv etta med en häst i tränarnas tips på Umåker (ett lösblad som delades ut till publiken). Etta!
Donna Maria var en medelmåtta. Men det var just henne han satte som etta en gång. Och det där spred sig redan under eftermiddagen. Berth hade tippat sig själv! Och visst vann hon, Donna Maria.
Det här var i slutet av Berths karriär med hästar,en karriär som innehållit hästar som Golden Iran, Song Key, Al Joe, Big Spender med flera med flera (1 709 segrar som kusk).
Men den första riktigt konkreta tipsvinken kom alltså med Donna Maria.
Sonen Magnus med pappa Berth på en bild från 1978.
Berth Johansson var känd som en defensiv kusk som ville spara hästarna. Han körde gärna invändigt och var skicklig på att krypa ut i luckor som uppenbarades.
Vi vet dock att Berth också var en mästare på att skapa sig luckor.
Vi ringer Anders Lindqvist under söndagen och låter honom kommentera.
– Berth var vältalig och lite av en gentleman men det många inte vet var att han hade en teknik ibland att sätta sulky mot sulky, gaffel mot gaffel, i sista sväng och plogade sig helt enkelt ut efter att ha kört invändigt, säger Lindqvist.
Tegarn hade vältränade och travsäkra hästar och hade till skillnad från många andra mycket att sätta emot.
– Han kunde göra luckor också, Berth. Inte bara vara snabb och slinka ut i dem. När han hade plogat och vi visste om det var det lite kul när folk sa att” n´Berth är fantastisk som alltid hittar luckor”, säger Lindqvist och skrattar.
Berth Johansson satt ofta fast med sina hästar också.
– Men det gjorde honom inte så mycket, då hade han ju sparat till nästa gång i stället.
Man hade aldrig tråkigt i Berths sällskap, han var en fantastisk historieberättare. Det där med luckorna är en sak. Däremot är det en skröna att Berth skulle vara så snål. Men han spädde ju på det där själv också eftersom han hade det lite som en sport att pluta och försöka köpa hästar så billigt som möjligt.
– Men när man var ute på krogen tillsammans betalade han notan tre gånger av fyra som jag minns det. Han hade ju pengar och ville gärna ta det där och var väldigt generös åtminstone mot mig, säger Anders Lindqvist.
Senaste kommentarerna