Lill-Ahlen, Pasell och Speedy Min

Håkan Ahlqvist vid staketet på Solvalla 1999 Foto: Kanal 75

Hästsportjournalisten Håkan Ahlqvist känner ni från trav- och galoppsändningarna förr om åren. Samt från Travronden och diverse vinnarcirklar i landet (exempelvis intervjuare i Solvallas vinnarcirkel 1985 -2000).
Pappan Rune var redaktionssekreterare på Travronden 1936 -1990.
”Lill-Ahlen”, som Håkan kallas ibland, har varit med i alla upptänkliga hästsammanhang.
Utom då att sitta bakom en häst, höll jag på att skriva.
Jodå, Håkan Ahlqvist, har kört lopp han också, av typen jippolopp som var vanliga fram till 1980-talet någon gång.

En seger blev det på tre körda lopp – den med Pasell på Umåker i maj 1979.
Tioårige valacken Pasell tränades av Anders Lindqvist som hade lockat upp Travronden-medarbetaren Ahlqvist från Stockholm med löftet om att Pasell inte skulle gå att slå.

– Kontentan av Pasells seger är Anders Lindqvist är landets bästa travtränare. Den ende som tränat bra nog så till och med jag kunde vinna. Det brukar jag påtala för alla som orkar höra på, säger Håkan Ahlqvist.

Pasell stod med 40 meters tillägg i Pingststjärnan för hästar med högst 50 000 kronor intjänade, körda av press- och idrottsmän.
Lätt seger till oddset 2,27.
– Hästen som kom tvåa ledde i sista sväng och jag kom med full fart och…ja resten är historia kan man säga. Pasell hade en bra långspeed och hade ju vunnit flera lopp före det där så i den där konkurrensen var hästen ju skyldig att vinna oavsett vem som körde.

Handlade det om ett oerhört adrenalinpåslag alla pratar om, eller blev du bara paff över att du vann?
– Nja, på den tiden hade man inte den typen av ödmjukhet i kroppen att man tänkte att man kunde förlora utan jag åkte ju dit för att vinna. Anders hade ju lovat seger också. Jag fick en buckla som jag fortfarande har ståendes i hallen och lägger småmynt i när jag kommer hem om dagarna. Så jag tänker rätt ofta på det där, säger Lill-Ahlen.

gg

Anders Lindqvist minns loppet…eller så hakar han på och bara låtsas.
– Det där glömmer man ju aldrig! Det var en tränarbragd att få Ahlqvist att vinna lopp. Pasell hade ett stort steg. Han var inte stor men han hade bra spänst och såg mycket större ut på banorna än hemma i hagen, säger Lindqvist, med 1 359 segrar som kusk då han lämnade Sverige för Frankrike 1997, medlem av Tusenklubben 1990, vid 38 års ålder.

Tillbaka till Håkan Ahlqvist som i dag jobbar på Solvallas sekretariat. En medlem av Enseger-klubben.
– Jag körde lopp i Umeå året innan också av samma typ och då var jag tvåa med Dan Dalf, en häst som även den tränades av Anders. När jag körde av banan med Pasell in på stallbacken stod det en gubbe där och var sur och ropade något i stil med att ”ska det vara nån sport det där, när bästa kusken får bästa hästen!”. Då hade jag kört tre lopp i mitt liv, säger Håkan Ahlqvist och skrattar.

Tvåa i Pingststjärnan – för press- och idrottsmän – slutade Skellefteå AIK-spelaren Christer Johansson med hästen Jozo Boy, trea Earl Evling med radiomannen Lars Sundström från Radio Västerbotten i sulkyn.
Kuriosa är att Christer Johansson ersatte, Per ”Tjuven” Johansson på Jozo Boy. Skellefteå AIK:s störste genom tiderna Hardy Nilsson slutade oplacerad med Scott Star.
Den kedjan – Johansson-Johansson och Nilsson – brukar sägas vara den största anledningen till att Skellefteå vann SM-guld 1978.
Kuriosa 2: Christer Johansson har också gjort sig ett namn, främst som tränare till segerrika hästarna Mexi Khan och Chili Khan. Den senare – Chili Khan – är mamma till stjärnan Maharajah.

Västerbottens-Kurirens mångårige travskribent Kjell Bergström var med i loppet, så även Björklöven-spelaren Karl Ahlander, Lars Åkerlund (Öviks Allehanda) och Sören Nilsson (Västerbottens Folkblad).


Speedy Min (pilen) slutar tvåa i Elitloppet 1981 med Karl-Gösta Fylking i sulkyn. Leopold Verroken vinner med Jorky. Foto: Kanal 75

Vi kan inte släppa Håkan Ahlqvist utan att prata Speedy Min – en av de mest framgångsrika hästarna från Umåker genom tiderna.
Gunnar Lindgren från Umeå tränade och ägde Speedy Min som faktiskt slutade tvåa i Elitloppet 1981 bakom franske storfavoriten Jorky.

Speedy Min hade vunnit SM-loppet på Åby året innan och Håkan Ahlqvist på Travronden trodde att hästen skulle göra utmärkt bra ifrån sig även på sprinterdistans.
Ahlqvist var med och ryckte i trådarna för att Speedy Min skulle få en plats i Elitloppet.
– Jag hade bra kontakt med Gunnar Lindgren och för Gunnars räkning kontaktade jag elitloppspromotorn Rune Stolt. Speedy Min var ju inte alls känd som någon sprinter och Rune Stolt sa att visst är det en bra häst men jag har inte sett tillräckligt. Han ville se mera, berättar Håkan Ahlqvist.

Rune Stolt, ”Mr Elitloppet” kallad, villkorade uppstickaren Speedy Mins medverkan i Elitloppet 1981. Håkan Ahlqvist föreslog en matchning veckorna före det stora slaget.

– Rune sa att Speedy Min var tvungen att vinna gulddivisionsloppet på Åby helgen innan. På den tiden var det loppet samma som Gävle är i dag, alltid veckan innan och alltid ett sprinterlopp. Ett elitloppstest även om det inte fanns en biljett som väntade på vinnaren som det gör nu. Det här var ett lopp som visade att man hörde hemma i Elitloppet helt enkelt.

SM-mästaren Speedy Min skulle visa sig på styva linan på sprinterdistans. Tiden var knapp och för det första gällde det att få hästen ner till södra Sverige för att slippa alla resor.
Håkan Ahlqvist hittade ett lämpligt lopp i Halmstad, ett sprinterlopp för alla hästar.
– Gunnar var med på att det måste till ett lopp innan Åby och det blev det här loppet i Halmstad.  Jag att det finns en kille där nere som inte är blyg, vi ska fråga honom, han är visserligen lärling men han är jäkla bra på att köra. Det var Lennart ”Kusken” Forsgren.
Jag pratade med honom och sa att din uppgift är att köra banrekord med hästen som behöver få fart i kroppen och visa upp sig. Och visst blev det banrekord med Speedy Min i Halmstad. Därefter satte sig Karl-Gösta Fylking upp och vann loppet på Åby mot ett meriterat gäng. Då var saken klar, Speedy Min var given i Elitloppet, säger Håkan Ahlqvist.


Speedy Min.

Gunnar Lindgren, den framgångsrika amatören från Umåker, kan stoltsera med en andraplats i Elitloppet. Jorky var en gigant från Frankrike och i en klass för sig men resten slog alltså den lille käcke Speedy Min (i försöket körde Karl-Gösta Fylking i ledningen och slutade trea).
Lindgren och Fylking fortsatte sedan till Danmark med Speedy Min där det blev en tredjeplats bakom Jorky och Ideal du Gazeau i Copenhagen Cup och en andraplats efter galopp i ”Elitlöpet”.
Gunnar Lindgren har förstås massor att berätta om sin karriär. Jag hoppas få återkomma till Lindgren i den här bloggen när jag pratat med honom.